RSS Flöde

Kategoriarkiv: parenthood

Lilla Hjärtat /erviluca

Postat den

https://www.dn.se/nyheter/sverige/hon-fick-inte-fylla-fyra/?fbclid=IwAR3hq1vD9u8JFqO5zQz3B54cHQAmNXkygwZR5Sra7ccbndcN0spe0ABhDHQ

Mother Holding Child's Hand

 

Detta får inte ske! Det får inte ske igen!! Det skulle inte hänt nu eller igår. Det är 2000-talet och vi har vetat så länge jag arbetat som socionom (sedan 1988) i alla fall att barn BEHÖVER anknytning, behöver kärlek, behöver omtanke, behöver KNYTAS AN tidigt.

 

nyfödd baby

Vi är så noga med att lägga upp barnet hud mot hud direkt efter förlossningen, att navelsträngen ska sluta pulsera så att barnet får i sig det sista gottaste som finns där. Vi känner till den viktiga anknytningen till en, eller ett par, nära vuxna (oftast dom biologiska föräldrarna). Vi VET att barn BEHÖVER allt detta för att få det dom behöver och kunna växa upp och bli stabila och starka vuxna.

nyfödd baby 2

Vi VET att barnet behöver någon som SER det, BEHÖVER älskas, BEHÖVER närhet och stimulans, mat (givetvis) och tusen saker till. Vi VET det!

ALLA kanske inte vet det, men vi som jobbar med barn VET det!

VI VET DET.

Lilla hjärtat 6

Man säger att Barnet ska vara i fokus vid utredningar i Socialtjänsten, att vi ska prata med barnen, träffa barnen, SE barnen, HÖRA barnen. Vi VET att deras mående och deras RÄTTIGHETER ska vara det viktigaste.

Vi VET det!

Eller?

Ett barn som placeras vid födseln BEHÖVER få knyta an till familjehems-föräldrarna. Barn ”går sönder inuti” om dom inte får knyta an.

lilla hjärtat 8

Dom blir ”trasiga inuti” och man VET att dom som vuxna kommer att lida av psykisk ohälsa, kriminalitet, drogmissbruk. Vi VET det. Visst det finns några få ”maskrosbarn” som klarar sej ”trots allt”, men den mänskliga hjärnan behöver kärlek, närhet, kärlsfull beröring och trygghet.

Ett barn SKA inte slitas upp från ett familjehem där hen haft sitt första, andra och tredje år. Det borde vara lag på det!

drogmissbrukande förälder

Kan inte den biologiska mamman/föräldrarna hålla sej ifrån droger och barnet placeras omgående så har RÄTTEN ATT VARA FÖRÄLDER UPPHÖRT. Punkt. För BARNETS skull. För barnets rätt till en framtid.

Barn som föds av trasiga föräldrar blir lika trasiga som sina föräldrar om man inte ger dom en chans i en ny familj. OM man placerar ett barn tidigt behöver man förstå och känna till ANKNYTNINGENS betydelse!

Lilla hjärtat 7

Om domstolen fattar beslut bör dom antingen helt lita på experters uttalanden om BARNS BEHOV alternativt inte fatta några beslut.

BIOLOGISKA FÖRÄLDRARS BEHOV (eller rätt) ska aldrig vara viktigare eller starkare än BARNETS. Föräldrar överlever att ett barn tas ifrån dom, men barnet överlever inte att slitas ifrån sin anknytningsfamilj. BARNET går sönder inuti.

Pencil Sketches Of A Small Girl Crying Best 25+ Sad Girl Drawing Ideas On Pinterest | Sad Girl, Sad Girl

Det gör ONT i mej när jag läser om Lilla Hjärtat som först får den stora lyckan att växa upp i en kärleksfull och normal familj, men som sedan tvingas in i HELVETET och reagerar på det genom att skrika, gråta, kissa på sej och leva ut sin förtvivlan.

ledsen liten flicka

Kan vi ens föreställa oss hennes förtvivlan, rädsla och SORG över att vara hos ett par främmande vuxna som beter sej konstigt och som hon inte känner eller älskar? Det skulle vi aldrig i livet utsätta våra barn för, vi som älskar våra barn, vi som förstår barns behov. ALDRIG.

fight for it

SKÄMS SOCIALTJÄNSTEN SOM TILLÄT DET HÄR! Även om ”lagen säger så”, så kan man vara VISSELBLÅSARE! Man KAN kämpa för barn! Man kan kämpa, man kan VÄGRA, bråka slåss!! För BARNETS rätt!

