RSS Flöde

Författararkiv: erviluca

Glömsk cykelreparatör/erviluca

Postat den

Woman's Bike Breaks.

Jag tog min cykel till en cyelreparatör för några dagar sedan. Jag fick nys om att han fanns via FB. ”Suveränt!” tänkte jag eftersom den cykelreparatör jag gått till tidigare ligger 3 km bort.

7D272F75-8718-423C-813E-3E04516CA846

Han tycks bo i huset där han har sin cykelverkstad och det stod cyklar och cykelprylar överallt. På trappen låg en hund och sov, och jag förstod att det var ett bra ställe. 😃

7E525424-4E8D-42F3-9099-9FD3799C2F0A

Han kollade igenom min cykel och konstaterade att båda däcken var gamla, spruckna och behövdes bytas, att växeln var trasig och att cykelkorgen bak både var bucklig och rostig. Vi bestämde tillsammans att han skulle fixa allt! När han gick igenom det med mej kändes det som om det skulle bli ”billigt”, fast ingen sa ett ljud om priset.

Han sa att han skulle ringa mej och säga när den var klar, men ”troligen i morgon”.

B5FA05DA-D843-42C0-A296-BC8189D51E40.jpeg

Jag vet inte om han ringt, men tror inte det, så jag gick dit igår. Han mindes mej i inte alls, men det är kanske inte så konstigt när man har många kunder…. Jag pekade på min cykel och frågade om han bytt ut däcken. Han såg frågande ut, men jag sa att ”det måste du har gjort för dom gamla däcken hänger här” och så pekade jag på styret. ”Just det ja!” sa han. ”Vad har jag mer gjort?”…. ”Kanske fixat växeln?” frågade jag. ”Ja-just-det-ja!” sa han och visade genom att klicka på växelspaken.

Sen sa jag att bak-korgen skulle bytas ut också. ”Just det! Och jag har beställt korgar. Dom kommer i morgon, så då kan jag montera den om du vill det?”. Det ville jag, så jag sa tack och hej efter att vi bestämt att jag skulle komma tillbaka ”imorgon”.

F6435094-FFF0-4E91-834F-3F762ABC9E20

Idag gick jag dit med hundarna. Jag stod där en stund och väntade medan han pratade med en annan kund. Jag pratade under tiden med kundens lilla son som bland annat visade mej sin Spider-Man-bilstol. När dom åkt började cykelgubben pula med en cykel, så tittade han på mej och sa: ”Hörde inte du till dom?”

”Nä”, sa jag. ”Det här är min cykel och den skulle få en ny korg där bak. Har den kommit?”

504A054A-C2F6-42F0-BF65-FB71A6B90F94

Han tog fram ett gäng korgar ”…som kom idag”, och visade mej dom olika sorterna. Jag sa att jag ville ha en likadan som jag hade och få den på monterad. Det skulle han fixa till ”i morgon”. Så började han berätta om sin hund, som jag vid båda andra tillfällena jag var där både klappat och pratat om (och med).

Jag sa ”tack och hej” och ska återvända i morgon. Jag undrar om han då vet vad han gjort med min cykel….Tur att jag vet det. Och att jag vet vilken cykel som är min. Fortfarande. 😬

 

Annonser

Vem pratar du med? /erviluca

Postat den

Vad gör du när du är ledsen? Vem pratar du med? Vad gör dej ledsen?

Känner du dej liten ibland? Liten och rädd? Förvirrad? Orolig? Känner du ibland att du är fel? Vad gör du då?

Har du drömmar som du vet aldrig kommer att uppfyllas? Har du någon dröm som är realistisk men som ändå tycks svår att nå? Vilken?

Har du haft drömmar som du lagt undan, för det är för sent? Vilka?

Anser du att du är optimist eller pessimist?

Om du fick sätta en siffra på hur nöjd du är med dej själv, vilken siffra skulle du välja (0-100)?

Om du har en partner, vilken siffra skulle du ge henne/honom?

Hur nöjd är du med ditt liv just nu (0-100)?

Vad vill ha mer av i ditt liv?

Vad vill du ha mindre av?

 

Jag är den bästa grannen/erviluca

Postat den

 

18723BAC-F18F-4EFF-BF29-B080F18439CC.jpeg

Han kommer cyklande emot mej när jag kommer gående med hundarna. Han hejar, stannar och kliver av cykeln:

”Do är bästa granne”, säger han.

