RSS Flöde

Etikettarkiv: dej

Fiona – en slavdrivare…. /erviluca

Postat den

Och det är jag som är slaven….

Fast jag TROR att jag är ledaren.  I am The Packleader.

In your dreams  (säger Fiona – iallafall ibland).

För när jag GÖR SAKER, såsom att diska, städa, tvätta osv – då är Fiona lugn och nöjd.

Men när  jag ”bara sitter” och tittar på TV, då tycker hon: ”Kom igen! Gör något! Ställ dej upp! Gå ut! GÖR NÅGOT!!”

Vad exakt hon vill att jag ska göra vet jag inte alltid, men hon står och ser uppfodrande ut, stirrar på mej och säger: ”VOFF!!” och det låter som ”KOM IGEN DÅ!!!”.

Jag säger ”Nej, jag ska sitta nu. Gå och lägg dej!”.

”VOFF!!!” säger hon uppfodrande och stirrar på mej som om jag Borde Veta (Bättre?).

”Men jag vill VILA lite”, säger jag.

”VOFF!!!” säger hon.

Och hon ger sej inte.

augusti 2013 hundar 004

Sen går hon och hämtar min Bästa Sko, så att jag MÅSTE resa på mej, ta den och säga ”NEJ!”, hytta med pekfingret och…. rynka på ögonbrynen.

Sen börjar vi om från början:

1. VOFF!

2. NEJ!

3. VOFF!

4. NEJ!

5. Hämta sko.

6. NEJ-PEKFINGRET-ARGA ÖGONBRYN

Fine

Da Capo al Fine

Ofta tittar jag på klockan när hon börjar, för att se om hon kan vara kiss-eller bajsnödig. Och varje gång kan jag konstatera: ”Nej, hon kan inte vara nödig igen”.

För några månader sedan gick vi ut varje gång hon sa ”VOFF!!”, men det blev ett eeeevigt utgående….Ut och in och ut och in och ut och in. Men det kanske var det hon lärde sej då; Om man säger ”VOFF!” så fort matte inte gör något, så får man gå ut. Liksom.

Lurad!

 

Lycka eller nåt sånt…. ? /erviluca

Postat den

Hej och hopp med alla Goda och Kloka Tankar och Intentioner (eller vad det är)

Hej och hopp, vi väljer att vara Lyckliga

och bakom molnen finns solen

och alla moln är inte grå

Hej och hopp, vi väljer vår Framtid, baktid och hela fadderullan

Mår du dåligt är det för att du väljer att må dåligt

Hej och hopp – du mår bra! Idag! Just nu! För du väljer så.

Annars är du misslyckad

(och då har du ju valt det, förstås)

 

Men misslyckad kan du inte vara om du VÄLJER att tolka livet på Rätt Sätt –

nämligen med ett Leende på läpparna och med Lycka i ditt sinne

Tjohej tjohopp!

Räckte inte pengarna den här månaden heller? Nej, det gör inget. Bara du ler och ser glad ut för då har du valt Lyckan!

Hej och hopp, mår du dåligt? Är du ledsen? 

Nej, nej, nej – du har bara VALT att tolka det du upplevt negativt.

Välj att tolka det positivt istället!

Va, tog Kronofogden alla dina saker??

Men det var nog ditt eget val, och då kan du ju leva ”sak-fri” – hej och hopp så skönt att slippa alla prylar!

Eller hur?

Hej och hopp, har du fått en svår sjukdom? Men då är det Meningen att du ska lära dej något av Ödet och Livet och Gud!

VAD?!?

Inte vet jag, men du kan VÄLJA att ändå vara glad och POSITIV!

Gör det ont? Mår du illa?

Nejdå nejdå, det är bara det VALET du gör!

Är du rädd? Är du ensam? Är du olycklig?

Tjo och hej, det har du valt själv!

Det är bara att fokusera mot Ljuset i tunneln och se solen bakom molnen och hitta vägen som är rak….

…eller nåt!

Va?!

Blev du av med hus och hem?

Lämnade din kvinna dig?

Men då är du ju helt fri nu!?

Och kan göra vad du vill!

Tänk vad skönt det är att tänka Positivt!

Att välja GLÄDJE OCH HOPP!

……..

Eller, hur var det nu?

………..

En Underbar Kvinna! /erviluca

Postat den

 

ALLA borde ha en Svetlana i sin närhet! Tänk vad livet skulle bli så mycket härligare då!

Svetlana kommer från Ryssland, men bor nu (?) med Kurt i Skellefteå (fast han säger ”Skellefte”). Det var en dokumentär på TV2 igår om ”Svetlana och Kurt” och ååååååååh, vad jag är glad att jag råkade hamna på den kanalen!

