RSS Flöde

Etikettarkiv: sej

Homosexuella linser…?/erviluca

 

Oj, vad ”vi” kämpade med linserna i morse! Oj oj oj!

Nä, inte JAG direkt. Jag stod bredvid som ett Moraliskt Stöd, eller som ett Mammastöd, och svettades och våndades och var Lugn och Pedagogisk och Peppande.

”Ja! Ja! Nuuuuu!” sa jag 148 gånger, men sen vek sej linsen, åkte ner under ögat, geggade ihop sej, fastnade på fingret, ramlade på bordet osv….och så fick han börja om; vika linsen åt rätt håll, få den rätt på fingret, rikta den mot ögat, putta dit den….

Vilket fantastiskt tålamod Minsting hade! Oj oj oj! Han klagade inte speciellt mycket, gnällde inte, utan bara fortsatte och fortsatte att försöka och försöka, om och om igen!

Men så, efter någon timme så sjönk modet något och han fräste:

Jävla gaylinser!”

”Är det homosexuella linser? Oj, då måste jag ringa och säga att vi skulle ha vanliga hetero-linser”, sa jag.

Då börjar han skratta.

”Men tänk om det är så, att du fått gaylinser fast du skulle ha heterolinser?!” fortsatte jag.

”Men SLUTA NU!” sa Minsting och började om med att försöka få in linsen i ögat.

Unisexlinsen.

Linsförsöken började ca kl 09.00, och efter diverse pauser mm lyckades han få in sin första lins 13.44! Den andra stoppades in några minuter senare!

Nu får han ALDRIG mer ta ut dom! I forbid it!

😉

 

 

 

Annonser

Nytt! /erviluca

Lite Nytt i Livet:

Du kan sjunga gospell med Gabriel Forss. Började igår. Som vanligt gick jag ensam. Minns inte att jag någonsin börjat på något MED någon. Har alltid gjort Själv. Men det vore roligt ATT ha med sej någon kompis: Någon som vill hänga med? Måndagar kl. 19.00 i Filadelfiakyrkan i Stockholm.

Jag bestämde mej för att jag ville SE ordentligt och HÖRA ordentligt så jag gick och satte mej Längst Fram mellan en massa tanter, som var ”stammisar” (förstod jag). Tanterna kramades och pratade om ”gamla minnen” och hejade på folk som kom osv. Jag, och dom, var 1 timma ”för tidig” (för det stod på nätet att det behövdes första gången), och salen fylldes långsamt med tanter, kvinnor, tjejer….och en och annan man/kille.

Sen kom Gabriel, och OJ vad ”folk” var duktiga! Stämmorna sattes nästan direkt och det lät jättefint! Tyvärr hade jag råkat sätta mej bland altarna, så nästa gång får jag sätta mej till vänster istället för till höger, för det var jättesvårt att hålla sopranstämman mitt ibland altarna. Men men shit happens.

 

Nytt jobb. På måndag ska jag börja jobba som skolkurator. Här hemma på ”min gata”. Det ska bli spännande.

Det blir liksom som att ”Gå i fängelse. Gå direkt i fängelse utan att passera GÅ”. Ha ha ha! Nejdå, det var inte riktigt så jag skulle skriva!

Jag menar det blir som att ”cirkeln sluter sej”, eftersom skolkuratorsjobbet var ett av dom första jobb jag hade som nybakad socionom. Men i efterhand så här kan jag säga att det är bra att ”ha lite i ryggen” när man  jobbar som skolkurator. Och det har jag nu. Och jag ska få eget rum. Det ska bli så härligt! Från att ha suttit i skrivlandskap kontorslandskap, till att ha haft ”skrivbordet i bilen”, till att ha ett Riktigt Skrivbord i ett Eget Rum. Sen får vi välan se hur det blir….efter 13 år inom Socialtjänsten och 6 månader i en privat firma, som familjeterapeut. Blir det Framåt, Uppåt, Bakåt eller mittimellan?  Framtiden får utvisa.

