RSS Flöde

Kategoriarkiv: Uncategorized

Åh, sol! /erviluca

Postat den

SOL (1)

Åh, sol! Jag tror jag går ut och lägger mej i en solstol en stund….och lyssnar på en sommarpratare och bara njuter i solen….

Går in och hämtar mobilen och (försöker) ladda ner en app för ovanstående ändamål.

sol med mörka moln 2

Går ut: Det är molnigt och kallt. Brrrr. Inte skönt att ligga i en solstol och lyssna på en sommarpratare.

Går in. Tittar på TV. Hänger i soffan med mina två polare Milton och Blinka. Blinka står och masserar mej på magen med sin rumpa i mitt face. Massage med inbyggd akupunktur. Jag hör hur hon brummar inuti.

solsken

Tittar ut: Solen skiner! Åh, vad härligt! Det gäller att vara ute och njuta på sin semester när man har uteplats. Tittar färdigt på grejen på tv, puttar ner Blinka och går sen mot altanen.

sol med mörka moln 2

Solen har gått i moln och det är kallt.

Går in. Fixar och donar lite. Tittar på tv igen. Går en promenad med Milton. Solen tittar fram och det blir varmt. Svettas.

regn

Kommer hem och går ut på min gräsmatta och rycker upp lite maskrosor….det börjar regna. Går in.

Solen strålar – går ut. Mörka moln – går in. Solen strålar – går ut. Mörka moln – går in.

Solen strålar; FUCK YOU JÄVLA SOL! Jag tänker stanna inne – no matter what!

Slut.

 

Annonser

Norrängens Alpacka B&B/erviluca

Postat den

alpacka 2

 

Jag vill åka till Norrängens Alpacka B&B. Jag har velat det länge, men det blir inte av. I första hand handlar det om ekonomi. Den som inte finns. Men jag längtar dit, trots att jag aldrig varit där. Dessa underbara djur, som jag bara sett på bild, men ändå älskar.

En vacker dag SKA jag dit. SKA. Jag måste få uppleva dessa djur!

alpacka 3

Dessutom ligger det i Sala. Fatta så praktiskt! Jag kommer ju från Sala. Visserligen ligger det 1 mil utanför Sala, men man kanske kan cykla dit? Eller nåt. Eller ta en Uber, om såna finns i Sala?

alpacka 1

Jag vill gosa med en Alpacka, nosa på dom, krama dom och bara titta på dom. Egentligen behöver jag nog en Alpacka eller två i mitt liv, men man kan inte få allt man önskar, har jag tvingats lära mej….

Jag har ju i alla fall en cornish rex och en yorkipoo. ❤

alpacka 4

Men jag SKA vara åtminstone ETT dygn på Norrängens Alpacka B&B innan jag dör/den här semester/i framtiden    en dag. ❤

#norrängensalpacka #kramaenalpacka #älskaalpacka

 

 

 

God energi/erviluca

Postat den

troll

 

VISSA saker i livet blir bättre. Andra inte. Man bor liksom i sej själv. Man har sej själv och kämpar med/mot sina egna inre ”troll”. En del lägger trollen utanför sej själv – andra bär dom med sej inuti och många försöker få dom att flytta. Ibland vet man bara inte hur man ska få dom att flytta för dom tycks trivas så bra inuti liksom….

troll 2

….och man kanske VET att man borde inte mata dom, borde inte hålla med om vissa saker och borde ibland kanske eventuellt utmana dom, ifrågasätta dom och VÅGA säga BÖH!

JAG

 

Det är fascinerande att den ENDA människan på hela jorden som inte kan SE mej utifrån och hur jag agerar och beter mej, mitt kroppspråk och mitt beteende – det är jag. DET är fascinerande.

Hur uppfattas jag? Hur beter jag mej egentligen? Jag vet ju med mina tankar och beteenden INIFRÅN hur jag MENAR och hur det KÄNNS, men stämmer det med vad jag ”sänder ut”?

god energi 2

En del människor har så härlig energi – dom liksom strålar – men VET Strålande Människor ATT dom strålar? Känns det inuti liksom? Säger folk till dom att ”du strålar”? Eller går dom omkring och strålar helt ovetande om ATT dom strålar? Jag tror aldrig jag sagt till en ”strålande” människa att hen strålar….

