RSS Flöde

Etikettarkiv: gick

Förvaringsplats sökes….typ. /erviluca

Postat den

 Victors födelsedagsmiddag 13-09-08 007

Idag har vi firat att Äldste Sonen har fyllt ….år. Unbelivable gammal har han blivit. Inte gammal GAMMAL, men gammal för att vara min son. För JAG är ju typ 30…. fast lite plus. 30+. Typ. Eller kanske 30+10+…..typ. Eller 30+10+10+….. HUR kan jag då ha en son som är 30!?!

UN BE LI VA BLE !

Rewind liksom, eller nåt.

Hur gick det till???

SWOSCH! SÅ gick det till. Med blixtens hastighet blev han 30.

Fast egentligen inte. För graviditeten var låååååååååååång. Det första året med Äldste Sonen var låååååååångt, och mycket hände. Sen fortsatte det att vara MYCKET TID….

Men fr o m att han började skolan…började tiden snabba på….Sen gick den fortare och fortare….Lågstadiet – mellanstadiet-högstadiet-30 år! Typ så.

Jag undrar om han ens är torr bakom öronen….Kanske måste kolla. 

OM jag vetat att tiden skulle gå fortare och fortare hade jag……….

Ja, vad hade jag gjort då?

 

Inget annorlunda troligen. För jag har ju alltid tänkt på att Fånga Dagen, och hela tjolavippen, men till slut blir man rätt trött…på att fånga dagar. Det blir lite fullt. Liksom.

Där är jag nu.

Jag har fångat så många dagar att jag inte längre vet var, och hur, jag ska förvara dom.

Typ.

Så nu måste jag skaffa något slags förvaringsutrymme någonstans.

Vet du något bra, och billigt?

😉

 

Förbud mot att göra affärer /erviluca

Postat den

”Du borde inte få göra affärer!” suckar Mellan när jag berättar hur min senaste ”affär” gick till:

Jag tittade efter soffor på blocket, eftersom den soffa jag har håller på att falla sönder….

Oj, vad jag tittade, och kollade, och bläddrade vidare, och sparade, och höll på bland alla annonser på blocket.

Sen såg jag SOFFAN.

Delar av den här.

The Soff, liksom.

Den soffan provsatt jag på Mio för 6-7 år sen. Näe, inte just exakt DEN, förstås, men en SÅN.

Jag minns hur jag kröp upp i hörnan på soffan och bara njööööööt: Mmmmmmm.

Sen tittade jag på prislappen och onjöt. 😦

In your dreams, liksom.

Nu fanns den alltså på blocket för ett Billigt Pris. ”Nästan oanvänd. Fräsch”. Stod det.

Jag fick kontakt med säljaren, och vi mailade lite fram och tillbaka, men så kom inte pengarna jag väntade på….

Jag skrev det till säljaren, som menade att soffan troligen skulle vara kvar på blocket ett tag till, och hon skulle INTE sänka priset för den var verkligen VÄRD det pris hon satt. Skrev hon.

Så gick några dagar och så kom mina pengar, och jag mailade till säljaren, som meddelade att soffan var kvar.

Kvinnan sa att hon kunde ”ordna med transport”.

Men Guuuuud så bra! tänkte jag.

”Om du sätter in XXXXX kr på mitt konto, så kör jag hem soffan till dig sen”, sa hon.

”OKEY!”

”Vill du inte komma och titta på den först?” frågade kvinnan.

”Näe….jag vet hur den ser ut”….sa jag.

Typ.

Tyyyypiskt mig.

I förrgår kom Tanten själv med soffan i en hyrd bil!

Tanten var ca 70 år och i bilen satt också en liten skrutta på ca 14 år!

Jag trodde att det skulle komma några kraftfulla män med egen bil med släp eller något – inte att tanten själv skulle hyra en bil och slita och släpa med soffan……

Nåja.

När jag berättade allt det här för Mellan, sa han alltså:

”Du borde inte få göra affärer!”

Förbjud mej, liksom!

 

 

”Vuxet” vuxna och smådjur /erviluca

Postat den

 

Javisst ja! Jag skulle ju skriva ett inlägg om smådjuren på landet, när vi var små:

 

Grejen är att jag började tänka på hur vuxna är och beter sej, mot barn. Ofta tycker jag att vuxna beter sej lite arrogant, lite ”von oben-aktigt”, lite oförstående och lite kränkande.

