RSS Flöde

Kategoriarkiv: satir

Inte ett dugg viktigt med pokerspel /erviluca

Postat den

 

I morse fick jag veta att det varit VM i Poker och att det var en 26-årig kille från Lidingö i Sverige, som vunnit.

”Jahaa….” tänkte jag och gäspade stort….såååå ointresserad….tills jag hörde vad han vunnit:

73 miljoner kronor! SJUTTIOTRE MILJONER KRONOR!!! Fatta! Han behöver ALDRIG mer lyfta ett kort! Han kan skänka halva sin förmögenhet till Dom Fattiga och Drabbade och ändå leva lyxliv resten av sitt liv!

Han skulle dessutom kunna ge mej 1 miljon utan att det märktes i hans pengahög.

Jamen, hur går det till?? Hur blir det såna hutlöst höga summor?? Och varför finns dessa pengar plötsligt, som komna ur Tomma Intet, som om dom ”blivit över”, för att en som spelar kort ska få dom – för att han är bäst på att Spela Poker!!!

….när halva jorden svälter.

Näe, han har inte löst cancerns gåta eller skapat fred i världen eller räddat 200 barn från digerdöden Ebola – han har spelat poker!

Och detta pokerspelande är så VIKTIGT för vår planet att han får SJUTTIONTRE MILJOOOONER KRONOR!!!

Jamen, fatta att jag slutade gäspa och satte gröten i vrångstrupen.

Världen är ur led, på nåt vis.

Hur ska jag förklara det här för rymdvarelserna när dom kliver ner på vår planet och undrar hur den fungerar? :

”Jo, dom som räddar människoliv varje dag får ganska lite pengar. Dom som spelar fotboll får ganska mycket mer pengar och dom som spelar kort (poker då, förstås – inte ”skitgubbe”, fast det behöver jag ju inte förklara för rymdvarelsen för hen vet inte ens vad kortspel är) får SJUTTIOTRE MILJONER kronor!!”

(”VA?!?” säger rymdvarelsen)

”Varför då då??” frågar givetvis rymdvarelsen då.

”Ja, inte faan vet jag!!” måste jag då svara.

Sen undrar hen givetvis om Pokerspel är Viktigt för Människors Överlevnad och Varande. Och då måste jag svara:

”Inte ett dugg!”

Sen skäms jag.

För mänsklighetens galenskap.

 

Hur dagen började…/erviluca

Postat den

 

Jag var på utbildning idag. En skitbra utbildning! Jag har vänt på hjärnan tre varv, och såna utbildningar gillar jag – där jag verkligen får TÄNKA så det KNAKAR.

Nåja.

Jag hade inte fixat någon hundvakt, och vem kan ”vakta” TRE hundar, varav en är en pytteliten valp, egentligen?

 Jag inser att det är ett uppdrag som är rätt omöjligt. Förutom för MEJ som äääälskar dom och som därför kan stå ut med kiss och bajs och stök…… och bli biten i händerna, eller tårna……..

 ……och en valp som går ”kors-och-tvärs” och som inte gör som man säger osv.
JAG står ut. Men troligen inte någon random hundvakt.

Så jag bestämde mej för att ha hundarna i bilen, och ha med allt dom behöver och rasta dom regelbundet under dagen.

Givetvis blev morgonen lite kaosartad. Mornar där allt MÅSTE klaffa – för att man MÅSTE komma iväg i tid och MÅSTE få allt fixat etc osv bla bla bla – klaffar aldrig. Så ÄR det. Så det är inget att hetsa upp sej över. Men upphetsad blir jag, och då inte på det Trevliga Sättet, utan mer på Det Svettiga Stirrande Sättet.

Om NÅGON kliver framför mej och säger ”Böh!” när jag blir stressat, stirrig och svettig så är jag ”ready to kill”. Typ.

När jag väl kommit till bilen med två normala hundar och en ”hit-och-dit-valp”, en kasse med hundgrejer och handväskan (som ENVISAS med att ramla av axeln när den inte ska det – jävla skitväska! – men snygg är den iallafall)…

…..så hade jag GLÖMT BILNYCKELN! Eller, kanske inte glömt, utan mer inte kollat att den verkligen låg i väskan!

Den låg i min jeansjacka som hängde i  hallen hemma!

Jävla jeansjacka!

Så jag fick gå hem igen med tre hundar, varav en som studsade åt ”fel håll” hela tiden….

Väl tillbaka vid bilen startade resan mot Målet.

