RSS Flöde

Kategoriarkiv: humor

Hemligt samtal från Andra Sidan Jorden /erviluca

Postat den

Chinesisch Sprachreise Peking

http://paandrasidanjordenn.blogspot.se/2015/02/kort-uppdatering-plus-bilder-av-lagenhet.html

Det är spännande att läsa Storings blogg om hur det är för honom i Kina! Och så får jag veta att han pratat med Mellan!

Mellan, som bor i samma lägenhet som jag. I Åkersberga. I Sverige. Och sitter i rummet alldeles här intill. Han, som alldeles nyss passerade genom vardagsrummet, där jag sitter, för att gå till köket. Han! Han har pratat med Storing. I Kina. Gissa om han har berättat det för mig!? Gissa då!

NÄE!

Mellans storebror är i KINA – på Andra Sidan Jorden! Om jag hoppar riktigt hårt kanske Storing känner det i fötterna när han står där i Peking med fötterna mot mina. Typ. Det var iallafall så jag tänkte när jag var barn….och sååå mycket har det ju inte hänt med mej sedan dess…. *hostar*…men kanske med Kina.

Nåja.

Jorden runt - Resekoll.se

Mellan, som bor i rummet här i min lägenhet, har alltså pratat med Storing som befinner sej På Andra Sidan jorden, och så har han inte berättat det!!! WTF!! Utan jag får läsa det i Storings blogg! Från andra sidan jorden.

Det är ju nästan löjligt!

Och jag VET vad Mellan kommer att säga om jag knackar på hans dörr, öppnar den och frågar: ”Har du pratat med Storing??”.

Shh Do Not Disturb

Först säger han: ”VAH?!?” och ser förvirrad ut, och som om jag stör jättemycket.

”Har du pratat med Storing?!?” Jag måste upprepa för han var inte beredd.

”Aaa….”

”Meh! Varför berättar du inte för mej om det!? Vad SAAAA han?!”

”Typ inget….meh! Jag är Upptagen! Gååååå!”

Jag har en Otroligt Upptagen son. Hans liv måste vara Väldigt Märkvärdigt och Spännande, och så fort jag stör honom i hans otroooligt spännande värld, är det som om jag förstör ALLT. Allt faller PLATT när jag stör. Jävla jag!

Men NU vet jag; Jag kan ju ringa till Storing, på Andra Sidan Jorden, och fråga hur det är med Mellan!

Ja!

DET ska jag göra!

🙂

Straff skapar hämndkänsla /erviluca

Postat den

Faan, att jag inte kan det ”allra enklaste” i bloggvärlden, som tex att ”re-blogga” (vad nu det är/betyder….?) eller lägga in en länk här till min egen blogg. Jo så HÄR kan ju jag göra, förstås…: https://erviluca.com/2012/01/10/bagarens-barn-erviluca/

Genast får jag värsta kloka förklaringarna här längst ner där folk skriver: ”Men länka bara en blittanblättan på formens modifjong och så klickar du på raden under bladderbladen och snurrar på dutten – skitenkelt!”, lite så….och återigen inser jag att jag är född på 50-talet – alternativt är bara dum i huvet. Eller väldigt väldigt ointresserad av att lära mej grunden i dataspråket….eller….min bästa förklaring – så kan jag så JÄTTEMYCKET ANDRA SAKER så att hjärna är FULL av dessa och det får inte plats med MATEMATIK, siffror och datagrejer. Och ”hitta-sinne”. För övrigt tappar jag bort ord också. Som nyss; det heter ju inte ”hitta-sinne”….det heter ju….eeeeh…..eeeeh….

……3 timmar senare…..LOKALSINNE! Puh!

För två år sedan skrev jag ett inlägg om ”Bagarens barn….” och det handlade bl a om straff – att jag inte tror på straff. Jag överlevde i 2 år till….. och jag tror fortfarande inte på straff. Eller hämnd. Fast jag kan förstå att man VILL hämnas. Ibland. Fast inte alltid. Men ibland, som sagt.

Jag är inte så väldigt hämndlysten själv, för jag bryr mej för mycket om människor, och har för stor empati, och kan gå i andras skor för mycket. Nästan för mycket för mycket, för ibland skulle jag verkligen vilja slippa förståååå hur det känns, men tyvärr. Det går inte. Jag har jobbat med det här för länge och förståååååååår alla. Typ. Även min fiende.

