Kategoriarkiv: ensam mamma

Värsta slapparhelgen/erviluca

Postat den 10 december, 2018 av erviluca

chill in sofaCecy

En hel helg gick till att bara SLAPPA. Jag satt mest i soffan och tittade på filmer och serier. Bredvid mej låg Milton och Cecy – ibland på varsin sida, ibland på golvet på mina fötter och ibland i knät.

Då och då gick vi en liten promenad. I pyjamas (inte hundarna). Det gör inget på vintern för då gömmer man pyjamasen i vinterjacka till knäna, och stövlar.

Det kändes konstigt att göra INGET. Funderade på att frosta av frysen för det behövs verkligen, men jag öppnade frysdörren och såg att där var massor av frysvaror så stängde jag den igen och tänkte ”orkar inte”.

mindhunter

Jag såg bland annat serien Mindhunter på Netflix. Den handlar om en man (FBI-anställd) som börjar fundera på VARFÖR vissa blir mördare och om det har något med deras uppväxt att göra. Han slår sej ihop med en beteendevetare och dom börjar besöka seriemördare i fängelser och intervjua dom.

Det mest fascinerande är det enorma MOTSTÅND dom möter från rättsväsendet, chefer och poliser. Man är helt övertygad om att vissa människor ÄR sådana. Punkt. Detta är 70-talet och så var det då. Se den!

 

 

6 kommentarer

Publicerad i dogs, ensam mamma, föräldraskap, funderingar, hundar, singel, Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Hemma och suk/erviluca

Postat den 20 september, 2018 av erviluca

ADC538F6-26A7-4048-AD6D-737FCA1986F6

Jag är hemma och suuuuk. 🤧 Hostar arslet av mej (gone!) på natten. På dagen hostar jag lite mindre….

B743AE2E-673D-4E95-ADDE-10A55B46DE65

Jag passar på att RENSA (igen) i en Billy-bokhylla, som jag en gång i tiden älskade, men nu avskyr  tröttnat på. Därför har jag tagit ut skilsmässa. Han ska ner i källaren. Alternativt kastas. Han har gjort sitt. Vi har levt tillsammans sedan…. artonhundrafyrtiotvå 1998. Mitt längsta förhållande. 🤪

69B2D57D-9112-48D7-96E3-2F2EA1A21B63

I detta skåp (dörrar nedtill = info för dom som vet hur Billy-bokhyllor ser ut) förvarar jag bland annat manuskript, dikter, sångtexter samt en hög utskriven mailkonversation från  artonhundratrettioåtta förr.

Givetvis fastnar jag i den. Hela vägen till skilsmässan finns i text där. Samt min beskrivning av mitt liv som mamma till tre småkillar och en lite större. Intressant.

27B61F6E-8FF9-4234-8FB7-92815B487AC5.jpeg

Det väcker minnen och jag tänker att jag gjorde så gott jag kunde. Då och nu. Jag gör alltid så gott jag kan (precis som dom flesta andra, tror och hoppas jag), förutom när jag inte orkar (men då orkar jag ju inte!).

068E556F-1649-4258-A049-B762B90C1331

En dikt blir nedskriven på några minuter plötsligt. Den kommer till efter rensningen, när jag tittar på Idol. Den ligger nu framför mej och ”glor”. Det jag skriver blir ofta nedskrivet fort. Det är väldigt sällan jag vänder och vrider på uttryck och idéer.

Billy ska ut och en ny (fast gammal – inköpt på second hand) ska in. Jag vill ha glasdörrar på allt eftersom jag inte vill ha damm på alla grejer! Och så är det snyggt också.

5AA8CA44-2B26-41C0-9932-A5413D8F48A8

När ny-gamla hyllan är på plats ska jag kanske möblera om överallt, och flytta in min säng i Minstings gamla rum (så slipper jag höra när grannen och hans tjej bråkar). Fönstret är dock igentejpat året ut, och jag vet inte om jag kan sova i ett rum utan öppet fönster….jag kan ju ha dörren öppen…..

AA412ED2-6BFA-43BE-BBEA-B7F04A4F1889.jpeg

När ett fönster stängs öppnas en dörr.

Eller hur det nu var…

Jag har funderat på en sak till….det handlar om varför det kliar. Syftet, liksom. Men det tar jag i nästa inlägg. Eller nästnästa. Eller nåt.

