RSS Flöde

Etikettarkiv: fullt

Förvaringsplats sökes….typ. /erviluca

Postat den

 Victors födelsedagsmiddag 13-09-08 007

Idag har vi firat att Äldste Sonen har fyllt ….år. Unbelivable gammal har han blivit. Inte gammal GAMMAL, men gammal för att vara min son. För JAG är ju typ 30…. fast lite plus. 30+. Typ. Eller kanske 30+10+…..typ. Eller 30+10+10+….. HUR kan jag då ha en son som är 30!?!

UN BE LI VA BLE !

Rewind liksom, eller nåt.

Hur gick det till???

SWOSCH! SÅ gick det till. Med blixtens hastighet blev han 30.

Fast egentligen inte. För graviditeten var låååååååååååång. Det första året med Äldste Sonen var låååååååångt, och mycket hände. Sen fortsatte det att vara MYCKET TID….

Men fr o m att han började skolan…började tiden snabba på….Sen gick den fortare och fortare….Lågstadiet – mellanstadiet-högstadiet-30 år! Typ så.

Jag undrar om han ens är torr bakom öronen….Kanske måste kolla. 

OM jag vetat att tiden skulle gå fortare och fortare hade jag……….

Ja, vad hade jag gjort då?

 

Inget annorlunda troligen. För jag har ju alltid tänkt på att Fånga Dagen, och hela tjolavippen, men till slut blir man rätt trött…på att fånga dagar. Det blir lite fullt. Liksom.

Där är jag nu.

Jag har fångat så många dagar att jag inte längre vet var, och hur, jag ska förvara dom.

Typ.

Så nu måste jag skaffa något slags förvaringsutrymme någonstans.

Vet du något bra, och billigt?

😉

 

Annonser

HerreGuuuud, vad dom skriker! /erviluca

Postat den

Jag står inte ut!

Byt kanal då!

Jag skaaaaa!

Men jag ville se lite om Astrid Lindgren, och Pippi, och det där lilla inslaget från Hylands Hörna….

….men jag stod knappt ut!

Så där mycket skrek dom inte när dom åkte runt i USA och sökte upp udda människor. Då var dom sådär charmigt nyfikna.

Men nu!

HerreGud vad dom skriker!

Och dom har så fullt upp med att skrika, nästan i munnen på varandra, att dom inte lyssnar på sina intervjuoffer.

Fifan!

Jag byter kanal.

……………………………………………………………………..

Fotnot: Inlägget handlar om programmet ”Nugammalt” med Filip och Fredrik.

Pojken i bilen; Vem får kasta första stenen? /erviluca

Postat den

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article16741909.ab

Det är förskräckligt! Det är hemskt! Hjärtat vrider sig och man får ont i magen bara vid TANKEN på det som hänt, men VEM har rätt att döma? VEM har rätt att kasta första stenen?

Jag tänker att ”om jag var den pappan, som GLÖMDE BORT mitt barn, skulle jag ta livet av mej”, för så illa känns det inuti att ”vara pappan”. HUR kan livet gå vidare efter detta? Hur överlever man över huvud taget denna Skuldkänsla? Hur överlever förhållandet? Hur orkar någon utav föräldrarna vidare?

Lika stor blir förundran över hur ”folk” dömer honom: ”JAAAG skulle minsann ALDRIG kunna glömma….!” säger ”folk” och slår sej på bröstet, som om ”DOM” vore bättre människor….

…men jag undrar då:

– Pappan som kom cyklande häromdagen, och korsade över vägen framför mej, när jag kom körande i bilen, så att jag fick bromsa in lite, men bara lite, för han HANN ju faktiskt över, och jag SÅG ju att han hade fullt upp med att prata i mobiltelefonen….

……men strax därefter dök det upp en liten 5-6-årig kille vinglande på cykel, rätt ut  i vägen, och jag sååååg hur han ropade på sin pappa, som var fullt UPPTAGEN med sin mobil….

…..så att jag fick TVÄRNITA för att inte köra över pojken! Och jag hade lust att kliva ur bilen, rusa fram till pappan och skrika: ”VA FAAAN! HAR DU INGEN KOLL PÅ DIN SON!! JAG KUNDE HA KÖRT ÖVER HONOM!!!”