Don't "Like" Companies on Facebook Or You'll Embarrass Yourself

Jag tycker riktigt illa om EN person. Jag ska inte berätta vem det är, men så är det. Säkert är det fler, och säkert borde jag analysera på djupet varför jag tycker så illa om den här personen och troligen skulle jag lära mej jättemycket och förstååå varför jag känner som jag känner och till och med kanske börja tycka om den här personen till slut. Men det vill jag inte. Jag vill inte förstå och jag vill inte tycka om Personen i fråga. Så det så. Hen finns inte i mitt liv ändå, så det spelar ingen roll. Hen fanns. Men finns inte mer. Fast finns. Men inte för mej. Puh! Ibland är det svårt att förklara.

Nåja.

Det är bara EN person. Många tycker illa om många. Och hämnas och låter en massa (ilsken) energi slösas bort, i mängder. Men sån är inte jag. Jag slösar bara på pengar, när jag har såna. När jag inte har dom är jag värsta bäst på att leva på ingenting.

Men jag skulle ju skriva om hämndens vara eller icke vara….. Nej, jag skulle skriva om straffets vara eller icke vara.

När Äldste Sonen var barn blev jag såååå fascinerad när jag hörde att han inte kunde träffa sin flickvän (när han gick i åttan) eftersom hon hade Utegångsförbud. Jag minns min Förvåning, för jag visste inte ens att det fanns föräldrar som använde sej av den gammelmodiga metoden (tyckte jag DÅ – för ca 15 år sedan), men sedan lärde jag mej att ”folk” använder den metoden och jag har förstått att den används FORTFARANDE! Både Utegångsförbud och ”Ta-mobilen-metoden”. Jag anser att dessa Straff-metoder endast skapar frustration och ilska, och en känsla av ”jag-ska-minsann-visa-dom!” (något dåligt).

När jag frågade en 14-årig tjej om hennes Utegångsförbud lärde henne att INTE göra det hon gjort (bjudit hem några kompisar utan att fråga, när föräldrarna var borta) frustade hon ”Nähääää! Jag känner mej bara ARG och tycker att dom är helt körda!” sa hon ilsket. Sen berättade hon om hela händelsen och hur ångerfull hon varit och hur mycket hon skämts när föräldrarna fått reda på det hela osv. Det hade räckt med det. Hon skämdes och ångrade sej. Och hon kände att hon svikit sina föräldrar. Men sen kom straffet: ”En månads utegångsförbud”, och då blev hon ARG! Och kände hämndbegär.

Och jag tänkte: Vad var det jag saaaaaa?!

Fast jag sa det inte högt.

 

—————————————–

Vissa straff behövs

Men sen behövs det ju fängelser för att låsa in folk som är farliga för samhället osv, förstås, men dom borde man ge all möjlig terapi och utbildning och hela fadderullan så att dom kan FUNGERA när dom kommer ut igen – OM dom kommer ut igen. Men det är en annan diskussion.

Kanske.

 

Inte ett dugg viktigt med pokerspel /erviluca

Postat den

 

I morse fick jag veta att det varit VM i Poker och att det var en 26-årig kille från Lidingö i Sverige, som vunnit.

”Jahaa….” tänkte jag och gäspade stort….såååå ointresserad….tills jag hörde vad han vunnit:

73 miljoner kronor! SJUTTIOTRE MILJONER KRONOR!!! Fatta! Han behöver ALDRIG mer lyfta ett kort! Han kan skänka halva sin förmögenhet till Dom Fattiga och Drabbade och ändå leva lyxliv resten av sitt liv!

Han skulle dessutom kunna ge mej 1 miljon utan att det märktes i hans pengahög.

Jamen, hur går det till?? Hur blir det såna hutlöst höga summor?? Och varför finns dessa pengar plötsligt, som komna ur Tomma Intet, som om dom ”blivit över”, för att en som spelar kort ska få dom – för att han är bäst på att Spela Poker!!!

….när halva jorden svälter.

Näe, han har inte löst cancerns gåta eller skapat fred i världen eller räddat 200 barn från digerdöden Ebola – han har spelat poker!

Och detta pokerspelande är så VIKTIGT för vår planet att han får SJUTTIONTRE MILJOOOONER KRONOR!!!

Jamen, fatta att jag slutade gäspa och satte gröten i vrångstrupen.

Världen är ur led, på nåt vis.

Hur ska jag förklara det här för rymdvarelserna när dom kliver ner på vår planet och undrar hur den fungerar? :

”Jo, dom som räddar människoliv varje dag får ganska lite pengar. Dom som spelar fotboll får ganska mycket mer pengar och dom som spelar kort (poker då, förstås – inte ”skitgubbe”, fast det behöver jag ju inte förklara för rymdvarelsen för hen vet inte ens vad kortspel är) får SJUTTIOTRE MILJONER kronor!!”

(”VA?!?” säger rymdvarelsen)

”Varför då då??” frågar givetvis rymdvarelsen då.