För hädanefter, när jag känner mej lite seg eller trött eller ledsen….så ska jag bara tänka på Svetlana, så blir jag GLAD!

Direkt!

Vilken otrooooligt härligt underbar människa! Så rak, så tydlig, så OPTIMISTISK, så levnadsglad, så….alldeles alldeles underbar!

I den sista ”scenen” i filmen sitter hon och hennes Kurt på en bänk i skogen mitt i vintern, vid en fors. Svetlana utbrister att det är ”helt ONDERBART!” där i snön vid forsen. Sen tar hon fram en liten ask, tittar på sin älskade Kurt och säger: ”Voill do gifta dej?”. Det vill han! Klart han vill!

Det vill jag med!

 

 

Barn äger! /erviluca

Postat den

Jag älskar barn. Jag har alltid älskat barn. Jag kommer alltid att älska barn.

Givetvis älskar jag mina egna MEST, men åh, vad alla barn är härliga!

Så äkta, så raka – så…..underbara!

Jag älskar att prata med barn, leka med barn, titta på barn, STUDERA barn! I alla åldrar.

Varje gång jag träffar ett barn, tänker jag: ”Åh, vad jag älskar barn!”

Ibland när jag varit på någon bjudning där det varit ett gäng barn, har jag hamnat bland barnen, och mått så bra, men nästan skämts för att jag väljer att sitta på golvet och leka ”mamma-pappa-barn” istället för att umgås med dom vuxna…

Idag träffade jag en 10-årig kille som haft det lite jobbigt i livet. En helt underbar kille! Han ska prata med mej om det våld han bevittnat, men vi pratar om ”allt möjligt” eftersom han tycker ”det är så kul att prata med dej”. Det kan han väl få, då´rå!

Jag gör lite listor där han får säga vad som var Värst och ”HUR illa det var på en skala från 0-10”. Han svarar snällt och lydigt. Men han verkar lite uttråkad så jag frågar honom vad han VERKLIGEN vill prata om.

”Jo, jag har en grej som jag vill fråga dej….”, säger han då.

”Fråga på bara!” säger jag.

”Jo, jag undrar när man får sitt Adamsäpple?” frågar han då.

Givetvis blir jag lite överraskad av frågan, men det är just det här som är så HÄRLIGT med barn: Dom är så äkta och raka! Det var just DEN frågan som var viktig för honom just då, och dessutom kanske det var lite svårt att fråga mamma – jag vet inte. Men han tyckte att jag verkade vara en person som kan svara på en sån fråga.

Sen pratar vi om puberteten, och jag får veta att han ”absolut inte” vill ”få hår lite här och där” och att han ”absolut inte” vill ha ett adamsäpple. Han vill vara, och se ut som, han gör JUST NU hela livet!

Jag förklarar att han säkert inte vill det om några år, att man förändrar sej, att mina söner sa likadant i samma ålder, men att dom några år senare ville utvecklas, precis som ”alla andra”. Jag ser att han nästan inte tror mej, men han nöjer sej med svaret.

Vad man har Adamsäpplet till vet jag inte riktigt, så det lovar jag att Googla.

Den killen är bara UNDERBAR!

Jag sa det till honom idag: ”Du är så himla MYSIG!!” sa jag.

”TYCKER DU??” sa han.

Sen skrattade han lyckligt och sa, liksom rakt ut i luften: ”Jag är mysig”.

Varningar! /erviluca

Postat den

 

Eftersom jag inte är säker på om jag kan drömma Sanndrömmar eller inte, är det bäst att jag varnar dom som eventuellt kommer att utsättas för Framtida Faror.

Storing: När jordbävningen kommer; Ställ dej intill mej, för där du står kommer det att bildas ett stort hål. Jag minns inte om man skulle stå nära hus, eller INTE nära hus när jorbävningar kommer, men jag står intill det vita trähuset och klarar mej.

Mellan: Akta dej för dom fattiga männen i konstiga kläder! Dom är inte snälla! Fast dom lurar dej att tro det! Och när du sitter i den där aulan och lyssna på en föreläsning, ska du INTE ta emot ”medicinen” som du får av en ”snäll kille”! Han är INTE snäll. Han är ond! Han lurar in dej i värsta knarkhärvan!

OCH åk inte med på den där ihopbyggda flotten efter jordbävningen. Den som är byggd av dom fattiga männen. Dom kommer att lura dej!! Oj oj oj!

