RSS Flöde

Etikettarkiv: bla bla

Förlåt för ”bla bla bla”…/erviluca

Postat den

Någon skrev ett inlägg på FB. Jag läste det med ”ena ögat”, och Tyckte Till, utan att  egentligen ha Stoff nog för att tycka.

Ibland kan man ju liksom tycka till utan att veta Grunden, och utan att ha något Fog för sitt tyckande – man bara Tycker! Gå lite på Känslan, liksom.

Så jag tyckte till – sådär lite med vänsterhanden.

Direkt kom ett långt, avancerat ”svar” på det jag tyckte, som var tvärtemot det jag tyckte. ”Hejsan-hoppsan!” tänkte jag, läste ”svaret” lika halvhjärtat som jag läst det första, kände att jag egentligen inte var i form för att Tycka någon överhuvudtaget, och borde stannat därvid. Jag borde inte skrivit något mer, helt enkelt.

Mitt intuition sa: ”SKRIV INGET MER!”

Mitt Trotsiga Inre 3-åring sa: ”SKRIV: BLA BLA BLA!”.

Gissa vem jag lyssnade på?

Jepp, treåringen.

Så nu vill jag bara säga: Förlåt, du som engagerade dej och Tyckte Något Viktigt, och På Riktigt.

Jag skrev både halvhjärtat, utan förnuft och grund, enbart med känsla, med vänsterhanden och utifrån min inre trotsiga treåring.

 

 

 

Livet suger! /erviluca

Postat den

Just nu SUGER livet!

Det suger musten ur mej!

Jag vet inte hur jag ska orka.

Det gör ont när jag ligger, när jag står, när jag går, när jag tänker, när jag sitter, när jag duschar, när jag går i skogen, när jag tittar, när jag blundar, när jag rör mej, när jag är stilla, när jag lyssnar………bla bla bla

Det gör ont NU, och det gör ont NYSS, det gjorde ont IGÅR och det gjorde ont i FÖRRGÅR!

Jag kommer inte undan!

Jag kryper under sängen och gömmer mej, bakom hyllan, under filten….värken följer mej överallt! Jag. Kommer. Inte. Undan.

Och jag har ingen medicin.

IBLAND har jag medicin, och IBLAND funkar den. Men då får jag inte ta den mer än i ”ett till två dygn”. Därefter bör jag uppsöka läkare. Meh! Då skulle jag ju boooo hos en läkare!

”Hallåååå! Är det någon läkare som vill bo med mej? För då kan jag ta medicinen längre än ett till två dygn.”

Min migränhuvudvärk sitter nästan ALLTID i längre än ”ett till två dygn”. Den kan sitta i i 14 dagar när det är som värst. Efter den 10:e dagen vill jag bara döööööö….för det tar såååå mycket på krafterna att det värker och värker och värker.

En del säger ”Jag har ALDRIG haft huvudvärk!”. Men lyllo dom då! Och om ni inte njuuuuuter av det, så kan ni kasta er i väggen!!

För ni veeeet inte vad lyckliga ni är som SLIPPER den här skiten!

”Det kommer troligen att gå över under graviditeten”, fick jag höra. Gjorde den det? NEJ.

”Det kommer troligen att gå över EFTER graviditeten”, fick jag höra. Gjorde den det? NEJ.

”Det kommer troligen att gå över vid klimakteriet”, fick jag höra. Gjorde den det? NEJ.

Det troliga är nog att den aldrig kommer att gå över. Att jag måste lära mej leva med skiten. Jag har redan gjort det och oftast vill jag inte ens prata om den, men när 1-2-3-4-5-6-7-8-9-10 dagar gått med värk, så bara MÅSTE jag få skrika ut att ”JAG VILL INTE HA DET SÅ HÄR!!!”.

JAG ORKAR INTE!

DET ÄR SYND OM MEJ!

