RSS Flöde

Kategoriarkiv: Uncategorized

Plötsligt förstår jag /erviluca

Postat den

Det är väldigt få människor jag tycker genuint illa om, men dom finns. Tyvärr. Och just dom jag tänker på är såna som jag har varit tvungen att ”hantera” på något sätt eftersom dom befunnit sej i min närhet.

Jag har då verkligen vänt på min hjärna tre varv för att försöka förstå dom och varför dom agerar och är som dom är, men det har inte funkat.

Jag, som till och med har träffat pedofiler och lyckats begripa varför dom gör som dom gör, och visserligen tyckt illa om handlingar dom utfört, men ändå inte tyckt genuint illa om dom…på nåt sätt. Ändå finns det personer i mitt liv jag träffat som jag GENUINT tycker fruktansvärt illa om. Vad jag vill säga med det är att jag verkligen har en fantastiskt förmåga att förståååå människor, även idioter. Förmodligen en yrkesskada (?).

Men när jag verkligen inte lyckas förstå en människa och tycker genuint illa om den handlar det oftast om personer som KÖR ÖVER människor (och då inklusive mej) och som fullkomligt skiter i hur andra mår och ofta är det personer med makt, som gjort att dom fått kraft därifrån och kunnat fortsätta bete sej som osympatiska och egocentriska imbecilla översittar-idioter.

Nåja.

Igår när jag stod i köket hemma och fixade lite med något, så slog det mej PLÖTSLIGT att jag begriper en av dessa personer (det rör sej om mindre än en handfull människor) och varför hen agerat och gjort som den gjort mot mej. Det var som en Inre Förståelse, eller Förlåtelse, på något vis. Ganska skönt. Och konstigt. Det var som ett ”Jahaaaaa!” som liksom föll över mej.

Att plötsligt begripa något som man tyckt varit helt obegripligt och konstigt och som gjort mej så otroligt arg, ledsen och frustrerad, var en lättnad. Som en utandning och som om axlarna hamnade på plats igen, på nåt vis.

Jag har verkligen försökt förstå, och ställt allt frågor jag kunnat, och gjort vad jag kunnat för att begripa en obegriplig handling. Jag har inte krupit undan och tänkt ”ja ja, nu gör dom något knasigt och det är väl bara att gilla läget” – nej, sån är jag inte. OM jag tycker att någon gör FEL så talar jag om det och vill ha en förklaring. OM jag får det och kan begripa den så accepterar jag det givetvis oavsett vad jag tycker om det (om det inte skadar någon illa). Jag gillar läget. Men om jag inte förstår och inte får några vettiga svar…då kokar det inuti!

Jag har inte fått några begripliga svar – i alla fall inte på dom frågor jag ställt, utan mer ”Goddag Yxskaft – svar” eller ”von oben-svar” eller ”härskartekniksvar”. Ja, det finns många ”svar” man kan få som låter som om dom svarar, men som verkligen är en massa fina ord på rad (”politikersvar”, sa någon) som inte är svar på någonting, men som låter fint eftersom det är en massa högtravande ord staplade på varandra. Det finns också svar som inte betyder något och som ”trycker till” den som frågar så att den blir tyst (och/eller ledsen). Såna svar har jag också fått. Men inga ”så här är det” – svar.

Men igår så begrep jag lite grann ändå.

Pyttelite.

Så antingen ska jag nöja mej med min inre förståelse och släppa taget om frustrationen och vandra vidare….eller så ska jag låta ilskan få ta ett varv till inuti innan jag är beredd att släppa.

För AGERANDET är fortfarande för jävligt.

Hm.

Ska ta mej en funderare till.

Men skönt var det när hjärnan föll tillbaka på sin plats.

Matilda och Elsa /erviluca

Postat den
Matilda när jag hämtade henne i Nynäshamn.

Först kom Matilda. Hon funkade från dag ett så fantastiskt bra och var så lättlärd, kärleksfull och underbar så jag ville ha en till, MEN jag hade bestämt mej för att vänta tills Milton (vår yorkipoo som blev 16 år) gick bort. Så gjorde han det någon månad senare.

