RSS Flöde

Kategoriarkiv: childhood

Ett oväntad möte/erviluca

Postat den

släntra 3

För cirka 20 år sedan arbetade jag som socialsekreterare i en ekonomigrupp på Liljeholmen i Stockholm. Där hade jag en jättebra chef: Tydlig, vänlig, rättvis, lugn, klok, kunnig. Tyvärr slutade hon och sedan har jag inte haft någon riktigt bra chef förrän jag började där jag nu jobbar. Min nuvarande chef och chefen för 20 år sedan är dom bästa jag haft.

minnen

När jag släntrar gatan ner, tillbaka till jobbet, efter att ha tagit en lunchpromenad, kommer hon gående – chefen jag hade för 20 år sedan. Hon ser EXAKT likadan ut som för 20 år sedan och jag känner igen henne DIREKT, och hon mej.

Liljeholmen

”Hej! Vad konstigt. Jag tänkte just på dej”, säger hon, som om det inte vore konstigt att hon tänkte på mej, som var en av hennes personal för 20 år sedan. Vi pratar lite och sen säger hon: ”Du hade väl en massa barn, va?”. ”Ja, och när jag jobbade på Liljeholmen fick jag flera…”, svarar jag.

 

Hon berättar hur ”dagens unga som har barn” inte verkar klara av stressen på samma sätt som man gjorde förr, och ”…då tänkte jag på dej…Du hade ju flera barn och klarade galant av att jobba också.” Hon säger det som om det var enkelt och som om jag var en God Förebild.

stressad

Jag tänker på hur det fullkomligt KOKADE i huvudet ibland och hur jag vid några tillfällen började dagen med att gå in på toaletten och GRÅTA av stress efter att ha lämnat skickat iväg 1 barn till skolan och lämnat 2-3 barn på dagis (och allt innan det: väcka, mata, klä….etc etc etc). Det kändes som om jag hade gjort en hel arbetsdag innan jag kom till jobbet.

Jo, ja visst…jag klarade det, men med nöd och näppe.

tack gud.png

Och nu är det över. Tack Gode Gud!

Plötsligt är det över och barnen är vuxna, och jag fattar inte hur jag orkade och hur jag stod ut och hur jag…..ÖVERLEVDE.

stressad mamma 3

Faan, vad det är jobbigt att vara småbarnsförälder (läs: MAMMA) OCH ha flera småbarn OCH försöka upprätthålla sitt arbetsliv (och vara en någorlunda vettig socialsekreterare), och sitt äktenskap (det gick inte).

Men det var i alla fall jättekul att träffa min gamla chef och påminna henne om hur BRA jag tyckte att HON var: ”En av dom bästa”.

 

 

BYGG, för i helvete, BYGG! /erviluca

Postat den

bostadsbrist-intro

(affischen är från 1946)

Människor i och utanför storstadsområdena behöver ha någonstans att bo!

Varför byggs det inte mer bostäder??

 

Det är ungdomar som inte kan flytta hemifrån, äldre som vill flytta ifrån sina hus till lägenheter, nysvenskar och flyktingar, och alla möjliga andra. Vi har också en massa hemlösa människor som lever på våra gator – flera tusen faktiskt – och även om en del har haft  väldigt svårt att anpassa sej till ett normalt boende och sköta det, så finns det många som skulle klara det.

bostadslösa

Vet ni att det finns och existerar BOSTADSLÖSA FAMILJER nuförtiden?? Flera utav dom är mammor med barn, som flytt ifrån misshandel, tortyr, krig och elände. Man flyr inte om man inte måste. PUNKT. Många familjer flyttar runt hit och dit, bor i ett kontor här och i ett garage där, i ett rum här och ett rum där, i många fall får dom betala ockerhyror, och dom har bara skyldigheter och kan inte kräva någonting, för då åker dom ut.

öppna landskap.jpg

Vi har ju en massa PLATS här i Sverige för att ta emot flyktingar och människor som behöver börja om. Se dej omkring!

Men varför BYGGS det inte??

Eller, rättare sagt:

VARFÖR BYGGS DET INTE BOSTÄDER SOM VANLIGA MÄNNISKOR KAN BO I??