Nya linser. ”Lilla” kära Minsting har nu under några månader fått pröva på hur det är att ha glasögon. Det har varit en väldigt lättnad för honom av vad jag förstår, och han förstår nu hur dåligt han såg INNAN han började titta genom sina glasögon (för hur kan man veta hur dåligt man ser/hör innan man provat på att se/höra Ordentligt?! ”Ser du dåligt?” ”Vet inte, för jag vet ju inte hur DU ser”, liksom.

IDAG ska han få linser!

Hugo och hundarna sept 13 016

Han har VÄGRAT ha glasögon i skolan, och nästintill VÄGRAT gå till skolan ”utan att se”, eftersom han ”får så ont i huvet”, och ”missar så mycket”. Med lilla stora Minsting vet man inte säkert vad som är vad eftersom han också är en avancerad och välutvecklad ”drama-king”, och är fantastiskt duktig på att ”agera sjuk” och leva ut sina dramatiska känslor, men jag hoppas innerligt att linserna kommer att lösa mycket av detta, och att han börjar gå till skolan igen, utan bök och stök hemmavid innan.

……………………………………………………………..

Och bilen är fortfarande ”trasig” (troligen behöver den nytt batteri).

Någon sa: ”Kolla om det bubblar eller inte”, varvid jag öppnade motorhuven och stirrade på batteriet och undrade: ”Var faan ska det bubbla? Eller inte.”

……………………………………………………………….

Och extrarummet är fortfarande inte uthyrt (har jag skrivit om det?).

Det är så mycket man ska ordna och fixa med när man är ensam om allt, och har både barn och hundar och heltidsjobb. Jag orkar och hinner inte med allt.

Men i slutänden brukar ju allt bli gjort till slut….på något underligt, eller självklart, sätt.

By me! Of course. Who else?

🙂

Det är ju LÖRDAG! /erviluca

Fionas ansikte 130520 004

Jag vet inte riktigt vad som hände, men jag satt i soffan i lugn och ro och tittade lite halvhjärtat på TV, då Fiona kom och la ena tassen på mej: ”DONK”, sådär lite uppfodrande, som om hon VILLE något. Jag klappade och kliade en stund, medan hon stööönade av skönhet njutning.

DÅ, plötsligt (!) kom jag att tänka på att jag och Fiona ju skulle på hundkurs! ”När var det nu då??” tänkte jag oroligt och började leta efter almanackan, samtidigt som hjärnan sa: ”Det var IDAAAG, men NÄÄÄÄÄÄÄÄR!!!”

Jag hittade almanackan och slog upp den på söndagen den bla bla bla och där stod det ”HUNDKURS 10-12”. !

Hjääääääääääälp!

 

Jag tittade på klockan: 09.30!

Kära nån!

Vad var det jag skulle ta med nu då, och var det verkligen vid Brukshundsklubbens stuga?

Hjääääälp!

Jag gick in i mailen och kollade, hittade inte mailet först, blev än mer stressad, men hittade det till slut: ”Ta med en hundleksak hunden tycker om samt hundgodis den gillar”.

Hjäääääääääääääälp!

Trasig gris 001

Vilken hundleksak tycker hon om?? Hon har ju ingen speciell….Jag tar den trasiga grisen som hundarna brukar ha dragkamp med….

Sen stressgick jag ut i köket och tog en näve torrfoder och stoppade i en påse.

Men vad har jag på mej? tänkte jag sen och tittade mej i spegeln. Kanske dom tycker att man ska ha byxor på sej….? På med byxor! Behövs det jacka? Ja, jag tar jacka? Ska jag ta handväskan? Ja, jag tar handväskan.

Det är många beslut som måste fattas när man ska iväg…

Och Milton då??? Vad ska jag göra av honom? Visst kan han vara ensam hemma, men staaaaaaackars! Jag hade tänkt ha honom i bilen vid kursstugan, men BILEN ÄR JU TRASIG!

Tänk om!

Han får vara hemma.