Och ni som kämpade för dom biologiska föräldrarnas rätt: SKÄMS PÅ ER!! Jag hoppas ni sover dåligt om nätterna. Nu har ni ett barns liv på ert samvete.

liten flicka 3

Och glöm inte att hon inte bara dog. Hon plågades i månader innan. Hon plågades av att behöva lämna det hem hon älskade. Hon plågades för att hon inte förstod varför hon inte fick vara kvar i sitt hem, som sina systrar (för det är så en liten 3-åring tänker). Hon förstod inte.

SKÄMS PÅ ER!

Det som också gör ONT inuti är att det finns hundratals barn till som utsätts för det här! Just nu!

ledsen tonårstjej

Jag minns en kollega på Socialtjänsten som satt och grääät och berättade om ett tvillingpar som placerats i en familj vid födseln pga mammans psykiska ohälsa och som bodde i familjehemmet i 3 år och därefter placerades om hos sin mamma som hade ”noll koll”. Och precis som Lilla Hjärtat visade barnen med hela sina små jag hur dåligt dom mådde av det här; Dom började bajsa och kissa på sej, slutade sova gott på nätterna, grät och skrek etc. Familjehemsföräldrarna gick sönder och försökte kämpa, men förlorade.

Hur det gick för dom tjejerna vet jag inte. Det är ca 10 år sedan det hände. Dom är väl antagligen på väg in i missbruk eller lider av psykisk ohälsa, skär sej eller utsätter sej för andra övergrepp. Vad vet jag. Men sannolikheten att det gick bra för dom är väl ungefär lika med noll.

Familjehem 1

Familjehemmen kan tyvärr inget göra, för om dom bråkar och kämpar för ”sina” barn så menar Socialtjänsten att ”ni visste vad ni gav er in i” och att ”ni kanske inte borde ha knutit an” (vilket ju är helt galet för utan anknytning går BARNEN under) och kanske blir familjehemmet ansedd som ”galna” och anlitas inte igen och blir kanske t o m av med eventuellt andra placerade barn. En helt omöjligt situation!

tröstande syskon 1

Fler som skadas är givetvis dom andra barnen i Familjehemmen – både dom biologiska som ser familjehemssyskonen som sina egna syskon (förstås!) – och om man har fler placerade barn blir givetvis dom skakade i grunden (”kan dom ta mej också?”).

FY FAAN!

Gör om – gör rätt!

GÖR OM LAGARNA NU!
UTBILDA SOCIALTJÄNSTEN!

ALLA VISSELBLÅSARE: VAKNA FÖR I HELVETE!

VÅGA KÄMPA FÖR VÅRA BARN!

hjärtan

….och alla kärlek till familjehemmet där Lilla Hjärtat växte upp, dvs hennes föräldrar.

 

#lillahjärtat #ståuppförvårabarn #denviktigaanknytningen #brytinteanknytning #låtbarnenstanna #visselblåsarebehövs #sebarnsbehov #uppmärksammabarnssignaler #utbildasocialtjänsten #anmältilleuropadomstolen #polisanmälsocialtjänsten #pratamedbarnen

 

Ett oväntad möte/erviluca

Postat den

släntra 3

För cirka 20 år sedan arbetade jag som socialsekreterare i en ekonomigrupp på Liljeholmen i Stockholm. Där hade jag en jättebra chef: Tydlig, vänlig, rättvis, lugn, klok, kunnig. Tyvärr slutade hon och sedan har jag inte haft någon riktigt bra chef förrän jag började där jag nu jobbar. Min nuvarande chef och chefen för 20 år sedan är dom bästa jag haft.

minnen

När jag släntrar gatan ner, tillbaka till jobbet, efter att ha tagit en lunchpromenad, kommer hon gående – chefen jag hade för 20 år sedan. Hon ser EXAKT likadan ut som för 20 år sedan och jag känner igen henne DIREKT, och hon mej.

Liljeholmen

”Hej! Vad konstigt. Jag tänkte just på dej”, säger hon, som om det inte vore konstigt att hon tänkte på mej, som var en av hennes personal för 20 år sedan. Vi pratar lite och sen säger hon: ”Du hade väl en massa barn, va?”. ”Ja, och när jag jobbade på Liljeholmen fick jag flera…”, svarar jag.