Jag ser ju att det byggs en massa bostadsrätter, villor och radhus – i alla fall där jag bor – men inga hyreshus.

containerhus.jpg

För ungdomar skulle man kunna slänga upp ett gäng containrar lite här och där och göra bostadsdugliga – det första boende behöver inte/ska inte vara Perfekt! Och sen ska det vara hyra som går att betala om man är ung och pluggar ELLER har sitt första jobb, som troligen inte är så högavlönat.

DET SKA GÅ ATT BO OCH LEVA ÄVEN OM MAN INTE ÄR RIK.

VARFÖR BYGGS DET INTE HYRES-BOSTÄDER NÄR DET ÄR SÅ STOR BOSTADSBRIST?

Jag förstår inte.

containerboende.jpg

Man skulle kunna starta ”Bygg Ditt Eget Boende” där ett gäng människor, som är utan bostad (och kanske också är arbetslösa?) skulle kunna bygga sina egna enkla bostäder med hjälp av några kunniga bostadsbyggarmänniskor.

rik och fattig.jpg

Det är INTE ok att en familj på 6 personer bor i ett litet rum!

Det är inte ok att andrahandsmarknaden blomstrar och människor med två eller flera bostäder skor sej på dom som ingen har.

Det är inte ok att man kan sätta vilka hyror som helst bara för att människor måste bo!

Det är inte ok att ensamstående mammor med små barn, tvingas till olika konstiga krav för att få behålla tak över huvudet för sej och sina barn!

Det är inte ok att det endast byggs bostadsrätter och dessa är så dyra att bara dom rika kan köpa dom.

Det är inte okey!

Att ha ett trött´t ansikte… /erviluca

Postat den

Vissa dagar är jag så superdupertrött så att det värker i hela ansiktet.

Det känns då som om huden i ansiktet liksom hänger ner till knävecken. Att dra upp hänget i normalhöjd kräver sin kvinna. Om jag är hemma behövs det inte. Då kan jag gå med ansiktet hängande vid knävecken, dinglande bredvid magen och tuttarna….

…men om jag är ute och ska ”träffa folk”, som jag gör när jag jobbar tex, så kan ju inte ansiktet hänga där nere och dingla. Folk ska ju inte behöva böja sej UNDER bordet vi sitter runt för att få ögonkontakt, förstås, så då får jag med alla mina krafter använda dom helt supertrötta ansiktsmusklerna till att draaaaaaa upp ansiktet i rätt höjd. Ibland måste ögonbrynen hjälpa till att lyfta ansiktet: ”Åheeeej-åhååååå!”

När ansiktet kommit på plats igen, måste jag anstränga mej allt vad jag orkar för att hålla kvar det där. Ibland går det, ibland inte.

Ibland blir vissa delar av ansiktet hängande kvar där nere…..

….eller så gliiiiiiiider vissa delar av ansiktet nedåt igen – speciellt om jag fokuserar på Andra Saker, såsom att prata. Mitt i en mening kanske jag upptäcker att kinderna hänger likt två långa deeegklumpar utefter sidorna av ansiktet….

*suckar*

Det är INTE lätt att ha ett ansikte som blir såååå trött!

Idag, när jag stod i hissen, efter jobbet, på väg hem, tittade jag mej i spegeln där. I hiss-spegeln BRUKAR jag alltid vara snygg! Jag älskar hiss-spegeln i ”mitt” hus, och hiss-spegeln på jobbet, för i dessa är jag ALLTID snygg!

”Hej, snygging!” brukar jag säga till mej och ge mej själv en slängkyss i hiss-spegeln.

Spegeln hemma gör mej bara FUL. Gammal och ful och tjock! I den ger jag mej själv Fingret! Fuck-you-fingret!  Jag borde slänga den! Den är DUM!

Men, iallafall: Jag tittade mej i hiss-spegeln och upptäckte att skinnet häääängde under ögonen, som stora gråa bajspåsar, och det såg ut som om jag var…..72 år!

Jag lovar!