Jag går in i Minstings rum. Han sover. Djupt. ”Jag ska gå på hundkurs med BARA Fiona, så Milton får vara hemma ensam, så du får vara med honom!” säger jag stressat, och högt, inser att Minsting inte har hört ett ljud, men skiter i det och går iväg med BARA Fiona.

milton i närbild

”Hejdå, Milton! Vi kommer snart tillbaka!”

AJ! Milton tittar på mej med FRÅGANDE och LEDSNA ögon….

Fiona blir HELT förvirrad!

Helt. Förvirrad.

Hon har ALDRIG gått ut utan Milton!

Aldrig!

Midsommar 2013 i Sigtuna 374

Hon går några steg, stannar och tittar bakom sej, går några steg, tittar sej förvirrat omkring, stannar, vänder sej om, tittar på mej frågande: ”Ska det verklígen vara så här?” osv.

Jag tänker på Cesar Millan och att man ska vara LEDARE och TYDLIG och tala om med hela kroppsspråket, och sin ENERGI, att ALLT ÄR OK OCH DET ÄR SÅ HÄR DET SKA VARA. Lugn och ro.

FAST jag känner: ”STACKARS-Milton-som-är-ensam-kvarhemma”.

Jag lyckas rätt bra, för Fiona liksom ”okeyar” upplägget och börjar trava på rätt okey, om än lite förundrad.

Jag kanske borde ta ut dom en och en oftare, tänker jag, men vet att jag inte kommer att genomföra det, för HUR, liksom? Ska jag låta den ENA vara ensam hemma ibland? Näe, usch vad sorgligt!

Jag funderar på om jag ska ta cykeln, men eftersom Fiona aldrig ”cyklat” tänker jag att det blir för många nya saker på samma dag (1. Vara utan Milton 2. Springa bredvid cykel 3. Gå på hundkurs) så vi går. ”Kommer vi att hinna?” frågar jag mej själv när jag i rask takt går mot Klubbhuset.

Jag funderar samtidigt på varför det värker överallt i hela kroppen? Är det åldern? Är det för att jag gått så mycket den senaste tiden? Är det någon hemsk sjukdom? Cancer?

Medan tankarna snurrar går jag i rask takt över gatan och är på väg att snedda över gräsmattan vid Sporthallen när jag plötsligt börjar fundera: Vad är det för dag egentligen???

Jag ser en liten 9-årig kille komma cyklande, och jag ställer frågan till honom rakt ut: ”Vad är det för dag idag egentligen??” Han ser lite misstänksam ut. Han får kanske inte prata med främmande damer. ”Är det lördag idag??” frågar jag då. ”Ja”, svarar han (för det är ju inte att PRATA direkt utan mer att SVARA. Svara främmande tanter får han nog).

Jag tvärnitar. Lördag! Det är lördag!

Hundkursen är på SÖNDAGAR.

I did it again.

Jag har inte bara dåligt lokalsinne – jag har dåligt dagsinne också!

😦

Pust!

Men tur för Milton!

Det är hårt att vara jag.

 

 

 

Fiona – en slavdrivare…. /erviluca

Postat den

Och det är jag som är slaven….

Fast jag TROR att jag är ledaren.  I am The Packleader.

In your dreams  (säger Fiona – iallafall ibland).

För när jag GÖR SAKER, såsom att diska, städa, tvätta osv – då är Fiona lugn och nöjd.

Men när  jag ”bara sitter” och tittar på TV, då tycker hon: ”Kom igen! Gör något! Ställ dej upp! Gå ut! GÖR NÅGOT!!”

Vad exakt hon vill att jag ska göra vet jag inte alltid, men hon står och ser uppfodrande ut, stirrar på mej och säger: ”VOFF!!” och det låter som ”KOM IGEN DÅ!!!”.

Jag säger ”Nej, jag ska sitta nu. Gå och lägg dej!”.

”VOFF!!!” säger hon uppfodrande och stirrar på mej som om jag Borde Veta (Bättre?).

”Men jag vill VILA lite”, säger jag.

”VOFF!!!” säger hon.

