RSS Flöde

Varför? eller Förvirring (dikt) /erviluca

Postat den

tiden går fort

Det är så mycket jag inte förstår

varför åren bara går

varför tiden snabbt försvinner

varför ingenting man hinner

kärlek och hat

varför människor vill hata

varför många är så lata

varför många är intoleranta

och så många ignoranta

easy life.jpg

Det är så mycket jag inte förstår

kring hur en del så enkelt bara får

livet att funka väldigt lätt

gör de på något speciellt sätt?

fattig

Är de bättre än vissa andra

som måste fattiga och trasiga vandra?

Är de mer värda än väldigt många

som måste varje nickel fånga?

förlåt.jpg

varför hjälps inte alla självklart åt

varför har en del så svårt att säga förlåt

varför måste vissa alltid ha rätt

varför tror de att det bara finns ett sätt

burka.jpg

Att känslor är farliga tror en del

att kvinnor ska stängas in tycker vi är fel

men någonstans har någon bestämt

att de ska vara instängda jämt

slå ett barn.jpg

Att barn ska ha stryk tycker vissa är rätt

och andra menar att det är fel rätt och slätt

Att kvinnor och män ska vara jämställda tycker en del

men lika många tycker det är fel

jorden

Världen är snurrig och vi snurrar med den

och vi hänger med och vad kommer sen?

Om gubbar i väster får bestämma om rättigheter till vapen

trots att barn dödas i skolor för just den saken

stoppa vid gränsen.jpg

så undrar jag ändå sådär lite stilla

var det är jag hamnat där människor gör människor så illa?

Människor som från bomber och granater flyr

stoppas vid gränser och soldater dem tillbaka styr

ego.jpg

Alla tänker på sig själva och ingen tänker på de andra

så blir vi ensamma och ensamma ska vi vandra

för ”JAG är viktigast av alla på vår jord

Jag skiter i dig”,  hälsar vi vår (min) Moder Jord.

 

 

 

 

 

 

 

Annonser

Svettlukt/erviluca

Postat den

svettlukt 1

 

Vi pratar om svettlukt. Igen. Detta ständigt återkommande problem.

Vi pratar om dom som luktar svett och inte tycks märka det. Dom som kanske vuxit upp i svettdoft eller som inte har något luktsinne. Dom som klivit in i puberteten och plötsligt får en massa hormoner som dansar runt i kroppen som bland annat drar igång svettkörtlarna.

svettlukt 3

Hur berättar man för någon att den luktar svett?

Är det okey att säga det direkt och rätt ut: ”Du luktar svett!” eller ska man stå ut och vänta och se om det kanske var tillfälligt – bara idag?

svettlukt 5

Till sina barn tycker jag personligen att man kan säga det rätt ut: ”Du luktar svett!” och be dom gå och tvätta sej och byta tröja och därefter säga att man måste tvätta sej under armarna och helst använda roll on varje dag. Samt byta t-shirt varje dag. Till en ren.

Men hur gör man med sina arbetskollegor som stinker?

svettlukt 2

Jag hade en gång en kollega som fullkomligt STANK! Jämt! Jag kunde knappt andas i närheten av henne och ville INTE sitta i samtal i samma rum som henne. Ibland var man ju tvungen, men jag försökte sitta långt ifrån (men stanken fyllde hela rummet…). Jag bad min chef prata med henne, men han vågade nog inte, för inget hände…. Det löste sej genom att hon slutade….

svettlukt 4

Varför är det så svårt att säga det till någon?

För att inte tala om dålig andedräkt…Usch och fy! Ännu värre.

 

 

På väg hem/erviluca

Postat den

På väg hem

Unga Station

Startar från jobbet vid Södra Station ca 20.45.

mariatorget tunnelbana

Först går jag ca 10 minuter till Mariatorgets tunnelbana. Ner i t-banan.

tunnelbana tekniska högskolan

Tar tåget från Mariatorget till Tekniska högskolan (-Slussen-Gamla Stan-T-Centralen-Östermalmstorg-Stadion-Tekniska högskolan).

Östra Station

Kliver av och åker rulltrappa upp, går till Östra Station. Därifrån tar jag Roslagsbanan (tåg) till Åkersberga. Det är 15 stationer bort (med snabbtåget går det fortare).

Åkersberga Centrum        cykla på vintern

Kliver av i Åkersberga. Går till cykeln. Cyklar hem ca 10 minuter (uppförsbacke halva vägen).

Norrgårdsvägen

Hemma kl. 21.55.

Resan TILL jobbet tar lika lång tid fast åt andra hållet.