 

Lämna en kommentar

Publicerad i ensam mamma, familj, föräldraskap, funderingar, humor, singel, Uncategorized. Bokmärk permalänken.

BYGG, för i helvete, BYGG! /erviluca

Postat den 15 maj, 2017 av erviluca

bostadsbrist-intro

(affischen är från 1946)

Människor i och utanför storstadsområdena behöver ha någonstans att bo!

Varför byggs det inte mer bostäder??

 

Det är ungdomar som inte kan flytta hemifrån, äldre som vill flytta ifrån sina hus till lägenheter, nysvenskar och flyktingar, och alla möjliga andra. Vi har också en massa hemlösa människor som lever på våra gator – flera tusen faktiskt – och även om en del har haft  väldigt svårt att anpassa sej till ett normalt boende och sköta det, så finns det många som skulle klara det.

bostadslösa

Vet ni att det finns och existerar BOSTADSLÖSA FAMILJER nuförtiden?? Flera utav dom är mammor med barn, som flytt ifrån misshandel, tortyr, krig och elände. Man flyr inte om man inte måste. PUNKT. Många familjer flyttar runt hit och dit, bor i ett kontor här och i ett garage där, i ett rum här och ett rum där, i många fall får dom betala ockerhyror, och dom har bara skyldigheter och kan inte kräva någonting, för då åker dom ut.

öppna landskap.jpg

Vi har ju en massa PLATS här i Sverige för att ta emot flyktingar och människor som behöver börja om. Se dej omkring!

Men varför BYGGS det inte??

Eller, rättare sagt:

VARFÖR BYGGS DET INTE BOSTÄDER SOM VANLIGA MÄNNISKOR KAN BO I??

Jag ser ju att det byggs en massa bostadsrätter, villor och radhus – i alla fall där jag bor – men inga hyreshus.

containerhus.jpg

För ungdomar skulle man kunna slänga upp ett gäng containrar lite här och där och göra bostadsdugliga – det första boende behöver inte/ska inte vara Perfekt! Och sen ska det vara hyra som går att betala om man är ung och pluggar ELLER har sitt första jobb, som troligen inte är så högavlönat.

DET SKA GÅ ATT BO OCH LEVA ÄVEN OM MAN INTE ÄR RIK.

VARFÖR BYGGS DET INTE HYRES-BOSTÄDER NÄR DET ÄR SÅ STOR BOSTADSBRIST?

Jag förstår inte.

containerboende.jpg

Man skulle kunna starta ”Bygg Ditt Eget Boende” där ett gäng människor, som är utan bostad (och kanske också är arbetslösa?) skulle kunna bygga sina egna enkla bostäder med hjälp av några kunniga bostadsbyggarmänniskor.

rik och fattig.jpg

Det är INTE ok att en familj på 6 personer bor i ett litet rum!

Det är inte ok att andrahandsmarknaden blomstrar och människor med två eller flera bostäder skor sej på dom som ingen har.

Det är inte ok att man kan sätta vilka hyror som helst bara för att människor måste bo!

Det är inte ok att ensamstående mammor med små barn, tvingas till olika konstiga krav för att få behålla tak över huvudet för sej och sina barn!

Det är inte ok att det endast byggs bostadsrätter och dessa är så dyra att bara dom rika kan köpa dom.

Det är inte okey!

1 kommentar

Publicerad i barn, childhood, children, ensam mamma, ensam pappa, familj, föräldraskap, funderingar, parenthood, parents, pengar, Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Att ha ett trött´t ansikte… /erviluca

Postat den 1 november, 2012 av erviluca

Vissa dagar är jag så superdupertrött så att det värker i hela ansiktet.

Det känns då som om huden i ansiktet liksom hänger ner till knävecken. Att dra upp hänget i normalhöjd kräver sin kvinna. Om jag är hemma behövs det inte. Då kan jag gå med ansiktet hängande vid knävecken, dinglande bredvid magen och tuttarna….

…men om jag är ute och ska ”träffa folk”, som jag gör när jag jobbar tex, så kan ju inte ansiktet hänga där nere och dingla. Folk ska ju inte behöva böja sej UNDER bordet vi sitter runt för att få ögonkontakt, förstås, så då får jag med alla mina krafter använda dom helt supertrötta ansiktsmusklerna till att draaaaaaa upp ansiktet i rätt höjd. Ibland måste ögonbrynen hjälpa till att lyfta ansiktet: ”Åheeeej-åhååååå!”