För flera år sedan var det någon som sa att hon hade gjort slut med sin pojkvän eftersom han hade så ”tråkig energi”. Och jag bah: ”Eeeeh, va?!?”. Jag förstod inte riktigt det där med ”energier” och tyckte det lät flummigt.

god energi

Men nu känner och upplever jag verkligen människors energier. Och dom spelar roll. Troligen spelade energierna roll även innan jag förstod dom så att säga. Jag kände dom nog trots att jag inte kunde sätta ord på det och förstå det, men man kan ju uppleva och känna saker utan att förstå dom.

Jag hoppas att jag strålar god energi….Eller åtminstone HAR god energi. Inte alla dagar kanske, och inte i alla sammanhang eller med alla människor, men #fördetmesta.

avvisande 2

Ibland känner jag mej väldigt AVVISANDE och jag tror jag sänder ut såna signaler då, men för det mesta gör jag nog inte det, eftersom människor tex ofta frågar mej efter vägen eller andra saker när jag är ute och går. Eller också ser jag ut som #ensånsomhittar. Och det vet ju alla som läst min blogg ett tag; är det något jag INTE gör så är det att hitta.

amen 1.jpg

 

Häromdagen hade jag ett medarbetarsamtal med min chef. Då sa hon att jag ”sänder ut god energi” och att jag är en ”stor tillgång för arbetsplatsen”, att jag får människor omkring mej att må bra och att jag har en otrolig förmåga att se allt positivt. Härligt att höra, men ändå svårt att ta till sej, liksom.

 

 

 

Semester dag 2 eller 4, beroende på hur man räknar/erviluca

Postat den

semester 2

Helt oplanerad semester. Alltså, jag visste att jag skulle ha semester, men jag har inga planer. ”Skönt!” kan man säga och känna att #nuskajagbaraslappa #jagskagöraingenting ”sköntmedingaplaner #jagskabaravila….

semester 4

…och så kan man lägga ut bilder på en GT, eller ett glas rött vin, på bordet med vacker bakgrund, som en solnedgång eller bara fötter….

…eller utsikt över klippor där man sitter en dag när solen skiner och kanske med en selfie där man har solglasögon och ser urcool ut….

Men…

….jag är liksom för SANN ibland – ofta. För ofta. För VERKLIG – även om jag har hur mycket fantasi som helst och tankar som snor runt som en berg-och-dal-bana på Gröna Lund som aldrig stannar.

semester 5

 

Så jag kan berätta att jag  först städade hela lägenheten ordentligt så svetten stänkte, fixade i ordning på altanen – och jävlar vad jag är snabb att fatta beslut ibland (ofta). Jag blev nästan själv förvånad när jag plötsligt hade satt upp gardiner med en häftpistol ute (för det hade jag inte ens TÄNKT på innan jag gjorde det).

Jag stod där och tittade och tänkte ”Oj, vad fort det gick!” och snyggt blev det. Men jag var lite förundrad över mej själv och mitt sätt att agera….

semester 11.jpg

Sen fixade jag middag, och som vanligt när jag bjuder hem sönerna, blev det inte riktigt bra….Av någon underlig anledning blir maten aldrig riktigt lyckad när sönerna kommer hem på middag….Dom klagar aldrig, och dom VET nog att ”jag får äta innan”….men det är lite tråkigt att det aldrig blir riktigt gott…

semester 7

….och dom kom hem till oss för att Minsting fyllde 20 år! Så vi firade honom med tokiga samtalsämnen, och mycket skratt.

semester 6

Sen har köpt kratta, liten spade och lite blommor på Plantagen, krattat den FULA gräsmattan som består av torkade bitar med och utan torkat gräs, ogräs och några långa vanliga grässtrån, planterat några blommor där hela påsen med jord gick åt (fast jag trodde den skulle räcka lääänge = ingen erfarenhet på området)…..