Minsting: Åk inte iväg i den vita bussen! Det är inga goda människor som kör den! Dom försöker lura i dej att jag är död. Det är jag inte! Dom kör åt fanders och kanske vi aldrig mer träffas om du hoppar på den bussen! Gå istället till det vita huset och invänta jordbävningen med mej. Vi kommer att klara oss om vi står där i hörnet under altantaket!

Puh!

Jag är helt slut, så nu måste jag vila, efter att ha kämpat som en idiot för att rädda mina barn hela natten!

 

 

Jag har längtat…. /erviluca

Postat den

Hej Bloggen!

Jag har längtat efter dej. Nu vet jag inte var jag ska börja med alla tankar som far runt i huvudet, oskrivna. Det har blivit lite kaos där inne.

 ”BLIVIT?!?! Ha ha ha ha! Det är väl Kronisk Kaos därinne!!”

Hm.

Och vad fick du luft ifrån?

februari 2013 hundarna 066

Jo, så illa har det blivit….så att jag pratar med mej själv. Och pratar jag inte med mej själv, så pratar jag med hundarna. Dom ”svarar” med ögonen. Ibland med huvudvridningar. Ibland svarar dom inte alls. Då får jag byta samtalspartner.

 Igår pratade jag med DAMMSUGAREN. Det samtalet ska jag skriva ner sen. I morgon. Det var ett Mycket Intressant Samtal.

Not.

Det är tur att ingen hör en när man går omkring och pratar med en brummande dammsugare. Jag hörde liksom svaren i huvudet.

Typ.

Är det så det är när man ”hör röster”?!

Näe, jag tror inte det.

Eller hoppas.

Alltså jag hoppas att det inte är så. Att jag ”hör röster”, alltså.

Pust!

Ibland är det svårt att förklara.

Men Guuuuud vad jag längtat efter dej, Bloggis!

😉

Pukor och trumpeter? /erviluca

Postat den

Minsting står bakom busskuren och sparkar i snön.

Han lyser upp när han får syn på mej, och/eller hundarna (Fiona ääääääääääälskar Minsting!!!), och slutar sparka.

”Meh! Står du KVAR här??” säger jag förvånat och upprört.

En otrooooligt dum fråga – jag vet!  : ”Näe, jag har åkt”…eller?

”Missade du bussen? Eller har det inte kommit någon?” frågar jag vidare (för på fråga ett är ju svaret rätt självklart…).

”Eeeeh…jo….men….*mummel mummel*”

”Vad säger du?!? Har det kommit någon buss eller inte?!?”

”Eeeeh, jo….men jag visste inte….*mummel*…”

”Vad visste du inte?”

”Vad det skulle stå på bussen….”

”Men jag saaaaa ju det! Jag saaaaa ju att du skulle åka med buss 623H! Dessutom, om man INTE minns vilken buss man ska åka med kan man alltid fråga! Du har väl en mun?” säger jag och tittar noga mot hans mun….

”Ja, jo…men jag VISSTE INTE….”, försöker han igen.

”Du visste inte vilken buss du skulle ta, så därför ställde du dej BAKOM busskuren?!? Hur tänkte du då?” Jag är uppriktigt intresserad av svaret.

”Eeeeeh…..vet ´nte…”

”Tänkte du att det skulle stå: M I N S T I N G   S K A   Å K A   M E D   D E N  H Ä R  B U S S E N ! på den rätta bussen?!”

”Näe….” *flinar*

”Tänkte du att busschauffören skulle hoppa ut, springa fram till dej, och med pukor och trumpeter sjunga en liten sång och sedan säga VÄLKOMMEN PÅ BUSSEN KÄRA MINSTING!!”

”Näe….” *skrattar*

”Hur tänkte du då?”

”Eeeeh….men jag visste inte vad jag skulle säga…”

”Du kunde ju pröva med: Har ni herrkläder i den här affären?”

”Eeeeh….meh!” *skrattar*

”Eller varför inte: Säljer ni muffins här??”

”Meh! Men jag visste inte vart jag skulle!” förklarar Minsting

”Nähäää…men VART ska du någonstans då? Till Sala? Eller möjligen till Spanien??”

”Nä….men, liksom vad stationen heter…”

”Men om du inte minns vad stationen heter, minns du väl vad skolan du går på heter iallafall?? Och bussschaufförer brukar ha koll på sånt…iallafall ibland…och vet inte han/hon, kanske någon annan vet….bara man frågar….”

”Jamen, jag tänkte inte på det….”

”Men VAD tänkte du då, när du stod där bakom busskuren?”