Jag tror ingen vuxen VILL vara sån mot barn, men jag tror många fastnar i någon slags ”vuxenhet” , där dom glömt att dom själva varit barn – och hur det kändes – eller så har dom inte blivit förstådda själva som barn, och upprepar gamla mönster som är inlärda hur vuxen – barn-relationerna ska fungera. Många vuxna är nästa ”rädda” för att umgås med barn och ”vet inte hur man gör”…Men grejen är ju att ALLA har själva varit barn! Minns ni/dom inte?!?

Nåja.

”Dom vuxna” var ju rätt snälla mot oss vad gäller grannars hundar som kom in på ”vår” tomt på landet (som jag skrev i ett tidigare inlägg: https://erviluca.com/2013/08/15/hundut-skallningar-erviluca/#comments ).

Vi samlade också grodor i mängder, varje år, och hade i en stor balja. I denna balja hade vi X antal grodor VAR, jag och mina två systrar och vår kusin. Vi döpte dom och följde deras liv i baljan, och vi kände igen dom. Punkt. Men dom vuxna tittade lite överlägset på oss när vi höll på och pratade om våra grodor, och så sa dom: ”Näe, ni kan omöjligt känna igen grodorna!”. ”Johooo!” sa vi och tittade på Grodis, Grodanboll, Jocke, Pelle, Anna och Fjuttis, och VISSTE PRECIS vem som var vem. Då skrattade dom vuxna lite ”von-oben-sådär” och sa ”Neej du!”. Då kände jag hur det MORRADE inuti hela mej, och jag tänkte ”Dom fattar ju ingenting!!”.

Eller när vi kom hem med ett gäng halvdöda skadade harungar från skogen, och gick gråtande till Dom Vuxna och ville ha hjälp med hur vi skulle rädda dom. ”Det går inte! Det är lika bra att slå ihjäl dom, så dom slipper lida”, sa dom vuxna så kallt och hårt. Men vi ville ju iallafall FÖRSÖKA rädda dom. Varför kunde ingen vuxen förstå det? Vi lät ingen vuxen slå ihjäl dom, utan vi försökte på vårat sätt rädda harungarna, men dom dog en efter en….och vi begravde dom. Men vi försökte iallafall!

Jag har fortfarande så svårt för det där ”Det GÅR INTE! / Det är INGEN IDÉ” och överlägsna suckar eller ”lilla-gumman-prat”. Barn är otroligt kloka om man lyssnar på dom ordentligt. Det gäller bara att förstå deras tankebanor, som ofta är mycket RENARE och mer OFÖRSTÖRDA än våra.

Det viktiga är att vi LYSSNAR – inte UNDERVISAR eller STOPPAR.

Många vuxna är så upptagna med att sätta gränser och LÄRA UT, så att dom glömmer bort att barn kan mycket själva, och att dom utvecklas mer om dom får försöka själva. Visst behöver dom vägledning och handledning (och gränser) av och till, men däremellan kan dom mycket mer än vi någonsin anar!

Och det är viktigt att inte kränka barnen.

Jag minns känslan så klart – när ingen vuxen Lyssnade, på riktigt! Och förstod.

Man behöver inte få som man vill, bara någon lyssnar på vad man vill, och tar en på allvar.

 

Vilken svettig dag! /erviluca

Postat den

Först svettades jag i det första samtalet, för rummet var så VARMT! Vi behöver lite fläktar på kontoret, tror jag….

SEN gick jag till hundparken en stund och satte mej på bänken där. Fiona fick ”tokspel” och sprang runt som om hon hade eld i baken. Det kanske var solen… Sen dök det upp två tjejer med två hundar. Jag förstod att den ena var matte till båda. Hon stod och såg Väldigt osäker ut, och berättade att hundarna var ”lite osäkra”. Hela hennes kropp skreeeek: Jag är OSÄKER!!! Jag hade lust att förvandla mej till Cecar Millan en stund och säga: ”Sträck på ryggen! Se stolt ut! Ta kommandot! Bli en ledare!”, men jag bara låtsades att det regnade (och fällde upp ett paraply. Not).

SEN kom en JÄTTETREVLIG nybliven mamma med en liten corgi. Hon slog sej ner på bänken bredvid mej och vi började prata. Först ”niade” hon mej, vilket gjorde att jag kände mej som otrooooligt gammal (typ 80 år!), men sen slutade hon med det. Vi ”fann varandra” och pratade som bara den! Obs! Inte om hundar, utan om våra respektive intressen/jobb! Det var kul!

