RSS Flöde

Utbrytardrottningen/erviluca

CA030D46-BE04-4186-8977-B86F47F9F0A3

Jag har möblerat om, och bl a fått ett Eget Rum! Helt fantastiskt! Ett rum med säng och en skrivbordshörna, där jag ska sitta IFRED (ja, Milton och Cecy! 😠) och skapa.

I mitt ihärdiga flyttande möbler, utbytande av desamma etc, rensas det, dammsuges BAKOM och UNDER samt torkas det rent.

B812EE8F-AC47-41A0-B762-8F36068BC0B8

Hörn-Billy och hans hyllkompis flyttas ut i trapphuset, och en äcklig gammal madrass ställs där också. Dom ska kastas.

Jag säger till Minsting att möblerna i trapphuset ska bort, och förbereder honom på att hjälpa mej. Han okeyar det.

C2A335FD-438B-4F42-932B-96DE6DBA113B

Sen drar ”Kan-Själv-jäveln” igång i mej (igen). Hon är STARK och ENVIS och tror att jag/vi klarar ALLT själv (-a)! Jag har (med ”hjälp” av ”Kan-Själv-jäveln”) flyttat en STOR garderob från en övervåning till en undervåning, möblerat om hus och lägenheter, tapetserat om, målat golv och lagat en jävla toalett pga ”Kan-Själv-jäveln”. Jag har hämtat grejer, kört runt halva Sverige och gjort en massa saker med hjälp av pga ”Kan-själv-jäveln”.

Min Stora Livsläxa är att lära mej BE OM HJÄLP. Fan, vad svårt det är när man har en ”Kan-Själv-jävel” boendes i sej. Hen flyttade in när jag var ca 2 år: Bevis nedan.

76294C06-AC64-4461-ACC4-C734DA3861FE

Nåja.

Jag säger till Minsting att jag ska försöka flytta undan möblerna själv först, och om det inte går ska jag säga till honom. Han okeyar det.

B812EE8F-AC47-41A0-B762-8F36068BC0B8.jpeg

Hörn-Billy är en stor och lång jävel. Tung. Jag tippar honom emot mej för att få in honom 8 hissen. Sen draaaar jag honom in i hissen. Draaaaar. Så står jag längst in i hissen med Hörn-Billy hängande på mej och så vickar och vrickar jag honom för att få honom över kanten mellan trapphuset och hissen.

4C61D185-B284-4769-A7E0-58E60B037656

Då säger det ”klonk” och så sitter han fast. Superfast. En liten del av hans bottenkant har fastnat i hålet mellan trapphuset och hissen och jag är instängd innanför. Jag försöker på ALLA sätt jag kan vicka, knixa, lyfta men Billy sitter där han står.

”Faan, att jag inte tog med mobilen!” tänker jag instängd i hissen.

Jag hittar ALLTID lösningar på saker och utvägar, men en liten stund där i hissen tänker jag att det är en omöjlig situation, och jag vill INTE skrika på hjälp eller trycka på alarmknappen.

 

CB3A8A65-99CA-4417-BA52-6E5DECD86778.jpeg

Jag lyssnar om någon i huset trycker på hissknappen, så att jag kan ropa att hen ska komma så kan hen be Minsting komma och hjälpa mej, men det är dödstyst.

Till slut försöker jag ”slå sönder” Billy, men har ju inget verktyg så det går inte. Så ser jag att OM jag kan ta bort en bit av baksidan kan jag kanske krypa ut genom hålet som blir.

Det går inte att ”ta bort” (med handkraft), men det går att SPARKA bort en liten del. Så det gör jag.

81277AE0-D39E-4BCA-BACB-5B1521BD3484

Sen gör jag flera försök att krypa igenom det hål som blivit, och i mitt huvud utspelar sej en massa scenarior där jag blir av med både fingrar, händer och bryter ryggen….

….men jag lyckas ta mej ut och går sen in till Minsting och flämtar:

”HJÄLP!”

