RSS Flöde

Etikettarkiv: klockan

Omedelbar behovstillfredsställelse /erviluca

Vi lever i ett samhälle som mer och mer liknar en 3-årings beteende vad gäller omedelbar behovstillfredsställelse.

Säkerligen är det så att jag börjar ”bli gammal” och tillhör ”den äldre generationen”, som inte är uppvuxen med det här sättet att vara. Jag börjar väl hamna i åldern ”det-var-bättre-förr”, fast jag ALDRIG trodde jag skulle hamna här/där….

Och jag gillar ju Snabbt, i många sammanhang – dock inte alla.

Jag tycker tex inte alltid man MÅSTE svara i mobilen när den ringer. Är det ett viktigt samtal kan ju personen i fråga ringa igen, SMS:a eller prata in på telefonsvararen.

Men det är inte den Vanligaste uppfattningen – att man kan låta bli att svara, alltså. Att stänga av telefonen är nästan en dödssynd. Att glömma den någonstans kan man inte. Att inte ha någon mobil finns inte.

Är det lag på att ha en mobil?

Är det lag på att vara kontaktbar – att ha en telefon över huvud taget?

Man kan tro det.

Vi nås ju på alla möjliga sätt nuförtiden. Det kan ju inte vara så att världen faller samman ifall det går en helg utan att man kan bli kontaktad? Fast det verkar så.

Jag tycker att ”man” borde ha ”data- och mobilfria” dagar. En dag i månaden, kanske? Bara för att få vara ifred. Känna hur det känns att LEVA. Göra ingenting. Vila. Inte vara kontaktbar.

Det är skönt.

Det var så vi levde ”förritiden”.

På den tiden då vi hade svartvit TV, med EN kanal, och då det var program på TV från klockan 18 till 22. Sen var det testbild. Men inte alltid, för oftast var det bara brus.

Jag minns när ”Sommarlovsmorgon” började, eller ”Jullovsmorgon” och det var (barn-) program på TV En Annan Tid på dygnet, dvs På Morgonen (!), och hur FANTASTISKT det var. Vad MYSIGT det var att krypa upp i soffan på morgonen och se på TV! Fast det var BARA på jullovet. Inte annars. Och det var så Speciellt!

Snart finns nog inte ens TV:n längre, för ”dagens unga” ser på datorn istället. Mina söner ser ALDRIG på TV.

Men jag, som är gammal som gatan, tittar aldrig på TV-program på datorn, för jag är fast i att en TV är en TV och en dator en dator. Min hjärna är lite seg när det gäller såna där ”nya påhitt”, men om sisådär 10 år fattar jag nog också hur man ska göra….

😉

Annonser

Det är ju LÖRDAG! /erviluca

Fionas ansikte 130520 004

Jag vet inte riktigt vad som hände, men jag satt i soffan i lugn och ro och tittade lite halvhjärtat på TV, då Fiona kom och la ena tassen på mej: ”DONK”, sådär lite uppfodrande, som om hon VILLE något. Jag klappade och kliade en stund, medan hon stööönade av skönhet njutning.

DÅ, plötsligt (!) kom jag att tänka på att jag och Fiona ju skulle på hundkurs! ”När var det nu då??” tänkte jag oroligt och började leta efter almanackan, samtidigt som hjärnan sa: ”Det var IDAAAG, men NÄÄÄÄÄÄÄÄR!!!”

Jag hittade almanackan och slog upp den på söndagen den bla bla bla och där stod det ”HUNDKURS 10-12”. !

Hjääääääääääälp!

 

Jag tittade på klockan: 09.30!

Kära nån!

Vad var det jag skulle ta med nu då, och var det verkligen vid Brukshundsklubbens stuga?

Hjääääälp!

Jag gick in i mailen och kollade, hittade inte mailet först, blev än mer stressad, men hittade det till slut: ”Ta med en hundleksak hunden tycker om samt hundgodis den gillar”.

Hjäääääääääääääälp!