Jag satt och fräste i bilen efteråt (av rädsla och upprördhet): ”HerreGuuuud! Ingen koll! Man kan väl inte bara köra rätt ut i vägen, när man har ett litet barn BAKOM sej?! Och förresten ska alltid ett barn åka FRAMFÖR så man SER det, eller inte…? För barnet kan ju då köra rätt ut i vägen….men jag skulle ha ropat: ”STANNA DÄR!” Och så hade vi GÅTT över gatan….

Får HAN  kasta första stenen?

– Min kompis, som för flera år ringde mej, och grät i telefonen och berättade hur trött hon var, för Bebis hade skrikit halva natten och resterande tiden den natten hade 3-åringen tjaffsat….

……och hur hon i sin dvala varit på BVC och 3-åringen hade gjort en 3-årskontroll, men sen hade hon GLÖMT Bebis kvar där, gått hem och upptäckt att hon bara hade ETT barn med sej hem….

….och i sin förtvivlan ringt BVC som konstaterade att Bebis låg och sov i sin vagnsinsats som stod på golvet, och att hon kunde komma och hämta honom…

När hon kom hem igen, ringde hon alltså och grääät och sa att hon inte borde få vara mamma så dålig som hon var: ”Hur kan man glömma sitt eget barn?!?” liksom….

Får HON kasta första stenen?

– JAG, som var på Mallorca med Äldste Sonen när han var ca 2-3 år, och så tittade jag bort, och då var han försvunnen….men det visade sej att han hoppat i Stora Poolen, och ”blubb blubb blubb”….sjunkit mot botten, men som TUR VAR, sprang jag dit det första jag gjorde och såg hur han sjönk och kunde hoppa i och dra upp honom….

Får JAG kasta första stenen?

– Föräldrarna som tillsammans bestämmer att babyn får ligga kvar i bilen, eftersom den skrikit halva natten, och nu ÄNTLIGEN sover i bilstolen, och bilen står ju i skuggan…..och dom ska ju ”bara in en sväng i köpcentrumet”….

Fast solen flyttar ju på sej….och när dom kommer ut senare, är bilen stekhet, babyn lever, men är svårt medtagen…..

Får DOM kasta första stenen?

– Pappan som står och stryker en skjorta, och är superstressad för han är SEN till jobbet, så när han strukit färdigt låter han strykjärnet stå kvar på strykbrädan, varvid 8-månadersbabyn kryper fram, drar i sladden och fått HETT strykjärn i huvudet….

Får HAN kasta första stenen?

Målarbild kasta sten

 

Har någon rätt att kasta NÅGON sten?

Eller hur var det nu:

Stenar vi över huvud taget människor i Sverige??

 

Mentala stenar alltså.

 

 

Att prata /erviluca

Postat den

 

Det gör jag ju i mitt jobb, men jag pratar alltid om andra, eller, rättare sagt: Jag pratar FÖR ATT andra ska må bättre/må bra/komma vidare – aldrig för att jag själv ska må bättre/komma vidare.

Hjärnan jobbar som en idiot för att ”hitta rätt” och ”hitta utvägar” eller bara ”rätta vägar”.

Ibland vet man liksom inte om det Hjälper….för människor är så….”lojala”….på nåt vis.

Ibland säger dom att det är jättebra och att dom kommer vidare och att det vi gör hjälper, men ofta kör vi bara på…liksom.

Och så kan jag tänka: ”GJORDE jag något?! HJÄLPTE jag?! Var jag till HJÄLP?? Sa jag något som var NYTT och UTVECKLANDE??” Ibland tänker jag: ”VAD KAN JAG SOM INTE ANDRA KAN??”.

När man jobbar med sin hjärna och med sina tankar och psykologiska skeenden, och har gjort det i ”hundraelva år”, så vet man till slut inte vad som är ”normalt” att VETA och som är ”Onormalt” att veta (ha ha ha!), näe, jag menar: Vad som är Speciellt/Proffsigt. För  Det Proffsiga blir liksom ”normalt” och jag kan ibland tänka (”Vet inte ALLA det här??” Men det gör dom inte. Grejen är att komma ihåg vad andra INTE vet, och lägga till det….Pust, liksom).

När jag tex för ett par dagar sedan sa till en kille att ”de första åren i ett barns liv är de absolut viktigaste i en människas utveckling och därför är det så viktigt att de blir bra och att man är en närvarande och kärleksfull förälder….bla bla bla” och killen reagerade med att säga: ”JAHAAAA!?! Jag trodde tonåren var viktigast?!”. Och där satt jag  och tog för givet att ALLA vet att de första åren i ett barns liv är De Viktigaste….. Typ så.