SEN åkte jag iväg för att träffa en liten ”nästan-rymmar-tjej”. Jag hämtade upp henne och vi åkte och fikade. Hon var ARG som ett bi! Hon satt och ”hatade” sina föräldrar, och höll på att krypa ur skinnet när jag sa att dom var oroliga för henne: ”Meh! Åååååh!” Sen skjutsade jag tillbaka henne och åkte vidare till nästa lilla skrutta:

Jag hade lovat henne att vi skulle gå ut med hundarna, så det gjorde vi.Hon tycker om att låtsas att Milton är hennes. 🙂  Vi gick till en annan hundpark (än den ovan) och satte oss på en bänk. Där berättade hon en massa spökhistorier för mej, så att trots att solen stråååålade och gjorde mej svettig, reste sej håren på armarna. Huvva! Jag är väldigt lättskrämd. Hon tycktes njuuuta av att jag blev så rädd! Vi pratade om andra Viktiga Saker också, men det är Hemligt! 😛

Nu har jag suttit en lååång stund och räknat arbetstimmar, så hjärnan är helt mosig. Jag har ju givit mej själv diagnosen dyskalkyli, så ni fattar hur jobbigt det är med alla siffror!?

Det är annars en Fantastiskt Underbar Kväll och jag önskar att jag hade en altan och ett glas viiiin. Men det har jag inte. Däremot har jag har en balkong och ett glas vatten, och  jag är bra på att fantisera….

Glad midsommar allihop!

 

Rättvist och jämlikt /erviluca

Postat den

lite av varje mars 2013 012

Fiona löper för första gången. Nu är hon på sin 8:e dag och det närmar sej ”höglöpet”, då hon ska vara ”villig”.

När en tik blir villig blir hon så villig att man skäms! Så fort en annan hund närmar sej viiiiker hon svansen åt sidan och trycker sitt underliv mot den andra hunden. Flisa var helt hemsk! Hon ”jagade” dessutom villiga hanar, eller hon jagade vad som helst som gick på fyra ben faktiskt, när hon höglöpte. Alla andra dagar på året AVVISADE hon allt och alla som gick på fyra ben.

Stackars Milton! Han som knappt fick nosa på henne alla andra dagar, skulle plötsligt ”sätta på henne” i tid och otid när hon höglöpte. Hon begärde det. Hon KRÄVDE det!

Han lärde sej väldigt väl. Trots att han är kastrerad. Han satte på henne flera gånger om dagen när hon höglöpte, och fastnade gjorde han också! Så stod dom där, som två fån och glodde….

…och väntade på att det skulle släppa.

Knashundar!

Nu är det igång igen!

Fast lite mer rättvist och jämnlikt. Fiona gillar Milton ALLA dagar, så att hon gillar honom lite mer just nu kommer inte som en överraskning (för Milton, alltså), och jag tror dessutom Milton MINNS vad hans uppdrag är när det doftar så här om tjejen han bor med. För han sätter lydigt på henne – fast hon inte ens bett om det, för HON vet ju inte vad, eller hur, man ska göra. Det är ju första gången!

Men oj vad dom ”håller på” nu: Han rider på hennes huvud, hon rider på hans bakdel, han rider på hennes bakdel och så rider hon på hans huvud. Av och till vilar dom, flämtande, bredvid varandra. Sen börjar dom om! Hej och hå! Dom är såååå jämlika! Könet tycks inte spela roll alls här. Inte ens ände. Eller ända.

Snacka om jämlikhet!

🙂

 

En mesig tönt /erviluca

Postat den

Jag är en sån som Tar Tag i Saker.

….och så tar jag tillbaka det ”uttalandet” direkt! Tjoho, liksom.

För jag tar verkligen inte tag i saker, nuförtiden…..jo ibland, men ändå inte….lite grann och väldigt mycket och….

Uschiamej, vad jag INTE tar tag i Vissa Saker.

Så nu börjar jag om:

Jag är en sån som Biter Ihop och Do What a Girl Got´ta do, liksom.

Med vissa undantag.

Usch, jag är så himla ”ärlig” nuförtiden, när jag ska skriva och säga ”Sanna” saker om mej själv. Inget stämmer ju liksom, när jag tänker efter, så glöm allt jag skrivit inledningsvis.

”Ärlig? ÄRLIG?!?”

Meh!

Allt är lite ljug och lite sant…eller nåt!

Nåja:

Det var ett JätteSuperFel på mitt internet (som alltså inte funkade) och min TV (som inte heller funkade)….. men egentligen var det inget FEL (visade det sej)….. men det visste jag ju inte DÅ, när detta utspelade sej, så jag var utan internet och TV och helgen tycktes Oäääändlig…..