 

Hon berättar hur ”dagens unga som har barn” inte verkar klara av stressen på samma sätt som man gjorde förr, och ”…då tänkte jag på dej…Du hade ju flera barn och klarade galant av att jobba också.” Hon säger det som om det var enkelt och som om jag var en God Förebild.

stressad

Jag tänker på hur det fullkomligt KOKADE i huvudet ibland och hur jag vid några tillfällen började dagen med att gå in på toaletten och GRÅTA av stress efter att ha lämnat skickat iväg 1 barn till skolan och lämnat 2-3 barn på dagis (och allt innan det: väcka, mata, klä….etc etc etc). Det kändes som om jag hade gjort en hel arbetsdag innan jag kom till jobbet.

Jo, ja visst…jag klarade det, men med nöd och näppe.

tack gud.png

Och nu är det över. Tack Gode Gud!

Plötsligt är det över och barnen är vuxna, och jag fattar inte hur jag orkade och hur jag stod ut och hur jag…..ÖVERLEVDE.

stressad mamma 3

Faan, vad det är jobbigt att vara småbarnsförälder (läs: MAMMA) OCH ha flera småbarn OCH försöka upprätthålla sitt arbetsliv (och vara en någorlunda vettig socialsekreterare), och sitt äktenskap (det gick inte).

Men det var i alla fall jättekul att träffa min gamla chef och påminna henne om hur BRA jag tyckte att HON var: ”En av dom bästa”.

 

 

BYGG, för i helvete, BYGG! /erviluca

Postat den

bostadsbrist-intro

(affischen är från 1946)

Människor i och utanför storstadsområdena behöver ha någonstans att bo!

Varför byggs det inte mer bostäder??

 

Det är ungdomar som inte kan flytta hemifrån, äldre som vill flytta ifrån sina hus till lägenheter, nysvenskar och flyktingar, och alla möjliga andra. Vi har också en massa hemlösa människor som lever på våra gator – flera tusen faktiskt – och även om en del har haft  väldigt svårt att anpassa sej till ett normalt boende och sköta det, så finns det många som skulle klara det.

bostadslösa

Vet ni att det finns och existerar BOSTADSLÖSA FAMILJER nuförtiden?? Flera utav dom är mammor med barn, som flytt ifrån misshandel, tortyr, krig och elände. Man flyr inte om man inte måste. PUNKT. Många familjer flyttar runt hit och dit, bor i ett kontor här och i ett garage där, i ett rum här och ett rum där, i många fall får dom betala ockerhyror, och dom har bara skyldigheter och kan inte kräva någonting, för då åker dom ut.

öppna landskap.jpg

Vi har ju en massa PLATS här i Sverige för att ta emot flyktingar och människor som behöver börja om. Se dej omkring!

Men varför BYGGS det inte??

Eller, rättare sagt:

VARFÖR BYGGS DET INTE BOSTÄDER SOM VANLIGA MÄNNISKOR KAN BO I??

Jag ser ju att det byggs en massa bostadsrätter, villor och radhus – i alla fall där jag bor – men inga hyreshus.

containerhus.jpg

För ungdomar skulle man kunna slänga upp ett gäng containrar lite här och där och göra bostadsdugliga – det första boende behöver inte/ska inte vara Perfekt! Och sen ska det vara hyra som går att betala om man är ung och pluggar ELLER har sitt första jobb, som troligen inte är så högavlönat.

DET SKA GÅ ATT BO OCH LEVA ÄVEN OM MAN INTE ÄR RIK.

VARFÖR BYGGS DET INTE HYRES-BOSTÄDER NÄR DET ÄR SÅ STOR BOSTADSBRIST?

Jag förstår inte.

containerboende.jpg

Man skulle kunna starta ”Bygg Ditt Eget Boende” där ett gäng människor, som är utan bostad (och kanske också är arbetslösa?) skulle kunna bygga sina egna enkla bostäder med hjälp av några kunniga bostadsbyggarmänniskor.

rik och fattig.jpg

Det är INTE ok att en familj på 6 personer bor i ett litet rum!

Det är inte ok att andrahandsmarknaden blomstrar och människor med två eller flera bostäder skor sej på dom som ingen har.

Det är inte ok att man kan sätta vilka hyror som helst bara för att människor måste bo!

Det är inte ok att ensamstående mammor med små barn, tvingas till olika konstiga krav för att få behålla tak över huvudet för sej och sina barn!

Det är inte ok att det endast byggs bostadsrätter och dessa är så dyra att bara dom rika kan köpa dom.

Det är inte okey!

Hemligt samtal från Andra Sidan Jorden /erviluca

Postat den

Chinesisch Sprachreise Peking

http://paandrasidanjordenn.blogspot.se/2015/02/kort-uppdatering-plus-bilder-av-lagenhet.html

Det är spännande att läsa Storings blogg om hur det är för honom i Kina! Och så får jag veta att han pratat med Mellan!