Då förstod jag HUR trött jag var! För om t o m hiss-spegeln gjorde mej ful, gammal och trött; DÅ måste jag vara riktigt trött!

När jag kom innanför dörren föll jag ihop på hallmattan och somnade på studs!

Tänk dej att somna på en studs! Mitt i studset liksom. Jag vet inte varför jag studsade innanför dörren, men jag kanske blev lite smittad av Fiona, som studsade av lycka  när hon fick syn på mej.

Tänk vad besviken hon måste ha blivit när jag somnade mitt i studset!

Zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz osv…..

 

”Kom igen nu, gubbar!!” /erviluca

Postat den

Han låter väldigt arg och irriterad, ganska sträng faktiskt, och jag tänker att ”det är bara att LYDA eller så får man väl smaka på….riset”, eller nåt.

Så låter det.

JAG skulle INTE vilja vara med i det laget! Jag skulle skita på mej, av rädsla, för han fortsätter:

”Nu MÅSTE ni kunna hålla avstånden mellan er!! Jag fattar inte att jag måste säga till om det fortfarande!! Lukas!! Skärp dej!”

Usch, jag ryser av obehag. Han låter så ARG!

”Så dribblar ni bollen runt den högre vänstra skanken som lutar runt hörnet och håller samtidigt koll på var ni har era motspelare, samtidigt som ni…….bla bla bla bla”.

Det låter jättesvårt!

Att hålla koll på allt, samtidigt!

Titta hit och titta dit och dribbla bollen och snurra den runt och bakom och under och hålla koll! Kära nån!

Och gör man INTE som han säger, åker man säkert på en smäll! Han låter sån på rösten.

”Kom igen, gubbar!!! SKÄRP ER NU!!” vrålar han ilsket.

Jag går därifrån. Risken är annars att jag anmäler honom till….Barnombudsmannen!

Eller nåt.

För spelarna är bara i 8-årsåldern.

Jag undrar om ens hjärnan är utvecklad så mycket att en 8-åring KAN ”titta hit och dribbla dit och hålla koll på Allt Annat”!?

Inte konstiga att så många småkillar/tjejer SLUTAR spela fotboll/handboll/golf/ishockey när tränaren låter som om han skulle mörda en om man gjorde fel!

Jag trodde idrott och sånt skulle vara KUL! Iallafall under barnaåren.

Men, men….

 

 

Hur orkar vi/ni? /erviluca

Postat den

”Ät inte chips!” för av dom får man cancer och blir tjock.

”Drick inte mjölk!” för då blir du förkalkad inuti

”Ät inte smör!” för då blir du tjock, förkalkad, får proppar och allehanda dumt och blandat.

”Ät inte lightprodukter!” för dom innehåller Farliga Saker och man får cancer och blir tjock och och och….jättefarligt!

”Ät inte vitt mjöl!” Farligt Farligt.

”Ät inte kolhydrater!” Man blir tjock

”Ät BARA kolhydrater!” Man blir smal

”Bli vegetarian!” Kött är farligt

”Ät inte ägg!” Hönsen är farliga

”Ät inte grisar!” om du är Muslim

”Drick inte alkohol!” för då blir du alkoholist

”Ät inte socker!” Dödsfarligt!

”Ät inte godis alls!” Livsfarligt!

”Motionera mycket!” Helst hela tiden.

”Sitt inte still!” farligt för rumpan, benen, fötterna, huvudet och alla andra kroppsdelar

”Motionera lagom, fast mycket, fast ofta, fast inte för mycket!” Oj oj oj!

”Älska dej själv!” Helst nu. Inte imorgon. För då kan det vara försent!

”Älska dej själv som du är!” …..fast gå ner i vikt först.

”Yo-yo-banta inte!” banta lagom….

”Banta inte!” Var smal ändå!

”Spring/jogga/PW/gå dej smal!” Skitenkelt!

”Cykla/simma/dansa dej smal!” Lika Skitenkelt!

”Var nöjd med din kropp!” …men bara om den är smal?

”Bli smal! Förbli smal!” När är man smal?

”Älska!” Med vem?

”Älska ofta!” Med vemdå? Och hur ofta?

