RSS Flöde

Etikettarkiv: sista

Halv förkylning? /erviluca

Postat den

 

Jag är täppt i vänster näsborre. Inte alls i höger. Där är det torrt och fint.

Fast jag har ont i HEEELA halsen, och den är svullen och röd. AJ! Typ.

I morse tyckte jag sååååååå synd om mej själv (man mår ju ofta som sämst när man precis vaknat…), och förstod inte hur jag skulle stå uuuuuut med halsontet. Men sen kom jag att tänka på min migrän….och då var det som om ”lite (JÄTTEMYCKET) halsont” inte var nåt. Typ.

Åh, vad jag älskar uttrycket ”typ”! Det kanske märks….?

 

Jag har  mer och mer insett att jag börjar bli…vuxen. Typ.  😉

Inte bara vuxen vuxen, utan gammel-vuxen. Eller….(håll i mej!): Medelålders.

*ryser*

Näe, det är INGET fel på medelålders människor. Det är INTE fel på några människor alls, egentligen….

…men JAG vill inte gå omkring och vara medelålders – vara Tant.

”Där går en tant”.

Näe, så vill jag inte att det ska vara.

Men det ÄR så.

Bit ihop och inse det nu, kära jag.

Men det var som om det var ett JÄTTESKUTT mellan 40 och 50. Jag hann inte med. Jag var 30 ”igår”, typ. Men i övermorgon fyller min äldsta SON 30!

Vi har blivit jämngamla!

Det är inte klokt!

Och jag lovar att han inte tycker att jag är jämngammal med honom. Och jag looovar att han tycker det är jättefånigt att jag tjatar om ålder. Och jag looovar att han tänker att han aaaaaldrig ska bekymra sej över SIN ålder eller vara upprörd över att han blivit ”så gammal” (i år räknat) osv.

För JAG skulle ALDRIG bli sån (som jag är idag)! Jag skulle INTE tjata om ålder och inte tycka att jag var min ålder och allt det där….

Tänk att vi går utmed samma väg allihop ändå….

…och tänk att jag den sista månaden tänkt ”det var bättre förr” massor av gånger, FAST JAG ALDRIG SKULLE SÄGA SÅ eller bli ”sån”….

Faan!

Nu går jag och lägger mej och snorar ilsket på kudden med min vänstra näsborre!

😦

 

Annonser

Soppatorsk…. /erviluca

Postat den

….i garaget from Hell.

Jodåsåatteeee….så var det.

Det Händer Saker i mitt Spännande Liv – kanske inte alltid så roliga saker, men det är ändå rätt kul…. Efteråt. Dessutom finner jag ALLTID på råd och lösningar. Kanske inte alltid Dom Bästa, men ändock Lösningar! Och ”imorgon är en annan dag”, och egentligen är det bara en ”piss i havet”….

…och shit happens!

Efter det sista terapisamtalet gick jag – trött, men nöjd – tillbaka till garaget där jag parkerat bilen (NÄRA fönstrerna så att luft skulle strömma in i bilen), till hundarna, som LYCKLIGA överföll mej med kärlek och pussar. As usual.

Jag satte mej i bilen, och efter att hundarna lugnat ner sej, startade jag den och körde mot utgången: *host-hos-host* sa bilen och betedde sej konstigt. Javisstja! Den har ju knappt någon bensin! tänkte jag och konstaterade att Röda Lampan lyste ilsket.

Hm! Den BRUKAR kunna åka rätt långt på Röda Lampan…men det kanske redan är gjort….Typ. tänkte jag vidare.

Jag körde till en ny parkeringsruta, och precis då sa bilen: ”SLUT!”.

Häftig bil, va?! En bil som säger ”SLUT!” när det är slut på bensin…. 😉

Jaha. Då var det bara att Gilla Läget och Tänka.

 

Tänker gör jag bäst när jag är ute och går med hundarna, så jag tog en liten promenad i Sollentuna Centrum, tänkandes. Jag kom fram till att jag INTE kunde köpa ny bensin eftersom jag inte hade pengar (idag har jag: Löööön!).

Men vänta nu; Jag kan ju panta tomflaskorna jag har i bilen! Hur många var det nu? Eeeeh….4 stycken! Det blir…16 kr! Kan man tanka 1 liter i en mack? Eeeeeh, inte så smart kanske…. Jag tänkte en stund till på den idén, men näe – den idén släpptes.

Idé 2: Vi (jag och hundarna) kan åka buss hem! Det har vi ju gjort förut, och jag har faktiskt plånboken med mej idag! Tjohooo!

Vi gick till busshållplatsen. Jag tänkte att ”alla bussar måste ha gått”, för det var så TOMT på folk där i busskurerna (det brukar ALLTID vara folk där), men men….så är det väl ibland, när alla bussar gått samtidigt…eller hur jag tänkte (ibland förstår jag faktiskt inte HUR jag tänker!!). Jag satte mej på bänken i busskuren och tog upp iPhonen för att kolla på www.sl.se när bussen skulle gå. Fiona sa: ”Neeeej! Jag vill inte åka sån där LÄSKIG!” (tror jag, för hon skuttade runt lite oroligt…).

Det var en liten gul trekant vid informationen, och först tänkte jag att det nog betydde  något Oviktigt, och tänkte inte kontrollera det vidare, men så tog en liten intelligent djävel (som satt på axeln..) över och sa till mej: ”Kolla det NU!” så jag klickade på den och där stod det att det var BUSS-STREJK!

