Etikettarkiv: helt

Fiona pausar i skuttandet.

Vi är ute och går i skogen. Vår vanliga runda, men…..dalaaaaa!  – *spännande*- : Åt ”fel” håll!

Hundarna skuttar hit och dit. Fiona springer långa rundor in i skogen och kommer lyckligt skuttande tillbaka och vill ha en liten klapp. Som vanligt.

Sen ser jag plötsligt att båda hundarna får upp ett – eller varsitt (?) – spår. Nosarna är klistrade i marken och dom far runt i cirklar och hit och dit. Fast helt tyst (dom är inte så där GALNA, som våra taxar blev när dom fick upp spår när jag var liten: Dom nästan SKREEEK av upphetsning).

Plötsligt ser jag hur Fiona tvärnitar och hoppar jämfota rätt upp i luften. Så brukar hon göra när hon blir skrämd. Hon lägger öronen bakåt, svansen mellan benen och far som ett skott genom det höga gräset till mej: ”Maaatteeee, hjälp! Det var läskigt!”  säger hon.

Johoooo, det gör hon visst!

Milton springer också i cirklar, men tycks missa ”målet” (of course! HAN har inte mycket till luktsinne…) och kommer också skuttande tillbaka till mej. Han tittar förvånat på Fiona och undrar vad hon blev rädd för.

Fiona STIRRAR in i skogen. Jag försöker se vad det var som skrämde henne. Kanske en fjäder, tänker jag. Ja, knasbollen är rädd för fjädrar.  😛

Jag kisar med ögonen och försöker se vad det är: En KO?!? tycker jag det ser ut som. En ko mitt i skogen?? Näe, det kan det inte vara….Den står i skuggan mellan träden några meter ifrån oss. Ja, det ÄR en ko – en ÄLGKO! Hon står och tittar helt lugnt på oss och tuggar på något, sådär lite nonchalant. Åh, vad hon ser cool ut! Det skulle inte förvåna mej om hon ställde sej på bakbenen, lutade sej mot trädet och tog en cigg. SÅ cool ser hon ut. ”Som om jag BRYR mej”, säger hon, typ, och tuggar vidare. Helt otroligt! Älgkon står ungefär 4-5 meter ifrån oss. Helt lugnt. Tuggar.

Fiona ”säger”: ”Matte, titta titta titta! SER du?!?”

”Ja! Jag SER! Det är en Ä L G K O (jag tycker det är bra om Fiona lär sej en massa ord)

Vi går därifrån. Älgkon står kvar.

Älgko som funderar på karate...

Jag får för mej att hon kanske ska attackera oss bakifrån, men hur attackerar en älgko?? Karate? ”Haijaaaaaa!” med bakbenen? Eller stångar den? Utan horn?

Medan jag funderar på HUR den eventuellt kommer att attackera har vi kommit så långt ifrån den att sannolikheten att den faktiskt gör det har försvunnit.

Men minnet av den COOLA älgkon är kvar i mitt huvud.

Och kanske i Fionas också.

Milton fattade inget.

Som vanligt.

😉