Författararkiv: Erica Leijonhufvud

Förlåt för ”bla bla bla”…/erviluca

Någon skrev ett inlägg på FB. Jag läste det med ”ena ögat”, och Tyckte Till, utan att  egentligen ha Stoff nog för att tycka.

Ibland kan man ju liksom tycka till utan att veta Grunden, och utan att ha något Fog för sitt tyckande – man bara Tycker! Gå lite på Känslan, liksom.

Så jag tyckte till – sådär lite med vänsterhanden.

Direkt kom ett långt, avancerat ”svar” på det jag tyckte, som var tvärtemot det jag tyckte. ”Hejsan-hoppsan!” tänkte jag, läste ”svaret” lika halvhjärtat som jag läst det första, kände att jag egentligen inte var i form för att Tycka någon överhuvudtaget, och borde stannat därvid. Jag borde inte skrivit något mer, helt enkelt.

Mitt intuition sa: ”SKRIV INGET MER!”

Mitt Trotsiga Inre 3-åring sa: ”SKRIV: BLA BLA BLA!”.

Gissa vem jag lyssnade på?

Jepp, treåringen.

Så nu vill jag bara säga: Förlåt, du som engagerade dej och Tyckte Något Viktigt, och På Riktigt.

Jag skrev både halvhjärtat, utan förnuft och grund, enbart med känsla, med vänsterhanden och utifrån min inre trotsiga treåring.

 

 

 

Förvaringsplats sökes….typ. /erviluca

 Victors födelsedagsmiddag 13-09-08 007

Idag har vi firat att Äldste Sonen har fyllt ….år. Unbelivable gammal har han blivit. Inte gammal GAMMAL, men gammal för att vara min son. För JAG är ju typ 30…. fast lite plus. 30+. Typ. Eller kanske 30+10+…..typ. Eller 30+10+10+….. HUR kan jag då ha en son som är 30!?!

UN BE LI VA BLE !

Rewind liksom, eller nåt.

Hur gick det till???

SWOSCH! SÅ gick det till. Med blixtens hastighet blev han 30.

Fast egentligen inte. För graviditeten var låååååååååååång. Det första året med Äldste Sonen var låååååååångt, och mycket hände. Sen fortsatte det att vara MYCKET TID….

Men fr o m att han började skolan…började tiden snabba på….Sen gick den fortare och fortare….Lågstadiet – mellanstadiet-högstadiet-30 år! Typ så.

Jag undrar om han ens är torr bakom öronen….Kanske måste kolla. 

OM jag vetat att tiden skulle gå fortare och fortare hade jag……….

Ja, vad hade jag gjort då?

 

Inget annorlunda troligen. För jag har ju alltid tänkt på att Fånga Dagen, och hela tjolavippen, men till slut blir man rätt trött…på att fånga dagar. Det blir lite fullt. Liksom.

Där är jag nu.

Jag har fångat så många dagar att jag inte längre vet var, och hur, jag ska förvara dom.

Typ.

Så nu måste jag skaffa något slags förvaringsutrymme någonstans.

Vet du något bra, och billigt?

😉

 

Jag är manlig…/erviluca

….på många sätt, men här är ETT exempel:

Idag har jag ”stått i köket” en hel del (ovanligt mycket/länge för att vara JAG), och då känner jag mej så DUKTIG! Helst vill jag att någon ska Beundra mej och komma med Glada Tillrop: ”Ååååh, vad du är DUKTIG!!”, lite sådär. Sen ska någon också säga att det blev så GOTT, och sen säga att jag är Duktig IGEN!

Därefter lämnar jag köket i ett kaos, och en effektiv människa (troligen en Riktig Kvinna) gör jätterent och fint efter mej. För om jag gör det själv, lämnar jag alltid något (!), ELLER så torkar jag inte ORDENTLIGT och ÖVERALLT. Det blir liksom inte Kliniskt Rent, som det blir när Riktiga Kvinnor gör rent i köket.