Men sen, när värken är över, vill jag inte prata om den alls. Och då vill jag låtsas att den inte finns och aldrig kommer tillbaka. För jag vill inte ge den jävla värken mer uppmärksamhet än den får när den är här. När den inte känns finns den inte. Så det så.

Så dom som säger: ”Hur måååååår du? Hur har du det med din migrän?” så svarar jag: ”Bra. Nu pratar vi om något annat.”  Typ. För mellan attackerna finns den inte!

Ibland är ”mellan attackerna” väldigt läääänge (fast max 1 månad), ibland är det väldigt kort emellan.

 

Självklart spelar Livet roll:  Hur orolig jag är för ekonomin spelar säkert roll, och just nu är jag superorolig! Och har varit sen jag flyttade till den här jävla skitdyra lägenheten. Jag måste härifrån! OM du har ett billigare boende att hyra ut till mej, så skriv! ALLT är billigare än det jag har just nu. Tror jag.

Att vi hade en ”skitsituation” på jobbet förut spelade givetvis roll – att bita ihop om sin frustration skadar väl vemsomhelst. Men nu har jag ju bytt jobb!

Att vara kär spelar roll. Det gör att jag mår bättre. Men kär är jag inte! 😦

Men att jag tränar verkar inte spela någon roll, för just nu tränar jag ju rätt ”mycket”, för att jag simmar ju varannan dag (1000 m) – förutom när jag har migränhuvudvärk – och så går jag minst 1 timme i skogen varje dag. Det borde väl räcka?

Äter gör jag. Iallafall ibland. Nyttigt ibland. Onyttigt ibland. Att avstå från kolhydrater helt har jag upptäckt går inte. Det är för dyrt. Och när en Äkta Migränattack startar börjar den nästan alltid med att jag känner ett ENORMT godis-sug, samt att jag blir väldigt törstig.

Seg-migrän-attackerna startar i nacken…så det är väl spänningar då antar jag….Så då behöver jag en läkare-massör här hemma.

En läkare-massör sökes! Manlig. Snäll. Klok. Vänlig. Omtänksam. Hundälskare. Petiga Pedanter undanbedes.

Jag undrar om det hjälper om jag går ut i skogen och SKRIIIKER, eller blir det värre då? Det har jag inte prövat.

Undrar vad Gösta säger då?

Honom träffade jag i skogen både igår och i förrgår. Han hälsar mej alltid ”VÄLKOMMEN!” och ”HOPPAS ATT DU KOMMER TILLBAKA!” Lilla Gösta….Det visade sej, häromdagen, när jag sa att jag fyllt år, att han och jag fyller år samma dag! Han fyllde 81 och jag fyllde 50+.

Näe, nu orkar jag inte mer….

Skriva alltså….

Ligga ner gör också ont. Och stå och gå. Och sitta……

Blä!

😦

 

Snällstaden /erviluca

Postat den

Jag blev UTSKÄLLD EFTER NOTER när jag skulle gå ut på kvällspromenad med hundarna! Jag blev så ledsen och besviken att jag kände att jag ville flytta till Snällstaden i Snällandet, för HÄR vill jag inte bo! Bland alla Elakingar och Dumma Människor!

Fiona och Milton 27 oktober 2012 043

Fiona SPRANG ut när jag öppnade porten, och eftersom hon har så låååångt koppel, kom hon en bit ut, och där kom en liten skrutt springande (en liten kille på ca 3-4 år). Fiona blev jätteglad och försökte ”skutta med” (hon äääälskar barn!) medan jag drog allt vad jag orkade åt mitt håll, för att få in henne igen, och inte skrämma pojken. Han verkade inte ett dugg rädd, utan skuttade bara vidare och tittade bara lite förvånat åt mitt och Fionas håll.

En bit bakom kom Mamman gående.