”Om du lever i ett parförhållande lever du längre!” Hitta en man åt mej – NU! ….vilken dag som helst är jag stendöd.

//: Kan man älska sej när man:

– äter vitt mjöl

– sitter still

– äter godis

–  äter kött, ägg, fisk, kolhydrater, chips

– dricker mjölk

– motionerar för lite (enligt vem?)

–  äter och dricker lightprodukter

– dricker läsk

–  älskar väldigt sällan, för att inte säga typ aldrig

– är inte smal

–  är kanske lagom-tjock/smal….eller inte….

….. men vem vet hur man SKA se ut?? Vem bestämmer hur många kilon man kan älska sej själv i? Och helst bli älskad av andra i också?

Var är vikttabellen för DUGA?

 Fast man SKA älska sej själv som man är ju!

Hoppsan!

Åsså börjar vi om:

”Kan man älska sej själv när man:

– äter vitt mjöl….

…etc…..

……………………………………. :// FINE

”ALLA” + all media skriker ju ut dom här budskapen DAGLIGEN!!

Hur orkar vi?

Hur orkar du?

Hur orkar alla småtjejer (och killar)???

                                                                    DA CAPO AL FINE

När ”ja” låter som ”nej” /erviluca

Postat den

Det är mina ”mamma-öron” som hör ”nej:et” när ”ja:et” uttalas. Om och om igen.

Ska jag lyssna och tro på ”ja:et” eller ska jag ifrågasätta varför ”ja:et” låter som ett nej? funderar jag.

”Är det HELT SÄKERT?” säger jag

”Mmmm….” svarar han

”HELT SÄKERT?! LOVAR DU??”

”Mmmmm….” suckar han.

Men min magkänsla säger att han inte säger ja, utan att han säger: ”Nej-det-har-jag-inte-men-jag-säger-ja-för-att-slippa-undan”.

”Varför låter det som om du säger nej, fast du säger ja!” säger jag

”Vetn´te…” säger han trött, utan att försvara sej alls.

Vi lägger på luren (=trycker av mobilerna).

Hm.

Magkänslan ligger kvar.

Och visst brukar väl ”mamma-känslor” nästan alltid stämma?!

Vi får väl se när jag kommer hem….

 

O B E G R I P L I G T ! /erviluca

Varför får man tycka till om och kritisera och kommentera alla (?) religioner utom Islam? Varför skulle just deras tro vara mer ”helig” än alla andra religioner?

Hur kan man döda varandra i Guds namn?

Hur kan man över huvud taget döda  någon som skojar, retas, luras, busar, tokar sej, ifrågasätter?

God Wants To Talk To You

Gud älskar ALLA. Därför älskar han också alla muslimer, katoliker, judar, kristna, agnostiker, ateister, fattiga, rika, dumma, fula, kriminella, psykopater, stora, små, gula, röda, snedögna, utvecklingsstörda, snälla, dumma, korkade, svarta, vita, långa, korta, rödögda, blåögda, krullhåriga, skalliga, tjocka…..jag ALLA!

Gud vill inte att Någon ska döda Någon för att den gjort Något! Det är jag övertygad om. Vi människor ska inte ta varandras liv! Vi GER liv och vi ska förstå och älska varandra.

Då ska vi också förstå dom som inte tycker och tänker som vi. Dom som har en annan tro. Dom som är ”….muslimer, katoliker, judar, kristna, agnostiker, ateister, fattiga, rika……” etc

Det som sker i Pakistan är för mej OBEGRIPLIGT!

Att någon gjort en ”hädisk” film om Muhammad och därefter har han, eller hon, eller dom, i sin frånvaro, blivit dömda till DÖDEN av ledare i landet.

O B E G R I P L I G T !

O M Ä N S K L I G T !

ELLER så är det just det – mänskligt! För vi människor tycks vara så fyllda av HAT, illvilja, oförståelse, destruktivitet så att jag blir alldeles matt!

Vi borde alla bli lite mer kärleksfulla, lite mer ödmjuka, lite mer förstående, gå lite mer i ”den andres skor”, bli lite mindre egoistiska och tänka lite mer ”open minded”.