Mellan, som bor i samma lägenhet som jag. I Åkersberga. I Sverige. Och sitter i rummet alldeles här intill. Han, som alldeles nyss passerade genom vardagsrummet, där jag sitter, för att gå till köket. Han! Han har pratat med Storing. I Kina. Gissa om han har berättat det för mig!? Gissa då!

NÄE!

Mellans storebror är i KINA – på Andra Sidan Jorden! Om jag hoppar riktigt hårt kanske Storing känner det i fötterna när han står där i Peking med fötterna mot mina. Typ. Det var iallafall så jag tänkte när jag var barn….och sååå mycket har det ju inte hänt med mej sedan dess…. *hostar*…men kanske med Kina.

Nåja.

Jorden runt - Resekoll.se

Mellan, som bor i rummet här i min lägenhet, har alltså pratat med Storing som befinner sej På Andra Sidan jorden, och så har han inte berättat det!!! WTF!! Utan jag får läsa det i Storings blogg! Från andra sidan jorden.

Det är ju nästan löjligt!

Och jag VET vad Mellan kommer att säga om jag knackar på hans dörr, öppnar den och frågar: ”Har du pratat med Storing??”.

Shh Do Not Disturb

Först säger han: ”VAH?!?” och ser förvirrad ut, och som om jag stör jättemycket.

”Har du pratat med Storing?!?” Jag måste upprepa för han var inte beredd.

”Aaa….”

”Meh! Varför berättar du inte för mej om det!? Vad SAAAA han?!”

”Typ inget….meh! Jag är Upptagen! Gååååå!”

Jag har en Otroligt Upptagen son. Hans liv måste vara Väldigt Märkvärdigt och Spännande, och så fort jag stör honom i hans otroooligt spännande värld, är det som om jag förstör ALLT. Allt faller PLATT när jag stör. Jävla jag!

Men NU vet jag; Jag kan ju ringa till Storing, på Andra Sidan Jorden, och fråga hur det är med Mellan!

Ja!

DET ska jag göra!

🙂

Straff skapar hämndkänsla /erviluca

Postat den

Faan, att jag inte kan det ”allra enklaste” i bloggvärlden, som tex att ”re-blogga” (vad nu det är/betyder….?) eller lägga in en länk här till min egen blogg. Jo så HÄR kan ju jag göra, förstås…: https://erviluca.com/2012/01/10/bagarens-barn-erviluca/

Genast får jag värsta kloka förklaringarna här längst ner där folk skriver: ”Men länka bara en blittanblättan på formens modifjong och så klickar du på raden under bladderbladen och snurrar på dutten – skitenkelt!”, lite så….och återigen inser jag att jag är född på 50-talet – alternativt är bara dum i huvet. Eller väldigt väldigt ointresserad av att lära mej grunden i dataspråket….eller….min bästa förklaring – så kan jag så JÄTTEMYCKET ANDRA SAKER så att hjärna är FULL av dessa och det får inte plats med MATEMATIK, siffror och datagrejer. Och ”hitta-sinne”. För övrigt tappar jag bort ord också. Som nyss; det heter ju inte ”hitta-sinne”….det heter ju….eeeeh…..eeeeh….

……3 timmar senare…..LOKALSINNE! Puh!

För två år sedan skrev jag ett inlägg om ”Bagarens barn….” och det handlade bl a om straff – att jag inte tror på straff. Jag överlevde i 2 år till….. och jag tror fortfarande inte på straff. Eller hämnd. Fast jag kan förstå att man VILL hämnas. Ibland. Fast inte alltid. Men ibland, som sagt.

Jag är inte så väldigt hämndlysten själv, för jag bryr mej för mycket om människor, och har för stor empati, och kan gå i andras skor för mycket. Nästan för mycket för mycket, för ibland skulle jag verkligen vilja slippa förståååå hur det känns, men tyvärr. Det går inte. Jag har jobbat med det här för länge och förståååååååår alla. Typ. Även min fiende.

Don't "Like" Companies on Facebook Or You'll Embarrass Yourself

Jag tycker riktigt illa om EN person. Jag ska inte berätta vem det är, men så är det. Säkert är det fler, och säkert borde jag analysera på djupet varför jag tycker så illa om den här personen och troligen skulle jag lära mej jättemycket och förstååå varför jag känner som jag känner och till och med kanske börja tycka om den här personen till slut. Men det vill jag inte. Jag vill inte förstå och jag vill inte tycka om Personen i fråga. Så det så. Hen finns inte i mitt liv ändå, så det spelar ingen roll. Hen fanns. Men finns inte mer. Fast finns. Men inte för mej. Puh! Ibland är det svårt att förklara.