Jag hade bestämt mej för att nästa hund skulle vara väldigt liten och med en päls som inte fäller…

Elsa

…men jag kan tydligen inte hålla det jag lovar mej själv. För plötsligt hade jag bokat Elsa. Hon hette då Lilou och bodde i Yakutz i Sibirien. Jag såg henne på en bild och hon var så MAGER, liknade Matilda och hela bilden liksom skrek: ”Adoptera mej!!” och det var DIREKT riktat till mej. Så fort jag försökte tänka en annan tanke var det som om jag svek henne.

Så den 14 november hämtade jag Elsa (som hon fick heta efter måååånga förslag från mej till Minsting som sa ”nej” till dom flesta).

Elsa, Matilda och Minsting

Elsa bestämde sej för att älska mej från sekunden jag tog hennes koppel. Hon tryckte sej intill mej och har älskat mej reservationslöst sedan dess. I början var det svårt att gå promenader med henne för hon gick så tätt intill så att jag (nästan) snubblade över henne.

Nu har vi alltså två hundar som är adopterade från Ryssland, från samma förening (Hundförening ”jag vill leva” (jag-vill-leva.com). Dom som sköter den föreningen är volontärer och man betalar endast för det som utförs på/med hunden (dvs veterinärbesök med undersökning sterilisering/kastrering och vaccinationer), pass och resan. Dom är hängivna och många hundar får först bo i en fosterfamilj i Ryssland ett tag innan dom skickas till Sverige.

Hon som hade hand om Elsa hade köpt ett fint läderhalsband med en bricka till där Elsas namn och mitt tfn stod på. Jättefint och omtänksamt. Dom kallas Curatorer och man får små filmer och bilder på sin hund när man har bokat den, och dom vill gärna att man skickar bilder och filmer till dom efter att hunden kommit också.

Matilda

Matilda är en MYCKET lugn och trygg hund. Hon utstrålar kärlek och godhet. Hon är lättlärd och äääälskar att lära sej nya ”konster” och grejer. Hennes största intresse i livet är MAT och hon hittar mat ute och överallt! Hon är överviktig, men antingen kommer hon att gå ner i vikt när vi får lite ordning på matvanorna, eller så får hon vara en knubbis. Hon går lös på skogspromenaderna och skuttar glatt runt på små ”utflykter” och kommer ALLTID när jag visslar eller ropar och hon går aldrig fram till andra hundar eller människor – hon verkar inte intresserad helt enkelt.

Elsa är också lugn i grunden och lättlärd. Dock är hon lite mer ”spattig” och orolig än vad Matilda är. Elsa har jaktsinne och när vi går i skogen hamnar hon i nån slags ”FOKUS” på JAKT-mode. Därför måste hon (tyvärr) vara kopplad. Hon lyder mej som en liten soldat när hon inte känner olika dofter etc men OM en doft av rådjur eller hare når hennes nos, blir hon både blind och döv för vad jag vill.

Det hände för några veckor sedan att jag hade båda lösa i skogen och plötsligt dök det upp ett rådjur framför oss. Oj oj oj, Elsa gick direkt in i ”hunting mode” och försvann. Matilda hakade på. I ca 15-20 minuter stod jag där och visslade och ropade, men gav upp och började gå hemåt. Då ringde mobilen: Det var ett par killar som var ute och joggade som hade hittat Matilda och hon var på väg hem (förstod jag eftersom hon var på gångvägen på väg mot vårt hus). Jag gick dit och mötte en trött, smutsig men ganska lycklig (!) Matilda. Jag tackade givetvis jättemycket för hjälpen och fortsatte hemåt med henne funderande på om Elsa försvunnit ordentligt…

…då jag mötte ett ungt par som frågade om jag hade en stor ljus hund. ”Ja….”, sa jag. ”Hon stod utanför huset och ville in i porten så vi släppte in henne och nu ligger hon utanför din dörr. Vi ringde på men ingen öppnade.”

Så Elsa, som då bara bott hos oss någon månad, hade hittat hem igen och låg och väntade på mej. Fantastiskt! Ja, hon låg där och såg också rätt lycklig och nöjd ut…och jag tänkte ”Helvete! Nu kan jag inte ha henne lös fler gånger!”.

Matilda får fortfarande gå lös, för hon springer inte efter något när inte hon har Elsa som drar igång skiten.

Så är det på hundfronten hemma hos oss nuförtiden.