Eller hur?!

 

Från förlossning till skilsmässa /erviluca

Man separerar/skiljer sej bl a för att man INTE samarbetar speciellt bra…troligen…

Sen, efteråt, när man INTE lever ihop längre, måste man VERKLIGEN kunna samarbeta!

”Ni måste kunna SAMARBETA för baaaarnens skull!” säger alla experter.

Men saken är ju den att man hade behövt kunna samarbeta för baaaaarnens skull, redan innan.

När ett litet barn föds, och alla känslor flödar, känner många nyblivna föräldrar, att de skulle kunna ”GÅ IGENOM ELD och FORSCERA HÖGA BERG” för detta lilla Underverk.

Man kan plötsligt offra sitt LIV för sitt lilla barn. Man blir en Tigerhona/en Lejonhane!

Man kan göra ALLT för sitt lilla barn!

Men sen blir det svårt. För att ”göra allt” innebär då att ändra sitt beteende, att ändra på sitt liv, att ändra sin livsföring, sådär som man sa innan att man INTE skulle göra: ”Ett barn behöver inte betyda att man förändrar något! Man kan ta med sig babyn, man kan träna som vanligt – INGET behöver förändras!”, säger många, som är utan barn.

Man ska inte ”bli som dom andra” – de där som förändrade sina liv helt för baaaarnens skull. SÅDAN ska man inte bli! Man ska förbli ”sig själv” och barnet ”får väl hänga med”….

Jojo!

Det kanske går, ett tag, med ETT barn.

Fast bara kanske.

Grejen är ju att NI/DOM borde tänka ”tvärtom”: ALLT förändras när man får barn: LIVET, TANKARNA, SÄTTET ATT VARA, INSTÄLLNINGEN TILL ALLT – allt!

Och inser man det, och förändrar sig vartefter förändringarna behövs, blir det enklare – om än svårt. Förändring är alltid svårt.

När man inser att man måste förändras, att tankarna tänker andra tankar, att kroppen har förändrats (iallafall för mamman), att själen öppnats och släppt in nytt ljus, att hjärtat blivit sårbart, att hjärnan tänker två – eller tio – varv till ur ett ”säkerhetsperspektiv”, som inte fanns där innan, osv så blir det lättare att acceptera de förändringarna som sker när man blir förälder.

Mamman TVINGAS in i Förändring med sitt stora hormonpåslag:  PANG, bah! Pappan SEEEGAR sig in – kanske under påhejande eller påkrävande av mamman. Kriser kan uppstå. Väldigt vanligt. Pappan ”förstår inte”. Mamman gråter av vanmakt över att han ”inte engagerar sig”. Pappan tycker allt ska vara ”som vanligt”, och fortsätter med sin hockeyträning 2 ggr/vecka. Mamman blir besviken.

Klassiskt beteende. Supervanligt. Skapar kriser. Skapar sår. Skapar frustration.

Kan skapa Början på Slutet.

Tyvärr.

Sexet dör för hon orkar inte, mellan amningarna och blöjbytena och nattvaken, och vill och kan inte inte älska med någon som är så ”dum i huvet” och ”bryr sig ändå inte om oss” och ”tänker bara på sig själv”.

Han tycker att hon bara bryr sig om babyn, och att hon blivit ”helt förändrad” sedan hon blev mamma, och han tänker att hon nog inte älskar honom längre och flyr ännu längre bort.

En ond cirkel skapas.

Vill det sig riktigt illa, leder dessa Skillnader till skilsmässa.

SEDAN ska man börja SAMARBETA.

För ”baaaarnens skull”.

Och då vaknar pappan! Han vill också ta del av sina barn! Han vill också bestämma! Han vill också ha sin beskärda del av barnen och deras tid.

Mamman står där och stampar, sur: Men han ville ju inte FÖRUT! Han spelade ju bara hockey och träffade kompisar och jobbade hela tiden! Komma här och komma!