”Ja, inte faan vet jag!!” måste jag då svara.

Sen undrar hen givetvis om Pokerspel är Viktigt för Människors Överlevnad och Varande. Och då måste jag svara:

”Inte ett dugg!”

Sen skäms jag.

För mänsklighetens galenskap.

 

Blivande städbar-toalett-uppfinnare

Postat den

 

Vem faan har konstruerat toaletter och handfat?

Toaletten suuuuger åt sej skit (!) och dammpartiklar och allt möjligt! Och så sätter sej skiten UNDER toalettkanten, för där är det en liten böj. Sen är det lite böjar bakom och under och små hål och duttar lite här och där för att…..Ja, för att VADDÅ!? För att retas? För att samla dammpartiklar och kissdroppar? Varför är det inte bara en rak mojäng rakt ner? Punkt, liksom. Eller varför hänger inte alla toaletter på väggen så att man kan tvätta UNDER dom?

Och varför är det böjar och veck på handfat också? Och sen ett rakt rör under (hurra!) men sen en mojäng över foten, liksom. Why? Det samlas ju gegga där. Och damm.

Och varför är det tvåhundra veck på alla element? Är det en Riktig Retsticka som hittat på dom, eller har hen aldrig städat?

Och varför sitter element PRECIS så nära väggar så att man INTE kommer åt med dammsugar-röret? Samarbetar element-tillverkarna med dammsugar-tillverkarna så att vi konsumenter ska köpa fler attiraljer till dammsugarna? Är vi helt enkelt utsatta för en Komplott??

Värmer inte element lika bra om dom inte är guppiga?

The vent behind the sink vents both the sink and the toilet.

För att inte tala om alla rör som sitter från element och såna grejer….dom är dammsamlare av första graden.

Som TUR är ser jag inte allt damm, eftersom jag inte ser så bra utan glasögon nuförtiden, men när jag häromdagen satte på mej glasögonen nära ett element , blev jag lite chockad, och tog snabbt av mej glasögonen igen.

Researchers have discovered that the chemical AAQ temporarily restores some sight in blind...

”Det man inte vet har man inte ont av”….men nu VET jag ju och det STÖR mej.

Hemma hos mej städar nämligen jag – eller ingen. Så enkelt är det. Inget tjaffs om städning alls. Ostädat eller städat handlar helt om MOI.

Man kanske skulle bli ”städbara-element-uppfinnare” eller ”städbar-toalett-uppfinnare”….

….eller kanske självstädande element och toaletter….?

Hm.

*funderar vidare*

 

KoppelTVÅNG /erviluca

Postat den

Att ha hunden i koppel ALLTID är samma sak som att:

– ta sin jättefina racerbil till körbanan och bara få köra i 50 km/tim

– vara på golfbanan med sina fina klubbor och bollar och bara få putta

– ta med sina barn till en lekpark, sätta dom på en bänk och säga att dom måste sitta där hela tiden

– vara på ett badhus/äventyrsbad iklädd baddräkt/badbyxor och inte få bada

– ta körkort och sedan inte få köra bil

– köpa en fin klänning och aldrig få ha den på sej

– utbilda sej till läkare och därefter bara få arbeta som spärrvakt

– träna inför en stor tävling och sedan inte få medverka

– köpa en fin cykel och sedan inte få cykla på den

😦

 

Att ha ett trött´t ansikte… /erviluca

Postat den

Vissa dagar är jag så superdupertrött så att det värker i hela ansiktet.

Det känns då som om huden i ansiktet liksom hänger ner till knävecken. Att dra upp hänget i normalhöjd kräver sin kvinna. Om jag är hemma behövs det inte. Då kan jag gå med ansiktet hängande vid knävecken, dinglande bredvid magen och tuttarna….

…men om jag är ute och ska ”träffa folk”, som jag gör när jag jobbar tex, så kan ju inte ansiktet hänga där nere och dingla. Folk ska ju inte behöva böja sej UNDER bordet vi sitter runt för att få ögonkontakt, förstås, så då får jag med alla mina krafter använda dom helt supertrötta ansiktsmusklerna till att draaaaaaa upp ansiktet i rätt höjd. Ibland måste ögonbrynen hjälpa till att lyfta ansiktet: ”Åheeeej-åhååååå!”

När ansiktet kommit på plats igen, måste jag anstränga mej allt vad jag orkar för att hålla kvar det där. Ibland går det, ibland inte.

Ibland blir vissa delar av ansiktet hängande kvar där nere…..

….eller så gliiiiiiiider vissa delar av ansiktet nedåt igen – speciellt om jag fokuserar på Andra Saker, såsom att prata. Mitt i en mening kanske jag upptäcker att kinderna hänger likt två långa deeegklumpar utefter sidorna av ansiktet….