Men OJ, vad dom hårar! För i helvete vad dom hårar! Sedan 2006 har jag nästan bara haft pudelblandningar som inte hårat alls, men nu…. ALLT är täckt av vita hårstrån och när jag tvättar i tvättstugan blir torktumlarens filter FULLT av ljust hår!

För att inte tala om golvet….som har tussar av vitt hår i hörnen, och strumporna! Pust!

Ja ja, man vänjer sej kanske och slutar sucka över håret…gissar jag. Och givetvis borstar jag dom! Och får stora tussar i borsten som jag slänger. I princip varje kväll när dom ligger i soffan får båda en genomkörare av ”underhullsborsten”. Dom tycker det är skönt så det är inga problem.

Matilda

Elsa ligger helst nära mej i soffan och vill också helst att jag har en hand på henne hela tiden (än så länge). Matilda ligger alltid mitt på golvet på rygg med tassarna i fyra väderstreck. Sååå gulligt! Och hon drömmer jättemycket! Oj, vad hon drömmer! Hon springer och viftar med tassarna, låter, voffar och piper. Jag undrar hur hund-drömmar ser ut/är…

Parfymduschade människor…/erviluca

Postat den

Dom där som har HÄLLT över sej parfym….Har dom helt tappat luktsinnet? Och tycker dom på riktigt att dom doftar gott? För jag delar hellre tågvagn med en som stinker bajs, än med en som HÄLLT på sej parfym, faktiskt. Man kan ju inte andas! Det känns som om parfymen äter upp en inifrån och som om det SMAKAR parfym i munnen! Fy faan! Dessutom är det vissa dofter som gör att jag får migrän, vilket gör mej ännu mer NEGATIV till stark parfymdoft.

Det är som om dom som äter VÄLDIGT STARK mat har förlorat alla smaklökar och måste ÖSA på STARKT för att känna något….och dom som ÖSER på sej parfym har förlorat sitt luktsinne så att dom måste DUSCHA SEJ i parfym för att uppleva att dom doftar något.

Jag gick nyss ut på vår uteplats för att hundarna skulle få kissa lite….och fick nästan en astma-attack (trots att jag inte har astma) för att grannen kom ut på balkongen en stund….för hon STANK parfym.

Alltså – hellre röklukt än stark parfymdoft! SÅ illa tycker jag att det är.

Sen kan man fundera på hur olika sinnen vi har över huvud taget….en del känner nästan inga dofter/lukter, medan andra är som hundar vad gäller dofter….

…och vissa hör ingenting (=döva) medan andra hör alla småljud runtomkring oss….

Och en del känner ”Åh, det här är smak av timjan med tre chiliflarn i och med en touch av pelargonia…” när jag bara vill ha en sammanblandad smak av ”god mat”.

That´s life!

……………………………………………………………………………………………………………..

Fotnot (eller nåt sånt)

PS. Jag vet att jag skrivit VÄLDIGT SÄLLAN på sista tiden (åren t o m, kanske) och det beror på allehanda saker, bl a att jag har för mycket som trängs i huvudet och som vill ut, så det blir liksom KROCKAR kring VAD jag ska skriva om.

PLUS att mycket av det jag vill skriva om blir censurerat (av mej) innan det kommer ut. Troligen för att jag blivit vuxen…eller kanske bara blivit mer medveten om att folk ”pratar/bryr sej/reagerar” eller vad det kan vara…

…..och oj vad jag beundrar dom som får en massa hat och skit och ändå vågar VARA och sticka ut hakan och TYCKA OCH TÄNKA om allt och inget…

….för vad man än tycker och tänker så finns det alltid någon som blir upprörd eller tycker precis TVÄRTOM och som också tycker att ”tvärtomet” är Sanningen.

Sååå….kanske kommer jag att börja våga, eller så blir jag ännu mer feg.

The future will tell. DS.

Försvunnen katt/erviluca

Postat den

Katter försvinner. Det vet vi alla. De rymmer och kommer ibland tillbaka, ibland inte. Ibland kommer dom efter några dygn och ibland efter flera månader. Det finns också katter som kommit tillbaka efter flera år!

Vi ser lappar i affären, på stolpar och kanske i vår trappuppgång, tänker ”Jaha…en katt till…vem bryr sig?”. Men så plötsligt blir man drabbad själv och man inser att det är inte ”bara en katt” – det är En Speciell Katt. Det är The Only One.