tvättmaskin.png

….och så har jag tvättat alla kläder. Ska nog, som vanligt på semestern, rensa bland kläderna också. Man kan ju inte bara köpa kläder – man måste slänga också eller ge bort. Hur länge kan man ha en blus egentligen? Om man tycker om den väldigt mycket, ska man ha den tills den går sönder då, eller luktar illa? Mina kläder luktar aldrig illa, för min svett luktar inte.

svettas 5

Jag svettas mycket (nuförtiden) men som tur är luktar det inte. OM/NÄR det börjar lukta (också) är det bara att gå och dö, för det är jobbigt nog att svettas i tid och otid så det rinner om hela huvudet. Jag svettas inte som vanligt folk under armarna, händerna eller fötterna – nejdå! Överallt utom just där. Bara för att vara Unik. Of course.

tänker

Så. Det var mina första dagar på semestern. Början av tre oplanerade semesterveckor, som jag hoppas går långsamt men fort. Eller tvärtom. Man hoppas ju alltid att det ska bli  en lyckad semester på nåt vänster, men trivs man superbra på jobbet kanske semester ska vara trist, för att det ska bli någon rättvisa här i livet. Liksom.

Write Your Book reminder on a wall calendar

EN plan jag har är att skriva mycket. Faktiskt. Men eftersom jag haft såna planer förut och inte kan lita på mej själv, så skriver jag inte om den planen. Så glöm det. Så låtsas jag som om det regnar. Fast det gör det ju faktiskt också, så jag behöver inte låtsas.

Det regnar dag 2 (eller 4).

glass 1

Och jag ska köpa glass! Gu´ vad jag längtar efter glass.