Och dessutom vet han inget om barnen: Han vet inte att Lisa behöver snutte och napp på natten och vaknar en gång varje natt och då ska man stoppa in nappen och buffa lite på rumpan. Han vet inte att Lukas vill höra ”Pelle-sagan” varje kväll fast han hört den 100 gånger redan.

HUR ska hon kunna lämna bort sina små sköra babysar till den där pappan som inte agerat pappa tidigare?!?

Och så ska de komma överens dessutom!

”Det är mina barn också!” fräser han.

”Komma här och komma”, tänker hon.

Misstron är där från början. Tilliten saknas.

Kläderna, som barnen har på sig när dom byter hem är smutsiga, tänker hon. ”Kan han inte tvätta dom?!? Eller går dom i smutsiga kläder jämt hos sin pappa??”

Hon vill inte att han ska ha dom över påsklovet: ”Vad tror hon? Att barnen BARA är hennes eller?!?”

Kriget kan börja. Kriget som aldrig borde ha påbörjats. Kriget som hade kunnat förbli FRED om dom hade LYSSNAT på varandra från början, om dom hade PRATAT med varandra från början.

Vad synd att Kärlek blir till Misstro och t o m Hat.

Synd för barnen, som älskar båda sina föräldrar.

Dom föräldrarna som tänkte att dom kunde ”gå igenom eld” för sina barn, men som nu inte ens kan vara trevliga och tillmötesgående mot barnens VIKTIGASTE andra förälder.

Det viktigaste i ett barns liv är att dens föräldrar är lyckliga och mår bra! Så är du snäll mot dina barns mamma/pappa, så gör du barnen GOTT!

Men det klarar ni inte – ni som bråkar och härjar med varandra:

”Om bara HAN……!”

”Om bara HON……!”

Synd.

För barnens själar trasas sönder, skapta som de är av Två Bråkiga Typer.

Det viktigaste är ju egentligen inte att ha rätt, utan att det fungerar. Att det fungerar i livet för barnen och att de mår bra.

Eller hur?

Så lägg ner din prestige och lägg stoltheten åt sidan, fundera på vad du kan förändra hos dig själv, och inse att den förändringen kommer att göra så att dina barn får det lite bättre.

Och DET måste ju vara värt allt!?

Eller hur?

”Om jag inte fanns skulle mina föräldrar slippa bråka”, var det en liten kille som sa.

Och det stämmer ju, eller hur?!

Så vem bär Bördan….

….i slutänden?

Till Migrationsminister eller Magnus Rosenberg eller till Dej som Bryr dej /erviluca

 

Aj, vad det värker i hjärtat för Haddile, som kanske ska ryckas upp med sina rötter.

 

http://www.svt.se/nyheter/regionalt/sydnytt/overgiven-baby-hotas-av-utvisning

 

Men Migrationsverket är väldigt duktiga på att inte blanda in känslor, psykologi och sånt ”trams”. ”Vi följer lagen”, säger dom så duktigt. Oj, vad dom är sakliga och rättsliga. Följer lagen.

Men jag funderar så mycket över VEM eller VILKA som skapar lagarna, som stiftar dom? Jag har för mej att det är VI människor, men jag är inte riktigt säker. För det är såååå ofta som man hänvisar till Lagen, som om den vore ett Självständigt Väsen från En Annan Planet: Lagplaneten.

Och följer man inte Lagen så är man….oskicklig, eller otroligt fånig och känslomässig. Och att vara känslomässig, klädd i fin kostym/dräkt med slips, det går ju inte.

Att människor tolkar lagen på olika sätt har inte med saken att göra alls.

Att man förstör en liten människas hela liv…. bah! Shit happens! Bara man följer Lagen. Den självständiga Lagen, som inte går att ändra. Vem eller vilka stiftade lagen nu igen??

Går det att ändra den, eller ta hänsyn till andra viktiga saker i en liten människas liv? Nähä. Varför inte då? Jo, för att LAGEN inte vill det.

Alla, som kan lite om människor, psykologi och barn VET att ett litet barn behöver få KNYTA AN. Utan anknytning dör en liten människa. Därför DOG barn på barnhem i Sverige för länge sen, trots att dom fick mat och rena kläder. Vi VET det. ALLA borde veta det.