Jag skrattar och tackar för komplimangen.

”Do finaste!” säger han sen.

Jag skrattar vidare och tackar.

”Do jag äta restorang?” frågar han sen förväntansfullt.

”Nej nej nej!” skrattar jag.

”Jo! Jag har peng! Jag betala. Äta fin restorang. Do jag.”

”Nej nej nej”, skrattar jag vidare.

”Vorfor do vill inte?” frågar han.

”Nej jag vill inte”, skrattar jag.

”Vorfor?”

nej 3

Jag skulle kunna säga att jag inte är intresserad av honom, och kommer aldrig att bli för att….? För att han är han och ingen jag någonsin skulle falla för, men han kan för lite svenska för att jag ska kunna svara det jag vill :”….inte ens om du var den sista mannen på jorden skulle jag vilja gå ut med dej”….så jag svarar:

”Du är gift”.

”Men hon bara tråki….hon bara suk och suk…åka sukhus hela tiden….inte so gift…jag vill do!”

”Nej, jag vill inte. Jag är inte intresserad. Nej tack!” Jag börjar gå. Det får räcka nu.

”Jag älska dej!” utbrister han.

Jag skrattar och skakar på huvudet och går.

När jag senare kommer hem efter att ha handlat sitter han utanför huset (där vi båda bor).

”Jag vänta do”, säger han.

”Jaha”, säger jag.

”Do komma ut 5 minoter”, säger han sen….

…..som om jag ska gå in och packa upp matvarorna och sedan gå ut och träffa honom!

Hoppas han inte blir jobbig nu. Jag vill inte ha en jobbig granne. Och jag vill inte behöva bli arg…

Det är trevligt att bli uppskattad, men ett NEJ är ett NEJ.

 

En 50-årig kräftskiva/erviluca

Postat den

E15973D6-E530-410C-9BEC-8B1F487A1DFA

För 50 år sedan bjöd två 20-åriga bröder sina vänner på en kräftskiva på deras föräldrars lantställe utanför Norrköping. Igår hade dom den 50:e kräftaskivan på samma plats med ungefär samma gäng (några har tillkommit, några har försvunnit genom åren). Jag var med. Första gången för mej. 50:e gången för dom.

Då var dom +- 20 – nu är dom +-70. Fa sc in er an de.

Festen inleddes med lunch när folk kom, och då kom dom allt ifrån Sundsvall till Skåne. En kvinna berättade att hon och hennes man bott i USA i 12 år och ändå lyckats ta sej till denna kräftskiva regelbundet (”vi missade ett par, men försökte ändå ta Sverige-semestern i samband med kräftskivan”).

Ungefär 20 stycken – numera mellan ~60 och ~70 – har följt varandra genom livet i med- och motgångar – i 50 år, och har träffats på denna kräftskiva,! Jag undrar om dom förstod när dom startade denna tradition att den skulle pågå oavbrutet så länge? Å andra sidan tänkte man knappt att man skulle bli 70 när man var 20…

Det är som ett gäng 20-åringar i 70-åriga kroppar. Att bli sedd som den man ÄR ålderslöst är  skönt, och jag tror att det bland annat att är det som händer när dessa 60-70-åriga 20-åringar träffas.

E8D45CFA-1E75-448D-B2A5-DBF3EE0F10EB

Festen inleds mitt på dagen med att alla äter spagetti med köttfärssås. Därefter är det tävling. Golftävling (och kanske inledde jag, motvilligt, min karriär i golf denna dag). 8 hål avverkas på den stora tomten, och vi är indelade i lag och får skjuta (heter det skjuta? Slå?) en boll var. Vårt lag vinner INTE, men vi har kul. Vid ett hål är det påfyllning av vätska. God vätska. 🥂 Alla VET, utom jag, som blir glatt överraskad.

Därefter badar några, några spelar gitarr och sjunger, några börjar med middagen…

058B6E13-317E-4D18-A8C3-E3C89EE7F770

Det är inte bara kräftor som serveras; det är räkor, köttbullar, rökt ål, prinskorv, paj….och till det öl, vin, sprit, läsk – whatever you want, or need. Det sjungs nubbevisor och hålls tal och just den kvällen visades en kort ”film” (på 3 min) av alla 50 år. Senare delar en man ut en DVD (?) som innehåller bilder och filmer från alla 50 år på 1,5 tim. till alla deltagare (inte till mej givetvis).