,

VAR ska hon bo? VEM ska hjälpa henne? (långt och utan bilder…) /erviluca

Postat den

En liten flicka kom till Sverige med sin mamma och sina syskon när hon var i yngre tonåren. Hon hade då varit utsatt för svåra övergrepp i sitt hemland och var traumatiserad. Även mamman var svårt traumatiserad (och möjligen också lågbegåvad?).
De tre syskonen placerades i tre olika familjehem, vilket även det upplevdes som ett ”övergrepp” av denna tonårsflicka. Hon förstod inte varför hon placerades och hennes upplevelse var att hon ”togs ifrån mamma” pga ”inget speciellt”. Hon fick ingen behandling i sitt nya hem, utan förväntades bara anpassa sig (?) och lära sig ett nytt språk i ett nytt svenskt hem.
Några år senare träffar jag denna unga kvinna och hon är då gravid (och hon berättar då ovanstående). Jag ska, tillsammans med mina två kollegor, hålla i en förlossningsförberedande kurs och kvinnan är en utav deltagarna. Hon har med sig sin (biologiska) mamma varje gång (och vår upplevelse är att mamman är lågbegåvad, men vi vet inte. Det kan vara traumatiserat beteende…).
Den unga kvinnan är mycket sluten och vill helst inte säga någonting vid våra möten, där vi ofta uppmuntrar de gravida kvinnorna och deras partners/mammor/medföljande att uttrycka tankar, ställa frågor etc. Hon är negativ och avvaktande emot oss. Dock vågar hon efter några gånger ställa frågor, och dessa frågor handlar uteslutande om kejsarsnitt.
Vi har ett uppehåll efter den förlossningsförberedande kursen och alla barn föds. Därefter startar vår s k ”babygrupp” där de nyblivna mammorna (UNGA FÖRÄLDRAR, dvs föräldrarna ska vara UNDER 23 år gamla) kommer en gång i veckan och vi pratar om barnets utveckling, mammakroppen, relationer etc.
Nu har det hänt något med den unga mamman och hon har knutit an fint till sin lilla son. Hon är mer öppen och mer aktiv vid våra möten, ställer frågor och ”tycker till”. Även i denna grupp har hon med sig sin mamma vid varje tillfälle och de hjälps åt att hålla i babyn. Den unga mamman är mycket fin med sin son och vi ser att hon uppmärksammar varje litet knyst ifrån babyn och vi känner oss trygga med hennes sätt att hantera sin lilla son.
Efter några gånger kommer mamman till oss och berättar att hon och babyns pappa har separerat och att hon ska bli utkastad från det boende hon har eftersom hon inte kan betala hyran själv. Hon är stressad och orolig och frågar om vi kan hjälpa henne. Vi uppmanar henne att kontakta Soc, men hon är ”rädd för soc” eftersom de ”kan ta barn”. Hon har själv ”blivit tagen” ifrån sin mamma, så upplevelsen kring detta är jobbig. Vid detta tillfälle berättar hon ovanstående berättelse om sin bakgrund.
Vi menar att soc inte ”tar barn” om relationen till mamman är fin och trygg. Mamman ammar sin son helt och vi säger flera gånger att soc ”tar inte barn” från fungerande relationer. Men hennes upplevelse är en annan. Hon anser att hon ”togs ifrån mamma utan anledning”.
Den unga mamman upplevs som ”ung” och ”naiv/oerfaren” och med lite kunskap kring hur samhället fungerar etc. Detta troligen pga av att hon ÄR ung, men också pga att hon har ett obearbetat trauma kvar i sin kropp och/eller att hon inte fått den upplysning och information hon behöver få för att förstå samhället och samhällets funktioner (eller för att hon helt enkelt inte lyckats ta till sig den informationen).
BVC (eller MVC) anmäler mamman och barnet till Soc, som gör en utredning, som mamman visar för oss vid ett besök i början av juni 2019. Hon förstår inte riktigt vad det är hon ger oss, men jag berättar att soc utrett henne och barnet och kommit fram till att hon har en fin relation till sin son och att hon är en bra mamma. Hon blir lättad, men är ändå orolig: ”Kan de ta mitt barn?”.
Mamman har ingenstans att bo. Vi förstår inte riktigt hur allt gått till, men hon ska av soc blivit erbjuden en placering i ett familjehem med sin son, i en stuga på tomten ”långt ute på landet” (?) och hon har tackat nej pga hon är rädd för boenden ”på marken” och ”i skogen/på landet”. Vi försöker förklara det tokiga i att tacka nej när man inte har något alternativ, men det berättat hon att hon då lyckats få: Hon hade hittat ett boende (ett rum) i Farsta (där hon bodde en månad, men blev utkastad eftersom hennes baby skrek på natten).
Nu är hon hos oss och säger: ”Kan ni hjälpa oss/mej?”.
Vi hjälper till med att ringa till Soc. Vi ringer till S:s kommun där de fortfarande är aktuella pga att utredningen inte har stängts än. Den utredande soc sekr är på semester så jag får prata med chefen. Hon är MYCKET MOTVILLIG till att kliva in och hjälpa till på något sätt och hänvisar till F kommun (där mamman och babyn bodde 1 månad i ett rum). Jag förklarar situationen men hon säger, att ”om mamman inte hittar ett boende till sig och sin baby, kan vi bli tvungna att ordna tak över huvudet för BABYN.”
Allt det den unga mamman är rädd för blir ett underliggande hot. Jag frågar om soc verkligen kan tänka sig att familjehemsplacera en baby på 3 månader som har en jättefin mamma med fin anknytning och hel-ammas för att hon hamnat i den situation som hon har: Ett LITET nätverk med en mamma som inte riktigt kan stötta och hjälpa (har alltså själv svårigheter), att det tagit slut med barnets pappa och hon kunde inte betala hyran ensam och blev bostadslös, att hon inte hittar tak över huvudet….
”Vi har inga lägenheter”. Nej, jag vet, men ibland kan man hjälpa till på annat sätt. Man kan åtminstone vara respektfull, trevlig och omtänksam. Till slut säger chefen att de kan ordna med tak över huvudet över helgen, och senare får jag veta att mamman och babyn fick bo på hotell fredag kväll till måndag morgon. Sen ska de ut.
Mamman söker hjälp på försörjningsstöd i samma kommun, eftersom hon inte förstår VAR hon kan söka hjälp, och vilken. Där får hon nobben. Hon har ekonomi ”över norm” (med bidragen; föräldrapenning och barnbidrag) och de kan inte hjälpa henne. Hon SMS:ar mig igen och säger att hon inte vet vad hon ska göra. Jag ringer F kommun och frågar om hon är välkommen där. Nope.
Jag ringer chefen i S kommun igen, men nu kan hon inte prata med mig eftersom jag inte har mamman i rummet. Jag ber henne berätta hur man gör ”OM en person behöver…och om den personen….” etc. Chefen berättar ”rent allmänt hur man gör” och avslutar med att hänvisa till F soc. Jag säger att F soc kommer att säga att hon tillhör S kommun. Jag har jobbat på soc i 13 år, jag vet hur det kan gå till….och jag VET att hon tillhör S kommun. Chefen menar att hon måste vända sig till F soc.
Jag ringer F soc och frågar. Nej, hon är inte välkommen dit. Hon tillhör S. Jag ringer S kommun och pratar med den ekonomiska handläggare mamman träffat där. Han säger att hon har ekonomi över norm och att de inte samarbetar över gränserna på soc. Hon kan inte få stöd av honom/den sektionen. Varför jobbar ens SOCIONOMER på ekonomiska sidan på Soc?
Heja Soc! Ni hjälper verkligen människor i nöd! NOT!
En svensk ensam UNG mamma med en liten 3 månaders baby som inte har ett fungerande nätverk och som är lite naiv och lite ”ung” är utan bostad….
OM hon andas att ”det inte funkar” så ”hotar” soc med att ”ta barnet” trots att det verkligen inte vore för BARNETS bästa…. Och det skrämmer skiten ur den unga och kärleksfulla mamman.
VAD SKA HON GÖRA?
Jag säger: ”Berätta SANNINGEN för soc, så de förstår hur utsatt du är!” Men sen tar jag tillbaka det. SANNINGEN kan göra att de ”tar babyn” trots att hon är en jättebra mamma! Så fort hon förtvivlat säger: ”Jag vet inte vad jag ska göra???” så säger soc ”….som MAMMA borde du ha PLANERAT…”.
Inga förturer finns till bostäder, hon har inget fast jobb (hon blev gravid så tidigt), men dock föräldrapenning och barnbidrag och hon kommer att få bostadsbidrag om hon får en bostad.
Hon bör ju inte ”bo runt” med en baby, men det är det som soc föreslår. De har inga bostäder och kan inte hjälpa. ”Fixa boende själv!” säger de till henne.
VEM/VILKA ska hjälpa en unga mamma utan bostad?

