RSS Flöde

Etikettarkiv: skolan

Förvaringsplats sökes….typ. /erviluca

Postat den

 Victors födelsedagsmiddag 13-09-08 007

Idag har vi firat att Äldste Sonen har fyllt ….år. Unbelivable gammal har han blivit. Inte gammal GAMMAL, men gammal för att vara min son. För JAG är ju typ 30…. fast lite plus. 30+. Typ. Eller kanske 30+10+…..typ. Eller 30+10+10+….. HUR kan jag då ha en son som är 30!?!

UN BE LI VA BLE !

Rewind liksom, eller nåt.

Hur gick det till???

SWOSCH! SÅ gick det till. Med blixtens hastighet blev han 30.

Fast egentligen inte. För graviditeten var låååååååååååång. Det första året med Äldste Sonen var låååååååångt, och mycket hände. Sen fortsatte det att vara MYCKET TID….

Men fr o m att han började skolan…började tiden snabba på….Sen gick den fortare och fortare….Lågstadiet – mellanstadiet-högstadiet-30 år! Typ så.

Jag undrar om han ens är torr bakom öronen….Kanske måste kolla. 

OM jag vetat att tiden skulle gå fortare och fortare hade jag……….

Ja, vad hade jag gjort då?

 

Inget annorlunda troligen. För jag har ju alltid tänkt på att Fånga Dagen, och hela tjolavippen, men till slut blir man rätt trött…på att fånga dagar. Det blir lite fullt. Liksom.

Där är jag nu.

Jag har fångat så många dagar att jag inte längre vet var, och hur, jag ska förvara dom.

Typ.

Så nu måste jag skaffa något slags förvaringsutrymme någonstans.

Vet du något bra, och billigt?

😉

 

Annonser

Nedräkning/ erviluca

Postat den

 

Nu är det nedräkning, inför SEMESTERN. Det ska bli så sköööönt!

Jag har alltid en tanke om att jag ska få viiiila och bara har det luuuugnt, men sen dyker Semestern med Vardag upp och sååå lugnt blir det ju inte….

….om man har barn….

….men å andra sidan är barnen numera tonåringar och sooooover halva dagarna, så DET är ju skönt! Faktiskt.

Många Vuxna Föräldrar tjatar på sina tonåringar och BEKYMRAR sej över att dom bara sooooover och soooooover, men efter att ha haft barn som vaknat vid 5-6-tiden i ”fyrahundra år”, tycker jag att motsatsen är sååååå skön! Nu är dom nästan vakna till 5-6  på morgonen istället! Typ.

That´s the way it is for teenagers. Det är bara att Gilla Läget ett tag, och sen går det över. När dom börjar skolan igen, och sen ger sej ut i arbetslivet med allt vad det innebär, får barn (och säkert vaknar deras barn sen 5-6 varje morgon….”ha ha!”….och så börjar allt om….).

Grejen är att man måste laga mat, diska, städa, tvätta FAST man har semester. JAG tycker att sånt borde försvinna under semestern. Jovisst, om man åker bort och bor på hotell ett tag – DÅ försvinner det ju….MEN jag har inte den ekonomin (just nu…. 😦   ….och kanske never again….  😦   ), så vi får stanna hemma och städa, tvätta, diska, skura, laga mat och hej och hå!

STACKARS MEJ/OSS!

Jag TYCKER att man ska få tycka synd om sej själv ibland. Faktiskt. Annars är det  ingé kul. När det är kul.

……………………………………………………………………………………………….

 

Jag tycker också att människor måste förstååååå att BARNDOMEN SPELAR ROLL. För ibland säger ”folk” att ”han kan väl inte skylla på barndomen hela sitt liv heller!”. Näe, säger jag då, MEN det blir BEGRIPLIGT med hatet och ondskan om man inser att denna människa har inte fått uppleva annat. Och bär på en massa förtvivlan, ilska och sorg…som får utlopp i hatet.

 Några klarar sej igenom barndomen helskinnade ÄNDÅ. Detta beror på att man är född olika stark och att man har olika förmåga att fånga upp ”solglimtarna” i tillvaron. Barn som blir BRA som vuxna, TROTS en Eländig barndom kallas för MASKROSBARN.

 

 

Jag tycker det är viktigt att förstå det. Det är så sorgligt när man träffar ”trasiga” vuxna, som beter sej som Idioter som vuxna, som blir missförstådda om och om igen, och får på så sätt ”vatten på sin kvarn” (= ”Ja, ALLA människor är DUMMA!”), istället för att dom får lära sej att det FINNS godhet och förståelse här i livet.

…………………………………………………………………………………………….

Men men….det var inte det jag skulle skriva om.