Någon Rolig Figur hade ändrat på ”språk” på min GPS så den talade holländska! Jag är inte så bra på det, och jag brukar bara LYSSNA när jag har GPS:en på, men nu fattade jag alltså NOLL, och jag var alldeles för stressad för att stanna bilen och ställa om GPS:en.

Jag vet inte ens hur man gör! Fast det kanske är enkelt, men jag hade inte tid att kolla!

Så jag ”tolkade” GPS:en så gott det gick, och kom ”Ganska Rätt”. Alltså inte Helt Fel.

MEN! Jag höll på att somna vid ratten! Det är Helt Hopplöst för mej när jag är trött och ska köra bil: Mina ögon åker igen heeela tiden, och det fanns inte tid för att stanna och sova lite…förstås! Så jag tänkte att jag skulle köra av och köpa en kopp kaffe, men där jag körde av hade dom tagit bort hela jävla Statoil (!)….

…eller så fanns det aldrig någon Statoil där.

Jag kan nämligen inte lita på mitt minne vad gäller vad saker och ting ligger och hur det ser ut, för det sinnet är lika ”wajko” som lokalsinnet (dvs finns inte!). Det blev en U-sväng där istället, och inget kaffe.

Väl framme rusade jag upp för alla trapppor där på Söder, och in på skolan där utbildningen skulle vara! Jag frågade i receptionen i vilken lokal utbildningen hölls, men då sa  hon att det inte var någon sådan utbildning där (!).

”Men åååååååååååååh!”

Utbildningen skulle vara på en Annan Adress! Jag hade blandat ihop X och Y och fått det till B. För att göra en lång förklaring kort.

Så det var bara att trava vidare. Gata upp och gata ner.

Jag kom ”bara” 30 minuter för sent….

Svettigare än svettigast.

*suckar*

Varför blir det alltid så när jag ska göra något?

Jag startade ju faktiskt ändå hemifrån TIDIGT! Supertidigt.

Nåja.

Dagen var ändå rätt jättebra…..

…förutom lunchen, och det var ju den, och kinesen, jag tänkte skriva om nu…..

Men det gör jag i nästa blogginlägg, för den här inledningen blev så lång.

Missa inte Den Spännande Fortsättningen i Nästa Blogginlägg…..

😉

Slut för nu.

Superäcklad! Uäck! /erviluca

Postat den

Usch! Jag nästan kräks!

Uäck! Dubbel-uäck!

Jag satt i soffan och åt jättegod grönsakssoppa. Supergod! När det var bara en slatt kvar, ställde jag tallriken på soffbordet och började klia och klappa Milton, som låg bredvid mej. Då upptäckte jag en fästing på halsen på honom, så jag nöp bort den. Jag är en jävel på att ”nypa bort” fästingar! Skitskicklig! Inga små tänger och grejer behövs – ”NYP!”, bah!

Sen stoppade jag fästingen i grönsakssoppeslatten och tryckte till den med skeden: ”Ha! Där fick du, fästingjävel!” Typ.

Tittade lite slött på ”Friendzone” på MTV och fortsatte gosa med Milton, Fiona och Flisa, som alla låg intill mej….

Sen blev jag sugen på mer soppa!

Tog tallriken, gick ut i köket, fyllde på i tallriken, värmde i micron, satte mej i soffan igen och ÅT!

När allt (!) var slut, kom jag att tänka på FÄSTINGEN!!

VA-FAAN!

Jag har ätit en mosad fästing!!!

Kräks, liksom.

Vad ska jag göra nu? Är jag döende? Är det det bästa sättet att få borrelia och alla andra möjliga sjukdomar? Fy faan, igen!

Soppan ligger nu i halsområdet och funderar på om den ska komma ut…och upp…

Förhoppningsvis tillsammans med fästingen.

Uäck!

 

Vad hände?? /erviluca

Postat den

 

Jag har sagt, och skrivit, det förut, och jag skriver det igen. Ibland är jag lite tjatig.

Sönerna åkte hem till sin pappa igår, efter fem veckor hos mej (!), och det har gått superbra – dom hade kunnat få stanna i FEM veckor till! Men det enda är att jag tycker att det är så trååååååååååååkigt och seeeeeeegt att laga mat och hitta på olika maträtter varje dag. Blä!

”Jamen KILLARNA kan väl HJÄLPA TILL!?!” säger Fru Snusförnuftig då.

”Aaaaa….”

Såja. Då har vi avhandlat det.

Vad jag kan göra när jag är ensam, men inte när killarna är där (!), är att gå omkring naken. Så det gjorde jag. Kände mej rätt fin/vacker….

…när det plötsligt dök upp en KÖTTBULLE med ben i en spegel!

”VEM är det???”

Jag tittade mej omkring.