Nåja.

Det är bara EN person. Många tycker illa om många. Och hämnas och låter en massa (ilsken) energi slösas bort, i mängder. Men sån är inte jag. Jag slösar bara på pengar, när jag har såna. När jag inte har dom är jag värsta bäst på att leva på ingenting.

Men jag skulle ju skriva om hämndens vara eller icke vara….. Nej, jag skulle skriva om straffets vara eller icke vara.

När Äldste Sonen var barn blev jag såååå fascinerad när jag hörde att han inte kunde träffa sin flickvän (när han gick i åttan) eftersom hon hade Utegångsförbud. Jag minns min Förvåning, för jag visste inte ens att det fanns föräldrar som använde sej av den gammelmodiga metoden (tyckte jag DÅ – för ca 15 år sedan), men sedan lärde jag mej att ”folk” använder den metoden och jag har förstått att den används FORTFARANDE! Både Utegångsförbud och ”Ta-mobilen-metoden”. Jag anser att dessa Straff-metoder endast skapar frustration och ilska, och en känsla av ”jag-ska-minsann-visa-dom!” (något dåligt).

När jag frågade en 14-årig tjej om hennes Utegångsförbud lärde henne att INTE göra det hon gjort (bjudit hem några kompisar utan att fråga, när föräldrarna var borta) frustade hon ”Nähääää! Jag känner mej bara ARG och tycker att dom är helt körda!” sa hon ilsket. Sen berättade hon om hela händelsen och hur ångerfull hon varit och hur mycket hon skämts när föräldrarna fått reda på det hela osv. Det hade räckt med det. Hon skämdes och ångrade sej. Och hon kände att hon svikit sina föräldrar. Men sen kom straffet: ”En månads utegångsförbud”, och då blev hon ARG! Och kände hämndbegär.

Och jag tänkte: Vad var det jag saaaaaa?!

Fast jag sa det inte högt.

 

—————————————–

Vissa straff behövs

Men sen behövs det ju fängelser för att låsa in folk som är farliga för samhället osv, förstås, men dom borde man ge all möjlig terapi och utbildning och hela fadderullan så att dom kan FUNGERA när dom kommer ut igen – OM dom kommer ut igen. Men det är en annan diskussion.

Kanske.

 

Man borde inte få vara ledig…./erviluca

Postat den

…för man blir ju så trött av det!

Det jobbiga med att vara ledig är att man ska börja jobba sen, och det är så jobbigt. Att börja alltså. Sen vänjer man sej oftast. Och börjar se fram emot att vara ledig igen….

Grejen är bara att jag är så trött nu igen.

Så himla trött.

Jag satt nästan och somnade på jobbet idag.

För att jag varit ledig.

Troligen.

Eller så är det för att jag sovit i lilla sängen i vardagsrummet i två veckor, och blivit väckt stup i kvarten av Minsting som frågat saker bara rätt ut mitt i natten, och då är jag en sån tyyyypisk mamma som vaknar på 2 sekunder och svarar direkt, klart och tydligt, och somnar sedan om (som tur är).  Men det blir ganska ”ryckig” sömn.

Men dom sista nätterna på ledigheten fick jag inte till det med sömnen riktigt. Jag kunde helt enkelt inte somna, och då blir jag så förundrad. För somna lärde jag mej ju the hard way när barnen var små: Äldste sonen hade kolik, Storing och Mellan vaknade av och till på nätterna de första åren och lilla stora Minsting hade också kolik, så på den tiden sov jag knappt alls. De få minuter/dygn jag fick/kunde lägga huvudet på en kudde/fot/golv/tegelsten så somnade jag direkt och sov intensivt. Fort och fel. Nej, fort och intensivt.

Men Minsting trollade fram en APP ur min mobil häromkvällen och via den kunde man lyssna på ”fall-asleep-sounds”, tex surrande fläkt, blåsande hårtork, regn med eller utan åska etc. Jag blev helt fascinerad! Och sen ville jag ha regnljudet på, och det funkade! Jag somnade.

