RSS Flöde

Etikettarkiv: skit

Wohoooo; Feber! /erviluca

Postat den

Det värker i hela kroppen, jag fryser och svettas om vartannat…jag kan inte sitta still eftersom varje led gör så ont…jag liksom kryyyper omkring i soffan, där jag ligger….

Jag bara MÅSTE ha feber, tänker jag.

Men så tänker jag på alla gånger då jag trott att jag har feber, men så har den jävla skit-termometern visat 37,0 grader, som en jävla svikare. Jag har avstått från att kolla tempen många gånger, eftersom jag vet att jag blir så besviiiiken.

Om man mår riktigt dåligt vill man ju ha feber! Eller hur? Det blir liksom som en bekräftelse på hur dåligt man mår! Och det är Ännu Mer synd om en! Och så blir det lite mer ”På Sanning”, liksom.

Efter en rörig natt med mycket  hosta, värk överallt och ont ont ont…..så smyger jag försiktigt ut i badrummet. Jag minns inte ens om vi har våra termometrar kvar – det var sååå länge sedan någon kollade tempen!

En temp är död. Batteriet är väl slut. Den andra är levande! It´s alive, liksom. Just den termometern är helt otrolig, för den har jag haft sedan 1862! Batteriet tar ALDRIG slut. Den är Den Trogne Riddaren i vått och torrt. Typ. Eller nåt.

Jag tar tempen:

Wohooooo! Jag HAR feber! Det  är nu bekräftat! Det är SANT och PÅ  RIKTIGT:

JAG ÄR SJUK!

PS. Man ska ju glädjas åt allt och fånga dagen och sånt….DS

………………………………………………………………………………………………………….

PS igen: Ja, jag förstår att du orolige och omtänksamme läsare undrar hur jag då gör med allt (gå ut med hundar, laga mat osv). Jag gör det ändå! A woman got to do what a woman got to do, liksom. DS.

…………………………………………………………………………………………………………

 

Annonser

Vilse i gran-djungeln /erviluca

Postat den

 Vilse 2013-08-21 111

Försök nr 3 att gå till Den Andra Sjön.

The Other Lake, liksom.

Den här gången blev det än värre.

Grejen var att jag var Helt Övertygad om att jag skulle gå RÄTT den här gången, eftersom jag på ett ungefär visste VAR jag gick fel förra gången. ”Ha haaaaa!” tänkte jag och kände mej mer än hoppfull när jag startade; Jag kände mej helt enkelt Självsäker.

Vilse 2013-08-21 047

Döm om min förvåning när Stigen som Gick Rätt, slutade mot en BERGVÄGG!

Efteråt tänkte jag att jag kanske skulle ha letat efter en Öppning, eller åtminstone sagt ”Sesam, öppna dej!”, men det gjorde jag inte. Jag bara suckade och förundrades – både över att en stig KAN leda rätt in i en bergvägg, OCH att jag gick fel IGEN.

Vilse 2013-08-21 060

Jag blev både arg och Peppad över bergväggen, och kände ”Nej, nu JÄVLAR! Jag skulle ju gå RÄTT idag! Jag hade ju Bestämt mej för det!!”. Så jag travade vidare, UTAN att följa någon stig, för jag var ÖVERTYGAD om att bara vi kom runt berget, skulle sjön ligga där. ”Skit på er alla stigar – nu trampar jag runt i själva SKOGEN!” tänkte jag och liksom straffade skogen på nåt vänster (eller höger – vad vet jag; jag har ju inget lokalsinne… ).

Vilse 2013-08-21 053

Det är stökigt i skogen.
Inget för en Pedant (vilket jag INTE är).

Hundarna blev lite förundrade, och GLADA, när vi började trava runt i ett Ingenting, liksom, och inte följde någon stig längre. Dom fick liksom ha MER KOLL på mej, när inga steg blev självklara. Och oj, vad dom fick skutta!

Vilse 2013-08-21 054

Jag tänkte fotografera eventuella skogsskador
på min kropp, men det blev inga... :(
*tjurar*

Vilse 2013-08-21 055

Backe upp.....

Vilse 2013-08-21 056

....och backe ner.

Vilse 2013-08-21 064 

"Man kan inte gå Under den, man kan inte gå Över
den, man måste gå IGENOM den!"