Just saying.

I love My work. ❤️

En blandning av fördomar och livlig fantasi/erviluca

Postat den

D4C1126E-8BD3-4155-9AD4-EE972993E956

Jag kommer tidigt till tåget. Det är 15 minuter tills det ska gå så jag funderar någon minut på om jag ska ”göra något” i 15 minuter eller bara stå/sitta och vänta. Jag bestämmer mej för att bara vänta så jag sätter mej på en bänk och tittar mej omkring.

På bänken intill sitter en man och läser på lappar. Han ser väldigt blek och mager ut och det ser ut som om han befinner sej i sin egen värld. Sen ser jag att han har ett radband i ena handen, så jag förstår att han ”rabblar verser”, eller vad det kan heta. Han rör munnen och rabblar tyst för sej själv. Han ser inte ut att må bra. ”Psykiskt sjuk”, tänker jag, och sen drar min Fantasi igång, blandat med ett gäng Fördomar:

”Han är orolig och rädd för snart ska han offra sitt liv för Islam/Allah/Gud eftersom han tänker spränga sej själv i bitar, tillsammans med Roslagståget och dess innehåll. Han är helt innesluten i böner och kommer att följa den inre rösten som säger att han är på ett självmordsuppdrag”.

På Roslagsbanans tåg. En söndag. Men psykiskt sjuka är faktiskt inte alltid så genomtänkta i sina destruktiva tankar.

Jag känner INTUITIVT och stark att detta är vad som kommer att ske….. och ska man inte lyssna på sin intuition? Jo, det ska man nuförtiden. Så jag ser till att kliva in i en annan vagn långt bort ifrån Självmordsbombaren. Och sen väntar jag. Och väntar.

Intuitioner har inte alltid rätt och ibland kan Fördomar och Fantasi dra igång allt möjligt. På vissa människor.

Det jag är mest rädd för /erviluca

Postat den

 

Det jag är mest rädd för i hela livet är att drabbas av demens eller Altzeimer. Ingenting annat skrämmer mej mer än att tappa minnet och bli en ”pajas” som inte hänger med eller förstår vad som händer runtomkring. Att inte känna igen sina barn eller kunna hänga med i prat etc.

När jag säger det till människor säger dom att ”…men när man väl ÄR där så märker man det ju inte själv!”. Så är det ju, men jag vill inte hamna där.

Det är som om att kliva ur sin kropp och låta någon annan ta över hjärnan på något vis. Att finnas men ändå inte. Då dör jag hellre.

Men man får inte välja bort livet. Eller man FÅR väl välja bort det, men man får inte säga: ”Om jag blir dement vill jag att ni avlivar mej”. Jo, man får SÄGA DET, men ingen kommer att avliva en ändå.

Så det är bara att fortsätta att vara rädd. :/

 

Vad är du allra mest rädd för?

PS. Givetvis är det att förlora sina barn det allra allra värsta och mest hemska, men FÖRUTOM det. DS

Jag kan allt /erviluca

Postat den

jag vill lära mig mer.png

 

När jag var ung….


När jag gick ut Sopis ”Aaarton-hundra-fyrtiotvå”….Nä, men för mer exakt 30 år sedan, så ville jag veta mer mer mer mer mer om ALLT som har med relationer, barn, människor, familjer, sexuella övergrepp, kvinnovåld, incest, samtalssorter, psykologi, terapi etc att göra. Jag sööög i mej kunskap om allt allt allt som har med detta att göra. Jag ville gå på ALLA utbildningar och lära mej mer mer mer och trodde att jag aaaaldrig skulle sluta intressera mej, eller sluta vilja lära mej mer mer mer och gå FLER utbildningar.

gör om.png

Men ALLT jag trott att jag ”aldrig ska göra/tänka/tro” har jag fått omvärdera.

Näe, inte allt, men MYCKET.

huvudet fullt av kunskap.png

Och nu är jag där. Jag är FULL. Inte full på alkohol, men full på kunskap. Med det menar jag inte att jag kan allt, för så är det INTE. Jag kan mycket, men inte allt, och det dyker ju hela tiden upp nya vinklar och grejer och hitte-på-terapier och sånt.

been there done that.png

Men varje gång jag gått en ”ny” utbildning dom senaste åren har jag tänkt ”Jaha. Men det här visste jag ju redan” eller ”Meh! Har dom gjort om DEN HÄR grejen så att det låter som en NY GREJ nu….?! Jaha, det var ju smart av dom, för då tjänar dom pengar på att alla ska gå den här utbildningen och lära sej prata på det sättet (som vi gamla rävar redan kunde, men inte hade satt namn på…) etc.

sur gammal tant.jpg

Jag börjar väl helt enkelt bli en jobbig gammal kärring som ”redan kan allt” och som sitter och gäspar när nya fräscha socionomer och terapeuter hoppar runt och energiskt pratar om ”Ett Helt Nytt Sätt” medan vi gamla kärringar sitter där och tänker ”Näe du LILLA GUMMAN – det är inte alls nytt! Det har bara fått ett nytt namn.”