Trasig gris 001

Vilken hundleksak tycker hon om?? Hon har ju ingen speciell….Jag tar den trasiga grisen som hundarna brukar ha dragkamp med….

Sen stressgick jag ut i köket och tog en näve torrfoder och stoppade i en påse.

Men vad har jag på mej? tänkte jag sen och tittade mej i spegeln. Kanske dom tycker att man ska ha byxor på sej….? På med byxor! Behövs det jacka? Ja, jag tar jacka? Ska jag ta handväskan? Ja, jag tar handväskan.

Det är många beslut som måste fattas när man ska iväg…

Och Milton då??? Vad ska jag göra av honom? Visst kan han vara ensam hemma, men staaaaaaackars! Jag hade tänkt ha honom i bilen vid kursstugan, men BILEN ÄR JU TRASIG!

Tänk om!

Han får vara hemma.

Jag går in i Minstings rum. Han sover. Djupt. ”Jag ska gå på hundkurs med BARA Fiona, så Milton får vara hemma ensam, så du får vara med honom!” säger jag stressat, och högt, inser att Minsting inte har hört ett ljud, men skiter i det och går iväg med BARA Fiona.

milton i närbild

”Hejdå, Milton! Vi kommer snart tillbaka!”

AJ! Milton tittar på mej med FRÅGANDE och LEDSNA ögon….

Fiona blir HELT förvirrad!

Helt. Förvirrad.

Hon har ALDRIG gått ut utan Milton!

Aldrig!

Midsommar 2013 i Sigtuna 374

Hon går några steg, stannar och tittar bakom sej, går några steg, tittar sej förvirrat omkring, stannar, vänder sej om, tittar på mej frågande: ”Ska det verklígen vara så här?” osv.

Jag tänker på Cesar Millan och att man ska vara LEDARE och TYDLIG och tala om med hela kroppsspråket, och sin ENERGI, att ALLT ÄR OK OCH DET ÄR SÅ HÄR DET SKA VARA. Lugn och ro.

FAST jag känner: ”STACKARS-Milton-som-är-ensam-kvarhemma”.

Jag lyckas rätt bra, för Fiona liksom ”okeyar” upplägget och börjar trava på rätt okey, om än lite förundrad.

Jag kanske borde ta ut dom en och en oftare, tänker jag, men vet att jag inte kommer att genomföra det, för HUR, liksom? Ska jag låta den ENA vara ensam hemma ibland? Näe, usch vad sorgligt!

Jag funderar på om jag ska ta cykeln, men eftersom Fiona aldrig ”cyklat” tänker jag att det blir för många nya saker på samma dag (1. Vara utan Milton 2. Springa bredvid cykel 3. Gå på hundkurs) så vi går. ”Kommer vi att hinna?” frågar jag mej själv när jag i rask takt går mot Klubbhuset.

Jag funderar samtidigt på varför det värker överallt i hela kroppen? Är det åldern? Är det för att jag gått så mycket den senaste tiden? Är det någon hemsk sjukdom? Cancer?

Medan tankarna snurrar går jag i rask takt över gatan och är på väg att snedda över gräsmattan vid Sporthallen när jag plötsligt börjar fundera: Vad är det för dag egentligen???

Jag ser en liten 9-årig kille komma cyklande, och jag ställer frågan till honom rakt ut: ”Vad är det för dag idag egentligen??” Han ser lite misstänksam ut. Han får kanske inte prata med främmande damer. ”Är det lördag idag??” frågar jag då. ”Ja”, svarar han (för det är ju inte att PRATA direkt utan mer att SVARA. Svara främmande tanter får han nog).

Jag tvärnitar. Lördag! Det är lördag!

Hundkursen är på SÖNDAGAR.

I did it again.

Jag har inte bara dåligt lokalsinne – jag har dåligt dagsinne också!

😦

Pust!

Men tur för Milton!

Det är hårt att vara jag.

 

 

 

Fiona – en slavdrivare…. /erviluca

Postat den

Och det är jag som är slaven….

Fast jag TROR att jag är ledaren.  I am The Packleader.

In your dreams  (säger Fiona – iallafall ibland).