Hon behöver få vara kvar i Stockholms län eftersom det LILLA LILLA nätverk hon har finns här. Och hon vill träffa sin mamma mycket eftersom flera år förlorades när hon var placerad….

FÖRSLAG?

NÅGON?

”Jag vill inte ha slöja, men jag MÅSTE!” /erviluca

Postat den

Hon sätter sej i soffan med en djup suck.  Vi pratar lite om alla möjligt först, men sen börjar hon berätta:

C0D2D133-B689-4EE2-8A36-06091715768E

 

Jag började först i en skola där jag blev mobbad rätt snabbt. Det gick inte att stoppa mobbningen så mamma bestämde att vi skulle flytta och jag skulle få byta skola. Då hade jag kommit upp i den åldern att jag måste börja ha slöja och såna här tantiga kläder… (hon gör en gest mot sej själv).

INGEN annan på hela skolan såg ut som jag. ALLA ANDRA hade vanliga kläder; jeans och t-shirt och såg jättecoola ut. Jag skämdes och kände mej utanför och blyg och vågade inte prata med någon så jag stod mest för mej själv, men jag blev i alla fall inte mobbad….

9FA2B9CA-C2B4-454B-B66C-A6C82B6A1DC6

….men jag fick inga vänner, och det fattar jag! Jag ser ju helt annorlunda ut! Jag frågade mamma om jag inte kunde få ta av mej slöjan och vara som alla andra, men hon sa att om jag skulle göra det skulle min pappa säga upp kontakten med mej och min styvpappa skulle skylla på mamma (och mena att hon inte kan uppfostra mej ordentligt ) och skilja sej från henne. Så jag fortsatte ha slöja, och hatade varje sekund med den på. 