4C61D185-B284-4769-A7E0-58E60B037656

Han kommer och jag berättar vad som hänt. Han kliar sej i huvudet och säger: ”Hur faan kom du igenom detta hål!?”.

Vi vickar, trixar, försöker lyfta Billy tillsamman, men nej, det går inte. Så bestämmer vi att skruva isär honom. Så det gör vi.

Kill Billy.

Liksom.

Nu ligger han styckad i trapphuset och ska kastas i soprummet.

Poor Billy.

 

Annonser

Allt och inget (dikt) /erviluca

76BA73EC-1E3F-41B0-B072-DBC387C4C391

Allt och inget

Inget och allt

Blött är torrt

och varmt är kallt

B4CB598A-DC4C-46E6-B6BB-B25E32D45ED4

Rakt i cirklar

och ringar horisontalt

Kalhygget är frodigt

och i granskogen är det kalt

78F1534A-E458-4E7E-9959-AECCC9F6F766

Våren är höstlik

och hösten är som vår

Upp är ner och ner är upp

Det stabila är det som förgår

2FCDFC30-4186-4325-83F9-99F596BA9161

Det som snurrar är stilla

och det som står still är i rörelse

Hans iskalla kyla

är hans förförelse

C0592654-813F-492A-AD18-955BDEE1A0DE

Inget är sant

och allt är på riktigt

Gå balansgång på en spindeltråd

och leva livet försiktigt

 

 

 

 

 

 

 

 

Hemma och suk/erviluca

ADC538F6-26A7-4048-AD6D-737FCA1986F6

Jag är hemma och suuuuk. 🤧 Hostar arslet av mej (gone!) på natten. På dagen hostar jag lite mindre….

B743AE2E-673D-4E95-ADDE-10A55B46DE65

Jag passar på att RENSA (igen) i en Billy-bokhylla, som jag en gång i tiden älskade, men nu avskyr  tröttnat på. Därför har jag tagit ut skilsmässa. Han ska ner i källaren. Alternativt kastas. Han har gjort sitt. Vi har levt tillsammans sedan…. artonhundrafyrtiotvå 1998. Mitt längsta förhållande. 🤪

69B2D57D-9112-48D7-96E3-2F2EA1A21B63

I detta skåp (dörrar nedtill = info för dom som vet hur Billy-bokhyllor ser ut) förvarar jag bland annat manuskript, dikter, sångtexter samt en hög utskriven mailkonversation från  artonhundratrettioåtta förr.

Givetvis fastnar jag i den. Hela vägen till skilsmässan finns i text där. Samt min beskrivning av mitt liv som mamma till tre småkillar och en lite större. Intressant.

27B61F6E-8FF9-4234-8FB7-92815B487AC5.jpeg

Det väcker minnen och jag tänker att jag gjorde så gott jag kunde. Då och nu. Jag gör alltid så gott jag kan (precis som dom flesta andra, tror och hoppas jag), förutom när jag inte orkar (men då orkar jag ju inte!).

068E556F-1649-4258-A049-B762B90C1331

En dikt blir nedskriven på några minuter plötsligt. Den kommer till efter rensningen, när jag tittar på Idol. Den ligger nu framför mej och ”glor”. Det jag skriver blir ofta nedskrivet fort. Det är väldigt sällan jag vänder och vrider på uttryck och idéer.

Billy ska ut och en ny (fast gammal – inköpt på second hand) ska in. Jag vill ha glasdörrar på allt eftersom jag inte vill ha damm på alla grejer! Och så är det snyggt också.

5AA8CA44-2B26-41C0-9932-A5413D8F48A8

När ny-gamla hyllan är på plats ska jag kanske möblera om överallt, och flytta in min säng i Minstings gamla rum (så slipper jag höra när grannen och hans tjej bråkar). Fönstret är dock igentejpat året ut, och jag vet inte om jag kan sova i ett rum utan öppet fönster….jag kan ju ha dörren öppen…..

AA412ED2-6BFA-43BE-BBEA-B7F04A4F1889.jpeg

När ett fönster stängs öppnas en dörr.

Eller hur det nu var…

Jag har funderat på en sak till….det handlar om varför det kliar. Syftet, liksom. Men det tar jag i nästa inlägg. Eller nästnästa. Eller nåt.

 

Varför fortsätter dom träffas/bråka?/erviluca

57AA27CD-68C7-428E-A807-E246F757B720

Jag känner doften i trapphuset: Rakvatten. ”Jaha, nu kommer HON ikväll.” Jag suckar. Då blir det en orolig kväll för mej.

06BC2B0B-DF0F-47F5-9D27-92502591CDC5

Först spelas det musik där inne. Alltid musikallåtar på hög volym. Ibland sjunger Hon med. Jättevackert. Jätteduktig.

AA172ECE-C2E1-48E8-8F19-8D8607914BB2

Sen kommer det: Han vrålar något. Ilsket. Sen en dunk. Kanske ett ”krasch”. Tystnad. Han skriker nåt igen. Tystnad. Sen fortsätter det så 1-2 timmar tills hon ”kastas ut”. Eller KNUFFAS ut. Jag har sett det själv genom titthålet i dörren (när jag ville se vem som slår vem).

D0BA4505-938B-4423-8BD4-6496B257FE76

Genom titthålet har jag sett att HON verkar galen, och att HAN försöker värja sej.

Denna procedur går dom igenom varje gång dom träffas. Ibland träffas dom med lite längre mellanrum, ibland kortare.

Vad bråkar dom om? Varför fortsätter dom träffas?

Det är otroligt konstigt och otroooooligt irriterande och jobbigt. Och det knyter sej i magen av rakvattendoften…. för när jag känner doften i trapphuset vet jag hur kvällen och natten kommer att bli….

A3D54022-C863-43CF-990D-982A3BF3F7CE

Jag tror jag ska skaffa hörlurar (nej, har inga) och använda dom BARA dom kvällar det doftar rakvatten i trapphuset…..

Trött på mej själv/erviluca

ta fel tåg 1

Jag blir så trött på mej själv…..

….när jag bokar tåg fel dag/datum. Fast det vet jag inte förrän jag kliver på tåget och konduktören pekar på datumet och säger att jag faktiskt bokade till IGÅR, och det är därför någon sitter på ”min plats”……  😦

fel tåg 1

Jag blir så trött på mej själv….

….när jag kliver på Roslagsbanan (som jag gör varje vardag) och åker med den, sitter och spelar spel på iPaden och hör att dom säger hållplatsnamn jag inte hört förut, och fast jag åkt fel förut reagerar jag inte direkt, utan låter tåget gå två stationer till och DÅ tänds ljuset i hjärnan: FEL TÅG! Igen!

Jag blir så trött på mej själv….

…..när jag åker tillbaka med nästa tåg och kliver av en station för tidigt och därför får vänta 25 minuter på att nästa tåg ska komma.

einstein

Jag blir så trött på mej själv….

…. när jag föreslår ett möte med en lärare (för en av tjejerna i tjejgruppen) en dag då min kollega (som också ska vara med) jobbar med Andra Saker och jag VET det, men det går så fort i min hjärna så att jag har bokat innan polletten faller ner och säger STOPP, och kollegan blir ”lite irriterad”…. Jag blir ÄN MER irriterad – på mej själv!

osäkerhet 2

Jag blir så trött på mej själv….

….när jag blir super-osäker på mej själv och allt jag är, och när negativa tankar maler inuti och jag tycker själv att jag inte duger och alla andra är ”mycket-bättre-och-kan-allt-bättre-och-är-smartare-och-snyggare-och-coolare-och-åker/bokar-aldrig-fel-tåg-och-känner-sej-aldrig-osäkra-i-livet-och-kan-laga-god-och-cool-mat-och-är-sexiga-och….coola”. Och när jag känner mej som en bortkommen 13 åring, fast jag är något äldre och ”BORDE……” det ena och det andra.

vara någon annan.jpg

Summa: Ibland är jag JÄVLIGT trött på mej själv.

Kan man liksom få byta en dag eller två? Pausa liksom? Vara Någon Annan bara några timmar?

Eller bara söva ner sej ett tag…. Tills Knaset/Det Negativa går över.

Liksom.

 

Plättlätt/erviluca

plättar.jpg

Jag har plättlätt för att uttrycka mej i skrift. Det är som om orden bildas på skärmen innan jag hinner tänka. Det känns såååå skönt att skriva – som om jag får utlopp för mitt inre. När jag inte skrivit på ett tag känner jag mej instängd och överfull. 

Från+Ansökan+till+Överklagan.jpg

På jobbet behöver jag ibland hjälpa människor att överklaga olika saker. Det är Socialtjänsten vars beslut ska överklagas eller bara klagas på, eller någon Länsrätt där ett beslut ska överklagas, eller så ska något anmälas till någon nämnd eller instans. Det är brev som ska skrivas till läkare eller bostadsföretag. You name it!

enkelt.gif

När jag förstår att någon familj jag träffar behöver ovanstående hjälp så blir jag glad. ”Yes, I can!” och så slänger jag ihop ett brev eller en överklagan på några minuter. Med vänsterhanden. Nä nu skryter jag visst. Jag skriver absolut inte med vänsterhanden bara. Men det är rätt lätt för mej att ”få till det”.

möten.jpg

När jag ser hur andra anstränger sej, pratar Formuleringar och fixar och trixar och har MÖTEN tillsammans där dom försöker komma på vad dom ska skriva och hur dom ska skriva, så blir jag alldeles Förundrad: ”Det är ju bara att…..”.

För MEJ är det ”…bara att”. Och jag vill helst göra det själv, utan någon som försöker få ihop formuleringar. Såna möten hindrar mej i mitt flöde.

deprimerad kvinna.jpg

Häromveckan träffade jag och en kollega en kvinna som blir illa behandlad av Socialtjänsten. Jag förstår verkligen inte varför hon hamnat i detta ”krig” med Soc. Visserligen ”krigar” inte hon, för hon ORKAR inte, men dom skickar bomber och granater ifrågasättande brev till henne hela tiden. Vi träffade helt enkelt en ”våt fläck”. Helt slut, deprimerad, sönderstressad, sliten, förtvivlad.

sortera.jpg

Hon la upp en HÖG med papper/brev från Socialtjänsten, Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och läkare. Vi sorterade och försökte fundera ut vad som skulle göras och NÄR. Hon var alldeles för trött och slutkörd för att orka själv.

När vi till slut fått ordning på allt och förstod vad som skulle göras och när, var det dags att överklaga, skriva brev och ifrågasätta hit och dit.

skriva dator 2.jpg

”Jag gör det!” sa jag och gick in i ”mitt” rum (som jag delar med tre andra). En timme senare hade jag skrivit ett brev, en överklagan och en anmälan. Jag la det på min kollegas bord för att hon skulle tycka till och skriva under.

Hon kom in till mej och skakade på huvudet och sa: ”Du är som en ROBOT, eller en MASKIN som spottar ur dej brev och överklaganden sååå snabbt! Och som du skriver! Och uttrycker dej! Herregud! Får jag visa dom för XX?! Jag sa till henne att jag är alldeles imponerad och hon ville se.”

”Åh, TACK!” sa jag och blev glad.

lätt och roligt.png

Men ärligt talat är det SKITENKELT för mej att producera dessa brev och grejer och I like it! Det är kul!

”Jag skulle vilja titta in vad som händer där inne i ditt huvud”, sa min kollega sen. ”Hur det liksom snurrar runt där inne….. Jag fattar inte att du MINNS allt som du skrev om NN?? Har hon sagt allt det där??”