Jag har alltså ett Kroniskt Manligt Kök, eftersom det är jag, och en massa Riktiga ”Män”, som bor här….

 

Heja Cellbes.se ! /erviluca

Jag kan för mitt liv INTE begripa varför vi inte kommit längre här i världen med vår syn på människor, och då kanske speciellt kvinnor (men jag är inte helt säker på det…Bilden på män är rätt konservativ den med…).

När jag var ung, skrev jag (ja, jag skrev redan då!) om hur JOBBIGT jag tyckte det var med KRAVEN på att man skulle ha en så Perfekt kropp som östes över en hela tiden och som gjorde att jag fick en jättekonstig självbild av min egen kropp (som ju faktiskt var jättefin! Men då tyckte jag inte det, tyvärr!), med ett ständigt bantande som följd, samt en tro att min kropp inte dög (=var ful).

Det var den inte. Jag dansade flera timmar varje dag. Den var fin. Men egentligen spelar det ingen roll, för jag tycker att  man ska kunna älska sin kropp oavsett om den är smal, mittemellan eller tjock! Ingen UTIFRÅN (media, andra människor mm) ska bestämma om kroppen duger eller inte.

Men media bestämmer:

DEN HÄR KROPPEN DUGER. Punkt.

INTE DEN HÄR….

Och så går vi på det, allihop!

………………………………………………………………………………………………….

Man ska vara JÄVLIGT stark för att orka stå emot trycket:

– 5-2-metoden

– Ät kolhydradet! Ät INTE kolhydradet!

– Ät kalorier! Ät INTE kalorier!

– Spring 2-3-5-km / dag! Nej, inte varje dag – varannan! Nej! Simma! Nej, jogga! Nej, dansa! Nej, gå! Ja, GÅ är bra! Nej, gå räcker inte! Dansa och gå samtidigt! Nej, dansa Salsa! Nej, inte Salsa – dansa Hambo! Nej, inte hambo – spring! Fast då måste du springa mer än 20 minuter, om du springer kortare händer inget! Nej, spring 30 minuter! Nej, 15 minuter går bra.

– Ät vad du vill, men lagom mycket! Ät INTE vad du vill!

– Ha små bröst/stora bröst/lagom bröst! Ha silikon! Ha inte silikon! Silikon är farligt! Silikon är INTE farligt!

– Smal midja är det som gäller, och fast rumpa…..

HERRE GUUUUD!

…………………………………………………………………………………………………………

Det är faktiskt värre än någonsin förut nu, tycker jag!

Nu ska tjejerna se ut som sexobjekt också: ”Kom och ta mej!”, liksom.

STACKARS ALLA UNGA TJEJER!
Och stackars mej! För jag blir också irriterande påverkad av det. Blä!

 

Det är TVÅTUSENTALET, och vi har inte kommit längre. Folk får inte se ut som ”folk”.

Jo, FÅR får vi ju, men media (ALLA TIDNINGAR, TV mm) SKRIIIIIKER UT att man ska banta och vara smal och löpträna och jogga och dansa och och och…..

Man kvävs ju av det!!!

Sitter och väntar…

Jag har bara VÄNTAT på att NÅGON ska börja våga ha knubbiga, runda, gamla, unga – ja ALLA sorters människor i sin reklam!!! Väntat på att vi ska hinna ikapp med vad vi människor i Sverige ”Förespråkar”, dvs att vi ska ÄLSKA OSS SJÄLVA SOM VI ÄR och Carpe Diem och hela fadderullan, för DET ska vi också göra mitt i alla andra krav.

Och då kommer CELLBES.SE med den underbara enkla reklamen som dom nu visar på TV!!!

Hallelujah!

Och därför tycker jag att ALLA ska handla ETT plagg på CELLBES.SE idag för att TACKA för att dom vågade och ville och förstod!!! Nu vill jag att dom ska ha såna modeller i sina tidningar också, och på sin hemsida, men det här är en BRA början!