För ca två år sedan flyttade Blinka hem till oss. Hon är av rasen cornish rex och kom från ett katteri, hade fått 2-3 kullar ungar och var ”färdiganvänd”. Hon var 3 år när hon kom. Hon gick nästan direkt in till Minsting och la sig på hans mage och där förblev hon. När jag försökte klappa henne, vek hon undan. Hon bestämde sej helt enkelt från dag ett: ”Minsting är MIN människa.” Sonen, som är uppvuxen med hundar, var nog mest bara förundrad, men accepterade att han blivit utvald till Blinkas egen människa.

När sommaren kom och det blev varmt släppte vi ut Blinka på vår lilla tomt som jag hägnat in med nät. Blinka var dock en otroligt skicklig klättrare och klättrade högre och högre tills hon hamnade på fel sida nätet, varefter hon blev rädd för den stora världen, kröp skräckslaget ihop i en boll och fick hämtas in, igen och igen. Till slut tog jag bort nätet och tänkte att ”hon håller väl sig i närheten och utan nätet kan hon komma in igen själv”, vilket hon gjorde tills hon en dag bestämde sig för att följa med mig och hundarna på promenad.

Plötsligt började hon följa efter oss när jag gick ut med hundarna. Det var fantastiskt roligt! Hon ”pratade” med mig hela tiden med sina ”frågande mjauanden”. Jag svarade alltid: ”Mjau?” ”Ja, idag ska vi gå skogspromenaden.” ”Mjau?” ”Vill du att vi väntar på Milton?”… osv. Det kändes mysigt och trevligt att gå med två hundar och en katt, och att ha någon att prata med.

Bild på Theodore och Blinka på vår uteplats.

Så en dag den 21 september vände hon om mitt i vår vanliga skogspromenad och gick tillbaka på stigen. Jag ropade på henne, men hon svarade inte som hon brukade och verkade veta vart hon skulle. Jag gick efter några meter och ropade och frågade ”Blinka! Vart ska du?”, men fick inget svar. Hon BRUKADE alltid svara. Jag tänkte då att ”hon går väl hem” (vilket jag inte borde ha gjort) och gick vidare utan henne. Hon gick inte hem och sedan dess är hon borta. Sonen är förkrossad, gråter förtvivlat och har fått panikångest-attacker på köpet.

Blinka och hennes bror Theodore (till vänster).

Vi har letat natt och dag, satt upp lappar (som ibland rivs ner till vår förtvivlan) och vi har kontaktat #vilsenu #idkatt #polisen och lägger ut efterlysningar på FB och Instagram regelbundet, går runt i #Skogås #Länna och #Trångsund och letar, letar i skogen, lägger lappar i brevlådor, sätter upp lappar i portuppgångar, på lyktstolpar, i affären, utanför Centrum, men inget händer.

För mej är det jobbigt att Blinka är borta, men än värre är hur dåligt Minsting mår. Han har fallit ihop och fungerar inte längre. Det är som om han förlorat sitt barn och jag minns hur jag själv kände inför min första egna hund…. Det är otroligt starka känslor.

Det finns ingen annan som Blinka (för Hugo). Dom var ETT.

Blinka är väldigt liten och hon har samma färger som höstlöven. Kan någon ha tagit in henne till sej? Lever hon över huvud taget? Var sover hon på natten? Hur mår hon? Var är hon? Varför försvann hon? Kommer hon hem igen? Hur ska sonen klara av den här förlusten?

I samma veva som Blinka försvann, fick vår hund Milton en propp (tror jag), föll ihop och kunde plötsligt inte gå längre. Jag bokade tid hos veterinär och vi åkte dit där han fick somna in för evigt. Det gjorde ont ända in i hjärteroten för han var mitt eget lilla lyckopiller sedan han kom till oss för 15 år sedan. En otroligt kärleksfull liten kille, som älskade allt och alla och fann sig tillrätta i varenda situation, helt nöjd med livet och så otroligt fantastisk på att Carpe Diem. Han var kanske inte så smart, men hade ett stort och kärleksfullt hjärta. RIP Milton.

OM du bor i #Skogås #Länna #Stockholm #Huddinge #Trångsund : Snälla håll ögon och öron öppna ifall du hör och ser att någon plötsligt har en liten katt som ser ut som Blinka, eller om du ser henne någonstans… Vi vill att hon kommer hem igen! Hon är chippad och hade halsband med namnbricka på när hon försvann.