Och hon ger sej inte.

augusti 2013 hundar 004

Sen går hon och hämtar min Bästa Sko, så att jag MÅSTE resa på mej, ta den och säga ”NEJ!”, hytta med pekfingret och…. rynka på ögonbrynen.

Sen börjar vi om från början:

1. VOFF!

2. NEJ!

3. VOFF!

4. NEJ!

5. Hämta sko.

6. NEJ-PEKFINGRET-ARGA ÖGONBRYN

Fine

Da Capo al Fine

Ofta tittar jag på klockan när hon börjar, för att se om hon kan vara kiss-eller bajsnödig. Och varje gång kan jag konstatera: ”Nej, hon kan inte vara nödig igen”.

För några månader sedan gick vi ut varje gång hon sa ”VOFF!!”, men det blev ett eeeevigt utgående….Ut och in och ut och in och ut och in. Men det kanske var det hon lärde sej då; Om man säger ”VOFF!” så fort matte inte gör något, så får man gå ut. Liksom.

Lurad!

 

Host! Host! Host! Host! /erviluca

Postat den

Oj, vad jag hostar! Och ONT gör det. Skräller gör det också.

”Lunginflammation”, tänker jag. Fast lugnar mej med att gå till doktorn. Mina ”lunginflammationer” brukar gå över av sej själv….

Positivt är att jag har snor i båda näsborrarna nu. Det blir lite mer jämnt så. Man känner sej lite sned  när man är täppt i ena näsborren och tom i den andra. Nu är jag rak.

Jag öööönskar att jag hade en Jättekärleksfull man, som kom hem efter jobbet med halstabletter (som han köpt utan att jag bett om det! Rätt sort också = goda och starka utan socker i), pussade mej på pannan, såg bekymrad ut och frågade hur jag mådde. Jag skulle tappert svara med min ”snoriga och hesa” röstt; ”bra….”, och han skulle förstå att jag vara var tapper för att han såg ju hur sjuuuuuk jag var. Sen skulle han fråga om jag ville ha the, med honung i, vilket jag skulle vilja.

Därefter skulle han fixa hela kvällen för mej. Jag skulle inte behöva röra en fena = Inte laga mat, inte diska, inte tvätta, inte hämta mat, inte ens sitta vid matbordet (för han skulle utgå ifrån att jag inte orkade). Han skulle hämta snorpapper och fylla på vattenglaset och ta fram glass som han köpt för att han visste hur ont i halsen jag hade….

Keep on dreaming, liksom….

Men ärligt talat: Om JAG var ihop med någon och HAN var sjuk, skulle jag göra ALLT ovanstående.

Och skulle han inte uppskatta det, skulle han åka på en rak höger!

😉

Försvarstal för Cesar Millan /erviluca

Postat den

När man nämner Cesar Millan (= Mannen som talar med hundar) blir (hund-)människor antingen Supersura och arga och börjar föreläsa om alla hans Tokigheter och Misstag som han gjort, ELLER så blir dom lyriska och beundrar honom.

Som vanligt tycker jag att Dom Negativa ”skriker” högst. Och så beter dom sej som om vi som gillar honom, och tror på hans ”metoder”, (som egentligen inte är metoder, eftersom det bara är ”hundsättet”) är dumma i huvet.

Det går RYKTEN om att han gjort en massa livsfarliga och hemska saker med hundar, men HUR VET NI DET (för det första)?!?

Det går ju ALLTID rykten om kändisar. Dom behöver ju bara NYSA åt fel håll så skapas rykten (”Han smittade sin granne MED FLIT, men HEMSKA BACILLER!!!” tills ryktet har blivit ”Han har HIV!”, typ;  Av varje fjäder blir det ju en höna, när det förs från mun till till öra till mun osv. Lek ”viskleken” så får du själv se!).

Och för det andra, så är det ju så att även Superkändisar som ska vara BÄST på ALLT är inte det. Dom är Vanliga Människor, precis som vi. Dom gör tokiga, knäppa och vanliga ”fel”, precis som vi andra – okända.