TACK www.CELLBES.SE !!!

 

Fiona – en slavdrivare…. /erviluca

Och det är jag som är slaven….

Fast jag TROR att jag är ledaren.  I am The Packleader.

In your dreams  (säger Fiona – iallafall ibland).

För när jag GÖR SAKER, såsom att diska, städa, tvätta osv – då är Fiona lugn och nöjd.

Men när  jag ”bara sitter” och tittar på TV, då tycker hon: ”Kom igen! Gör något! Ställ dej upp! Gå ut! GÖR NÅGOT!!”

Vad exakt hon vill att jag ska göra vet jag inte alltid, men hon står och ser uppfodrande ut, stirrar på mej och säger: ”VOFF!!” och det låter som ”KOM IGEN DÅ!!!”.

Jag säger ”Nej, jag ska sitta nu. Gå och lägg dej!”.

”VOFF!!!” säger hon uppfodrande och stirrar på mej som om jag Borde Veta (Bättre?).

”Men jag vill VILA lite”, säger jag.

”VOFF!!!” säger hon.

Och hon ger sej inte.

augusti 2013 hundar 004

Sen går hon och hämtar min Bästa Sko, så att jag MÅSTE resa på mej, ta den och säga ”NEJ!”, hytta med pekfingret och…. rynka på ögonbrynen.

Sen börjar vi om från början:

1. VOFF!

2. NEJ!

3. VOFF!

4. NEJ!

5. Hämta sko.

6. NEJ-PEKFINGRET-ARGA ÖGONBRYN

Fine

Da Capo al Fine

Ofta tittar jag på klockan när hon börjar, för att se om hon kan vara kiss-eller bajsnödig. Och varje gång kan jag konstatera: ”Nej, hon kan inte vara nödig igen”.

För några månader sedan gick vi ut varje gång hon sa ”VOFF!!”, men det blev ett eeeevigt utgående….Ut och in och ut och in och ut och in. Men det kanske var det hon lärde sej då; Om man säger ”VOFF!” så fort matte inte gör något, så får man gå ut. Liksom.

Lurad!

 

Förbud mot att göra affärer /erviluca

”Du borde inte få göra affärer!” suckar Mellan när jag berättar hur min senaste ”affär” gick till:

Jag tittade efter soffor på blocket, eftersom den soffa jag har håller på att falla sönder….

Oj, vad jag tittade, och kollade, och bläddrade vidare, och sparade, och höll på bland alla annonser på blocket.

Sen såg jag SOFFAN.

Delar av den här.

The Soff, liksom.

Den soffan provsatt jag på Mio för 6-7 år sen. Näe, inte just exakt DEN, förstås, men en SÅN.

Jag minns hur jag kröp upp i hörnan på soffan och bara njööööööt: Mmmmmmm.

Sen tittade jag på prislappen och onjöt. 😦

In your dreams, liksom.

Nu fanns den alltså på blocket för ett Billigt Pris. ”Nästan oanvänd. Fräsch”. Stod det.

Jag fick kontakt med säljaren, och vi mailade lite fram och tillbaka, men så kom inte pengarna jag väntade på….

Jag skrev det till säljaren, som menade att soffan troligen skulle vara kvar på blocket ett tag till, och hon skulle INTE sänka priset för den var verkligen VÄRD det pris hon satt. Skrev hon.

Så gick några dagar och så kom mina pengar, och jag mailade till säljaren, som meddelade att soffan var kvar.

Kvinnan sa att hon kunde ”ordna med transport”.

Men Guuuuud så bra! tänkte jag.

”Om du sätter in XXXXX kr på mitt konto, så kör jag hem soffan till dig sen”, sa hon.

”OKEY!”

”Vill du inte komma och titta på den först?” frågade kvinnan.

”Näe….jag vet hur den ser ut”….sa jag.

Typ.

Tyyyypiskt mig.

I förrgår kom Tanten själv med soffan i en hyrd bil!