Men det var inte DET jag ville ha fram jag tänkte skriva om: Jag tänkte skriva om hur SKÖNT jag tycker det är att prata av mej, och att jag GLÖMMER det ibland. Eller väldigt ofta.

Jag glömmer OFTA – nästan alltid – bort mej själv!

Stackars lilla mej själv!

Jag har så FULLT UPP med att hjälpa andra att hitta dom rätta vägarna i livet, att jag själv hamnar på någon slags vändplan, där jag bara står och stampar, som en vilsen kattunge….Nä, inte kattunge! Eeeeeh…. Helt vilsen. Jag står och stampar där helt vilsen, helt enkelt.

Igår ringde jag en kompis. Vi pratade ditt och datt och ingenting och allt, sådär skönt oreflekterat och ogenomtänkt. Bara att få säga att någon är en ”skitkorv” eller en ”jävla störd idiot”, utan att förståååååå den, var så JÄVLA skönt! Att prata om saker på ett ”normalt” sätt, UTAN att vara klok.

Puh! Liksom.

Jag borde göra det oftare.

Fast jag orkar inte.

Och det är DET som blir problemet; Att på kvällen när jag kommer hem från jobbet, så orkar jag inte. Dessutom hatar jag att prata i telefonen – jag blir mest bara stressad av det. Därför borde jag TRÄFFA ”normala personer” utanför jobbet, men det gör jag inte. För ”folk” gör inte så. ”Folk” = jag, går hem efter jobbet och är sen med FAMILJEN = man/fru och barn. Men om man inte har någon man/fru så är man ENSAM, och pratar inte med någon….

…jo, KANSKE med sina barn, men det är ju inte SAMMA SAK! Dom är man ju förälder åt!

Så…..

Vad ville jag säga med det här egentligen?

Jo, hur viktigt det är att PRATA:

Prata skit, prata bajs, prata kul, prata klokt, prata psykologiskt, prata glatt, prata fult, prata dumt, prata prata prata prata….

Och en sak till:

Att lyssna är rätt viktigt också. Men det KAN jag, och GÖR jag.

Fast i problemrelationer är det ofta DET som felar. Ingen LYSSNAR. På riktigt.

Men det får bli ett annat blogginlägg.

 

Nu ska jag åka och jobba!

Bays!

🙂

Att ”kliva ur” ensamhet – att skaffa nya vänner /erviluca

Postat den

Jag har träffat många ensamma människor, som är Helt Underbara! Dom har bara inte ”fått till det”. Det kan vara svårt att skaffa nya vänner och skapa sej en umgängeskrets när man är ny i ett område, inte så ung längre och/eller kanske har fullt upp med jobb och barn och att få Livet att gå ihop. Hur ska man hinna skaffar vänner också? När då, liksom?

Dessutom kan Ensamhet skrämma. Den skrämmer Dom Som Är Tillsammans – dom som inte VET att man kan vara ensam och Utan Fel.

Det är ett JOBB att skaffa Nya Vänner. Man måste kämpa. Och Våga. För att Dom som Redan Har sin umgängeskrets, kanske inte alls har lust att släppa in nya människor i den, och kanske speciellt inte någon ny (snygg) singel! En Singel är ett HOT mot alla (o-)lyckliga par! Är Singeln dessutom trevlig och glad och verkar nöjd med att ha separerat från sitt ex…; KÖRT! Heltkört! Otroligt skrämmande och läskigt: ”Håll dej borta! Stanna hos Dom Andra Singlarna!”

Många som lever i PAR/förhållanden tror att Singlar dansar runt och är bekymmerslösa jämt, att vi dejtar till höger och vänster och att vi är så FRIA och LYCKLIGA, att vi går ut och festar stup i kvarten och ”ligger runt” precis som vi önskar, och som NI/DOM ”drömmer om”.

That´s not the case.

KANSKE om man är i 20-årsåldern….och är MAN. ELLER kanske om det sexuella behovet är så STORT och pockande så att man tar hem ”vem-som-helst-när-som-helst” bara för att få ”knulla av sej”. DÅ kanske. Jag har iallafall hört att det KAN var så.

Men så är det (nog) inte för dom flesta singlar.