Michael Jackson tex. Jag tror att han förgrep sej på småpojkar. Men jag kan ju inte VETA, men för den sakens skull är inte hans musik hemsk – den är fantastisk! Det utesluter inte att han var lite pervers ”på sidan om”, eller tvärtom. Musiken kan man älska ändå!

Eller Freud, hur var han med sina barn?

Mozart blev ju galen! Fast hans musik blev älskad, till slut.

Ibland verkar det som om en människa måste DÖ för att bli älskad.

Det är ju synd.

Älska mej!

Okey, men först måste du dö. SEN blir du satt på en Piedestal och älskad och ”felfri” for ever and ever…

Strange!

 

Jävla helvetes SKIT!!! /erviluca

Postat den

VARNING: Ett ”Tyck-synd-om-mej-inlägg”!  Tjat om värk igen…. Så du som inte orkar, sluta läsa här.

 

Men jag måste orka med värken. Vad har jag för alternativ/val?

Jag fick ryggskott häromdagen, och blev alldeles sned, hade ONT när jag andades in, eller tittade ner. Ont hade jag förresten hela tiden, men när jag andades in, eller rörde mej på ”vissa sätt”, HÖGG det till så att jag tappade andan.

Jag hade mycket ont i ryggen som barn eftersom jag har scolios (ryggraden växer snett, som ett S), men sen vande sej liksom ryggen vid att vara lite sned så sen har jag inte haft så mycket besvär från ryggen. Ett ryggskott var tionde år ungefär, kan man säga.

Mitt ryggskott häromdagen kom MYCKET olämpligt, men NÄR kommer sjukdomar etc ”lämpligt”, egentligen?

Sen har jag varit så GLAD över att jag haft mindre huvudvärk och migrän på sista tiden, tills för någon vecka sedan….BLÄ!!!

Och så idag, när jag gick i skogen, förändrades plötsligt synbilden. Jag såg en halv stor stjärna som glittrade så vackert i ena synfältet. *suckar* Förresten hade jag en sån synförnimmelse igår kväll också….fast en större stjärna, men det gick över senare under kvällen. Det är SÅÅÅÅÅ obehagligt! Delar av synfältet försvinner och istället är där en glittrande stjärna, eller flera. Urkonstigt! Iallafall: Detta betyder att ”snart kommer ett Rejält Migränanfall!”. VARNING! Liksom.

Och jag bara kände: ”Näe, skit på dej jävla migränjävel! Du ska inte styra mitt liv! Jag ska fanemej gå färdigt min promenad och sen ska jag fanemej ta ett dopp i poolen, precis som jag planerat!” Jag försökte verkligen låtsas som om jag inte hade en stjärna mitt i synfältet. Och jag gjorde det jag bestämt, men till slut orkade liksom inte kroppen på något sätt….

Den började må illa och sa: ”VARNING! VARNING! Snart spyr jag och startar ÅRETS VÄRSTA MIGRÄNANFALL om du inte stoppar det NU!!”, så jag fick kasta på mej kläderna och åka till Apoteket (trafikfara när man bara ser hälften av det man ska se….). När jag hämtat ut min medicin tog jag dubbel dos, och inom 5 minuter var stjärnan borta: ”TACK, Medicinen!” liksom. Men inte BANDET som började dras åt runt huvudet. Jag var faktiskt tvungen att känna efter med handen om det satt ett band där, för så stark var känslan!

Så jag åkte hem, drog ner persiennerna och lag mej i soffan och viiiilade. Åt glass också, för inför migränanfall blir jag såååååå sötsugen och såååå törstig. Så jag drack både Pepsi Max och en massa vatten också.

Och nu tycker jag det RÄCKER!!! Hur länge ska jag dras med all denna värk som kommer som en blixt från klar himmel när man minst anar?!? Eller när man mest anar? Eller närsomhelst!? Och hej och hå!

Jag blir sååååå trött på värk!

Dessutom kan jag tala om att jag har HUNDRA gånger hellre ont i ryggen än migrän! KAAAAN jag inte få välja, snälla!?

Det är såååå jävla helvetes synd om mej och jag vill bara sövas ner tills jag mår bra igen!

Tack!