Det är bara så rörigt i hjärnan just nu. Kanske för att jag ”nedräknar”….(jag har ju ändå dyskalkyli….så en nedräkning för mej blir lite huller-om-buller (”10-9-8….6?…4?…5!…Nej! 7!!!….var var jag nu då?” ….eller :

 ”Vad-ska-vi-göra-på-semestern?-Får-jag-träffa-syrran-när-hon-kommer-från-USA?-HUR-blir-det-på-mammas-80-års-dag?-Kommer-jag-NÅGONSIN-att-träffa-någon-man-och-bli-kär-igen?-Ska-jag-gå-ut-med-hundarna-i-skogen-idag?-NÄR-ska-jag-skriva-mina-böcker-och-vilken-ska-jag-börja-med-av-alla-ideéer?-Hur-ska-familjen-Svensson-klara-sej-över-sommaren-utan-samtal?-Kommer-min-ekonomi-att-börja-fungera?-HUR-har-jag-blivit-så-tjock?-Är-jag-tjock?-Varför-är-mamma-K-så-hård-mot-sina-barn?-Hur-kommer-sommaren-att-bli-för-mina-älskade-söner-som-jag-vill-allt-gott-fast-vi-inte-ska-åka-någonstans?”

Och det var bara en bråkdel!

Gissar hur det är att vara jag?!?

Fast alla kanske har det så….? Vad vet jag? Jag lever ju bara I mej!

………………………………………………………………………..

Dags att jobba!

 

En seriemördare intervjuvas…./erviluca

Postat den

Jag ser slutet på en dokumentär om en ”seriemördare”, som sitter i/på Death row (?) i USA. En journalist intervjuvar honom programmet igenom.

Man får veta att mördaren har dödat  två kvinnor, på bestialiska sätt, och hur det gick till och hur polisen vaktade och jagade och väntade ut honom och ”bla bla bla”…..Snark!

Ja, fy och usch, vad han är hemsk och dum och elak och störd. Såja. Nu vet vi hur hemsk han är. Tack och adjö, liksom.

SEN, i förbifarten, intervjuvar journalisten (dokumentärfilmaren? Jag vet inte vad han är, eller vad han vill kallas), mördarens syster och DÅ, tycker jag, kommer det intressanta fram: Nämligen HUR blev mördaren mördare? Och hur blev han så ISKALL? Hur blev han psykopat, liksom?

Systern berättar att dom var 5 barn i familjen. En tog livet av sej som vuxen, en dog av en överdos, tre blev missbrukare+ kriminella (det hör ju oftast ihop) och ”Mördaren” blev dessutom mördare.

”Hur?”

”Varför??” undrar jag.

Folk föds inte onda. För det mesta!

TILL SLUT kommer det fram:

”Mördaren”  blev MYCKET svårt misshandlad av sin pappa, och resten av familjen (som tvingades slå sin bror), dagligen. Barnen i familjen blev också utsatta för diverse andra övergrepp – bl a sexuella. ”Mördaren” var så blåslagen i sin barndom att han långa perioder ”skämdes för att gå till skolan” eftersom han blev ”retad i skolan” för att han var så blåslagen. Han ville heller inte vara med på gympan i skolan, eftersom alla sår och skador syntes då!

Ofta satt han inlåst i sitt rum för att han ”varit dum”. Ofta var anledningarna till att han blev blåslagen påhittade av hans mamma och faster (berättar systern).

Sen blev han missbrukare, och därefter började han slåss och tutta eld på saker.

Konstigt?

Näe, helt ”normalt” utifrån dom förutsättningar han fick.

Faktiskt.

Näe, jag tycker inte man ska ”ursäkta” mördare, eller ”tycka synd om dom” så att dom ska komma undan sitt straff, men jag tycker det är för JÄVLIGT att barn ska behöva växa upp på detta sätt, och jag tycker det är för JÄVLIGT att barn som lever i HELVETET under hela sin barndom, dessutom ska straffas genom hela sitt vuxna liv, eftersom dom inte lärt sej godhet eller fått kärlek alls.

Jag tycker helt enkelt det är för JÄVLIGT vilket liv vissa får utstå!

Näe, det finns inget annat man kan göra med en sådan FÖRSTÖRD människa, än att låsa in honom! Men för i helvete: Han föddes inte sån! Han SKAPADES av sina föräldrar till att BLI sådan!

 

Och kanske for hans pappa, å sin sida, lika illa under SIN uppväxt!

Men VARFÖR ser ingen helvetet vissa barn lever i, och varför sätter ingen stopp?? HUR kan ett barn vara ”blåslagen” dag ut och dag in, arg och förtvivlad och ledsen, och ingen SER eller UPPTÄCKER vilket helvete dom lever i??

Nu utspelade sej visserligen det här i USA, men även där har dom väl socialarbetare, lärare i skolorna osv.

Jag kan inte låta bli att se ”det lilla barnet” i seriemördarens ögon, se hans sorg och övergivenhet, och det gör ONT i mitt hjärta.

 

Och när intervjuvaren säger att han ska hälsa från mördarens pappa (som han inte träffat på 10 år) att: 1. Din pappa hälsar att han älskar dej. 2. Din pappa hälsar att han avskyr dina handlingar, så önskar jag att mördaren ska svara: ”För i helvete! Det var ju MIN PAPPA som skapade detta monster jag blivit! Be honom dra åt helvete!!” Men det gör han inte. Han får tårar i ögonen, och så säger han: ”Åh, vad skönt att höra att pappa älskar mej.”

Barns längtan efter att få bli älskade och få kärlek av sina föräldrar är så….otrolig!

Barn är så lojala – ända in i Helvetet. Och sen tillbaka.

Jag slutar aldrig att förundras.

Över Dom Fantastiska Barnen.