ECAE96BF-9C0B-46F9-9793-782332446985

Jag frågar någon om hur dom gjort med barnen genom åren, och hon svarar att små barn har fått ”vara med”, men så fort dom blivit stora nog har dom inte fått vara med eftersom dom inte velat riskera att barnen ska ”ta över” eller att det ska bli ”barnens fest”. Klokt tänkt, tänker jag. En Äkta Vuxenfest.

Jag har kul! Jag känner mej så välkommen och inkluderad trots att jag bara känner EN på festen. Det sjungs och skålas och jag tar tag i en gitarr och spelar med och sjunger.

0F8A575E-DEC0-4618-9BC3-A5586FB180EB

Framåt natten är det rätt dimmigt i mitt huvud och jag ramlar omkull på stigen till stugan där jag ska sova. Och där ligger jag i en hög av mej själv i det blöta gräset (eftersom det tydligen har regnat…) och bara skrattar. Jag skrattar så att jag inte kan resa mej upp. Jag skrattar så att jag inte kan sluta. Jag skrattar så att jag gråter. Jag är glad, snurrig och lycklig. Så här vill jag att mitt liv ska vara. TILLSAMMANS med människor jag tycker om, som tycker om mej, som jag blir glad av.

Dagen efter mådde jag INTE bra, med betoning på INTE. Jag skakar, kallsvettas och mår illa, huvudet bultar och jag kan inte resa mej upp. Tänk att jag skulle bli sjuk just den dagen! 😬 

2C691890-B655-44F3-917D-AF4F09532D66

När jag äntligen kan stå upp och fungera någorlunda, har nästan alla åkt hem. En av bröderna som startade allt – han som ”håller i trådarna” – kallas ”Bergakungen” och han ler stort mot mej när jag kommer stapplande på eftermiddagen. ”Alla som är på denna fest för första gången brukar dras med på det sättet att dom blir helt utslagna, så du har bara följt traditionen”, säger han tröstande.

Jag lyckad få i mej lite sallad och dricker kaffe till. Sen åker jag hem. Med ”lillebror”, som tog mej dit (till festen) in the First place.

På kvällen äter jag en stor pizza, vräker i mej en påse godis (jag som inte ätit socker på ett halvår!) och dricker mängder med Loca.

Idag tänker jag på att tiden går så fort, och att den går extra fort när man har kul….så för att få tiden att sakta av lite borde jag ha tråååkigt…

Jag tänker också på att jag befinner mej just nu på en Väldigt Bra och Fin plats i livet: Jag har fyra fantastiskt fina söner, två urgulliga hundar, ett jobb jag ÄLSKAR och så träffar jag denna underbara ”lillebror” som tycks ha ett hjärta av guld.

TACK Livet (men sakta av det lite, tack) !

Ensamheten och Tillsammansheten /erviluca

Postat den

kollektiv 70tal

NÄR jag var ung tyckte jag om TILLSAMMANS – nästan alltid tillsammans.  Jag ville vara där det var MÄNNISKOR omkring mej, jämt. Dom val jag gjorde var väldigt självständiga, och jag behövde inte ha någon med mej för att starta något, men jag ville VARA MED MÄNNISKOR. Jag trivdes i ”röran”. Jag såg framför mej att jag skulle leva i ett kollektiv, där det fanns människor överallt, jämt.

tillsammans 3

När jag var ung hade jag inget behov av ensamhet. Jag var nästan rädd för ensamheten. Alla människor är ensamma ibland, men jag hade inte BEHOVET, av vad jag minns. Kanske jag minns fel….Jag vet inte.

Head-to-head.jpg

Men jag minns KROCKARNA det blev mellan min första make (som jag gifte mej med när jag var 20 år), när han hade ett starkt BEHOV av MYCKET ensamhet, och mitt behov av detta var NOLL.

osams.jpg

Fast jag vet inte….kanske vi båda ”ljög”, för oss själva, och varandra. För när jag tänker efter, var min exmake ute och festade, och/eller träffade FOLK jämt, medan jag var hemma, ensam – ofta. För jag PLUGGADE först, var GRAVID sen och hade BABY sen. Han jobbade och pluggade. Så när han kom hem (efter att ha träffat en massa människor) behövde han Ensamhet, medan jag hade varit ensam och behövde Vara Tillsammans = KROCK!!