#jobbigtnu #försvunnenkatt #vilsenu #vilse #kattförsvunnen #cornishrex #trekatternumera #enhund #ryskgatuhund #jagvilllevahund #skogås #länna #Stockholm #Huddinge

När livet är hårt/erviluca

Postat den

#försvunnenkatt #avlidenhund #uppsagd #enolyckakommersällanensam #varför #ingasvar #ledsen #förtvivladminsting #förtvivladson #förtvivlad

En olycka kommer sällan ensam. Varför ÄR det så?

Vad har då hänt? Jag har inte skrivit här på länge. Varför? Vet inte riktigt… Ibland har man liksom inte ord för vad som händer, när det är obegripligt, när det är för stort och för mycket…. När det är….för mycket. Se! Orden tog slut. Direkt.

”Hejdå Milton..”

Jag vill skriva tusen miljoner ord om Milton, som fick somna in den 2 oktober, men då krockar det i huvudet med Blinka, som försvann den 21 september (och har fortfarande inte kommit hem) så då vill jag skriva tusen miljoner ord om henne och allt omkring…

Blinka är försvunnen… 😦 Hon är en cornish rex.

….men då krockar det i huvudet med att jag från ena dagen till den andra fick veta att jag måste sluta på min arbetsplats och jag förstår inte varför och får inga begripliga och vettiga svar.

….och Minsting är så förtvivlad över att Blinka försvunnit att han får panikångestattacker och hans förtvivlan gör mej förtvivlad och jag ju bara en vanlig mamma.

Var ska jag börja?

Idag blev jag ”nästan-mormor”/erviluca

Postat den

Riktig mormor kommer jag aldrig att bli, men förhoppningsvis farmor. Men i morse föddes en liten pojke som jag hoppas ska finnas i mitt liv för alltid. Han har nämligen en mamma som klivit in i mitt hjärta och troligen kommer hon att fortsätta vara där. Hon kallar mej ”låtsasmormor” ibland och ”låtsasmamma” ibland. Men nu är jag alltså ”nästan-mormor” eller kanske ”låtsasmormor” till en liten underbar pojke.

Varje barn som föds ÄR ett underverk, men ibland är det faktiskt lite mer av ett underverk. I morse 8.25 tror jag jorden stannade till en liten stund, precis när lilla A föddes. Faktiskt! Kände ni inte hur det liksom ryckte till?

Helt otroligt!

Och oj vad jag ser fram emot att träffa denna lilla nya människa!

Välkommen lilla A!

Och grattis till att ha blivit mamma, M. NU börjar det!

Myggbett /erviluca

Postat den

Om man går en långpromenad i skogen varje dag med till exempel två hundar och en katt….så blir man myggbiten. Antagligen blir man lika myggbiten UTAN två hundar och en katt….

Igår tror jag att jag fick ungefär 4 nya myggbett. Två på halsen och två på benen. Möjligen något på ryggen också…

Jag går en skogspromenad om dagen vilket blir 4 myggbett/dag. Visserligen börjar jag jobba kvällar på tisdagar igen nu, så kanske slipper jag myggbetten just den dagen, men under sommaren har jag gått långpromenad i skogen VARJE dag, ibland på morgonen och ibland på kvällen.

4 x 7 = 28 myggbett i veckan! Shit alltså! Inte konstigt att det kliar överallt och inte konstigt att jag är alldeles prickig av sönderkliade myggbett.

Varför använder du inget myggmedel, frågar du då. För att

  1. Jag har inte tänkt på det (faktiskt! Konstigt…).
  2. Min erfarenhet av myggmedel är att dom luktar illa och att det inte känns bra att smörja in sej med konstiga/giftiga saker.

28 myggbett i veckan = 840 myggbett på en månad! Oj oj oj, vad jag är myggbiten. Vojne vojne.

The Sofa/erviluca

Postat den

I got the sofa – #thesofa.

At last.

För mååååånga år sedan föll jag pladask för denna soffa. Jag vet inte om den var ”inne” då, på (70?-) 80-talet, eller om jag bara föll för den ändå….

…och jag minns inte var jag såg den första gången, men oj, vad jag föll för denna soffa. Vid första ögonkastet. Faktiskt. Soffan liksom ”talade” till mej och sa: ”Jag är du – du är jag” och jag kände ”Vi hör ihop”.