”Eeeeh….hur jag ska komma vidare i World of Warcraft* !” svarar Minsting glatt.

Ridå!

————————————————————–

*Fotnot: Han sa ett annat spel, men minns inte namnet på det, så jag tar ett spel som väl alla känner till istället.

Han mumlar OCH ”missar” bussen…/erviluca

Postat den

 

Ååååh, vad skööönt det är att ha så stora barn att dom fixar mornarna nästan själva, håller koll på klockan och piper iväg själva, i tid, på morgonen, tänker jag när jag står i duschen och låter duschens strålar smeka min lekamen…Eftersom en ”Huvudvärks-period” startade igår, är det extra skönt att duscha hett, och låta vattnet mjuka upp stela och värkande nackmuskler (eller vad det är som sitter där och gör ont!).

Efter duschen sätter jag mej i soffan, slänger en blick på klockan – ”08.00” – och konstaterar att Minstings kängor står kvar i hallen. När börjar han idag, tro? tänker jag och går till hans rum.

Han sitter vid datorn. Suprise?!?

Not.

Jag: ”När börjar du idag?”

Minsting: *mummel*

Jag: ”Va?!? Jag hör inte!”

M: *mummel*

J: ”JAG HÖR INTE!  DU MUMLAR!!”

M: ”…vet´nte…”

J: ”VET DU INTE när du börjar?! Näe, du har ju bara gått i 7:an i 7 månader, så det är klart…det måste vara svårt…!” fräser jag irriterat.

M: *mummel*

J: ”Men klockan är 8.00! HUR tänker du ta dej till skolan??”

M: *mummel*

J: ”VA!?!”

Jag håller på att krypa ur skinnet av stress! Jag står inlindad i handduk och med blött hår – så OFÄRDIG så det är inte klokt! – och jag tänker att Minsting har bestämt sej för att Stanna Hemma. Detta gör mej Gaaaalen!

M: ”Jg kn nte”

Jag tyder detta otydliga uttalande till: ”Jag kan inte” och blir ÄNNU MER stressad och irriterad.

J: ”Fåna dej inte! Vaddå – KAN INTE?!?”

M:*mummel*

Alltså: Så här håller vi på fram och tillbaka en lååång stund! Och jag får tre hjärnblödningar och två hjärtstopp under tiden! Iallafall mentala/psykiska. Samt fyra utbränningssyndrom….typ.

Till slut har jag tagit reda på när bussen går, fixat ett SL-kort och puttat iväg Minsting ut genom dörren.

”Slow-motion-Minsting”.

Varför blir dom så ”mumliga” och så ”slow-motioniga” när dom är i tonåren??

Jag pustar ut.

Klär på mej, sminkar mej och klär sen på mej för att gå ut med hundarna.

”Jag måste nog se om Minsting kommit iväg”, tänker jag sen, och går med hundarna till busshållplatsen.

Där står…..Minsting!

Bakom busskuren. Och sparkar i snön.

HerreGuuuud! tänker jag.

 

Fortsättning följer i nästa blogginlägg.

 

 

 

 

 

Lev och må bra! Annars…. /erviluca

Postat den

Jag skulle så gärna vilja ge Världen åt mina barn!

Och ALLT!

Ibland bara överfaller mej känslan av Kärlek för dom – alla fyra!

Och då vill jag bara HÄLLA Kärlek och Omtanke och Godhet över dom, och sen ställa ett Stort Jävla Skydd – som en betongmur – runt dom, som skyddar dom mot allt ont och alla dumma!

När Mellan säger:

”Jag tänker sticka till USA direkt efter gymnasiet!” så blir jag Rädd och Stolt och Glad och Orolig och Nöjd i en salig blandning.

Och jag vill bara säga:

Men OM du kör bil – kör försiktigt! Och stanna inte och hjälp någon galning! Akta dej för Dom Dumma; det syns inte på dom, så du måste vara försiktig…och prova inga droger och akta dej för…ALLT!…..

…..ÅÅÅÅK INTE!!!!”

Jag VET att jag egentligen vill att alla mina barn ska åka runt i världen, uppleva och få erfarenheter – både bra och dåliga – för att lära sej och bli kloka och erfarna vuxna,

…..men samtidigt vill jag låsa in dom i ett vadderat rum och bara släppa in kärleksfulla och snälla människor där, som är Godkända av MOI (!)….

…och så kan dom få sina erfarenheter, och lärdomar. via TV:n – serverade liksom.