JAG tror att Dom Flesta Singlarna längtar efter NÄRHET, KÄRLEK och att få HÖRA IHOP. Att Bli Utvald och få Vara Älskad, och Älska. Människan vill Höra Till.

Människan vill inte komma hem till en Tom Lägenhet som Ekar av Tystnad. Varje dag.

Ibland gör det också mer ont att vara tillsammans med Ett Gäng Par, än att vara Helt Ensam Hemma.

Jag minns en gång när jag var på en sådan tillställning, där alla var PAR, och jag var den Enda Singeln, och jag kände mej mer Ensam än Någonsin. Hela bjudningen gick jag runt och kämpade emot gråten (”Varför? Varför? Varför?”)….och så fort jag satte mej i bilen började tårarna rinna. Jag satte på Gråtmusik på min CD i bilen och storgrät hela vägen hem! Det var sååå skönt, att gråta ut!

SÅ  känns ensamheten ibland.

Men ibland, när jag hör hur vissa par Kämpar med sin tvåsamhet, med sina gräl, med sina ”varför-tog-du-inte-ut-soporna-när-du-gick?!” och ”VEM-har-inte-tagit-undan-muggen-från-soffbordet?!?”, så känns det såååååååååååååå skönt att vara singel! Och när jag hör om sex som inte funkar; ”Vi hade sex sist för 4 månader sedan och då gjorde jag det BARA för att han skulle bli nöjd”…., så är jag såååå nöjd med att SLIPPA tvåsamheten.

Hellre någorlunda nöjd – iallafall av och till – i Ensamheten, än Kroniskt Missnöjd i Tvåsamheten!

Så är det för mej.

Och många andra.

Det var Skärtorsdagstankarna.

Glad Skärtorsdag!

Jag undrar vad han tänker/tänkte…. /erviluca

 

När det är Min Egen Vecka kan jag ”skita i allt”:

–  Jag kan ”skita i” att laga näringsriktig mat tex, och bara äta några mackor till middag, eller en tallrik gröt, eller lite (?) yogurt med flingor….

Jag kan skita i att diska, plocka undan, städa ö h t …….

……fast det kan jag nog skita i lite då och då ändå, ba´fatt jag prioriterar Annat, som tex att gosa med hundarna, eller gå ut med dom eller hjälpa någon son med någon läxa eller bara sitta och glo på TV,  och jag VÄGRAR stressa runt som en hysterisk höna på kvällarna och Göra Allt!

Life is now! And life is not cleaning up and get destressed! Vet inte om den engelskan var riktigt, men det kändes rätt att skriva det här på engelska.

Jag kan skita i dom flesta Måstena, UTOM just att gå ut med hundarna och det som rör dom.

Nu har vi (jag och exet) precis bestämt att Grabbarna Grus ska vara hos var och en utav oss TVÅ veckor i taget istället för EN.

Igår var det EN vecka utan Grabbarna som var tillända, och jag såg fram emot Ytterligare en fri helg, mitt i RÖRAN hemma.

Då ringde numera jättestora Minsting: ”Mamma, får jag och XX lana hos dej? Jag får för pappa, och han får för sina föräldrar!”.

Först tänkte jag: ”NEJ!”

Sen tänkte jag: ”Varför inte?”

Sen sa jag: ”Men då får du förbereda XX på att golvet är fullt av bajs och kiss och vi har en valp som biter en i tårna, och jag har inte städat på en vecka och det är disk upp till taket i köket och…och…och….”

”Jarå! Helt okey!”

Så dök dom upp.

XX blev överskjutsad av sin pappa när jag var ute med hundarna.

Googlad smutstvätt...

När jag kom in efter att XX kommit tänkte jag:

”UNDRAR vad XX:s pappa tänkte när han gick slalom mellan framdragna strumpor och skor (valpen drar fram alla skor och placerar dom lite här och där….och hittar strumpor överallt som hon också lägger där hon hamnar), bajs- och kisshögar och mina sorterade smutstvätthögar, som jag sorterat i vardagsrummet (!) och som Valpen sedan delvis ”sorterat om”…..och vad han sen säger till Mamman om det hem deras son ska vistas i i ett dygn??…..Ring soc!!?”

Jag funderade också senare på om XX kanske ångrade sej – att han velat lana här – när han snubblade runt bland bajs- och kisshögar och kände DOFTEN! Och när han fick putta undan valpen som försökte äta upp hans grillade kycklingben då han satt i soffan och åt….

Googlat diskberg.