Soffan var då för dyr för mej och/eller så hade jag för liten lägenhet….och så gick åren.

Men jag minns ett hembesök någon gång i början på 2000-talet då vi gick ut på den stora altanen för att ta en kopp kaffe och prata med den mamma vi jobbade med då i familjebehandling, jag och kollegan, och där stod The Sofa! Hon ursäktade sej och sa att den ”kanske inte var så snygg”, men att den hade hamnat där när hon möblerat om inomhus. Jag berättade att jag ääääälskade den soffan och att jag ville ha en sån och så väcktes längtan efter The Sofa upp igen.

När jag flyttade ihop med Grabbarna Grus´pappa skaffade vi en stor fuskskinn-hörnsoffa – en sån soffa som vi, var och en för sej, tidigare sagt att vi ”aaaaldrig” skulle ha, men som var så superpraktiskt med tre små skuttande och kladdande knattar i huset. Dessutom liknade den The Sofa lite grann.

Sen gick åren och sofforna har kommit och gått i mitt liv. Jag har hållit ögonen öppna efter The Sofa på Blocket, men den har liksom aldrig dykt upp.

Häromåret satt jag och Min älskling i bilen och pratade om möbler och så började han berätta om sin ”The Sofa” som han älskat, men som hans ex fru tröttnat på och så hade dom sålt den till någon som sagt att han letat efter denna soffa i flera åår. Han beskrev hur soffan sett ut och jag bah: ”Men det är ju MIN The Dream Sofa!

Dom sista månaderna har jag varit ute på Blocket var och varannan dag för att leta efter en bra bäddsoffa, alternativt ett sängskåp, eftersom tanken var att jag skulle flytta till en tvåa med sonen och därför skulle sova i vardagsrummet. Då och då sökte jag på ”buffelhud” och ”hörnsoffa” också – ba´fatt!

Så dök den upp häromdagen och jag fick nästan hjärtstillestånd. Först tänkte jag: ”Nej, du har redan en fungerande soffa, som du dessutom köpte (på Blocket) rätt nyligen….och du letar faktiskt efter en bäddsoffa…så håll i dej och skriv inte till dom!” Jag sa det ganska strängt till mej själv. Rynkade till och med ögonbrynen. Lydde jag? Nope. Jag skrev och frågade om den fanns kvar. Fick svaret att en tjej skulle komma och hämta den, men om hon inte kom, skulle kvinnan kontakta mej. ”Puh!” tänkte jag. ”Det löste sej ändå.”

Så hörde kvinnan av sej igen och sa att ”tjejen kom inte. Du får soffan om du vill ha den”. Gratis.

KAN man ens säga nej till en soffa som man längtat efter i 25 år (!) som dessutom är gratis??

Så i lördags kom soffan hem till mej med hjälp av FANTASTISKA Tipptap. Igår plockades gamla soffan isär och nu står delar av den i hallen, eftersom halva soffan hamnade i Minstings rum, och soprummet är stängt och låst (se tidigare blogginlägg) och vardagsrummet är ommöblerat med The Sofa.

I´ve go The Sofa!!

Jag har rengjort den med tvål och vatten och smörjt in den med kokosolja så nu står den här och myser ikapp med mej och hundar och katter. Jag tror den känner att den är älskad och välkommen.

Och jag skiter i vad fan och hans moster och resten av världen tycker om my sofa, because I love it!

Love it, love it, love it!

……………………………………………………………….

Fotnot: Jag har fotat den, men lyckas inte få in bilden i datorn….Återkommer KANSKE med det. 😛

I natt jag drömde…/erviluca

Postat den

Jag satt vid ett bord på något McDonalds-liknande ställe, men jag tror inte det serverades mat där. Varför jag satt där vet jag inte, men jag var upptagen med något, eller låtsades vara upptagen med något. Det kom och gick människor som satt vid mitt bord en stund och pratade med mej och/eller med varandra och så gick dom igen. Känslan var att jag var ”ensam bland många”.

Runt omkring var det massor av människor som pratade, umgicks och gjorde viktiga saker. Vad vet jag inte.

Snett bakom mej var det en kille jag var kär i, och hade varit tillsammans med i ett sånt där ”It´s complicated-förhållande”. Han var fullt sysselsatt med Något och hade många människor omkring sej som han umgicks/pratade med och som var viktiga för honom.

