RSS Flöde

Etikettarkiv: inse

Halv förkylning? /erviluca

Postat den

 

Jag är täppt i vänster näsborre. Inte alls i höger. Där är det torrt och fint.

Fast jag har ont i HEEELA halsen, och den är svullen och röd. AJ! Typ.

I morse tyckte jag sååååååå synd om mej själv (man mår ju ofta som sämst när man precis vaknat…), och förstod inte hur jag skulle stå uuuuuut med halsontet. Men sen kom jag att tänka på min migrän….och då var det som om ”lite (JÄTTEMYCKET) halsont” inte var nåt. Typ.

Åh, vad jag älskar uttrycket ”typ”! Det kanske märks….?

 

Jag har  mer och mer insett att jag börjar bli…vuxen. Typ.  😉

Inte bara vuxen vuxen, utan gammel-vuxen. Eller….(håll i mej!): Medelålders.

*ryser*

Näe, det är INGET fel på medelålders människor. Det är INTE fel på några människor alls, egentligen….

…men JAG vill inte gå omkring och vara medelålders – vara Tant.

”Där går en tant”.

Näe, så vill jag inte att det ska vara.

Men det ÄR så.

Bit ihop och inse det nu, kära jag.

Men det var som om det var ett JÄTTESKUTT mellan 40 och 50. Jag hann inte med. Jag var 30 ”igår”, typ. Men i övermorgon fyller min äldsta SON 30!

Vi har blivit jämngamla!

Det är inte klokt!

Och jag lovar att han inte tycker att jag är jämngammal med honom. Och jag looovar att han tycker det är jättefånigt att jag tjatar om ålder. Och jag looovar att han tänker att han aaaaaldrig ska bekymra sej över SIN ålder eller vara upprörd över att han blivit ”så gammal” (i år räknat) osv.

För JAG skulle ALDRIG bli sån (som jag är idag)! Jag skulle INTE tjata om ålder och inte tycka att jag var min ålder och allt det där….

Tänk att vi går utmed samma väg allihop ändå….

…och tänk att jag den sista månaden tänkt ”det var bättre förr” massor av gånger, FAST JAG ALDRIG SKULLE SÄGA SÅ eller bli ”sån”….

Faan!

Nu går jag och lägger mej och snorar ilsket på kudden med min vänstra näsborre!

😦

 

Annonser

En LYCKLIG barndom /erviluca

Postat den

december -11  -- januari -12 043

Jag hade en LYCKLIG barndom.

Det slår mej, som ett slag i Solar Plexus, när jag är ute och går på morgonen med hundarna: ”POFF! – Öh!”

Solen skiner, fåglar kvittrar, gräset växer så att det nästan hörs – allt känns fräscht och ”återuppväckt” efter nattens regn. Humlor surrar, hundarna är glada och det är SOMMAR!

Idag är det Skolavslutning för Minsting. Och det är FÖRSTA GÅNGEN på 23 år (!!!!) som jag INTE går på en skolavslutning. Det känns….konstigt! Tomt. Som om jag Missar Något Viktigt – som om jag GLÖMT något.

Fast det har jag inte. Skolavslutningen är, som vanligt, fast inte jag är där. Och ingen märker det ens. Livet snurrar på Som Vanligt. Min delaktighet var en pust i vinden.

Det känns…..konstigt. Tomt.

Minsting är hemma. Han har ”vandrat runt” hela natten och klagat på magont, illamående….Gått och lagt sej, kommit upp, gått runt, klagat, gått på toa, gått och lagt sej, klagat, gått upp, gått runt, gått på toa, tills han klockan 5 meddelade ”Jag kan inte gå på skolavslutningen”. ”Jag förstår det”, sa jag. NU sover han. Och jag avstår från skolavslutningen FÖR FÖRSTA GÅNGEN PÅ 23 ÅR!

Shit bah!

Men det slår mej, alltså, när jag går min morgonpromenad med hundarna (jag älskar mornar!), att min barndom var sååååå lycklig, och att jag inte kunnat ge mina barn det jag fick. Så mitt i lyckan över att inse att jag haft en Fantastisk Barndom, blir jag olycklig över att jag inte lyckats ge mina barn i närheten av det jag fick. Fy faan! Mina barn skulle ju få det BÄTTRE (än jag)!!! Hur gick det här till, egentligen?

Som barn/ungdom tänker man ju ofta på att ”såsom MAMMA/PAPPA gör ska jag ALDRIG göra när JAG blir förälder!” när man känner sej arg och besviken på sina föräldrar. Och så kanske man kämpar för att göra ANNORLUNDA, just vad det gäller det som man tyckte var fel. Grejen är ju bara att antingen gör man förtiotvå ANDRA saker ”fel” ELLER så gör man likadant IALLAFALL, för att det bara blir så, och för att det är det som är inbyggt i ryggmärgen.

Puh!

Och hur man än gör har man rumpan bak, och dessutom är den delad. Och det är ju bra….

….annars skulle det bli förstoppning.

 

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

 

Jag vill skriva om min Lyckliga Barndom, känner jag. Så det gör jag.

I nästan inlägg.

Typ.