 Vilse 2013-08-21 068

Vem kan bo i den hålan, tro? 
(Det kanske är Mannen
som Antastar Kvinnor i skogen, som min vän
Thomas tror...
.....att man kan bli antastad i skogen,
alltså....ha ha ha!

Vilse 2013-08-21 090

Men, VAD ÄR DETTA mitt i skogen??

Vilse 2013-08-21 122

Helvete, vad svårt det blev, kan jag säga!

But I´m a Fighter!

Sverige (åtminstone Åkersberga!) har värsta svenska DJUNGELN, och jag tackade min goda stjärna (eller vad man nu tackar) att jag befann mej i Sverige, och slapp alla hemska ormar, spindlar och farliga djur, som finns i andra djunglar. Vi har visserligen ormar och spindlar, men inte så farliga…Man kan inte dö.

Vilse 2013-08-21 048

Fast efter en stunds travande i högt gräs, nedfallna träd (och vanliga uppstående), sankmark och ALL sorts skog (!), så kom jag på att jag faktiskt KUNDE bryta ett ben, en arm eller skada mej PLUS att hundarna skulle kunna skutta in i någon vass gren el dyl: ”Vad ska jag göra då, liksom??”

 Och då blev jag lite trött på mej själv: ”Vad faan sysslar jag med??”

Plötsligt var jag på en stig igen och tyckte att jag kände igen mej liiiite. Anade att jag hamnat på samma ställe jag gjorde sist jag gick vilse, och bestämde mej för att ta upp GPS:en (=mobilen) för att kolla: Jepp! Rätt, för en gångs skull. Fast fel, på något vis.

Jag tryckte in att jag ville till Skånsta och då sa GPS:en: ”Starta på Otto Bondes väg”. ”Näe! Aldrig i helvete att jag går till Otto Bondes väg igen!” sa jag till GPS:en och vände och gick åt andra hållet – ännu mer in i skogen och ”tillbaka” (men vad vet jag, utan lokalsinne).

Sen bestämde jag mej för att använda GPS:en bara till att se vad jag var. Typ. Jag såg sjön jag skulle till, på kartan. JAG var en blå prick. Jag försökte få den blå pricken att gå emot sjön. Tjohooooo! Det gick!

Vilse 2013-08-21 066

Fast jag fortsatte trava över stock och sten och vass (!) och mossa och nedfallna träd och tusenmiljoner drilljoner spindelnät överallt (!). Och jag som är rädd för spindlar. Jag bara HOPPADES att ingen spindel skulle sätta sej på mej. Spindelnäten är irriterande, men spindlarna är…äckliga och fula! Hemska!

Idiot!

0ch en jävla helvetes broms som förföljde mej en stund.
Bit då, för i helvete!fräste jag åt den. Hellre bli
rejält biten en snabbis, än att ha Idioten
kretsande och surrande hotfullt runt en hela tiden….


….och två miljoner myggor som bet mej i nacken och
på benen….

Vilse 2013-08-21 084

Fionas tunga hängde till slut som en jättelång sned slips på sidan av munnen, men hon verkade överlycklig hela tiden; Oj vad hon skuttade! Milton travade med som ett litet ånglok, flämtandes men vid gott mod hela tiden.

Vilse 2013-08-21 098

"En båt?!? Då är sjön nära!!"

Vilse 2013-08-21 099

Där är den: Den Andra Sjön!

 Efter 3 timmars vilsegående i skogen hittade 
"vi" sjön!!! Jippiiiii!

Vilse 2013-08-21 104

Fiona skuttade i och drack och drack.

Vilse 2013-08-21 112

Sen hittade Värsta Snygga Pinnen!

Vilse 2013-08-21 113

"Den ska jag ta med mej!"

Milton smög försiktigt ned till kanten, utan att nudda vattnet med sin kropp (”Usch!”),  och drack också.


Vilse 2013-08-21 105
"Ha! Jag lyckades dricka utan att
 blöta tassarna!"

Hem hittade jag LÄTT, för det är en annan väg som jag gått hundra gånger förut. Typ.

Hundarna tyckte nog det var en helt Underbar promenad i skogen.

Jag lärde mej att det inte stämmer att Vägen är Målet:  MÅLET ÄR MÅLET!

Pust.