Jag tror min hjärna blev lite skadad dom där åren när barnen var små och allt gick i 180 knutar, jag sov ryckigt och bara lite här och där, samt att jag lämnade och hämtade på dagis med ett stresspåslag på 5368 milrograt, fixade allt med barnen, cyklade med tre barn på cykeln (2 i cykelvagn och 1 på pakethållaren) samt hade fyra fulla matkassar på styret….lagade mat med högerhanden och löste konflikter med vänsterhanden….

…och HerreGuuuud! Huuuuuur överlevde jag småbarnsåren?

Gjorde jag det?

Med kraschade hjärnceller.

Nu ska dom här kraschade hjärncellerna få sova lite. Dom har mycket att ta igen och många hål att laga. 

”Kom igen nu, gubbar!!” /erviluca

Postat den

Han låter väldigt arg och irriterad, ganska sträng faktiskt, och jag tänker att ”det är bara att LYDA eller så får man väl smaka på….riset”, eller nåt.

Så låter det.

JAG skulle INTE vilja vara med i det laget! Jag skulle skita på mej, av rädsla, för han fortsätter:

”Nu MÅSTE ni kunna hålla avstånden mellan er!! Jag fattar inte att jag måste säga till om det fortfarande!! Lukas!! Skärp dej!”

Usch, jag ryser av obehag. Han låter så ARG!

”Så dribblar ni bollen runt den högre vänstra skanken som lutar runt hörnet och håller samtidigt koll på var ni har era motspelare, samtidigt som ni…….bla bla bla bla”.

Det låter jättesvårt!

Att hålla koll på allt, samtidigt!

Titta hit och titta dit och dribbla bollen och snurra den runt och bakom och under och hålla koll! Kära nån!

Och gör man INTE som han säger, åker man säkert på en smäll! Han låter sån på rösten.

”Kom igen, gubbar!!! SKÄRP ER NU!!” vrålar han ilsket.

Jag går därifrån. Risken är annars att jag anmäler honom till….Barnombudsmannen!

Eller nåt.

För spelarna är bara i 8-årsåldern.

Jag undrar om ens hjärnan är utvecklad så mycket att en 8-åring KAN ”titta hit och dribbla dit och hålla koll på Allt Annat”!?

Inte konstiga att så många småkillar/tjejer SLUTAR spela fotboll/handboll/golf/ishockey när tränaren låter som om han skulle mörda en om man gjorde fel!

Jag trodde idrott och sånt skulle vara KUL! Iallafall under barnaåren.

Men, men….

 

 

Hur orkar vi/ni? /erviluca

Postat den

”Ät inte chips!” för av dom får man cancer och blir tjock.

”Drick inte mjölk!” för då blir du förkalkad inuti

”Ät inte smör!” för då blir du tjock, förkalkad, får proppar och allehanda dumt och blandat.

”Ät inte lightprodukter!” för dom innehåller Farliga Saker och man får cancer och blir tjock och och och….jättefarligt!

”Ät inte vitt mjöl!” Farligt Farligt.

”Ät inte kolhydrater!” Man blir tjock

”Ät BARA kolhydrater!” Man blir smal

”Bli vegetarian!” Kött är farligt

”Ät inte ägg!” Hönsen är farliga

”Ät inte grisar!” om du är Muslim

”Drick inte alkohol!” för då blir du alkoholist

”Ät inte socker!” Dödsfarligt!

”Ät inte godis alls!” Livsfarligt!

”Motionera mycket!” Helst hela tiden.

”Sitt inte still!” farligt för rumpan, benen, fötterna, huvudet och alla andra kroppsdelar

”Motionera lagom, fast mycket, fast ofta, fast inte för mycket!” Oj oj oj!

”Älska dej själv!” Helst nu. Inte imorgon. För då kan det vara försent!

”Älska dej själv som du är!” …..fast gå ner i vikt först.

”Yo-yo-banta inte!” banta lagom….

”Banta inte!” Var smal ändå!

”Spring/jogga/PW/gå dej smal!” Skitenkelt!

”Cykla/simma/dansa dej smal!” Lika Skitenkelt!

”Var nöjd med din kropp!” …men bara om den är smal?

”Bli smal! Förbli smal!” När är man smal?

”Älska!” Med vem?

”Älska ofta!” Med vemdå? Och hur ofta?

”Om du lever i ett parförhållande lever du längre!” Hitta en man åt mej – NU! ….vilken dag som helst är jag stendöd.

//: Kan man älska sej när man:

– äter vitt mjöl

– sitter still

– äter godis

–  äter kött, ägg, fisk, kolhydrater, chips

– dricker mjölk

– motionerar för lite (enligt vem?)