Haddile är anknuten till sin mamma och pappa i Broby. Punkt.

En anknytning är djup. Bryter man den tillfogas den lilla människan psykologiska skador, som kan vara svåra att läka. Denna lilla flicka har redan utsatts för Svåra Saker då hon som liten inte blev väl omhändertagen av sina föräldrar. Mamman övergav henne, och pappan misshandlade henne.

Detta BORDE betyda att dom biologiska föräldrarnas rättigheter har upphört. Enligt LAGEN!

Varför ska man leta efter en mamma som faktiskt övergivit sitt barn??

VAR ÄR BARNENS RÄTTIGHETER?? Har barn inga rättigheter alls i dagens Sverige? Är det bara dom biologiska föräldrarna som  har rättigheter till sina barn, som dom misshandlar och överger??

Näe, kom igen nu Migrationsverket.

Låt Haddile få ett så normalt liv som möjligt, trots sin svåra start i livet! Låt henne stanna och låt familjen hon bor hos få bli hennes föräldrar for ever and ever!

Det vore DET ENDA MÄNSKLIGA i detta sammanhang, och är det beslut som mest bäddar för att Hadille ska kunna bli en harmonisk vuxen.

Kanske har hon ändå vissa psykologiska skador pga den tidiga misshandeln, som hon kommer att behöva hantera som vuxen. Men låt det räcka då! Låt resten av hennes liv bli så bra som möjligt, och slit henne inte ur den trygga Verklighet hon lever i nu!

Snäääälllla!!!!

Det gör ont i hjärtat för denna lilla flicka, för jag VET hur stora skador ett uppbrott skulle tillfoga henne.

Och: ”Jag är inte bara familjeterapeut – jag är mamma också!”

 

 

Chokladbollar med snorkråkor /erviluca

Jag lyssnade på Titti, Ola Lustig och Roger på radion i morse. Dom är verkligen underhållande! Bl a skulle Titta ”hissa” och ”dissa” något. Hon dissade hembakta bullar när barnen varit inblandade, och jag förstår precis vad hon menar….

….och minnen dök upp ifrån den tid jag jobbade på dagis:

Jag och ”4-åringarna” skulle baka. Jimmy var en liten kille som dreglade så det stod härliga till!

”Sug in dreglet!” uppmanade jag honom  hela tiden, för att dreglet inte skulle hamna i smeten, som han fick den stora äran att vispa.

*Slurp* hörde jag hela tiden,  *slurp*. Han ansträngde sej verkligen att inte dregla i smeten!

I mitt stilla sinne tänkte jag att JAG iallafall inte skulle äta av den kakan.

Dom andra 4-åringarna skulle göra chokladbollar. Kära nån vilket geggande! Det hamnade nog både snorkråkor, dregel, och kanske lite annat också efter toalettbesök, eller kli i stjärten, i smeten, för att inte tala om alla små fingrar som det slickades på och sen ner i bunken igen!

Det gick faktiskt inte att hålla reda på vad alla gjorde, även om jag försökte: ”Tvätta händerna! INTE slicka på fingrarna!”

Korkade jag! Att tro att en liten behovs-styrd fyra-åring kan LÅTA BLI att slicka på sina jättegoda choklad-doppade fingrar är ju faktiskt helt…korkat!

Nåja.

JAG åt varken av sockerkakan eller chokladbollarna, men många föräldrar gjorde det på föräldramötet. Modiga föräldrar! Eller korkade? Kanske bara helt enkelt Ovetande…..

Jag har därefter nästan aldrig ätit av ”barnbakade” bullar eller kakor (om det inte varit mina egna barn som bakat, förstås, för deras snor och skit fick jag väl i mej ändå! 🙂  ) på dagis eller i skolan.

Jag BRUKAR tänka att degen faktiskt varit i ugnen och att alla baciller borde ha dött där….

…men jag kan inte njuta när jag minns hur det gick till när dagisbarnen bakade!

Och chokladbollar har man ju INTE i ugnen. Så där stannar alla snorkråkor och bajsbitar kvar!

Uäck!