Detta får inte ske! Det får inte ske igen!! Det skulle inte hänt nu eller igår. Det är 2000-talet och vi har vetat så länge jag arbetat som socionom (sedan 1988) i alla fall att barn BEHÖVER anknytning, behöver kärlek, behöver omtanke, behöver KNYTAS AN tidigt.
Vi är så noga med att lägga upp barnet hud mot hud direkt efter förlossningen, att navelsträngen ska sluta pulsera så att barnet får i sig det sista gottaste som finns där. Vi känner till den viktiga anknytningen till en, eller ett par, nära vuxna (oftast dom biologiska föräldrarna). Vi VET att barn BEHÖVER allt detta för att få det dom behöver och kunna växa upp och bli stabila och starka vuxna.
Vi VET att barnet behöver någon som SER det, BEHÖVER älskas, BEHÖVER närhet och stimulans, mat (givetvis) och tusen saker till. Vi VET det!
ALLA kanske inte vet det, men vi som jobbar med barn VET det!
VI VET DET.
Man säger att Barnet ska vara i fokus vid utredningar i Socialtjänsten, att vi ska prata med barnen, träffa barnen, SE barnen, HÖRA barnen. Vi VET att deras mående och deras RÄTTIGHETER ska vara det viktigaste.
Vi VET det!
Eller?
Ett barn som placeras vid födseln BEHÖVER få knyta an till familjehems-föräldrarna. Barn ”går sönder inuti” om dom inte får knyta an.
Dom blir ”trasiga inuti” och man VET att dom som vuxna kommer att lida av psykisk ohälsa, kriminalitet, drogmissbruk. Vi VET det. Visst det finns några få ”maskrosbarn” som klarar sej ”trots allt”, men den mänskliga hjärnan behöver kärlek, närhet, kärlsfull beröring och trygghet.
Ett barn SKA inte slitas upp från ett familjehem där hen haft sitt första, andra och tredje år. Det borde vara lag på det!
Kan inte den biologiska mamman/föräldrarna hålla sej ifrån droger och barnet placeras omgående så har RÄTTEN ATT VARA FÖRÄLDER UPPHÖRT. Punkt. För BARNETS skull. För barnets rätt till en framtid.
Barn som föds av trasiga föräldrar blir lika trasiga som sina föräldrar om man inte ger dom en chans i en ny familj. OM man placerar ett barn tidigt behöver man förstå och känna till ANKNYTNINGENS betydelse!
Om domstolen fattar beslut bör dom antingen helt lita på experters uttalanden om BARNS BEHOV alternativt inte fatta några beslut.
BIOLOGISKA FÖRÄLDRARS BEHOV (eller rätt) ska aldrig vara viktigare eller starkare än BARNETS. Föräldrar överlever att ett barn tas ifrån dom, men barnet överlever inte att slitas ifrån sin anknytningsfamilj. BARNET går sönder inuti.
Det gör ONT i mej när jag läser om Lilla Hjärtat som först får den stora lyckan att växa upp i en kärleksfull och normal familj, men som sedan tvingas in i HELVETET och reagerar på det genom att skrika, gråta, kissa på sej och leva ut sin förtvivlan.
Kan vi ens föreställa oss hennes förtvivlan, rädsla och SORG över att vara hos ett par främmande vuxna som beter sej konstigt och som hon inte känner eller älskar? Det skulle vi aldrig i livet utsätta våra barn för, vi som älskar våra barn, vi som förstår barns behov. ALDRIG.
SKÄMS SOCIALTJÄNSTEN SOM TILLÄT DET HÄR! Även om ”lagen säger så”, så kan man vara VISSELBLÅSARE! Man KAN kämpa för barn! Man kan kämpa, man kan VÄGRA, bråka slåss!! För BARNETS rätt!
Och ni som kämpade för dom biologiska föräldrarnas rätt: SKÄMS PÅ ER!! Jag hoppas ni sover dåligt om nätterna. Nu har ni ett barns liv på ert samvete.
Och glöm inte att hon inte bara dog. Hon plågades i månader innan. Hon plågades av att behöva lämna det hem hon älskade. Hon plågades för att hon inte förstod varför hon inte fick vara kvar i sitt hem, som sina systrar (för det är så en liten 3-åring tänker). Hon förstod inte.
SKÄMS PÅ ER!
Det som också gör ONT inuti är att det finns hundratals barn till som utsätts för det här! Just nu!
Jag minns en kollega på Socialtjänsten som satt och grääät och berättade om ett tvillingpar som placerats i en familj vid födseln pga mammans psykiska ohälsa och som bodde i familjehemmet i 3 år och därefter placerades om hos sin mamma som hade ”noll koll”. Och precis som Lilla Hjärtat visade barnen med hela sina små jag hur dåligt dom mådde av det här; Dom började bajsa och kissa på sej, slutade sova gott på nätterna, grät och skrek etc. Familjehemsföräldrarna gick sönder och försökte kämpa, men förlorade.
Hur det gick för dom tjejerna vet jag inte. Det är ca 10 år sedan det hände. Dom är väl antagligen på väg in i missbruk eller lider av psykisk ohälsa, skär sej eller utsätter sej för andra övergrepp. Vad vet jag. Men sannolikheten att det gick bra för dom är väl ungefär lika med noll.
Familjehemmen kan tyvärr inget göra, för om dom bråkar och kämpar för ”sina” barn så menar Socialtjänsten att ”ni visste vad ni gav er in i” och att ”ni kanske inte borde ha knutit an” (vilket ju är helt galet för utan anknytning går BARNEN under) och kanske blir familjehemmet ansedd som ”galna” och anlitas inte igen och blir kanske t o m av med eventuellt andra placerade barn. En helt omöjligt situation!
Fler som skadas är givetvis dom andra barnen i Familjehemmen – både dom biologiska som ser familjehemssyskonen som sina egna syskon (förstås!) – och om man har fler placerade barn blir givetvis dom skakade i grunden (”kan dom ta mej också?”).
FY FAAN!
Gör om – gör rätt!
GÖR OM LAGARNA NU!
UTBILDA SOCIALTJÄNSTEN!
ALLA VISSELBLÅSARE: VAKNA FÖR I HELVETE!
VÅGA KÄMPA FÖR VÅRA BARN!
….och alla kärlek till familjehemmet där Lilla Hjärtat växte upp, dvs hennes föräldrar.
#lillahjärtat #ståuppförvårabarn #denviktigaanknytningen #brytinteanknytning #låtbarnenstanna #visselblåsarebehövs #sebarnsbehov #uppmärksammabarnssignaler #utbildasocialtjänsten #anmältilleuropadomstolen #polisanmälsocialtjänsten #pratamedbarnen
erviluca #mammatillfyrakillar 