När ansiktet kommit på plats igen, måste jag anstränga mej allt vad jag orkar för att hålla kvar det där. Ibland går det, ibland inte.

Ibland blir vissa delar av ansiktet hängande kvar där nere…..

….eller så gliiiiiiiider vissa delar av ansiktet nedåt igen – speciellt om jag fokuserar på Andra Saker, såsom att prata. Mitt i en mening kanske jag upptäcker att kinderna hänger likt två långa deeegklumpar utefter sidorna av ansiktet….

*suckar*

Det är INTE lätt att ha ett ansikte som blir såååå trött!

Idag, när jag stod i hissen, efter jobbet, på väg hem, tittade jag mej i spegeln där. I hiss-spegeln BRUKAR jag alltid vara snygg! Jag älskar hiss-spegeln i ”mitt” hus, och hiss-spegeln på jobbet, för i dessa är jag ALLTID snygg!

”Hej, snygging!” brukar jag säga till mej och ge mej själv en slängkyss i hiss-spegeln.

Spegeln hemma gör mej bara FUL. Gammal och ful och tjock! I den ger jag mej själv Fingret! Fuck-you-fingret!  Jag borde slänga den! Den är DUM!

Men, iallafall: Jag tittade mej i hiss-spegeln och upptäckte att skinnet häääängde under ögonen, som stora gråa bajspåsar, och det såg ut som om jag var…..72 år!

Jag lovar!

Då förstod jag HUR trött jag var! För om t o m hiss-spegeln gjorde mej ful, gammal och trött; DÅ måste jag vara riktigt trött!

När jag kom innanför dörren föll jag ihop på hallmattan och somnade på studs!

Tänk dej att somna på en studs! Mitt i studset liksom. Jag vet inte varför jag studsade innanför dörren, men jag kanske blev lite smittad av Fiona, som studsade av lycka  när hon fick syn på mej.

Tänk vad besviken hon måste ha blivit när jag somnade mitt i studset!

Zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz osv…..

 

3 kommentarer

Publicerad i 50+, childhood, children, dogs, ensam mamma, familj, föräldraskap, funderingar, humor, hundar, medelålders, singel, Uncategorized och märkt , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Jag – en TV-böginna /erviluca

Postat den 26 oktober, 2012 av erviluca

Jag har liksom redan ”varit där” och ”gjort det”. Har ingen längtan ”ut” alls! Tycker om att krypa upp i mitt soffhörn och vara ifred, med mina små vänner hundarna – och eventuellt någon son som vill vara social en stund – och glo på något underhållande, intelligensbefriat program på TV. ELLER en dokumentär, om MÄNNISKOR!

Jag har haft mina år av att ”vara ute och festa/träffa folk/vara ute och dansa” etc och jag orkar eller vill inte längre. Jag vill vara hemma. Med mej själv. Trivs rätt så bra med mej själv. Fast oj vad det skulle vara tomt utan hundarna. Tur att jag har dom. Annars skulle jag nog klättra på väggarna, tror jag. UTAN Kontrads kalasklister.

Men EN fattas mej nu:

Jag saknar ljudet av en svans som slår emot golvet, eller soffan, när man går förbi; ”dunk-dunk-dunk-dunk-dunk!”. Även om hon såg ut att sova djuuuuuupt, så fick varje ljud av OSS henne att vifta på svansen: ”dunk-dunk-dunk-dunk-dunk!”. Jag saknar också av att ha henne tättintill när jag ligger där i soffhörnet, och att pilla på hennes öron, som var så mjuka och luktade så gott!

Jag saknar hennes STORA bruna ögon som tittade på mej INTENSIVT för att jag skulle kunna läsa hennes tankar, vilket jag ofta lyckades med. Ofta, men inte alltid. Men då tog hon till andra medel, genom att säga ”buff” eller kraffsa på något eller någon eller försöka visa med andra medel vad hon ville. Jag förstod till slut. Jag tror hon hade velat kunna prata. Eller så tyckte hon det var kul att ta upp tiden med att försöka förklara på Sitt Sätt.

Men nu skulle jag ju inte skriva om henne.

Jag skulle skriva om att jag är en TV-böginna. En sån som kan se fram emot TV-programmen på kvällen, som ser fram emot att krypa upp i soffan med en skål popcorn och bara sitta och glooooo i lugn och ro. En sån är jag.