–  äter och dricker lightprodukter

– dricker läsk

–  älskar väldigt sällan, för att inte säga typ aldrig

– är inte smal

–  är kanske lagom-tjock/smal….eller inte….

….. men vem vet hur man SKA se ut?? Vem bestämmer hur många kilon man kan älska sej själv i? Och helst bli älskad av andra i också?

Var är vikttabellen för DUGA?

 Fast man SKA älska sej själv som man är ju!

Hoppsan!

Åsså börjar vi om:

”Kan man älska sej själv när man:

– äter vitt mjöl….

…etc…..

……………………………………. :// FINE

”ALLA” + all media skriker ju ut dom här budskapen DAGLIGEN!!

Hur orkar vi?

Hur orkar du?

Hur orkar alla småtjejer (och killar)???

                                                                    DA CAPO AL FINE

O B E G R I P L I G T ! /erviluca

Varför får man tycka till om och kritisera och kommentera alla (?) religioner utom Islam? Varför skulle just deras tro vara mer ”helig” än alla andra religioner?

Hur kan man döda varandra i Guds namn?

Hur kan man över huvud taget döda  någon som skojar, retas, luras, busar, tokar sej, ifrågasätter?

God Wants To Talk To You

Gud älskar ALLA. Därför älskar han också alla muslimer, katoliker, judar, kristna, agnostiker, ateister, fattiga, rika, dumma, fula, kriminella, psykopater, stora, små, gula, röda, snedögna, utvecklingsstörda, snälla, dumma, korkade, svarta, vita, långa, korta, rödögda, blåögda, krullhåriga, skalliga, tjocka…..jag ALLA!

Gud vill inte att Någon ska döda Någon för att den gjort Något! Det är jag övertygad om. Vi människor ska inte ta varandras liv! Vi GER liv och vi ska förstå och älska varandra.

Då ska vi också förstå dom som inte tycker och tänker som vi. Dom som har en annan tro. Dom som är ”….muslimer, katoliker, judar, kristna, agnostiker, ateister, fattiga, rika……” etc

Det som sker i Pakistan är för mej OBEGRIPLIGT!

Att någon gjort en ”hädisk” film om Muhammad och därefter har han, eller hon, eller dom, i sin frånvaro, blivit dömda till DÖDEN av ledare i landet.

O B E G R I P L I G T !

O M Ä N S K L I G T !

ELLER så är det just det – mänskligt! För vi människor tycks vara så fyllda av HAT, illvilja, oförståelse, destruktivitet så att jag blir alldeles matt!

Vi borde alla bli lite mer kärleksfulla, lite mer ödmjuka, lite mer förstående, gå lite mer i ”den andres skor”, bli lite mindre egoistiska och tänka lite mer ”open minded”.

Eller hur?!

 

Från förlossning till skilsmässa /erviluca

Man separerar/skiljer sej bl a för att man INTE samarbetar speciellt bra…troligen…

Sen, efteråt, när man INTE lever ihop längre, måste man VERKLIGEN kunna samarbeta!

”Ni måste kunna SAMARBETA för baaaarnens skull!” säger alla experter.

Men saken är ju den att man hade behövt kunna samarbeta för baaaaarnens skull, redan innan.

När ett litet barn föds, och alla känslor flödar, känner många nyblivna föräldrar, att de skulle kunna ”GÅ IGENOM ELD och FORSCERA HÖGA BERG” för detta lilla Underverk.

Man kan plötsligt offra sitt LIV för sitt lilla barn. Man blir en Tigerhona/en Lejonhane!

Man kan göra ALLT för sitt lilla barn!

Men sen blir det svårt. För att ”göra allt” innebär då att ändra sitt beteende, att ändra på sitt liv, att ändra sin livsföring, sådär som man sa innan att man INTE skulle göra: ”Ett barn behöver inte betyda att man förändrar något! Man kan ta med sig babyn, man kan träna som vanligt – INGET behöver förändras!”, säger många, som är utan barn.

Man ska inte ”bli som dom andra” – de där som förändrade sina liv helt för baaaarnens skull. SÅDAN ska man inte bli! Man ska förbli ”sig själv” och barnet ”får väl hänga med”….

Jojo!

Det kanske går, ett tag, med ETT barn.

Fast bara kanske.

Grejen är ju att NI/DOM borde tänka ”tvärtom”: ALLT förändras när man får barn: LIVET, TANKARNA, SÄTTET ATT VARA, INSTÄLLNINGEN TILL ALLT – allt!

Och inser man det, och förändrar sig vartefter förändringarna behövs, blir det enklare – om än svårt. Förändring är alltid svårt.