Fattar du hur man svettas hela tiden och det spelar ju ingen roll vad man har för frisyr! Ingen ser den juh! Och jag tror inte det finns nån Gud som bryr sej om om jag har slöja eller inte! Och inte tror jag killar blir sexuellt upphetsade av mitt hår heller! Idioti! 

För att inte tala om kläderna! Ser du hur jag ser ut?! Som en gammal tant! Jag är 16 år! Jag har samma kläder som mamma! Jag har aldrig haft egna tonårskläder och jag är jätteklädintresserad!

Hon suckar.

Jag har pratat med vuxna i skolan; lärare, skolkurator och såna….sen blir det samtal med mina föräldrar och dom säger ”Javisst får hon ta av sej slöjan om hon vill! Vi bestämmer inte över henne. Det är hennes eget val”. Och så blir dom så glada på skolan och säger: ”Där ser du! Det var väl inte så svårt.”

Sen kommer vi hem och där skriker dom på mej och säger att jag är en dålig förebild och att det är ”HARAM” och att om jag tar av mej slöjan kommer pappa säga upp kontakten med mej och mamma skiljas från sin man. 

Svenskar fattar inte! En del säger: Ta av dej slöjan i skolan bara. Men fattar du vad folk skvallrar! Det är som att det finns spioner överallt som kollar om jag har slöja på mej.

ADC2ADD6-04AC-46FF-B1C9-1C963E9E4E93

Så fort jag fyller 18 år vill jag flytta hemifrån och det första jag ska göra är att köpa egna kläder och ta av mej slöjan….men då kommer nog mamma att säga upp kontakten med mej…och jag älskar ju mamma!

Kolla här! säger hon sen och visar mej sin mobil. Där finns bilder på henne i provhytter i olika slags kläder. Hon ser ut som en HELT ANNAN TJEJ – en ung vanlig 16-åring i kortbyxor, kort kjol, jeans, t-shirt…..

Jag brukar gå i olika klädesaffärer och prova vanliga kläder i provhytterna och önska att dom var mina. Jag fotar mej och sen tittar jag på bilderna i smyg och drömmer att jag fick vara en vanlig svensk tjej…. 

Är det det här vi kallar mänskliga rättigheter, jämlikhet, kvinnofrihet?

Eller är det psykisk misshandel, kvinnoförtryck och ojämlikhet? 

Hur kan ”vi” hjälpa en ung tjej som ”bara vill vara vanlig” och som drömmer om EGNA tonårskläder och att slippa bära slöja? Är hon tvungen att bryta med sin släkt helt för att bli fri?

Kan Socialtjänsten göra något, och vad i så fall?

Har DU några ide’er och förslag?

Jag har fastnat (dikt)/erviluca

Postat den

Jag har en massa inlägg som jag aldrig lagt ut på nätet (s k ”utkast”), ca 400 stycken. Ibland läser jag dom och funderar på om det är värt/dags att lägga ut dom, och den här gången bestämde jag mej för att lägga ut den här dikten. Den skrev jag 2012. Så kan det kännas nu och då…

 

 

Fastnat 1.jpg

 

Jag har fastnat

Men jag vet inte vad jag sitter fast i

Vill komma loss

men ifrån vad

Vill vidare

men vart ska jag gå?

 

ensam.jpg

 

Vill inte stanna

och vill stanna upp

Landa

Slå mej till ro

Vill vara två  –  vill dela

Vill vara ifred  och ensam

ögon.jpg

 

Vill känna kärlek, närhet och ömhet

och vill inte ätas upp

Vill inte kompromissa

och kan kompromissa om det mesta

händer 2.jpg

Är lättsam och svårsmält

Är ytlig och djup

Är allt och inget

Är fylld och tom

love 1

Vill älska

och bli älskad

love 2

 

Gå iväg

 

Vill VIDARE

till Något eller Någon

Vill aldrig sluta utvecklas

och vill stanna här och nu