Å andra sidan var vi ju så UNGA….

loneliness 2

NUMERA är ensamheten ett behov. Jag njuter av att bara vara med mej själv, av och till. Men Ensamheten ska vara Självvald.

Icke självvald ensamhet gör mest bara ont. Och ensamhet, utan hopp om tillsammanshet, gör också ont.

Att ens make/maka/sambo åker på semester i 2 veckor/1 månad/6 månader ”gills inte”, för den ensamheten har ett MÅL och det målet är att man ska vara TILLSAMMANS igen. Och i den ensamheten ingår (ofta) längtan efter Någon som Finns.

ensamhetskänsla 7

Ensamhet utan ”Mål” är bara…ensamhet.

Dom som säger att dom VET hur det är att vara ensam för att dom tillbringade 4 veckor på sommaren i en stuga ensam på fjället, men sedan kommer hem till sin make/maka/barnen och vet i bakhuvudet att TILLSAMMANSHETEN finns där, vet inte hur det är att vara Ensam UTAN bakhuvudet så att säga.

ryggrad

Att Ha Någon är att ha en Ryggrad av Trygghet/Kärlek och gör att man kan kasta sej ut i Ovisshet, utan att vara rädd för att bli…ensam och övergiven.

Att kasta sej ut UTAN en Ryggrad av Trygghet/Kärlek gör att man riskerar att famla runt i Tomma Intet for ever and ever….

iskallt hjärta

…med ett isande hjärta som skriker av tomhet.

Oj, vad dramatisk jag blev!

Men det är för att Ni Andra ska fatta! Ni som har Tryggheten i Ryggraden.

Jag vet inte varför det är viktigt att ni förstår, men det är det.

tillsammans 1

Fatta hur det är att vara Utan….

….eller förstå det inte alls.

Vem bryr sej?

Å andra sidan förstår inte jag alla dom som lever i Tillsammansheten och bara gör varandra illa, och mår dåligt tillsammans….utan ryggrader (eller med sjukliga ryggradar).

ensamhet 6

Då är jag hellre ensam.

 

 

Loppisar och auktioner och sånt/erviluca

Postat den

7CEE1304-A7AE-4D43-B68D-9109D3C1F396

 

Plötsligt är jag intresserad av auktioner. Det som väckt mitt intresse är att jag råkade titta på ”Auktionssommar” på SVT, och såg flera avsnitt därefter.

21D8F8F6-A951-4EB2-989E-DEAD8082459B

Visserligen har ett visst nyfiket intresse alltid legat där,  bakom allt annat, sedan ”på-landet-grannen” Martin (jämnårig med mej) ropade in en jättefin kökssoffa för 25 öre vid 12 års ålder, som vi sedan satt i och spelade Poker med tändstickor som insats…men jag har aldrig låtit/orkat/kunnat/hunnit/engagerat mej i utvecklat det intresset.

Troligen eftersom det funnits en massa andra intressen samt barn och LIVET som kommit emellan. TIDEN har inte räckt till! Ska jag skriva ett helt blogginlägg om det också nu!? Va!? 🤔🤭🤪

90815450-DC62-46F7-AD0B-2B7E3EE4C235

Jag har alltid gillat loppisar – speciellt jättestora med tusentals prylar; från små klistermärken till stora byråer – och gärna i en gammal lada med lukt av hö och ”landet”. Det ska vara rörigt och så ska man fråga ägaren: ”Vad kostar den här?” och då ska ägaren svara ”Hmmmm…” (och tänka efter lite) och sen säga ”…20 kr!”. Billigt ska det vara och priset ska sättas med känsla i stunden.

Mitt nyväckta auktionsintresse gör att jag hamnar på en auktionssida på nätet där man auktionerar ut saker som polisen fått in, men inte fått någon ägare till.

1DA37D2E-0C2F-4C65-8FB6-D3B55B4028CD

Wow!” liksom. Nu vill jag flytta till en röd stuga med vita knutar och fylla den med enbart loppis- och auktionsmöbler. Åh, vad fint det ska bli!

Back in reality ser jag mej omkring i min lägenhet på 4:e våningen i ett 70-talshus med nyrenoverad modern inredning….och jag ser IKEA-hyllorna Billy sittandes i Mio-soffan….