 

 

Olika lyckor…./erviluca

Postat den

Jag skulle ju skriva om Min Lyckliga Barndom. Men nu har det gått flera timmar och jag har det liksom inte ”under huden” som jag hade i morse….men I will give it a try. Jag lovade ju.

Jag hade en Ovanligt Fin Barndom. Punkt, liksom. Den var så lycklig att jag blev stark och modig, och vågade vända mej ”emot”.

EMOT vissa saker som mamma och pappa gjorde.

EMOT vissa saker som händer och sker i samhället.

EMOT dumma människor.

EMOT!

Fast inte EMOT allt som jag skulle vilja våga sätta mej emot. Ibland har jag faktiskt varit en riktig mes. Och är fortfarande. Ibland är jag  en ”liten skit” som inte vågar något! Den sidan gillar jag inte. Den försöker jag ”gömma undan” och ”spela modig”, men det går inte alltid.

Jag har analyserat och funderat genom åren, för jag är en sån ”typ”. Analyseringstypen. ”Känna-in-typen”. Empati-typen. Det är bra att vara sån när man har mitt jobb. Och så har jag den där andra sidan också; av ”Äsch, det ordnar sej!” och lite ”Kom igen nu´rå!” och ”Sluta älta!” också i mej. Gissa om dom sidorna krockar ibland!

Nåja.

Jag växte upp med två välfungerande föräldrar och två systrar. Så småningom också en, och sen två, och sen tre, taxar, för att inte tala om alla andra djur jag ”släpade” hem…..

Vi bodde först i lägenhet mitt i Stockholm, sen i radhus i Jakobsberg, sen i lägenhet i Örnsköldsvik, sen i radhus i Eskilstuna och sen i lägenhet i Sala. Där landade familjen. Pappa ritade oss en villa (tyyypiskt 70-talsvilla) och vi flyttade dit (fast då var den byggd också…). När jag var ca 13-14 flyttade vi till en stor villa mitt i Sala. Det blev alltså liksom bättre och bättre, kan man säga.

På somrarna åkte vi till ”landet” (där farmor och farfar hade en stor gård med en massa får, och pool och hela fadderullan!). Vi ääälskade att vara där. På landet var farmor och farfar, faster och kusin, farbror och våra föräldrar (förstås!) och sen kom och åkte det en massa andra gamla och unga släktingar. Det var underbara somrar!

Vi åkte också utomlands; Kanarieöarna, Tunisien….(och så stannade hjärnan….). Fyra somrar bilade familjen till Jugoslavien (det hette så då – numera heter det Kroatien). Där var vi i några veckor varje gång.

Vi hade traditioner; Påsk firades på ett sätt, jul på ett annat, midsommar likaså. Minnena är många och fina! Vi var tillsammans och vi var många fler (släktingar) för det mesta. Vi påskpysslade också. Och julpysslade.

Livet var tryggt och fint på alla sätt. Mamma gjorde sitt (skolsköterska) och pappa gjorde sitt (stadsarkitekt). Mamma lagade mat och tvättade och städade, och retade sej av och till på att hon gjorde allt, men så var det. Pappa fixade med sitt (bridge, Vira, måla, skriva böcker, spela piano).

Jag gick på gymnastik och dans, och spelade blockflöjt och fiol och sjöng i körer.

När jag var 18 år flyttade mamma och pappa till Botswana i Afrika, och barndomen upphörde (kan man säga).

Jag skulle då vara vuxen och klara allt själv. HerreGud vilken Förändring det blev! Jag trodde det skulle bli lätt som en plätt, men oj vad det inte blev det! Men jag VILLE bli ”fri” och jag VILLE klara mig själv! ”ÅÅÅÅÅK!”, sa jag till mamma och pappa; ”ÅÅÅÅK!”.

Och dom åkte, och stannade.

Kvar i Sverige var jag och mina systrar. Storasyster bodde hos faster i Stockholm och lillasyster bodde på HUM i Sigtuna (skola). Jag skulle klara mej själv i egen lägenhet. Arbeta. På Domus. Hej och hå, vad det inte funkade!

Men det är en annan historia.

Vad jag kom på idag när jag var ute och gick är att jag lite fastnat i att vara irriterad på allt jag INTE fick (vad gäller det känslomässiga) när jag var ung, istället för att fokusera på allt jag faktiskt FICK! Inte helt och hållet, givetvis, men för mycket! Jag fick så jävla mycket! Jag fick allt mina föräldrar förmådde!