Tanten var ca 70 år och i bilen satt också en liten skrutta på ca 14 år!

Jag trodde att det skulle komma några kraftfulla män med egen bil med släp eller något – inte att tanten själv skulle hyra en bil och slita och släpa med soffan……

Nåja.

När jag berättade allt det här för Mellan, sa han alltså:

”Du borde inte få göra affärer!”

Förbjud mej, liksom!

 

 

Wohoooo; Feber! /erviluca

Det värker i hela kroppen, jag fryser och svettas om vartannat…jag kan inte sitta still eftersom varje led gör så ont…jag liksom kryyyper omkring i soffan, där jag ligger….

Jag bara MÅSTE ha feber, tänker jag.

Men så tänker jag på alla gånger då jag trott att jag har feber, men så har den jävla skit-termometern visat 37,0 grader, som en jävla svikare. Jag har avstått från att kolla tempen många gånger, eftersom jag vet att jag blir så besviiiiken.

Om man mår riktigt dåligt vill man ju ha feber! Eller hur? Det blir liksom som en bekräftelse på hur dåligt man mår! Och det är Ännu Mer synd om en! Och så blir det lite mer ”På Sanning”, liksom.

Efter en rörig natt med mycket  hosta, värk överallt och ont ont ont…..så smyger jag försiktigt ut i badrummet. Jag minns inte ens om vi har våra termometrar kvar – det var sååå länge sedan någon kollade tempen!

En temp är död. Batteriet är väl slut. Den andra är levande! It´s alive, liksom. Just den termometern är helt otrolig, för den har jag haft sedan 1862! Batteriet tar ALDRIG slut. Den är Den Trogne Riddaren i vått och torrt. Typ. Eller nåt.

Jag tar tempen:

Wohooooo! Jag HAR feber! Det  är nu bekräftat! Det är SANT och PÅ  RIKTIGT:

JAG ÄR SJUK!

PS. Man ska ju glädjas åt allt och fånga dagen och sånt….DS

………………………………………………………………………………………………………….

PS igen: Ja, jag förstår att du orolige och omtänksamme läsare undrar hur jag då gör med allt (gå ut med hundar, laga mat osv). Jag gör det ändå! A woman got to do what a woman got to do, liksom. DS.

…………………………………………………………………………………………………………

 

Host! Host! Host! Host! /erviluca

Oj, vad jag hostar! Och ONT gör det. Skräller gör det också.

”Lunginflammation”, tänker jag. Fast lugnar mej med att gå till doktorn. Mina ”lunginflammationer” brukar gå över av sej själv….

Positivt är att jag har snor i båda näsborrarna nu. Det blir lite mer jämnt så. Man känner sej lite sned  när man är täppt i ena näsborren och tom i den andra. Nu är jag rak.

Jag öööönskar att jag hade en Jättekärleksfull man, som kom hem efter jobbet med halstabletter (som han köpt utan att jag bett om det! Rätt sort också = goda och starka utan socker i), pussade mej på pannan, såg bekymrad ut och frågade hur jag mådde. Jag skulle tappert svara med min ”snoriga och hesa” röstt; ”bra….”, och han skulle förstå att jag vara var tapper för att han såg ju hur sjuuuuuk jag var. Sen skulle han fråga om jag ville ha the, med honung i, vilket jag skulle vilja.

Därefter skulle han fixa hela kvällen för mej. Jag skulle inte behöva röra en fena = Inte laga mat, inte diska, inte tvätta, inte hämta mat, inte ens sitta vid matbordet (för han skulle utgå ifrån att jag inte orkade). Han skulle hämta snorpapper och fylla på vattenglaset och ta fram glass som han köpt för att han visste hur ont i halsen jag hade….

Keep on dreaming, liksom….

Men ärligt talat: Om JAG var ihop med någon och HAN var sjuk, skulle jag göra ALLT ovanstående.

Och skulle han inte uppskatta det, skulle han åka på en rak höger!