Så har man blivit ”kärringen-mot-strömmen” eller en ”jävla-klimakteriekärring”.

Eller nåt.

Grejen jag ville förmedla var:

Huvudkontoret är fullt

och

JAG KAN ALLT.

 

En liten skrutt kom till Sverige…/erviluca

Postat den

ledsen pojke

….för 3 år sedan. Då när ”alla andra” också kom. Från hela världen. Nästan.

Den här lilla skrutten var 12 år första gången jag träffade honom. Han satt hemma hos sin ”nya familj”, förvirrad och ledsen och stirrade ner i bordskivan och undrade var han hamnat.

kaos vid gränsen 3

En 12-årig pojke som varit på flykt i ungefär 1 år. Flykten hade startat tillsammans med mamma och två småsystrar, efter det att pappan ”försvunnit”. Mamman och barnen lyckades ta sej några länder iväg, men vid en gräns i ett land var det kaotiskt och bråkigt och pojken kom ifrån sin mamma och sina systrar. När kaoset lagt sej hittade han inte sin mamma. Han stannade på samma plats i 1 månad och letade och letade. Till slut sa en familj åt honom att sluta leta och följa med dom istället. Dom skulle till Tyskland. Han följde med dom – ledsen och rädd.

gråtande pojke 2

När dom kom till Tyskland sa familjen att nu fick pojken klara sej själv. Dom skulle stanna i Tyskland och dom kunde inte ta hand om honom. Pojken hörde andra människor prata om Europa och Sverige och hängde med ett gäng som skulle dit.

vargar.jpg

Plötsligt sitter han i köket hos en svensk familj i en liten ort i Sverige, och förstår ingenting. Vi vuxna försöker förklara var han är och varför. Han är för förvirrad för att riktigt förstå. Han säger att han är ”rädd för mörkret och vargarna”, och det är verkligen MÖRKT i Sverige i november…

Jag träffar den här killen regelbundet och pratar med honom om vad som hänt honom och hur han mår. Han har mycket sorg och ilska i sej och jag tror på att sådant måste ”ut” för att det inte ska fastna inuti och bli ångest (och ilska). Så vi pratar. Och pratar. Och han gråter.

lära sig svenska.jpg

Han lär sej svenska på ett kick. Får vänner. Men alla är till att börja med från samma land. ”Svenskarna vågar inte prata med oss…”, säger han besviket. Han längtar tills han kan svenska ordentligt så att han kan få gå i en svensk klass, och ”bli svensk”. Han blir glad när en svensk tjej ”frågar chans”….

ledsen pojke 2

Han längtar också mycket efter sin mamma och sina syskon, tänker på dom mycket och vill att Röda Korset ska leta reda på dom åt honom. Jag tänker på allt som kan hända med en ensam kvinna och hennes små döttrar i alla ”kvinnofientliga länder” dom måste igenom för att komma till ett land som inte är lika kvinnofientligt, men jag säger inget om det.

När jag slutar träffa pojken har han hunnit bli 14 år och vi behöver inte längre tolk när vi pratar. Han går på dans och spelar gitarr och älskar att sjunga. Och går i svensk klass.

They-Grow-Up-So-Fast

Häromdagen hörde jag av mej till honom. Jag undrade hur det gått med allt. Tanken på att han INTE skulle få uppehållstillstånd har inte ens föresvävat mej.

Han berättar att Migrationsverket uppdaterat hans ålder. Plötsligt är han 17 år, snart 18…. och jag blir alldeles…chockad! Jag träffade ju honom när han var 12 och jag SÅG ju att han var 12 år! Han betedde sej som en livrädd liten 12-åring och berättade sin historia som en liten 12-åring, dvs man har ingen riktig koll på vad som hände i dom vuxnas liv…

svart moln.jpg

Det vilar ett stort svart moln över pojken nu och det finns risk för att han blir utvisad.

Det enda jag kan säga är:

”FY FAAN, Migrationsverket och alla myndighetspersoner som utför denna sållning – FY FAAN! SKÄMS på er!”