”FÖRLÅT!!” sa jag när hon kom närmare, och tänkte sedan lägga till att jag hoppas att Fiona inte skrämde pojken (vilket hon inte verkade ha gjort!)….men jag hann inte…

”VAD-I-HELVETE!!! DU FÅR VÄL HÅLLA I DIN HUND!!” fräste hon ilsket

”Ja…jag gjorde det…men jag hann inte med…och jag drog ju in….”

Mamman svor och fräste och överöste mej med ilska och alla möjliga elaka ord! Sen sa hon att ”…hunden morrade!!”

”Näe, det gjorde hon inte! Det är en VALP! Hon morrade inte!” sa jag lugnt.

”Johoooo! Jag hörde nog hur hon morrade! Jag hörde det!!” nästan skrek hon och så fortsatte hon fräsa och skrika om att jag inte hade någon ordning på hundarna och att bla bla bla….

”Men jag säger FÖRLÅT!!” försökte jag igen. ”Det var inte Meningen!”

Mamman hörde inte, utan fortsatte bråka och skrika tills hon till slut fräste:

”…DU KAN TA DIN ÄCKLIGA FULA HUND OCH….bla bla bla!!!” (jag minns inte, eller hörde inte…)

”Men jag sa ju FÖRLÅT!” ropade jag efter henne.

Men inget spelade någon roll.

När hon sa ”…din fula äckliga hund!” så fick jag lust att fräsa något elakt tillbaka, men det gick inte! För det var en urgullig liten kille som hade skuttat förbi! Och jag älskar ju barn! För annars hade jag kanske kunnat säga: ”….din FULA ÄCKLIGA UNGE!” ba´fatt jag skulle vara elak tillbaka, men jag kunde inte!

…och sen tänkte jag så klokt att mamman säkert blev jätterädd när hon såg sin lilla son ”överfallas” av en jättestor svart hund!

Så jag borde ha förståelse.

Och förlåta.

Henne.

Men jag blev mest bara ledsen.

Jätteledsen.

Och lite uppgiven sådär…

Jag kände att jag ville flytta till Snällandet och bo i Snällstaden i Snällhuset.

Det är bara det att jag inte kan vägen dit.

Finns det någon som kan visa mej vägen?

”Kom igen nu, gubbar!!” /erviluca

Postat den

Han låter väldigt arg och irriterad, ganska sträng faktiskt, och jag tänker att ”det är bara att LYDA eller så får man väl smaka på….riset”, eller nåt.

Så låter det.

JAG skulle INTE vilja vara med i det laget! Jag skulle skita på mej, av rädsla, för han fortsätter:

”Nu MÅSTE ni kunna hålla avstånden mellan er!! Jag fattar inte att jag måste säga till om det fortfarande!! Lukas!! Skärp dej!”

Usch, jag ryser av obehag. Han låter så ARG!

”Så dribblar ni bollen runt den högre vänstra skanken som lutar runt hörnet och håller samtidigt koll på var ni har era motspelare, samtidigt som ni…….bla bla bla bla”.

Det låter jättesvårt!

Att hålla koll på allt, samtidigt!

Titta hit och titta dit och dribbla bollen och snurra den runt och bakom och under och hålla koll! Kära nån!

Och gör man INTE som han säger, åker man säkert på en smäll! Han låter sån på rösten.

”Kom igen, gubbar!!! SKÄRP ER NU!!” vrålar han ilsket.

Jag går därifrån. Risken är annars att jag anmäler honom till….Barnombudsmannen!

Eller nåt.

För spelarna är bara i 8-årsåldern.

Jag undrar om ens hjärnan är utvecklad så mycket att en 8-åring KAN ”titta hit och dribbla dit och hålla koll på Allt Annat”!?

Inte konstiga att så många småkillar/tjejer SLUTAR spela fotboll/handboll/golf/ishockey när tränaren låter som om han skulle mörda en om man gjorde fel!

Jag trodde idrott och sånt skulle vara KUL! Iallafall under barnaåren.

Men, men….