😉

Halv förkylning? /erviluca

 

Jag är täppt i vänster näsborre. Inte alls i höger. Där är det torrt och fint.

Fast jag har ont i HEEELA halsen, och den är svullen och röd. AJ! Typ.

I morse tyckte jag sååååååå synd om mej själv (man mår ju ofta som sämst när man precis vaknat…), och förstod inte hur jag skulle stå uuuuuut med halsontet. Men sen kom jag att tänka på min migrän….och då var det som om ”lite (JÄTTEMYCKET) halsont” inte var nåt. Typ.

Åh, vad jag älskar uttrycket ”typ”! Det kanske märks….?

 

Jag har  mer och mer insett att jag börjar bli…vuxen. Typ.  😉

Inte bara vuxen vuxen, utan gammel-vuxen. Eller….(håll i mej!): Medelålders.

*ryser*

Näe, det är INGET fel på medelålders människor. Det är INTE fel på några människor alls, egentligen….

…men JAG vill inte gå omkring och vara medelålders – vara Tant.

”Där går en tant”.

Näe, så vill jag inte att det ska vara.

Men det ÄR så.

Bit ihop och inse det nu, kära jag.

Men det var som om det var ett JÄTTESKUTT mellan 40 och 50. Jag hann inte med. Jag var 30 ”igår”, typ. Men i övermorgon fyller min äldsta SON 30!

Vi har blivit jämngamla!

Det är inte klokt!

Och jag lovar att han inte tycker att jag är jämngammal med honom. Och jag looovar att han tycker det är jättefånigt att jag tjatar om ålder. Och jag looovar att han tänker att han aaaaaldrig ska bekymra sej över SIN ålder eller vara upprörd över att han blivit ”så gammal” (i år räknat) osv.

För JAG skulle ALDRIG bli sån (som jag är idag)! Jag skulle INTE tjata om ålder och inte tycka att jag var min ålder och allt det där….

Tänk att vi går utmed samma väg allihop ändå….

…och tänk att jag den sista månaden tänkt ”det var bättre förr” massor av gånger, FAST JAG ALDRIG SKULLE SÄGA SÅ eller bli ”sån”….

Faan!

Nu går jag och lägger mej och snorar ilsket på kudden med min vänstra näsborre!

😦

 

Värre än värst /erviluca

Förra veckan insjuknade Mellan med halsont, feber, snorig, hostig. Nu är det min tur: Röd och svullen i halsen. AJ!

Jag tror bestämt att jag har det Ondaste av allt Ont i min hals. Värst liksom.

Ofta när människor säger att dom varit hos läkaren och fått medicin, så säger ”dom” att ”det var det Värsta läkaren sett!” eller ”Jag fick DUBBEL dos medicin!” eller ”Läkaren fick sätta in en medicin som dom aldrig bruka använda, eftersom jag hade värre än alla andra han mött!” osv. Jätteofta är det så!

Alla är liksom värst!

Och det är ju så; att när man själv är den som är utsatt, så tror man att man har det liiiite värre (eller mycket!) än den andra som hade detsamma förra gången/sist. För det känns mer i ”Min kropp”, liksom, eller nåt.

Jag har det helt enkelt värst!

Flickan med 90% brännskador

Fast igår såg jag en dokumentär om ”Flickan som fick en 90%-ig brännskada”….och sen var det bara gå och lägga sej, för hon var verkligen VÄRST! När hon träffade ett gäng andra brännskadade barn, var det som om alla andra kunde sluta klaga, för hon var verkligen den värsta av dom värsta! Och hon klagade aldrig (sa dom)! Hon hade ett strålande humör och hela hon strålade positivism. Man fick se henne när hon var knappt 3 år och vaknade upp ur nedsövningen (efter branden), och snacka om att ”kvittra”! HerreGud vilken tjej! I filmen var hon 15 år och hur härlig som helst! Hon var, och är, värst!

Men jag har iallafall värsta ont i halsen idag!