En sån som kan känna små glädjeskutt i hjärtat när jag tänker på att det är ”Lets Dance” på TV på kvällen, tex. Nördigt och töntigt? Okey´rå ! Men då är jag väl det då.

Jag är inte den där Intellektuella och Duktiga typen som BARA tittar på nyhetsprogrammen och övrig tid gör jag andra Viktiga Saker.

Jag gör ju för i helvete viktiga saker resten av dagen!!!

Oj, jag hamnade i Försvar….Sorry!

Så på kvällen vill jag bara DEGA i soffan, och VARA, och kanske slippa tänka också (om det går….och om det inte är någon bra dokumentär om MÄNNISKOR på TV, som får mej att förstå MER om oss och vårt sätt att vara…DÅ vaknar hjärnan till och arbetar för fullt! Och det gillar jag OCKSÅ!).

Jag är alltså en jävla TV-böginna!

Bara så ni vet.

 

5 kommentarer

Publicerad i 50+, ensam mamma, familj, föräldraskap, funderingar, humor, hundar, kärlek, medelålders, singel, Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Två stora labbar /erviluca

Postat den 15 oktober, 2012 av erviluca

Varje morgon, ca 5.30, väcks jag av två stora labbar som liksom ”slängs” upp på sängen, kan man säga…

”BA-DOM!” låter det mot lakanet.

Jag vänder mej dit och tittar in i Lycka!

Ja, det är en liten stor hund, med två jättestora (!) LABBAR till tassar, som när hon slänger upp dom på sängkanten, får hon till ljudet:

”BA-DOM!”

Och har man så otroooligt glittrande, lyckliga, kärleksfulla och förväntansfulla ögon som tittar på en när man vaknar, kan man intet annat än känna hur det klickar till i hjärtat av Lycka!

”God morgon, matte! Jag e HUNGRIG!!”

4 kommentarer

Publicerad i dogs, ensam mamma, hundar, kärlek, love, Uncategorized och märkt , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Idag är det deppigt /erviluca

Postat den 13 oktober, 2012 av erviluca

Ensamheten gör så ont ibland.

Speciellt dom där dagarna när jag kommer  hem från jobbet och känner mej liten och ledsen….

…dom där dagarna när jag hade behövt en kram och ett par lyssnande öron.

Ensamheten blir så ensam då.

….fast Dom finns ju där, dom små lurvmojjarna…..

Det känns som om jag står i livet utan ryggrad. Ingen som ”stagar upp”, ingen som ”finns där”……

Om jag faller ligger jag kvar.

Eller måste resa mej själv, när jag orkar igen. OM jag orkar.

Men när jag ligger där, känns det inte så.

Kanske jag får jag då en slick på kinden, och det är bättre än ingenting. Men sen vill dom ”kasta boll” eller ”ha mat!”.

Och tänk om jag inte orkar.

Inte vill.

Verkligen. Inte. Orkar.

Eftersom Ensamheten är så ensam, tar så mycket kraft.

Och gör så ont.

Ibland.

Idag.

 

😦

 

 

8 kommentarer

Publicerad i 50+, dogs, ensam mamma, ensam pappa, familj, familjeterapi, föräldraskap, funderingar, hundar, kärlek, love, medelålders, singel, Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Nada. Njet. No-no. None! Niente. Nope! /erviluca

Postat den 11 oktober, 2012 av erviluca

Det hände inget. Nada. Njet. No-no. None! Niente. Nope!

Det bidde inget. Nada. Njet. No-no. None! Niente! Nope!

Vad var det då kvar? Nada. Njet. No-no. None! Niente! Nope!

Det blev och kändes tomt.

Ihåligt liksom.

Som i en stor grotta, där det droppar lite kyligt från väggarna, men det är högt i tak och det EKAR:

”Ho ho!………….          

 

…………………………………………………..ho ho!”     
 
                                             

Jag vet inte om Besluten jag tar, då och då, är bra eller dåliga. Om dom leder till bra eller dåliga saker. Eller inget. Fast jag tycker att jag tänkt igenom dom rätt ordentligt, och verkligen tänkt KLOKT, så känns det – sen efteråt – inte ett dugg klokt. Bara dumt. Och ogenomtänkt. FAST det är så jävla genomtänkt.

Jag vet inte om jag öppnar ”dom rätta dörrarna” i livet, eller dom felaktiga, eller om jag borde ha nyckeln till Något Annat. Jag vet inte om jag borde vara mer misstänksam, mindre naiv, dummare dvs inte så snäll.