För när jag GÖR SAKER, såsom att diska, städa, tvätta osv – då är Fiona lugn och nöjd.

Men när  jag ”bara sitter” och tittar på TV, då tycker hon: ”Kom igen! Gör något! Ställ dej upp! Gå ut! GÖR NÅGOT!!”

Vad exakt hon vill att jag ska göra vet jag inte alltid, men hon står och ser uppfodrande ut, stirrar på mej och säger: ”VOFF!!” och det låter som ”KOM IGEN DÅ!!!”.

Jag säger ”Nej, jag ska sitta nu. Gå och lägg dej!”.

”VOFF!!!” säger hon uppfodrande och stirrar på mej som om jag Borde Veta (Bättre?).

”Men jag vill VILA lite”, säger jag.

”VOFF!!!” säger hon.

Och hon ger sej inte.

augusti 2013 hundar 004

Sen går hon och hämtar min Bästa Sko, så att jag MÅSTE resa på mej, ta den och säga ”NEJ!”, hytta med pekfingret och…. rynka på ögonbrynen.

Sen börjar vi om från början:

1. VOFF!

2. NEJ!

3. VOFF!

4. NEJ!

5. Hämta sko.

6. NEJ-PEKFINGRET-ARGA ÖGONBRYN

Fine

Da Capo al Fine

Ofta tittar jag på klockan när hon börjar, för att se om hon kan vara kiss-eller bajsnödig. Och varje gång kan jag konstatera: ”Nej, hon kan inte vara nödig igen”.

För några månader sedan gick vi ut varje gång hon sa ”VOFF!!”, men det blev ett eeeevigt utgående….Ut och in och ut och in och ut och in. Men det kanske var det hon lärde sej då; Om man säger ”VOFF!” så fort matte inte gör något, så får man gå ut. Liksom.

Lurad!

 

TACK Söstra Mi! /erviluca

Postat den

Jag har varit Helt Slut under en lång tid. Arbetet har fungerat ändå, men resten av livet har legat i stå. Fullkomligt. All kraft har gått till jobbet, och sen har det varit TOMT på energi och lust och allt! Tomt!

Förutom hundarna, som fått sina promenader varje dag, men på skogspromenaderna är det som om jag ”tankar lite energi”, så det är bra att jag har dom. Av hundarna får jag ju också KÄRLEK! We are all in need of love, juh!

Min läkare säger att jag är utbränd. Så det är jag väl då. Och det känns som om jag har brunnit upp inuti. Bara aska kvar. Helt Slut. Finito! Eller mer som en urvriden disktrasa inuti. Men det finns ju inget som heter ”urvriden”, utan diagnosen är utbränd, och inget annat.

Ett hem som har en Mamma som är utbränd….blir kaos. För när mamman inte orkar plocka undan, blir saker liggande. När mamman inte orkar tjata, bråka eller be, så blir saker liggande. När saker blir liggande….blir dom liggande. Överallt. Typ.

Igår dök mina systrar upp som värsta Städ- och Utrensningspatrullen:

”Hej och hå! Här ska rensas och städas!” sa dom med kraften av Två Fungerande Icke Utbrända Systrar.

”Gå inte in i garderoben!”, sa jag. ”Den är värre än värst!”

Lillsis klev direkt med stora steg in i garderoben och där blev hon kvar i flera timmar, och saker FLÖG ut ur den. Oj, vad fint och organiserat det är där inne nu!

Storsis tog tag i resten. Jag gjorde det jag orkade och kunde, men OJ vad dom slet!

Från klockan 13 till klockan 21! Svettiga och ledbrutna tittade vi sedan över Underverket:

 En ommöblerad, städad och rensad lägenhet. Herre Gud så fint det är!

Storsis satte också igång, där på slutet, att hänga upp tavlor: Hej och hå! DUNK! DUNK! DUNK! lät det plötsligt när tavlorna fick varsin plats.

Så fort jag sa: ”Det kan jag fixa SEN!” fick jag svaret: ”Nej, inget SEN! ALLT ska ske NU!”