Ibland kommer ILSKAN mullrande:

”OM NÅGON JÄVLA IDIOT SÅ LITE SOM RÖR NÅGON AV MINA SÖNER, SÅ HAN SKADAS, ELLER GÖR SEJ ILLA PÅ NÅGOT SÄTT, SKA NI FANIMEJ FÅ SE PÅ EN TIGERHONA SOM HETER DUGA!!! FY FAAN! JAG SKA HAUNT:A DEN MÄNNISKAN TILLS DEN BEEER OM NÅÅÅÅD!”

Och om någon av dom skadas svårt i en olycka el dyl….då vet jag inte vad jag gör! Bara TANKEN gör ONT!

”LEV och MÅ BRA, för min skull!”, om inte annat….har jag lust att säga.

Och samtidigt släpper jag ut mina söner, så fritt jag bara kan, för att jag tror det enda sättet att ”lära sej flyga”, är att pröva – att göra det!

Huvva!

Och jag är TACKSAM över att jag inte var mamma till mej själv!

HUR orkade hon?!

Jag som ”kastat mej ut” om och om igen, hela livet!

Jag, som ”sprang iväg och gifte mej” sådär lite ”hejsan-hoppsan” utan att varna i förväg!

Pust!

Jag, som hoppade in i en liten Fiat, i Spanien, med ca 10 okända spanjorer och min 14-åriga lillasyster…för att ”dom ska köra oss hem!”…..och så gjorde dom det!

*ryser*

Så; mina snälla rara söner:

Lev och må bra!

Annars…..

….. får ni stryk!

😛

 

 

En vanlig början på en vanlig dag /erviluca

Postat den

Vaknar av att en stor tass dunkar på madrassen: ”DONG!” låter det.

Tittar in i ett par otrooligt kärleksfulla ögon, och samtidigt får jag ett meddelande via  brainreading (vad sjutton heter det?!): ”Jag är hungrig OCH kissnödig!” säger meddelandet.

Jag kliver upp och häller upp 2 dl torrfoder åt Jättebebis. När hon äter klär jag på mej för att gå ut.

Morgonpromenad med små vassa regndroppar som liksom sticker i skinnet på kinderna.

Jättebebis bajsar, båda kissar.

När vi kommer in äter jag frukost och lägger mej sen i soffan för att SLAPPA. Jag är TRÖTT, nämligen.

Läste bok halva natten. Typ. Och drömde sen om Felicia Feldt (Anna Wahlgrens dotter). Hon skulle bara VETA att jag faktiskt nu ”fixat till” hennes barndom, så hon behöver inte må så dåligt längre. 😉

Tittar på ”Bachelorette” och skäms så att jag måste gömma mej bakom kudden. ”HerreGud människa!” fräser jag irriterat åt henne, när hon gråååååter stora krokodiltårar för att EN av dom kvarvarande männen berättar att han har känslor kvar för sin ex flickvän, och därför måste lämna programmet. ”Men åååååh! Ge dej nu! Du har ju två män kvar, som du sagt att du är kär i och kan tänka dej leva resten av livet med! Hur många måste du ha för att vara nöjd, liksom?!”

Annandag jul 2011 084

Jag pratar högt med henne, för att jag är så upprörd, så hundarna tittar sej omkring och undrar vem jag pratar med. ”Hon på TV:n är ju inte klok!” förklarar jag för Milton. Han ser ut att förstå. NOT. Han ser faktiskt aldrig ut att förstå. Hans blick är lika ”tom”, fast väldigt snäll, nästan jämt. Han ser ut som ”Öööööööh???!!”.

Fiona ser mer ut som: ”Fattar du inte vad jag försöker säga till dej?!? Är du DUM eller?!?” när jag inte fattar hennes stirrande, och otroligt tydliga, blick (tycker hon).

Nåja.

Fiona tycker INTE att jag ska titta på Bachelorett. Hon tycker inte att det är bra för min utveckling, säger hennes ögon. Typ. Så hon försöker få mej att leka: Hon hämtar den ena grejen efter den andra för att jag ska leka med henne med den, men hon får inte riktigt igång mej. Jag fortsätter uppröras över Bacheloretten.

Men när hon börjar rota i papperskorgen i badrummet blir jag tvungen att resa mej upp för att gå dit och BANNA henne. Sen sätter jag mej vid datorn istället, eftersom det tydligen inte går att ligga i soffan och slappa….

…och då lägger sej Fiona vid mina fötter och somnar!

Jävla hund!

Eller inte.

Först ska hon väcka mej och sen ska hon sova när jag är riktigt vaken. Typ.

Men nu ska vi äta igen – alla tre.

Sen blir det långpromenad, i STICK-regnet.

See you later – alligator!