 

1528E6DC-63B9-4DD8-9846-BCD1F1C3A239.jpeg

….och så tänker jag: ”Det får bli när jag går i pension. Då när jag ändå mest ska sitta och skriva….och träna och/eller gå långa promenader i skogen med mina hundar………och umgås med mina barnbarn…….och föda upp hundar….och ha några cornish Rex eller sphynx (kattsorter)……och……och…..och…..

B2F90841-327D-4BFD-AE71-10F63460C5B2

….ligga i en hängmatta mellan två palmer med en drink i handen och läsa en bra bok eller bara blunda och njuta eller lyssna på nån bra pod eller…..och…..och….och……”.

Däremellan kan jag gå på loppisar och åka på auktioner….

Typ.

….och hur var det nu med att Planera Framtiden….🤭🤔

Å andra sidan är det viktigt att få drömma….

….eller nåt.

 

Planerande – #Carpediem /erviluca

Postat den

life-happens-quotes-5

Man ska inte leva i framtiden hela tiden säger alla – man ska Fånga Dagen, leva i NUET och #CarpeDiem, och ärligt talat tycker jag att jag är jävligt bra på det och kanske till och med #bättreänallaandra (ha!) – men samtidigt säger ”dom-duktiga” att man SKA ”planera framåt” vad gäller typ ALLT: boende, utbildningar, arbete, ekonomin, familjeplanering – you name it!

remember-the-past-plan-for-the-future-but-live-for-today

Det GÅR INTE att leva i nuet och planera framåt jämt. Samtidigt. Det går att fånga dagen i stunden, och resten av tiden PLANERA FRAMÅT och då leva i framtiden. Förstås. Hur ska man annars kunna planera framåt?

ibland vinner du ibland förlorar du

Jag är INTE världsbäst på att planera framåt. Jag kan till och med erkänna att jag tycker det är tråkigt. Jag har lite inställningen att ”man vet ju inte vad som händer i livet så det går liksom inte att planera….och det gäller ju att leva NU…och fånga dagen”.

livet går inte alltid som på räls

Dessutom vill jag inte vänta, och det måste man om man planerat att åka till Spanien nästa sommar, eller flytta till en lägenhet som beräknas vara färdigbyggd 2020. Jag vet ju inte vad som händer i LIVET fram tills dess! Hur ska man VETA att man KAN flytta till en lägenhet i Midsommarkransen 2020??

Dom flesta planerar: Ekonomin, vad pengarna ska räcka till, sparar till olika saker (som ska hända i framtiden), att dom ska resa dit, åka dit, gå utbildning, eventuellt köpa sommarstuga, köpa hund/katt….etc. Man kan nog planera allt. 

shit-happens

I planerna ingår troligen Förväntningar och Hopp – kanske också oro och rädslor. Många vill ha kontroll och vill kunna planera så att inget oförutsett sker.

Men oförutsett sker. För LIVET pågår och allt med det.

När barnen var små var jag Världsbäst på att planera inför det lilla. Jag tänkte på allt som skulle kunna hända (och som händer, med småbarn) och laddade med extrakläder/blöjor/plåster/salvor – #younameit – samt planerade ett barnvänligt hus med barnvänlig omgivning för att underlätta livet för dom, och oss vuxna.

Om omvärlden är trygg kan jag slappna av och barnen blir friare, tänkte jag.

det löser sig.jpeg

Men för övrigt så är, och har nog, mitt liv varit mycket ”hejsanhoppsan” och #detblirsomdetblirnärmangörsommangör. Och med en stadig grund i pappas tankesätt: #detlösersigalltid.

…..samt en massa Carpe-Diem-tänk.

problemlösning

Jag gillar att hitta lösningar på problem som dyker upp när dom dyker upp. Jag gillar NU:et och jag har svårt för att planera för alla OM och fundera på TÄNK OM…(oro).

Jag har också mycket tänket: ”…men tänk om jag inte lever då?” eller ”…tänk om det händer något som gör att jag inte kan genomföra planerna?”…. Inte på ett räddhågset sätt – för jag går inte omkring och oroar mej – utan mer på ett #levidagimorgonkandetvaraförsent.

göra upp planer.jpg

OM jag träffar någon som Planerar och Behöver få planera, så får det väldigt gärna göra det. Folk får vara som dom är för mej, för det mesta, men försök inte få mej att vara någon som jag inte är. Tvinga inte MEJ att planera!

Givetvis är jag förändringsbar. Alla är förändringsbara. Men man förändras bara om man vill, och förstår varför.

Hurdan e du?