Guuuuuud, vad skönt det var att dom TOG ÖVER.

Det är så FIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIINT nu!

Jag njuuuuuuuuuter!

Juli 2013 111

Jag har nog Världens Bästa Systrar!

Systrar ÄGER!

Stackars dom som inte har någon!

TUUUUUUSEN MILJOOOOOONER TACK!

Förresten lagade dom maten i förrgår också, OCH handlade hem en massa mat åt mej!

Åååååh, vad snällt!

Love to you!

Och PÖSS!

 

Han mumlar OCH ”missar” bussen…/erviluca

Postat den

 

Ååååh, vad skööönt det är att ha så stora barn att dom fixar mornarna nästan själva, håller koll på klockan och piper iväg själva, i tid, på morgonen, tänker jag när jag står i duschen och låter duschens strålar smeka min lekamen…Eftersom en ”Huvudvärks-period” startade igår, är det extra skönt att duscha hett, och låta vattnet mjuka upp stela och värkande nackmuskler (eller vad det är som sitter där och gör ont!).

Efter duschen sätter jag mej i soffan, slänger en blick på klockan – ”08.00” – och konstaterar att Minstings kängor står kvar i hallen. När börjar han idag, tro? tänker jag och går till hans rum.

Han sitter vid datorn. Suprise?!?

Not.

Jag: ”När börjar du idag?”

Minsting: *mummel*

Jag: ”Va?!? Jag hör inte!”

M: *mummel*

J: ”JAG HÖR INTE!  DU MUMLAR!!”

M: ”…vet´nte…”

J: ”VET DU INTE när du börjar?! Näe, du har ju bara gått i 7:an i 7 månader, så det är klart…det måste vara svårt…!” fräser jag irriterat.

M: *mummel*

J: ”Men klockan är 8.00! HUR tänker du ta dej till skolan??”

M: *mummel*

J: ”VA!?!”

Jag håller på att krypa ur skinnet av stress! Jag står inlindad i handduk och med blött hår – så OFÄRDIG så det är inte klokt! – och jag tänker att Minsting har bestämt sej för att Stanna Hemma. Detta gör mej Gaaaalen!

M: ”Jg kn nte”

Jag tyder detta otydliga uttalande till: ”Jag kan inte” och blir ÄNNU MER stressad och irriterad.

J: ”Fåna dej inte! Vaddå – KAN INTE?!?”

M:*mummel*

Alltså: Så här håller vi på fram och tillbaka en lååång stund! Och jag får tre hjärnblödningar och två hjärtstopp under tiden! Iallafall mentala/psykiska. Samt fyra utbränningssyndrom….typ.

Till slut har jag tagit reda på när bussen går, fixat ett SL-kort och puttat iväg Minsting ut genom dörren.

”Slow-motion-Minsting”.

Varför blir dom så ”mumliga” och så ”slow-motioniga” när dom är i tonåren??

Jag pustar ut.

Klär på mej, sminkar mej och klär sen på mej för att gå ut med hundarna.

”Jag måste nog se om Minsting kommit iväg”, tänker jag sen, och går med hundarna till busshållplatsen.

Där står…..Minsting!

Bakom busskuren. Och sparkar i snön.

HerreGuuuud! tänker jag.

 

Fortsättning följer i nästa blogginlägg.

 

 

 

 

 

Jobba jobba jobba….viiiiiiiiila /erviluca

Postat den

 

Det är lite nytt. En ny upplevelse.

Att ena dagen jobba så att det surrar i huvudet – ända fram till klockan 22 på kvällen – och sen, nästa dag: Ingenting!

Nästan. För jag har ringt några samtal, och så ska jag väl ha lite ”padd-träning” också…men ändå!

 

 

Förut har jag gått till jobbet och varit där ”no matter what”, liksom.

 

Så idag hinner jag städa innan Grabbarna Grus kommer!

Åh, vad dom kommer att bli förvånade!

”Har vi flyttat?!?” liksom…kommer det att bli.

Typ.

🙂