Det kom en tjej/kvinna förbi mitt bord och hon la ett litet paket i cellofan framför mej och sa: ”Det är från Håkan” och så gick hon. Jag tittade på paketet och såg att det var en inslagen godisklubba och tänkte: ”Varför får jag det här?”.

Jag fortsatte göra det jag gjorde innan utan att öppna paketet. Efter en stund kom samma tjej som gav paketet till mej fram och tyckte att jag skulle öppna paketet. ”Varför då?” sa jag. ”Jag ser ju vad det är.”

”Men Håkan kanske blir besviken om han ser att du struntar i paketet och är kanske något inuti som du inte vet om och ser …”. Så gick hon.

Jag tittade på paketet och undrade VARFÖR han gav mej ett paket över huvud taget, om det BETYDDE något, om paketet innehöll någon förklaring eller kanske till och med en kärlekshälsning (vilket jag hoppades, men samtidigt inte trodde). Jag tänkte att om jag öppnar det och det bara är en vanligt godisklubba, blir jag både besviken och förstår inte varför han ger mej en sån eller varför han inte kommer fram själv och är med mej, pratar med mej och förklarar varför han vill ge mej en klubba.

Jag öppnade till slut paketet och det var en genomskinlig godisklubba med en liten säng inmonterad inuti…??? Jag förstod ingenting och kände mej bara besviken. Det var som om denna klubba skulle ”säga mej något”, men jag förstod inte vad och Håkan fortsatte vara med sina ”nära och kära” och göra sina viktiga saker där bakom vid ett bord och lyfte inte på huvudet för att se hur jag hade det. Det var som om ”Om jag ger henne något så är hon tyst och nöjd…” och så hittade han en klubba ”på marken” och slog in i cellofan och gav mej via någon annan….

Jag var rätt ledsen och kände mej ensam när jag vaknade upp ur den drömmen….

Varför låste ni soprummen?/erviluca

Postat den
SONY DSC

Akelius i Skogås har bestämt att hyresgästerna endast får komma in i grovsoprummet vid två tillfällen varje vecka, 2-3 timmar varje gång. Däremellan är soprummen låsta. Tidigare kunde vi slänga saker där när vi behövde och ville.

Varför man bestämde att hålla soprummen låsta har vi inte informerats om. Det är som om vi är små barn som ska uppfostras, men vi vet inte vad vi gjorde för fel innan och hade ingen chans att i så fall rätta till felen.

Det är som om Akelius personal satt och pratade om hur JOBBIGA dom boende är i Skogås och så sa dom ”Ja! Vi låser soprummen, som straff! DÅ ska dom nog lära sej….”. Men vad ska vi lära oss??

Eller tror Akelius att vi ska slänga färre saker när soprummet är låst?

Det som hänt sedan soprummen låstes är att människor ställer sakerna dom vill slänga utanför soprummet, och så får dom stå där. Det ser otroligt skräpigt och fult ut utanför ALLA soprum nu. Och folk förfasar sej över ”dom-som-slänger-sina-grejer-utanför”.

Jag förfasar mej mer över denna nya regel, som TVINGAR folk att slänga sina saker utanför.

För vem orkar hålla redan på att soprummet, som ligger intill porten till varje hus, är öppet ”Onsdagar kl. 14-16 och lördagar kl. 14-16” eller vad nu tiderna var.

Om man inte har möjlighet att slänga sina saker just dom tiderna….vad gör man då?

Om man bär ner sitt gamla skåp för trapporna och så är dörren låst….vad gör man då?

Om man möblerar om/har precis flyttat in/köpt nya möbler en måndag tex och det står en massa grejer i hallen….så man knappt kommer ut….vad gör man då?

Är man duktig och väntar till på onsdag kl. 14? Näe, tror inte det. Speciellt om man inte förstår VARFÖR soprummet är låst övriga tider och speciellt om soprummet ALLTID var öppet förr.

Dessutom måste det vara en av dom grejer som man faktiskt inte sätter sej in i om man inte kan läsa (svenska) och/eller inte kan språket.

Varför låste ni soprummen, Akelius?

Ge mej gärna din analys, du läsare, varför du tror att soprummen numera är låsta.

#Akelius #låstasoprum #uppfostran #obegripligt #ingeninformation #skogås