Javisstja! Åh, herreguuuuud vad jag är dum! tänkte jag, och hoppades att ingen sett mej….och smööög hukande bort från busskurerna.

Sen sträckte jag på mej och så var det dags att TÄNKA igen:

Tågen! Tågen kan man ju åka! Först pendeltåg till Centralen och sen Roslagsbanan….nä, först p-tåg, sen t-bana och SEN Roslagsbanan…kom jag fram till.

MOT Pendeltåget!

Ner för trappor, upp för trappor, betala med blått kort och vänta på perrongen. Milton är VAN. Fiona gick i småcirklar och undrade ”Vad händer?!”.

Så kom pendeltåget, och OJ vad svalt och skönt det är i pendeltågen nuförtiden och OJ vad fina dom är inuti, plus att dom flyyyyter fram! Shit bah! Fiona hoppade upp på sätet (för hon tycker att hon är en Människa), men jag drog ner henne igen (annars blir man väl utskälld..). Milton stod som en liten stel gubbe lugnt på golvet och kikade nyfiken runt. Han är van. Fiona ömsom stod, satt ner och låg, tittade undrande på mej (och jag tittade tryggt och lugnt tillbaka, som en Riktigt Ledare, och förmedlade: Så här ska det vara).

Vi klev av vid T-centralen och gick nedför trappor igenom gångar, uppför trappor, nedför trappor, igenom spärrar…bland tvåtusen miljoner trehundraåttiofyra  människor (!). Fiona visste inte ens att det FANNS så många människor! Men hon var jätteduktig för att vara första gången att trängas med så många!

Sen var det dags för t-banan. Hej och hå, vad det skriker och knycker. Men jag fortsatte med Lugna Ledarskapsblickar och Lugnt Ledarskapsbeteende gentemot Fiona, som skötte sej galant, trots att det var första gången och femtusenåttahundramiljoner intryck: lukter, synintryck, och allt som hörseln utsattes för.

Så klev vi av och genom tunnel upp i Konstig Hiss (enligt Fiona), ut genom spärrar med konstiga dörrar, genom gångar, upp för trappor och in i nästa tåg som nästan var fullt av folk, och VARMT!

Vi trängde oss ner på en ledig plats och jag frågade omkringsittande om någon var rädd för hundar. Trötta och svettiga skakade folk på huvudet. Fiona är STOR när det kommer till såna här trånga utrymmen, och det finns ingen plats för hundar  speciellt, så hon la sej till slut på golvet, mitt i gången. Det var rätt okey ändå, för folk klev över  henne när dom skulle ut ur tåget och ingen klagade – inte ens konduktören. Skönt!

Så var det: UT UR TÅGET! Free at last!

Hemma i Åkersberga! Tjohooo!

Vid 21-tiden klev jag innanför dörren; HUNGRIG, trött och svettig. Då sprang Milton och hämtade en boll, viftade på svansen och ville LEKA!

”Äru inte klok?!?” sa jag.

😉

”Sådan matte – sådan hund”.

 

Ånej, inte 25 igen! /erviluca

Postat den

Idag fyller Måddan år!

Hon fyller 50 PLUS. Fast ”27”.

Hon skrev att man får hitta på sin ålder när man är 50+, att man får skarva som man vill. Typ. Då bestämde jag att jag fyller 25 om ett par dagar.

Sen skrev hon att hon nog egentligen inte ville vara 27 eller 25 igen. Tanken på att vara 25 igen gjorde att jag rös, och så kände jag i HEEEELA mej att jag ABSOLUT inte vill vara 25 igen heller!

 

Åh, vad skönt det var att känna så!

Å ena sidan skäms man (?) nästan (?) lite för sina rynkor och sin ålder, men å andra sidan vill man (?) INTE vara ung igen heller (?).

Vad vill ”man” egentligen??

Grejen är ju att när man (jag gillar EGENTLIGEN inte det ordet, för jag tycker man ska stå för det man säger/skriver, men just i det här inlägget passar det väldigt bra med ”man”) är singel och kvinna och ”gammal”, så känns det som om man är lagd ”på-sidan-om”, och DET är ingen bra känsla.

Man ligger i burken ”left-overs”, typ, och så får man nöja sej med 60-åriga gubbar, om man ska ”ha nån”.

Eller nåt.

Äh, när jag skriver det där sista så känns det helt fel fast rätt….och tvärtom.

Jag vet egentligen inte vad jag vill.

Så jag hoppar dit där jag var igen: Åldern.

Det är rätt skönt att vara 50+ ändå. Sen får ni andra tycka vad ni vill.

Det är skönt att det är ”över” det där med att skapa familj och skaffa barn och småbarnsåren, och dagishämtningarna och stressen och hela fadderullan. Herre Guuuuud vilket slit det var! Näe, det vill jag INTE göra om!

Eller dom åren som var INNAN, när man oroade sej för att ”bli över”, att inte ”få en man” eller ”tänk om jag aldrig får barn?!?”. Ja, så hann jag tänka trots att jag fick barn tidigt….

Jag är nämligen en SNABB typ, som INTE tycker om att VÄNTA!

Och det var otroooligt svårt förr. Att vänta alltså. Nu, när jag är 50+, är det liiiiite bättre.

På VISSA områden har det blivit Så Mycket Bättre.

På Andra Områden är det helt fantastiskt!

Och tänk så KLOK jag blivit….

Faktiskt.

*host host host*