…kan vi iallafall låtsas….

”JAG!?!?!”

Jag var Köttbullen med ben.

*suckar*

Jag som bestämt mej för att sluta fundera på ”bantning”, eftersom det är så destruktivt. Och funderat på bantning, och bantat av och till, har jag gjort i hela mitt liv, och NÅGON GÅNG borde man ju får sluta med det.

Men det är väl så att det är Kvinnors Lott är i Livet – att känna att vi inte ”duger” om vi har X antal kilon i övervikt. Grejen är ju att jag kände så här även när jag vägde 20 kg mindre och hade en kropp ”to die for” – när jag tränade dans fem gånger i veckan, 4 timmar om dagen! Då stod jag också framför spegeln och nöp i skinnet.

Det var svårare att få grepp då.

Nu ÄR det övervikt. No doubt about it. Och jag dansar inte 4 timmar om dagen.

Men jag går åtminstone en PW (tjohoooo! nytt tjusigt ord, som jag aldrig använt) om dagen, dvs jag går en snabb 1 timmes promenad varje dag, i princip (inte igår), så jag rör på mej!

Men i ”den här åldern” går ”hela systemet” och ”lägger sej”, så enligt ”bruksanvisningar” ska man äta två salladsblad om dagen i, för annars blir man fet. Jag har dessutom struma – den sorten som gör att hela systemet går långsamt – så jag har alltså ett ”dubbellångsamt” system inbyggt.

Åh, guuuud, vad det är synd om mej!

Kanske jag måste stå ut med ett köttbulleutseende, och vem bryr sej egentligen?!? VEM BRYR SEJ OM hur min mage ser ut???

Inte kommer kollegorna fram och säger: ”Eeeeeh, jag vill bara tala om att du suger för att du är så fet och jag vill inte prata med dej förrän din tjocka köttbullemage är borta!”

Typ.

Och ingen stoppar mej på gatan och säger: ”GÅ HEM!! Tjockisar som du är bannlysta här!”

Typ.

Men ibland känns det som om det inte skulle förvåna mej.

Vissa Dåliga Dagar.

Vissa BRA dagar känner jag mej som en älva! Alternativt efter ett lite glas med whiskey. Kanske jag skulle ta ”ett litet glas whiskey” varje dag, för att bli mer älv-lik – innifrån iallafall.

Näe, nu ska jag goolgla fram ”Bantningssoppan” som jag körde med förut. Den var god!  Jag gick nog inte ner i vikt av den, av vad jag minns, men det kändes bra att äta den…ett tag, som ett Tappert Försök.

Sen SKA jag börja springa….

…eller gå fortare…

…eller nåt.

Typ.

Första dagen efter semestern… /erviluca

Postat den

…är alltid TUNG.

Kvällen innan inser man att det är slut. Livet är slut. Näerå, men semestern och ledigheten är slut, nästan forever and ever! Fast så är det ju inte, förstås. Men det känns lite så.

Man går till jobbet med TUNGA steg, för nu börjar ALLVARET igen: ”Plikten  kallar”, typ.

Nu ska jag förtjäna mitt leverbröd igen, och Ansvaret vilar tungt på mina myggbitna axlar.

Lite så.

Tungt!

Och trött är man. Ja, ”alla” är trötta. Så ÄR det.

Man (ja, typ ALLA) har nästan vänt på dygnet helt och plötsligt ska man upp kl 6.00 på morgonen fast man (ja, typ ALLA) sovit till 11-12 på dagarna i flera veckor.

Ögonen VILL INTE öppna sej när mobilen spelar sin truddelutt, och hundarna öppnar bara VARSITT öga och kikar förvånat, och irriterat, på mej: ”Stör-oss-inte-mitt-i-natten!!!” ser det ut som om ögonen säger. Sen stänger dom igen sina ögon igen och snarkar vidare, medan jag kör ”värsta racet”, som brukligt är vanliga vardagsmornar.

Dagen går och det behövs inte mer än EN dag på jobbet, så är allt som vanligt igen, men just den här Första Dagen efter semestern är Speciellt….trött.

När klockan nu närmar sej 16 har jag all möda i världen med att hålla ögonen öppna. Jag får skriva en massa trams-bloggar för att inte falla över skrivbordet i någon slags sov-koma.

Fast jag orkar inte det heller. Det bästa är om jag ställer mej upp och Gör Något. Typ, städar skrivbordet. Men det gjorde jag INNAN semestern, så det är inte stökigt…..

…men jag kan ju möblera om lite på skrivbordet en stund…

…bara för att händerna ska få arbeta lite så att jag inte somn…….zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz