RSS Flöde

Bitterfittig /erviluca

Postat den

IMG_0253

Jag är sur, arg, riktigt missunsamt bitter och avundsjuk. Och säg inte att jag bara skadar mej själv, och att jag ska tänka positivt och blättan blättan blä. Jag vill inte!!
Varför är jag så bitter, sur, arg och irriterad?
Det kan jag inte berätta. Dessa känslor är fullkomligt omoderna, fula och fel fel fel!
Jag vill spotta, svära och fräsa över all jävlighet, orättvisor och pissråtteskit.
Jag tycker det är för jävligt och orättvist att X blä blättan blä, för att om X gjorde pruttpiss och Y suddenduddendi, borde inte X få struttendutten, för det är så ORÄTTVIST så det pyser illaluktande fis om det, och jag tänker fula svarta tjäriga tankar som smetar sej fast i mitt inre. Och vem blir lidande av det? JAAAG!

Sen blir jag så jävla inihelvetes irriterad och arg på skitpissråttebajs för att det är så obegripligt och för att det finns inget jag kan göra eller så finns det det, men jag fattar inte vad och det gör mej så arg! Eller bitterfittig. Bitter som värsta bittermandelbittrig bitterfitta. Så bitter blir jag!

Fräääääääääääääääääs!!!!!!

I love that lamp/erviluca

Postat den

prydnadsfågel.jpg

Jag tänkte bara titta in lite i Second Handaffären, och se mej om. Liksom. På vägen hem. Ibland kan man hitta en liten…fågel….eller en liten…..tavla…eller något annat kul när man tittar förbi Second Handaffärer… Förritiden köpte jag ofta kläder på Second Handaffärer också, men nuförtiden har jag blivit liksom lite…äckelmagad. Eller nåt. Jag vet inte. Jag tycker allt luktar lite…unket och så undrar jag vem som svettats i DEN blusen osv. Så tänkte jag inte förr. Då bara provade jag, tyckte det var fint och köpte eller tyckte det var fult och köpte inte. Det var enklare då – på den tiden när jag inte brydde mej vad det luktade.

Nåja.

skål.jpg

Jag går omkring där och tittar på lite halsband och sen lite skor åsså några väskor….för att sedan kika på några tallrikar och sen några glas….

golvlampa.jpg

….så får jag syn på LAMPAN! The Lamp! Det är lampan jag tittat på i flera ååååår! Lampan jag älskar. Lampan jag har velat ha sedan 1892 (artonhundranittiotvå!). Men fatta! Jag får hjärtklappning när jag ser den, men går nonchalant fram till den – som om jag inte bryr mej – eftersom jag är rädd att ALLA ska upptäcka LAMPAN och RUSA fram till den innan jag hinner fram.

Den är HEL och REN och TROLIGEN fungerar den. Skärmarna är oskadade och…och…och….HUUUR kan den stå där alldeles osåld?!? Jag tittar på priset: 500 kr!! Men herreguuuud! Dessa lampor säljs för mellan 1000 och 2000 och mer på nätet. Och då har dom ofta trasiga skärmar eller sprickor i sej eller nåt.

Denna lampa är HEL och kostar 500 kr!

Jag tänkte inte köpa nåt egentligen, och det är veckan INNAN lön så det dammar i plånboken…men jag bara MÅSTE ha den lampan!

Det står en tant strax bakom mej. Hon tittar på lampan och tänker titta på priset. Då rycker jag tag i lampan och går iväg. Den är MIN! Den nästan ropar ”ERVILUCA:S!”.

Jag bär den till kassan, betalar, bär den till tunnelbanan, den får åka med mej, sen bär jag den vidare till Roslagsbanan och så får den åka lite tåg också. Sen slänger jag upp den på cykeln och så får den åka cykel hemåt. Väl hemma får den åka hiss. Det är en väl berest lampa.

”Var ska du ha den?” frågar Minsting när jag kommer innanför dörren. ”Jag vet inte”, svarar jag. ”Men jag bara MÅSTEDE köpa den, för jag har längtat efter en sån här lampa hela mitt liv!” säger jag dramatiskt.

Nu står den bredvid min säng.

I        hjärtagolvlampa

Den är så fiiiiiin!

nirvana

Jag tror jag nått Nirvana.

Typ.

Eller nåt.

 

 

Alla som jobbar här är helt galna/erviluca

Postat den

skratta.png

 

Det var länge sedan jag skrattade så mycket som jag gör nu, på min nya arbetsplats Stadsmissionen. Det är både mycket tok och skratt kollegor emellan, men också med besökare här. Och ändå tror jag nog att jag arbetar med dom som faktiskt har det allra sämst i vårt samhälle nu. Dom som inte ens får hjälp av Socialtjänsten i många fall.

Med dom skrattar jag.

En tjej i den härliga tjejgruppen jag jobbar med, sa skrattande häromdagen: ”Det verkar som om alla som jobbar här är helt galna!” och så skrattade vi så vi fick ont i magen.

Det är nog så.

Alla som jobbar här är ”helt galna” OCH har hjärtat på rätta stället. Dessutom blir man GLAD av att hjälpa människor.

 

ETT GOTT SKRATT FÖRLÄNGER LIVET

 

 

 

 

Till dom penis-styrda/erviluca

Postat den

IMG_0271

 

Ja, jag vet att era penisar är jätteviktiga för er – troligen det viktigaste på hela kroppen, av vad jag förstår. Jag kan förstå det, för det är en rätt rolig liten grej som hänger där och som man kan göra många roliga saker med. Ja, jag känner nog lite penisavund när jag tänker efter….

MEN varför måste ni skicka den på bild i tid och otid till tjejer/kvinnor ni är arga och irriterade på? Och varför stoppar ni den i kvinnor, utan att fråga, för att ni är arga/irriterade/ilskna?? Varför låter ni detta kroppsorgan bestämma så mycket, och varför kan ni inte styra ÖVER den??

I skolan lärde man sej att det är hjärnan som styr över kroppen…Men är det inte så för alla? Är det penisen som styr över halva befolkningen? Isåfall måste man ju tänka om i många sammanhang. Ska tex en med penis få bestämma över hela Sverige? Ska en med penis få vara chef över huvud taget? Om det är penisen som styr alltså? Ska man ens låta såna med penis gå lösa?

Varför stänger man in tjejer/kvinnor i många länder, skär bort deras könsorgan och syr ihop det när det är MANNENS penis som är vapnet?!? Varför inte stänga in dom med ”vapnen” istället?

IMG_0272

 

Ja, jag VET att DOM FLESTA män kan styra över sina penisar. Jag är nämligen mamma till fyra utav dom. MEN vi är många, många, många kvinnor och tjejer som ändå fått se Dom Penisstyrda Männens Penisar – ofta i förstorat tillstånd – på en bild, eller i verkligheten, fast vi inte bett om det.

Själv har jag blivit blottad för ungefär 30 ggr! Inte dom senaste 10 åren, men dessförinnan…

VARFÖR???

VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ ER??

VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ ERA HJÄRNOR???

Ville bara skriva det, nu när jag läste om ytterligare en kvinna som fått penisbilder skickade till sej. SÅÅÅÅÅÅÅ tröttsamt!

Håll era penisar innanför byxorna och skicka endast till dom som VILL se! För  det FINNS dom som vill se din (fina) penis erigerad! Det finns hundra, och säkert tusentals kvinnor, som vill se era erigerade penisar i olika porrforum! Skicka bilderna till dom.

PUNKT  SLUT!

När huset flyttades/erviluca

Postat den
child Head

child Head.Children Learn to Think

 

 

Det jag kan konstatera när jag läser gamla blogginlägg är att man minns inte så mycket. Man minns bara stora drag av vad som hänt i sitt liv, och dessa stora drag är ofta inte någon ”sanning”, utan mer ett ”omgjort minne” utifrån vad man upplevde då, och upplevt senare.

IMG_0267

Det ska bli spännande att läsa alla mina dagböcker jag skrivit från att jag var 8 år och uppåt…I framtiden någon gång, när jag orkar gräva fram den vita kistan i källaren där dom ligger…

Nåja.

Jag tänkte berätta om när huset flyttades. Vårt hus.

MITT minne av när huset flyttades. Eller snarare mitt ”Icke-minne” av när huset flyttades. Troligen måste det finnas en artikel om det i lokaltidningen, Sala Allehanda. Det måste ha varit 1972.

IMG_0262

Min pappa var en ganska tyst typ. I alla fall hemmavid. Han satt vid pianot och spelade Mozart, Bach och allehanda andra klassiska stycken, eller så satt han framför TV:n och tittade på sport eller ”vadsomhelst” – bara det rörde sej (upplevde jag i alla fall) – eller så skrev han. Böcker. Och musik. Han var borta mycket också – och spelade Vira (kortspel) och Bridge, spelade badminton eller spelade musik med några vänner. Men när han var hemma, med oss, var han tyst och frånvarande.

Mamma och pappa pratade ibland vid matbordet, men jag har en känsla av att jag inte tyckte att det rörde mej….

IMG_0269

Vi bodde i en villa i utkanten av Sala från det att jag var cirka 8-9 år och upp till att jag var ca 13-14 år. Villan kallades ”fängelset” eller ”Kumlabunkern” av vissa eftersom det var en fyrkantig koloss med bara ETT fönster ut mot gatan. Det var pappa som hade ritat huset. Han var nämligen arkitekt. Huset var ganska praktiskt inuti, med en avdelning för barnen (jag och mina två systrar) och en avdelning för dom vuxna i andra änden av huset. I mitten av huset var det kök och vardagsrum. Där bodde vi alltså 4-5 år. Sen skulle vi flytta. Varför minns jag inte.

Vi skulle flytta in till centrala Sala till en stor gammal villa som pappa ”hittat” på en tomt där det skulle byggas fabrik. Villan skulle därmed rivas. Pappa köpte villan och lät bygga en källare på en annan tomt en bit därifrån, och sedan fraktades hela villan ca 400 meter till den nya tomten och ställdes på den nya källaren. Sen flyttade vi in. I det nygamla huset.

IMG_0261

Jag minns inte att jag såg villan flyttas. Det borde ju ha varit en Stor Grej – både i Sala och för vår familj – men jag minns det inte alls! Vi borde ha stått på sidan och hejat på och tittat nyfiket på hur det gick till att ställa en hel stor tvåvåningsvilla på en nybyggd källare, men icke! Jag minns det inte.

IMG_0265

På väggen i mitt rum hade jag en affisch av ”The Monkeys”. Jag tyckte att han som är nr 2 från vänster var sååååå söt!

 

 

Jag minns bara att vi plötsligt bodde i det nya huset och att jag fick ett rum på bottenvåningen, som jag målade om i knallblått, men som jag sedan inte alls trivdes i, och då fick jag flytta upp en trappa till det rum som hade öppen spis, och då blev det Orättvist för mina systrar hade ingen öppen spis i sina rum. Men så var det. Rummet jag fått från början blev omvandlat till bibliotek och musikrum.

piprök 2.jpg

Huset var jättefint och mysigt och vi stortrivdes där! Nära till allt och stort och luftigt. Vardagsrummet på bottenplan använde vi aldrig – bara när vi fick gäster – utan vi satt alltid i källaren i den s k ”gillestugan”, och tittade på TV, när vi nu såg den i alla rökdimmor. Pappa rökte nämligen pipa och när man gör det blir det mer rök utanför än inuti. Tror jag. Vi satt med rödsvidiga ögon och försökte se TV:n när vi var hemma. Jag var dock mest borta – ute med kompisar eller dansade jazzdans  eller sjöng i kör eller gjorde något annat. Vi måste kroniskt ha stunkit stinkt doftat luktat rök. Men det är en annan  historia.


 

Det jag funderade på idag var; Varför minns jag inte när huset flyttades? Såg jag det inte, eller har jag bara sorterat bort det och lagt det i skräpkorgen och därefter deletat det? Du behöver inte svara, för du vet ju inte. Jag har heller inget svar. Det bara är som det är.

Slut.

Svåruppfostrad/erviluca

Postat den

Jag är nog den mest svåruppfostrade människan jag mött. HerreGud! När ska jag bli ”vuxen”/lära mej/lyda?

”Men E! Tänk på hur det känns EFTERÅT!”

”Vaddå?!”

”Hur känns det efteråt när du spelat Candy Crush i 1 timme?…”

”Inget….eller typ inte bra…Fast om jag vunnit mycket känns det ju lite bra…då är jag lite nöjd….men typ inget…”

”Hur känns det efteråt när du städat?”

”Då känns det jättebra och jag är nöjd.”

”Och hur känns det efteråt när du diskat?”

”Skönt. Bra.”

”Och hur känns det när du skrivit mycket på en av dina böcker?”

”Bra. Skönt.”

”Och vad gör du just nu?”

”Spelar Candy crush…”

”….så vad borde du göra för att må bra?”

”Eeeeeh….?”

Se, vad korkad jag är!!

 

 

 

Fascinerande att vara Quinna…eller inte/erviluca

Postat den

misshandlad kvinna 6.jpg

Det är fascinerande att vara född in i det kön som förtrycks världen över. Med ett huvud vars hjärna anses vara ”mindre vetande” och med en kropp som i många länder stängs in, misshandlas, göms och behandlas som boskap, för att den ”lockar till sej män”.

Det är fascinerande att höra unga tjejer utbrista: ”Det behövs väl ingen kamp för jämlikhet! Vi har ju redan det!” i en värld där kvinnor förtrycks runtomkring oss.

chef.jpg

I Sverige har kvinnor fortfarande 13% mindre lön för samma arbeten, och det finns fortfarande flest manliga chefer, plus att män gärna anställer män i chefspositioner. Förresten gör kvinnor det också. Titta inom Socialtjänsten! De få män som finns stiger snabbt i graderna. Och inte tror jag att dom är klokare eller bättre rakt igenom!

magsjuka_barn_.gif

I Sverige, där vi är så jämlika, tar fortfarande mammor ut fler vab-dagar än pappor, och föräldraledigheten delas inte 50/50, utan 80/20 där papporna ofta är hemma på sommaren och det är inte ovanligt att mamman då har semester. Forskningen visar att om utvecklingen går i samma långsamma takt är vi helt jämlika om ca 50 år!

abort Trump.png

När en kvinna blir gravid kan hon i många länder inte göra abort om hon inte kan, eller vill, ta hand om, barnet, utan hon måste klara av det alldeles själv. Men ingen pappa ställs till svars eller krävs på ansvar. Hon kan dock adoptera bort barnet, men det är en otroligt svår och hjärteslitande process, som påverkar henne (och barnet) resten av livet.

pappa.jpg

I Sverige kan en kvinna (fortfarande) få välja om hon ska göra abort eller inte ( och det finns män som är arga över att de inte får välja bort sin avkomma, men en man kan aldrig välja något som sker inuti en kvinna. Det måste dom tänka på INNAN dom har sex – att det KAN bli ett barn, alltså). I och för sig kan män välja bort sina barn ändå, genom att inte ställa upp och finnas för sina barn, men i Sverige måste dom (som tur är!) ändå vara med och betala.

ung mamma med tre barn

Mammor världen över kämpar för sina barns överlevnad utan hjälp ifrån barnens pappor. Mammor världen över har fått barn efter barn efter ofrivillig (eller frivillig) sex – antingen inom relationer eller utom, och t o m vid våldtäkter. Små flickor blir mammor vid så unga åldrar som 12-14 år. Med all säkerhet valde dom inte detta, men när barnen väl finns måste dom ta ansvar. Det tycks som om aldrig någonsin pappor måste det. Dom kan säga ”nej tack” och försvinna.

Jämlikhet är att dela lika på livets bördor.

Jämlikhet är att få samma lön för likadant arbete.

Jämlikhet är att DELA på livet.

Jämlikhet är när kvinnors sjukdomar och problem tas på samma allvar som mäns.

Jämlikhet är när det satsas lika mycket på forskning gällande ”kvinnosjukdomar” som mäns sjukdomar, och inte låter mäns kroppar vara ”facit”.

kvinnor.jpg

Jämlikhet är när det är självklart att en man inte ska slå och misshandla sin kvinna (eller tvärtom heller för den delen), och när dom ändå gör det så straffas dom.

Jämlikhet är att ta kvinnor som våldtas och misshandlas på allvar och, straffa dom som begått övergreppen.

Jämlikhet är att inte låta män som misshandlar, våldtar och/eller tafsar på kvinnor få inneha maktpositioner.

Jämlikhet är att ha nära till BB och förlossningsvård.

Jämlikhet är att även s k ”kvinnoyrken” ska ha vettiga löner och arbetsvillkor som gör att dom/vi kan leva vettiga liv utanför arbetet.

Jämlikhet är att kunna klara sej som ensamstående mamma på sin lön.

Jämlikhet är att inte utsätta kvinnor för så mycket stress att dom måste sjukskrivas i långa perioder. Och jämlikhet är att låta pojkar vara ”flickpojkar” lika glatt och stolt, som vi låter flickor vara ”pojkflickor”.

pojke i klänning.jpg

Jämlikhet är att inte klä flickor i rosa och pojkar i blått, och att både kunna uppmuntra feminint beteende hos pojkar som maskulint beteende hos flickor.

Jämlikhet är att inte lyfta upp brösten till hakan och låta läpparna bli anknäbb och stolpa omkring i skyskrapeskor, utan att vara den man är – naturlig – och få duga som man är utan silikoninplantat och hårförlängningar och lösögonfransar eller överdrivna muskler.

Jämlikhet är att få vara den MÄNNISKA man är, utan att i första hand se till könstillhörigheten.

Jämlikhet är att hjälpas åt.