Så är det.

Och när mamma fyller 80 år i sommar ska jag nog tacka henne lite extra för allt! Jag har tackat henne genom åren, för olika saker, genom små dikter och kort och annat, men att tacka liksom lite mer på DJUPET.

Typ.

Eller nåt.

Tack för att jag fick en så fin uppväxt!

Liksom.

………………………………………………………..

Mina barn har fått precis tvärtom; känslomässigt kan dom nog inte klaga på något – jag har verkligen varit känslomässigt, och fysiskt, närvarande och givit dom både kärlek och lyssnat och varit respektfull, SETT dom och allt allt allt….

…men herreguuuuud vad jag rört till det rent praktiskt!

Oj oj oj!

……………………………………………………

Kan man då tänka sej att mina söner lyckas med BÅDADERA; både blir känslomässigt närvarande pappor OCH skapar trygga relationer med tryggt boende?

Man kan ju alltid hoppas.

Storing ska iallafall bli RIK. Det har jag aldrig brytt mej om – pengar alltså – men när man är utan blir dom så himla viktiga….

Mellan ska nog mest ha kul, tror jag. Han är lite den typen. Han borde få bli rik, så att han kan ”flyta runt och må bra”….typ.

Minsting ska också ha kul, eller nåt….

Ja, ja, vi får väl se…..

Musikens inverkan på känslorna /erviluca

Postat den

feelings switch

Jag lyssnar på musik på hög volym och fylls av KÄNSLOR!! Musiken påverkar mej så att jag blir alldeles till mej!

Jag vet inte om det är bra eller dåligt.

Har inte bestämt mej.

Än.

För när det blir så mycket KÄNSLOR i kroppen, och jag dansar runt här i min ensamhet, blir det så…ensamt!

Och en längtan efter närhet, kärlek, ömhet, kramar, kyssar och allt annat som jag så läääänge lyckats ”packa undan och lägga i källarförrådet”, dyker upp.

När MUSIKEN fyller mej från tå till topp, bubblar det överallt och känslorna sliter sej loss från källarförrådet och kastar sej ut i strålkastarljuset med fokus på KÄRLEKEN!

Som inte finns.

Hjärtat  fylls av en längtan, som jag inte vill känna!

Jag hade ju packat in känslorna så noga i förrådet….

Jag måste nog helt enkelt avstå från Härlig Musik.

Ner med den i källarförrådet bara!

Bara den ”trista musiken” får finnas kvar här hemma, sån tråkig musik som tex Bruce Springsteen och sån där annan boooring känslolös skit.

😛

 

 

En liten fjomp med olikfärgade sladdar /erviluca

Postat den

Varför kan man inte bara få köpa en lampa, komma hem och plocka upp den ur sitt emballage och därefter stoppa in kontakten i väggen??

VARFÖR??

Varför ska sladdjäveln plötsligt ta slut i ett tomrum av ingenting?

Som om jag vore elektriker!

Varför står det inte PÅ emballaget: ”Går ej att stoppa in i väggen och få att fungera direkt eftersom det saknas en kontakt!” ???

Näe, det är inte supersvårt att mecka ihop det här, tror och hoppas jag, men ONÖDIGT jobb!

Nu måste jag leta efter en liten fjomp med en liten kontaktgrej på med små sladdar med rätt färger, för annars blir det säkert motorstopp går det en propp, eller bli något annat livsfarligt elektriskt fel.

Är det NÅGOT jag tycker är läskigt så är det elektricitet (och knivar…och eld och mörker…”STOPP!”)!

Jävla skit!

Det var bättre förr!

Nu ska jag gå och handla fredagsmys, OCH  leta efter en liten fjomp med en liten kontakt på med rätt färger på sladdjävlarna som sitter inuti.

*suckar*

Livet e hårt.

😉

PS. Minsting meddelade mej just att det INTE är fredag! HerreGud! Nu fick jag en dag tillgodo! Det har varit fredag för mej hela dagen nämligen. Jag har FREDAGS-STÄDAT! Så nu måste jag genast stöka till igen….. och jag ska INTE handla fredagsmys idag. Det kan man ju inte göra en trosdag torsdag juh! Men en sladdjävel kan jag ju handla ändå förstås! DS.