*suckar*

Det är INTE lätt att ha ett ansikte som blir såååå trött!

Idag, när jag stod i hissen, efter jobbet, på väg hem, tittade jag mej i spegeln där. I hiss-spegeln BRUKAR jag alltid vara snygg! Jag älskar hiss-spegeln i ”mitt” hus, och hiss-spegeln på jobbet, för i dessa är jag ALLTID snygg!

”Hej, snygging!” brukar jag säga till mej och ge mej själv en slängkyss i hiss-spegeln.

Spegeln hemma gör mej bara FUL. Gammal och ful och tjock! I den ger jag mej själv Fingret! Fuck-you-fingret!  Jag borde slänga den! Den är DUM!

Men, iallafall: Jag tittade mej i hiss-spegeln och upptäckte att skinnet häääängde under ögonen, som stora gråa bajspåsar, och det såg ut som om jag var…..72 år!

Jag lovar!

Då förstod jag HUR trött jag var! För om t o m hiss-spegeln gjorde mej ful, gammal och trött; DÅ måste jag vara riktigt trött!

När jag kom innanför dörren föll jag ihop på hallmattan och somnade på studs!

Tänk dej att somna på en studs! Mitt i studset liksom. Jag vet inte varför jag studsade innanför dörren, men jag kanske blev lite smittad av Fiona, som studsade av lycka  när hon fick syn på mej.

Tänk vad besviken hon måste ha blivit när jag somnade mitt i studset!

Zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz osv…..

 

Jag – en TV-böginna /erviluca

Postat den

Jag har liksom redan ”varit där” och ”gjort det”. Har ingen längtan ”ut” alls! Tycker om att krypa upp i mitt soffhörn och vara ifred, med mina små vänner hundarna – och eventuellt någon son som vill vara social en stund – och glo på något underhållande, intelligensbefriat program på TV. ELLER en dokumentär, om MÄNNISKOR!

Jag har haft mina år av att ”vara ute och festa/träffa folk/vara ute och dansa” etc och jag orkar eller vill inte längre. Jag vill vara hemma. Med mej själv. Trivs rätt så bra med mej själv. Fast oj vad det skulle vara tomt utan hundarna. Tur att jag har dom. Annars skulle jag nog klättra på väggarna, tror jag. UTAN Kontrads kalasklister.

Men EN fattas mej nu:

Jag saknar ljudet av en svans som slår emot golvet, eller soffan, när man går förbi; ”dunk-dunk-dunk-dunk-dunk!”. Även om hon såg ut att sova djuuuuuupt, så fick varje ljud av OSS henne att vifta på svansen: ”dunk-dunk-dunk-dunk-dunk!”. Jag saknar också av att ha henne tättintill när jag ligger där i soffhörnet, och att pilla på hennes öron, som var så mjuka och luktade så gott!

Jag saknar hennes STORA bruna ögon som tittade på mej INTENSIVT för att jag skulle kunna läsa hennes tankar, vilket jag ofta lyckades med. Ofta, men inte alltid. Men då tog hon till andra medel, genom att säga ”buff” eller kraffsa på något eller någon eller försöka visa med andra medel vad hon ville. Jag förstod till slut. Jag tror hon hade velat kunna prata. Eller så tyckte hon det var kul att ta upp tiden med att försöka förklara på Sitt Sätt.

Men nu skulle jag ju inte skriva om henne.

Jag skulle skriva om att jag är en TV-böginna. En sån som kan se fram emot TV-programmen på kvällen, som ser fram emot att krypa upp i soffan med en skål popcorn och bara sitta och glooooo i lugn och ro. En sån är jag.

En sån som kan känna små glädjeskutt i hjärtat när jag tänker på att det är ”Lets Dance” på TV på kvällen, tex. Nördigt och töntigt? Okey´rå ! Men då är jag väl det då.

Jag är inte den där Intellektuella och Duktiga typen som BARA tittar på nyhetsprogrammen och övrig tid gör jag andra Viktiga Saker.

Jag gör ju för i helvete viktiga saker resten av dagen!!!

Oj, jag hamnade i Försvar….Sorry!

Så på kvällen vill jag bara DEGA i soffan, och VARA, och kanske slippa tänka också (om det går….och om det inte är någon bra dokumentär om MÄNNISKOR på TV, som får mej att förstå MER om oss och vårt sätt att vara…DÅ vaknar hjärnan till och arbetar för fullt! Och det gillar jag OCKSÅ!).

Jag är alltså en jävla TV-böginna!

Bara så ni vet.