Jag kanske är för mesig, för korkad, för ogenomtänkt, för snabb, för långsam.

Kanske jag har för dålig självkänsla, för dåligt självförtroende, för tjock mage och är för prickig!

Kanske jag är för gammal, för trött, för utsliten, för tråkig, för knasig, för otålig, för tålig.

Dessutom tänker jag för mycket.

OCH för lite.

Kanske är jag helt enkelt FEL.

Ett måndagsexemplar.

För det blir ju inget av nåt.

Någonsin.

Ever.

Ever never ever ever!

Nada. Njet. No-no. Niente. Nope.

Och ibland är det bara så jävla trååååååååååååkigt…….

…….att det bara bidde en tummetott!

Om ens det……

😦

6 kommentarer

Publicerad i 50+, ensam mamma, familj, familjeterapi, funderingar, humor, kärlek, love, medelålders, singel, Uncategorized och märkt , , , , . Bokmärk permalänken.

Samtal med hundarna /erviluca

Postat den 7 oktober, 2012 av erviluca

Vi kommer till sjön. Samma som igår.

Jag frågar Flisa:

”Ska du fånga flugor??”

”Fånga flugor = Stå-i-vattnet-upp-till-knäna-och-hugga-efter-inbillade-flugor-i-vattnet”

Flisa säger:

”VOV! VOV! VOV! VOV! VOV! VOV!” och stirrar intensivt på mej och viftar på svansen.

…men eftersom min kära läsare inte förstår hundspråket, ska jag översätta vårt samtal:

”Nej! Jag vill att du kastar en pinne ut i vattnet så ska jag simma efter den!!” svarar Flisa.

”Meh! Vattnet är ju kallt!” säger jag.

”Jamen, jag VILL!!” Flias är envis.

”Okey´rå!”  Jag är svag för Flisa, och därmed lättövertalad.

*kastar en pinne*

Flisa hoppar i och simmar iväg och hämtar pinnen och lägger den sedan vid mina fötter.

”IGEN!!!” skäller hon uppmanande.

”Men, var det inte KALLT?!” undrar jag.

”Nej, nej, nej! Kasta igen!!!” Jag SER hur kul hon tycker att det är!

”Okey´rå! Bara EN gång till då!”  Övertalad igen.

*kastar iväg pinnen ut i vattnet*

Flisa hämtar pinnen. Lägger den vid mina fötter och ropar:

”IGEN!!!!” Svansen går i 180!

”Näe, jag ser ju att du fryser. Det är ju kallt i vattnet!” Jag är osäker: Är det här verkligen bra för henne?

”Nej! Kasta igen! Det är så kul! Kasta´rå!” Hon lyckas övertala mej igen.

”Jamen, NU är det verkligen sista gången. Jag vill ju inte att du ska bli sjuk!”

*kastar pinnen lite längre*

Flisa hoppar i och simmar efter pinnen, kommer upp, skakar på sej och lägger pinnen vid mina fötter.

”IGEN! IGEN! IGEN!” Hon studsar på stället, av upphetsning och lycka.

”Du skakar ju Flisa. Nu räcker det!”

”BARA EN GÅNG TILL!!! SNÄLLA! EN GÅNG TILL!!” Tänderna skallrar, men det skiter hon i.

”Ooookey…..EN gång till!” Övertalad igen.

*kastar pinnen i vattnet*

Flisa hämtar pinnen.

Allt upprepar sej.

”IGEN! IGEN! IGEN!!” Hon studsar på stället, stirrar på pinnen och försöker få mej att ta den.

”Näe, Flisa, NU räcker det! Det är kallt och du blir sjuk om du simmar mer i det här kalla vattnet!”

”JO! JO! JO!”

”Nej, nu går vi vidare!”

Nu har jag bestämt mej…..

….och så går vi vidare en bit in i skogen, i geggan och leran, GENOM träsk och över små kullar.

Plötsligt är Fiona borta. Hon var med Flisa, och plötsligt är Flisa ensam.

”Var är Fiona?” frågar jag Flisa.

”Inte vet jag”, säger Flisa. ”Hon får väl hålla reda på sej själv!”

”Näe, Flisa. Hon är bara en valp. VAR är Fiona? SÖK Fiona!”

”Näe, jag har ingen lust. Kasta en pinne istället!”