”Ja, jag minns inte folks namn, men fanimej att jag minns ALLT ANNAT dom berättar. Jag fattar inte själv hur det får plats i hjärnan, men så är det”, svarade jag.

glömma namn.png

Ibland har jag själv blivit förundrad över att jag minns hur ”Annas moster hade ihop det med hennes kusin och hur farbrorn åkte till Italien och sålde skor till fattiga”, eller vad det är som poppar upp i huvudet när jag får en ledtråd. För nuförtiden behöver jag ledtrådar. DET behövde jag inte förut. Då poppade det upp ändå när jag såg folk.

Men namn är jag helt hopplös på att komma ihåg.

Och så har jag inget lokalsinne.

Som en käftsmäll mot alla rasister/erviluca

minnas fina saker.jpg

Som en ett underbart filmklipp sitter kvällens avslut i mitt huvud, och spelas upp igen och igen, och jag finner mej själv sitta i tunnelbanan och le av lycka över att få dela och uppleva dessa ögonblick med dom härliga tjejerna.

tjejkram

Vi  hade en rätt vanlig kväll med tjejerna igår. Dom droppade in en efter en under eftermiddagen, kramade om oss och varandra och frågade ”Hurmåru?”. Som vanligt.

Dom satte på musik, dansade lite när dom kände för det (dom som vågar), vi spelade lite kort, snackade och sen kom läxhjälparna: Två volontärer. Tjejerna hade skrivit upp sej på läxhjälpslistan och fick hjälp i tur och ordning. Som vanligt.

Vi lagade mat och åt en härlig middag ihop, och jag förundrades över vilka mängder dessa småskruttor kan äta. Som vanligt.

girl power 4

Så hade kvällen gått, och det var dags för att stänga och låsa, och tjejerna stod i hallen och väntade in varandra när dom satte på sej skorna. En började sjunga en sång som går typ: ”Åk hem!…..”. Av vad jag förstår är det nåt klipp på nätet där det är en sån sång/rapp med hänvisning till vad SD tycker. Alla tjejer i hallen hakade på och sjöng glatt: ”Åk hem!….”, i stämmor och med ”doa-doa-kör”.

girl power 3

Där och då bildas filmklippet i mitt huvud: 7-8 tonårstjejer från världens alla hörn (ja, även s k helsvenska) står och sjunger tillsammans en sång som ska vara EMOT dom, och dom gör det men sån styrka och glädje att det blir som en käftsmäll mot alla rasister. Jag önskar dom kunde se…

girl power 5

Det är Sally från Eritrea, Habib från Kongo, Zarah från Afghanistan, Georgia från Georgien, Nasra från Bangladesh, Malin från Sverige, Maha från Turkiet, Aisha från Mongoliet, Isa från Italien och Matilda från Sverige – två med sjalar, resten utan – som tillsammans bildar glädje, omtanke, styrka och Världsfred i hallen på mitt jobb, Unga Station.

En del har bott i Sverige hela livet, andra några år – några kom nyligen. En del pratar flytande svenska, andra kämpar på med sitt nya språk….

En del vet att dom får stanna här för alltid, andra lever i ett ”vet-ingenting-om-framtiden”, eller nuet.

börja från början

Någon har upplevt misshandel, andra har genomlevt otäcka färder över höga berg och mörka hav, våldtäkter och övergrepp….

….en del har ingenstans att bo och flyttar runt, andra bor med hela sin familj i ett rum och några bor med hela eller delar av sin familj i en vanlig lägenhet.

girl power 6

Men idag står dom alla här i vår hall och sjunger ”ÅK HEM!” med bara den styrka en människa kan göra som klarat av motgångar och kriser och som just nu orkar ta ett steg till mot en ny dag imorgon, med ett litet hopp om en framtid.

Tjejerna stärker varandra och ger varandra mod och hopp. Och vi gör vad vi kan för att dom ska trivas och må bra i vår oas – Unga Station.

girl power 7

Igår fick vi en extra kick av styrkan, glädjen och gemenskapen som bildades i hallen av dessa Fantastiska Tjejer.

Och jag känner mej sååååå tacksam över att få dela deras liv en kort minut.

…………….………………………….

OBS. Alla namn och länder är fingerade.