När man inser att man måste förändras, att tankarna tänker andra tankar, att kroppen har förändrats (iallafall för mamman), att själen öppnats och släppt in nytt ljus, att hjärtat blivit sårbart, att hjärnan tänker två – eller tio – varv till ur ett ”säkerhetsperspektiv”, som inte fanns där innan, osv så blir det lättare att acceptera de förändringarna som sker när man blir förälder.

Mamman TVINGAS in i Förändring med sitt stora hormonpåslag:  PANG, bah! Pappan SEEEGAR sig in – kanske under påhejande eller påkrävande av mamman. Kriser kan uppstå. Väldigt vanligt. Pappan ”förstår inte”. Mamman gråter av vanmakt över att han ”inte engagerar sig”. Pappan tycker allt ska vara ”som vanligt”, och fortsätter med sin hockeyträning 2 ggr/vecka. Mamman blir besviken.

Klassiskt beteende. Supervanligt. Skapar kriser. Skapar sår. Skapar frustration.

Kan skapa Början på Slutet.

Tyvärr.

Sexet dör för hon orkar inte, mellan amningarna och blöjbytena och nattvaken, och vill och kan inte inte älska med någon som är så ”dum i huvet” och ”bryr sig ändå inte om oss” och ”tänker bara på sig själv”.

Han tycker att hon bara bryr sig om babyn, och att hon blivit ”helt förändrad” sedan hon blev mamma, och han tänker att hon nog inte älskar honom längre och flyr ännu längre bort.

En ond cirkel skapas.

Vill det sig riktigt illa, leder dessa Skillnader till skilsmässa.

SEDAN ska man börja SAMARBETA.

För ”baaaarnens skull”.

Och då vaknar pappan! Han vill också ta del av sina barn! Han vill också bestämma! Han vill också ha sin beskärda del av barnen och deras tid.

Mamman står där och stampar, sur: Men han ville ju inte FÖRUT! Han spelade ju bara hockey och träffade kompisar och jobbade hela tiden! Komma här och komma!

Och dessutom vet han inget om barnen: Han vet inte att Lisa behöver snutte och napp på natten och vaknar en gång varje natt och då ska man stoppa in nappen och buffa lite på rumpan. Han vet inte att Lukas vill höra ”Pelle-sagan” varje kväll fast han hört den 100 gånger redan.

HUR ska hon kunna lämna bort sina små sköra babysar till den där pappan som inte agerat pappa tidigare?!?

Och så ska de komma överens dessutom!

”Det är mina barn också!” fräser han.

”Komma här och komma”, tänker hon.

Misstron är där från början. Tilliten saknas.

Kläderna, som barnen har på sig när dom byter hem är smutsiga, tänker hon. ”Kan han inte tvätta dom?!? Eller går dom i smutsiga kläder jämt hos sin pappa??”

Hon vill inte att han ska ha dom över påsklovet: ”Vad tror hon? Att barnen BARA är hennes eller?!?”

Kriget kan börja. Kriget som aldrig borde ha påbörjats. Kriget som hade kunnat förbli FRED om dom hade LYSSNAT på varandra från början, om dom hade PRATAT med varandra från början.

Vad synd att Kärlek blir till Misstro och t o m Hat.

Synd för barnen, som älskar båda sina föräldrar.

Dom föräldrarna som tänkte att dom kunde ”gå igenom eld” för sina barn, men som nu inte ens kan vara trevliga och tillmötesgående mot barnens VIKTIGASTE andra förälder.

Det viktigaste i ett barns liv är att dens föräldrar är lyckliga och mår bra! Så är du snäll mot dina barns mamma/pappa, så gör du barnen GOTT!

Men det klarar ni inte – ni som bråkar och härjar med varandra:

”Om bara HAN……!”

”Om bara HON……!”

Synd.

För barnens själar trasas sönder, skapta som de är av Två Bråkiga Typer.

Det viktigaste är ju egentligen inte att ha rätt, utan att det fungerar. Att det fungerar i livet för barnen och att de mår bra.

Eller hur?

Så lägg ner din prestige och lägg stoltheten åt sidan, fundera på vad du kan förändra hos dig själv, och inse att den förändringen kommer att göra så att dina barn får det lite bättre.

Och DET måste ju vara värt allt!?

Eller hur?

”Om jag inte fanns skulle mina föräldrar slippa bråka”, var det en liten kille som sa.

Och det stämmer ju, eller hur?!

Så vem bär Bördan….

….i slutänden?