….så jag tänkte att ”nu kan jag ta tag i alla BORDE-saker”, såsom att STÄDA JÄTTEMYCKET och grundligt.

Alltså, tog jag fram min mesiga dammsugare. Ja, den är mesig! Supermesig.

Jag ”impulsköpte” den när jag flyttade hit i maj. ”Impulsköpte” på så sätt att jag tog den enda påslösa dammsugaren som fanns på det stället (”Hemma”, tror jag det var). Jag hade bestämt mej för att köpa en påslös dammsugare, and so I did! Jag gick in i affären, frågade om dom hade en påslös dammsugare, det hade dom, och jag köpte den. Det tog ca 10 minuter. Done! Liksom.

Men den visade sej vara en riktigt mesig tönt!

”Näe, jag vill inte suga upp större saker än en fjärdedels ärta!” säger den, och skiter jag i det och suger på ändå, så börjar den  hacka och hosta som om den är döende.

”Skärp dej!” fräser jag åt dammsugaren.

”Aj! Aj! Aj! Aj!” tjuter den, så att jag måste stänga av den, lyfta på locket, titta in i magen och ta ut den lilla lilla lilla lilla ärta som gjorde ”ontet”.

”Mes!” fräser jag åt den.

”Nä, dammsugare!” säger dammsugaren irriterat och tror att jag tror att den är en fågel!

”Idiot!” tänker jag.

”Nä, dammsugare!” upprepar dammsugaren.

Då försöker jag låta bli att tänka ett tag, för tydligen kan den läsa tankar.

Jag dammsuger vidare.

”Observera att jag är en DAMMsugare!” säger dammsugaren. ” Jag vill ha DAMM – luddigt och härligt DAMM!”

”Meh, en liiiiiten intorkad ärta kan du väl suga upp!” säger jag och sätter munstycket mot den LILLA ärtan.

*host host host host host*

Jag får stänga av dammsugaren och ”hälla ut” den yttepyttelilla intorkade ärtan.

Men, ge dej nu!!!” fräser jag ilsket till den otroligt mesiga dammsugaren.

”Jag är KÄNSLIG!” konstaterar dammsugaren, lite nöjt sådär.

Till slut är jag TVUNGEN att antingen borsta av hela golvet först, för att få bort alla små grejer och saker från golvet, ELLER gå och böja mej och plocka upp alla små saker och pryttlar, som dammsugaren får ont i magen av.

HerreGud!

Det är ju inte klokt!

”Passa dej så att jag inte hivar dej, och köper en ny dammsugare!” hotar jag.

”Gör det då! Det finns säkert någon som uppskattar mej mer än du gör, där ute i världen”, suckar min lilla töntmesiga dammsugare.

Vi är INTE sams än, dammsugaren och jag!

Vi är liksom på helt olika våglängd.

Vi funkar inte kemiskt, kan man säga.

😛

 

Hallå f d Aftonbladet-bloggare! /erviluca

Postat den

Morgonens duschning, med undringar kring C4, skapade en massa vidare undringar:

Tärningen: Hur gick det? Träffade han någon tjej att leva ”for ever and ever” med? Har han något barn på G?

Trollan: Gick hon ner i vikt? Kom hon över det fula sveket från killen? Har hon träffat någon ny? Bor hon kvar i Tjottahejti?

Islin, vet jag ju: ”Hej Islin! Det är jättekul att vi fortsätter vara vänner, och också har kontakt via Facebook! Kram på´rej!”

Pappanhasse: Vi har kontakt. Här. Jag älskar att läsa dina berättelser om dina killar! Fortsätt med det!

Islandsmamman: Du har dykt upp här någon gång. Hur gick det med mannen som inte uppskattade dej nog? Hur mår dina barn?

Christel: Funkar relationen? Hur är det med livet?

Hon som inte kunde backa in bilen: Hur gick det för henne, hennes lille pojke, och sambon, som det tog slut med? Jag äääälskade hennes sätt att skriva! Är hon kvar i bloggvärlden tro?

Just nu är det dessa som dyker upp i mitt huvud och som jag funderar på….

Hur gick det och hur blev det?

Här på WP följer jag…ingen. Det är inte lika ”nära” och inte lika ”smått”. Det är som om jag flyttat från en liten by där alla känner alla, till en storstad och dess anonymitet.

Det som jag inte gillar. 😦

Jag gillade det inte när jag flyttade från Sala till Stockholm och jag gillar det inte nu.

Men men, det finns inga vägar som går bakåt.

Typ.