Eller när han försökte ställa sin tallrik ovanpå ALL ANNAN disk i köket, när han ätit upp sin kyckling och sina pommesfrites….

Eller när han skulle gå och lägga sej på morgonkulan, och Minsting ropade på mej ( som försökte sova, vilket var svårt eftersom Fiona (vår bebis) hade svårt att förstå varför vi skulle sova i Ett Annat Rum….

….eller så var det för att hon blivit lös i magen och bajsade förton FLER, och mycket mer illaluktande och löööösa, högar än vanligt.

”Mamma! Kom och plocka upp bajset som ligger i Mellans rum!” (där XX skulle sova)

Jag vinglade upp, med håret på ända, med Fiona huggandes i vaderna – typ! – och torkade upp högarna, som STANK (!), i Mellans rum, samt allt kiss hon också lyckats producera under natten…

Hur mycket kiss och bajs får plats i en liten skrutthund egentligen?!?

Jag undrar verkligen om XX ångrade sej då?

Det tar ett tag innan STANKEN lägger sej nämligen….

Och jag VET att XX har Väldigt Ordningssamma och Duktiga föräldrar!

Undrar vad han kommer att säga när han kommer hem?

Jag kan bara föreställa mej. Men försöker låta bli….

Men what the heck!

I am me, och vad gör det om hundra år!

Det viktiga är ju att Carpe Diem.

Och det gör jag, så gott jag kan.

Dessutom ääääälskar jag den lilla bitiga, bajsande och kissande Galningen vi tagit hem. Mitt i allt är  hon Helt Underbar!

Så det så!

🙂

 

Pirret har övergått i…oro /erviluca

Postat den

Äh!

Min inställning Inför Något är nästan alltid: ”Det kommer att gå BRA!”, så jag mår iallafall bra tills det SKER. SEN kommer ”smällen”, när det INTE funkat/funkar.

Nu är vi mitt i ”smällen”. Det funkar inte. Tror jag. Och då startar min ”mamma-oro”….

…eller snarare väcks Tigern i mej!

Jag är Den som Kämpar För Mina Barn ”genom eld och över höga berg”. Typ.

Jag KAN gå genom betongväggar för mina barn….eller åtminstone klättra över dom.

Nu måste jag bara hitta en stege.

Jag har fullt upp med att leta. Har ingen stege hemma nämligen.

Mellan har haft ”skol-otur” genom hela sin skoltid, så nu trodde jag oturen skulle släppa, men icke!

bild fyrklöver

Det kändes som om det liksom var Hans Tur, att ha Tur.

Men det tyckte inte Ödet, eller Gud eller Den som Styr.

Mellan kom till sin Nya Gymansieskola igår. Jag hade peppat honom full med en massa positiva argument till hur BRA det kan blir FAST man få gå på sitt ”andra-hands-val”.

Själv kom jag ju in på mitt ”11-handsval” (ja, mitt ELFTE-hands val!)  när jag började på Högskolan i Östersund för hundra år sedan. Dessutom kom jag in som 16:e reserv, 1 månad efter skolan börjat! Och ändå blev det  jättebra!

När Mellan kom hem berättade han att dom varit 4 stycken (FYRA) i hans klass, men dom ska vara 6 stycken (SEX) så två var inte där…. men att dom troligen skulle slå ihop dessa 4-6 stycken med åk 2….

”Eeeeeh…jaha?! Det blir kanske bra….?”

Jag tittade på schemat, och det såg ju bra ut, av vad jag förstod….

Men Mellan som hoppats på ”En Större skola” än han gått i förut, en ”Större” klass och helst inte i Åkersberga…hamnade alltså i en liten skola med bara 4-6 elever (vi kan avrunda dom till 5 tycker jag) i Åkersberga.

*suckar*

”Upp till Kaaaaamp emot….” VAD? Vad ska jag kämpa emot?? Mellans poäng, som inte räckte till förstahandsvalet? Att poängen var för höga: ”SÄNK POÄNGEN för Mellans skull!” ?? Att dom tar in så få elever och gör till en klass? Är inte det bra?? Var skulle han annars gå??

VAD??

Jag kommer nog på något.

Jag hittar nog en svårforscerad mur, och sen en stege, så att jag kan klättra över.

Allt brukar lösa sej.

……………………….

………annars får jag väl skicka honom till min syster i Florida ett tag!

Vad säger du om det, Sis, Over-There??