”Näe! Sök Fiona!”

”Nej, jag orkar inte, men jag kan ropa på henne: FIONA! FIONA! FIONA! FIONA!”

Jag hjälper till: ”FIOOOONA!!!”

Plötsligt dyker Fiona upp.

”Matte! Jag kom bort!!!” Fiona kastar sej i mina armar och hjärtat slår hårt och fort på henne. ”Matte! Jag kom bort!”

”Ja, gumman, jag märkte det. Men nu är du här igen! Det är bättre om du går med Milton, för han springer inte så långt bort som Flisa…okey?”

”Okey….Matte! Jag kom bort! Det var så läskigt!”

”Ja, lilla gumman. Men nu är du här igen.”

*kramar om*

Nu ligger alla och sover runtomkring mej under bordet, efter Äventyret i skogen.

🙂

Mina fina hundar.

8 kommentarer

Publicerad i dogs, ensam mamma, familj, föräldraskap, funderingar, humor, hundar, kärlek, love, medelålders, singel, Uncategorized och märkt , , , , , . Bokmärk permalänken.

Hur orkar vi/ni? /erviluca

Postat den 1 oktober, 2012 av erviluca

”Ät inte chips!” för av dom får man cancer och blir tjock.

”Drick inte mjölk!” för då blir du förkalkad inuti

”Ät inte smör!” för då blir du tjock, förkalkad, får proppar och allehanda dumt och blandat.

”Ät inte lightprodukter!” för dom innehåller Farliga Saker och man får cancer och blir tjock och och och….jättefarligt!

”Ät inte vitt mjöl!” Farligt Farligt.

”Ät inte kolhydrater!” Man blir tjock

”Ät BARA kolhydrater!” Man blir smal

”Bli vegetarian!” Kött är farligt

”Ät inte ägg!” Hönsen är farliga

”Ät inte grisar!” om du är Muslim

”Drick inte alkohol!” för då blir du alkoholist

”Ät inte socker!” Dödsfarligt!

”Ät inte godis alls!” Livsfarligt!

”Motionera mycket!” Helst hela tiden.

”Sitt inte still!” farligt för rumpan, benen, fötterna, huvudet och alla andra kroppsdelar

”Motionera lagom, fast mycket, fast ofta, fast inte för mycket!” Oj oj oj!

”Älska dej själv!” Helst nu. Inte imorgon. För då kan det vara försent!

”Älska dej själv som du är!” …..fast gå ner i vikt först.

”Yo-yo-banta inte!” banta lagom….

”Banta inte!” Var smal ändå!

”Spring/jogga/PW/gå dej smal!” Skitenkelt!

”Cykla/simma/dansa dej smal!” Lika Skitenkelt!

”Var nöjd med din kropp!” …men bara om den är smal?

”Bli smal! Förbli smal!” När är man smal?

”Älska!” Med vem?

”Älska ofta!” Med vemdå? Och hur ofta?

”Om du lever i ett parförhållande lever du längre!” Hitta en man åt mej – NU! ….vilken dag som helst är jag stendöd.

//: Kan man älska sej när man:

– äter vitt mjöl

– sitter still

– äter godis

–  äter kött, ägg, fisk, kolhydrater, chips

– dricker mjölk

– motionerar för lite (enligt vem?)

–  äter och dricker lightprodukter

– dricker läsk

–  älskar väldigt sällan, för att inte säga typ aldrig

– är inte smal

–  är kanske lagom-tjock/smal….eller inte….

….. men vem vet hur man SKA se ut?? Vem bestämmer hur många kilon man kan älska sej själv i? Och helst bli älskad av andra i också?

Var är vikttabellen för DUGA?

 Fast man SKA älska sej själv som man är ju!

Hoppsan!

Åsså börjar vi om:

”Kan man älska sej själv när man:

– äter vitt mjöl….

…etc…..

……………………………………. :// FINE

”ALLA” + all media skriker ju ut dom här budskapen DAGLIGEN!!

Hur orkar vi?

Hur orkar du?

Hur orkar alla småtjejer (och killar)???

                                                                    DA CAPO AL FINE

Lämna en kommentar

Publicerad i 50+, banta, barn, childhood, children, ensam mamma, familj, familjeterapi, föräldraskap, funderingar, humor, medelålders, parenthood, singel, Uncategorized. Bokmärk permalänken.
← Äldre inlägg
→