RSS Flöde

Etikettarkiv: rak

Host! Host! Host! Host! /erviluca

Postat den

Oj, vad jag hostar! Och ONT gör det. Skräller gör det också.

”Lunginflammation”, tänker jag. Fast lugnar mej med att gå till doktorn. Mina ”lunginflammationer” brukar gå över av sej själv….

Positivt är att jag har snor i båda näsborrarna nu. Det blir lite mer jämnt så. Man känner sej lite sned  när man är täppt i ena näsborren och tom i den andra. Nu är jag rak.

Jag öööönskar att jag hade en Jättekärleksfull man, som kom hem efter jobbet med halstabletter (som han köpt utan att jag bett om det! Rätt sort också = goda och starka utan socker i), pussade mej på pannan, såg bekymrad ut och frågade hur jag mådde. Jag skulle tappert svara med min ”snoriga och hesa” röstt; ”bra….”, och han skulle förstå att jag vara var tapper för att han såg ju hur sjuuuuuk jag var. Sen skulle han fråga om jag ville ha the, med honung i, vilket jag skulle vilja.

Därefter skulle han fixa hela kvällen för mej. Jag skulle inte behöva röra en fena = Inte laga mat, inte diska, inte tvätta, inte hämta mat, inte ens sitta vid matbordet (för han skulle utgå ifrån att jag inte orkade). Han skulle hämta snorpapper och fylla på vattenglaset och ta fram glass som han köpt för att han visste hur ont i halsen jag hade….

Keep on dreaming, liksom….

Men ärligt talat: Om JAG var ihop med någon och HAN var sjuk, skulle jag göra ALLT ovanstående.

Och skulle han inte uppskatta det, skulle han åka på en rak höger!

😉

Annonser

Jag är en mes…./erviluca

Postat den

….eller möjligen en gråsparv….

Fast ibland kan jag faktiskt vara en rosa pelikan  flamingo också!

(En liten fotnot mitt i: När jag bodde i Sala sa vi skär och brandgul – inte rosa och orange).

Meningen var inte att jag skulle skriva om fåglar, men igår var jag en riktig MES! Usch, vad jag kände mej smitig och unken. Efteråt. För att jag inte stod upp för vad jag tänkte. Jag smet liksom undan.

Det var väl inte sådär jätteviktigt EGENTLIGEN, men jag blir besviken på mej själv när jag inte kan vara Rak och Tydlig, utan smiter undan som en feg liten mes.

Jag brukar INTE tappa klänningen
när jag står på barrikaderna. Jag
brukar inte ens ha klänning!
Bara så ni vet...

Jag, som kan stå upp på barrikaderna och skrika ut min ÅSIKT om det är VIKTIGT. Jag, som kan tycka TVÄRTEMOT en hel grupp, och en hel församling, om Orsaken till detta är Viktig. Jag, som kan säga: ”Okey, jag går med på det för att ni alla andra bestämt det, men jag vill ändå tala om att jag tycker inte så, men jag viker mej för gruppen”. Och om det är en så Viktig Grej för mej, så att jag kämpat för den in i det sista, gör det så ONT varje gång jag måste gå emot min inre övertygelse, att jag måste fundera på att Byta Väg eller Kliva ur det jag sysslar med.

MEN jag vek mej. Stod inte upp för min inre åsikt. Fegade ur.

Jag är en mes.

Usch!

Nu undrar du givetvis vad det handlar om. Och frågan är om jag ska hålla dej på halster, eller om jag ska skriva det rätt ut bara…..

Hm….

Dom gånger jag bestämt att skriva Fortsättningen i Nästa Blogginlägg, händer det då och då att jag glömmer bort det, så att ni aldrig får veta fortsättningen. Ni letar och letar (för ni har ju inget annat för er, eller hur?!?) och hittar inte fortsättningen, blir sura och tänker: ”Faan, vad hon ljuger!” och så läser ni aldrig mer en enda rad som jag skrivit.

😦

Men då ska jag bara tala om att jag Glömmer. Det dyker hela tiden upp tvåtusen nya tankar och funderingar i huvudet som gör att jag bara skriver vidare, på Nästa Grej, och nästa. Än så länge har jag aldrig drabbats av skrivtorka, eller vad det heter. Den dagen kommer nog också….men inte än.

Dom dagar jag INTE skriver har jag inte haft tid, helt enkelt, eller varit för trött.

Näe, VARFÖR jag var en mes igår får faktiskt inte plats.

Jag får skriva om det i Nästa Blogginlägg.

Spännande fortsättning i Nästa….bla bla bla…

En Underbar Kvinna! /erviluca

Postat den

 

ALLA borde ha en Svetlana i sin närhet! Tänk vad livet skulle bli så mycket härligare då!

Svetlana kommer från Ryssland, men bor nu (?) med Kurt i Skellefteå (fast han säger ”Skellefte”). Det var en dokumentär på TV2 igår om ”Svetlana och Kurt” och ååååååååh, vad jag är glad att jag råkade hamna på den kanalen!

För hädanefter, när jag känner mej lite seg eller trött eller ledsen….så ska jag bara tänka på Svetlana, så blir jag GLAD!

Direkt!

Vilken otrooooligt härligt underbar människa! Så rak, så tydlig, så OPTIMISTISK, så levnadsglad, så….alldeles alldeles underbar!

I den sista ”scenen” i filmen sitter hon och hennes Kurt på en bänk i skogen mitt i vintern, vid en fors. Svetlana utbrister att det är ”helt ONDERBART!” där i snön vid forsen. Sen tar hon fram en liten ask, tittar på sin älskade Kurt och säger: ”Voill do gifta dej?”. Det vill han! Klart han vill!

Det vill jag med!

 

 

”Du är så himla bra!” sa hon /erviluca

Postat den

”Du är så himla bra!”, sa hon.

”Du ger liksom exempel från Livet, från ditt eget och andra exempel…och då känner man liksom att man inte är så himla konstig som man trodde, och man känner sej liksom mer NORMAL och VANLIG….för ibland har jag trott att jag är ENSAM om att känna så här och göra som jag gör, men när jag hör dej prata och berätta förstår jag att jag inte är det, och då känns det så bra!”

”Jag var orolig då när jag skulle få byta terapeut…Jag undrade hur det skulle bli och vem det skulle vara…och så kom DU…och nu tycker jag att du är MYCKET BÄTTRE än hon den där jag hade förut…”

”Med henne satt jag liksom så här och tittade i taket ibland och visste inte vad jag skulle säga…och det blev tyst ibland och jag visste inte vad jag skulle säga….och då satt hon också tyst….och hon satt liksom rak i ryggen och var så…DUKTIG hela tiden…och FIN och det kändes liksom som om hon var mer värd än jag…Men med dej känner jag att vi är lika! Att du förstår. Du liksom kan så mycket och berättar alla exempel…och du VET liksom, men ändå känner jag mej som om vi är lika! Och vi är ju aldrig tysta! Vi pratar ju hela tiden, du och jag. Med dej går det liksom FRAMÅT hela tiden!”

…sa hon idag.

Gissa om det kändes BRA!!!??!!