Kategoriarkiv: hundar

Värsta slapparhelgen/erviluca

Postat den 10 december, 2018 av erviluca

chill in sofaCecy

En hel helg gick till att bara SLAPPA. Jag satt mest i soffan och tittade på filmer och serier. Bredvid mej låg Milton och Cecy – ibland på varsin sida, ibland på golvet på mina fötter och ibland i knät.

Då och då gick vi en liten promenad. I pyjamas (inte hundarna). Det gör inget på vintern för då gömmer man pyjamasen i vinterjacka till knäna, och stövlar.

Det kändes konstigt att göra INGET. Funderade på att frosta av frysen för det behövs verkligen, men jag öppnade frysdörren och såg att där var massor av frysvaror så stängde jag den igen och tänkte ”orkar inte”.

mindhunter

Jag såg bland annat serien Mindhunter på Netflix. Den handlar om en man (FBI-anställd) som börjar fundera på VARFÖR vissa blir mördare och om det har något med deras uppväxt att göra. Han slår sej ihop med en beteendevetare och dom börjar besöka seriemördare i fängelser och intervjua dom.

Det mest fascinerande är det enorma MOTSTÅND dom möter från rättsväsendet, chefer och poliser. Man är helt övertygad om att vissa människor ÄR sådana. Punkt. Detta är 70-talet och så var det då. Se den!

 

 

6 kommentarer

Publicerad i dogs, ensam mamma, föräldraskap, funderingar, hundar, singel, Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Hundar i bil /erviluca

Postat den 30 juli, 2013 av erviluca

Det är ett jävla tjat om hur farligt det är att ha hundarna i bilen när det är varmt!

Och jag tycker det är bra att vi hundägare uppmärksammas på det, MEN vadihelvete ska vi göra när det inte finns skugga vid affärer mm?!?

”Lämna hunden hemma”, säger Fru och Herr Petnoga.

Men WTF; Man kanske inte alltid KAN det!!

Och då får man köra runt hundrafyrtio varv runt olika kvarter och grejer för att leta efter skugga! Och sen finns oron där hela tiden över att solen flyttar sej, och att den skuggan man hittade inte är skugga efter ett tag.

Tänk vad jag stått och tittat mot solen och försökt räkna ut vart den ska ta vägen….och sjungit på Psalmen ”I Öster stiger solen upp och sprider guld i skyn”….och sen tittat på solen och vart Väster då kan vara – där solen går ner.

Jag har tänkt och funderat och öppnat fönster lagom mycket, och hällt upp vatten i skålar och ställt lite här och där i bilen och och och….

Sen blir jag så FÖRBANNAD när jag kommer till stora affärer, som tex COOP eller ICA-MAXI eller ÖB etc: INGET tak där bilen kan stå i skugga. INGET TAK för oss som har bilar med hundar i!

Vad är det för fasoner!? Gå och skäms på er!

Sätt upp lite tak här och där!! Och sätt sedan upp stora skyltar där det står: ”FÖR HUNDÄGARE med hundar i bilen”. Punkt! Och ibland kanske man har en liten baby, som sover och som man inte vill väcka. Då kanske mamman eller pappan stannar kvar i bilen, när den andre föräldern går och handlar, och då är det ju bra om bilen kan stå i SKUGGAN!!!

ELLER så kan ALLA affärer har X antal hundburar vid ingången, så att man kan lämna in sin lilla hund där – precis som man kan stänga in sina väskor en stund. Och där ska det vara skugga och AC förstås. Och gärna en kran så man kan hälla upp en skål med vatten till sina älsklingar också.

Ska det vara så svårt att förstå att det MÅSTE vara så???

Det finns sååååååååååååååå många hundar och hundägare i Sverige så att det BOOOORDE vara lönsamt för en affär att fixa något för hundarna! För då skulle iallafall jag ALLTID åka dit och handla, och många med mej.

Så kom igen nu ICA, COOP, Ö&B och alla andra större affärer, som inte har parkeringsgarage intill:

FIXA TAK eller BURAR!!!

Lämna en kommentar

Publicerad i dogs, hundar, Uncategorized. Bokmärk permalänken.

KoppelTVÅNG /erviluca

Postat den 15 april, 2013 av erviluca

Att ha hunden i koppel ALLTID är samma sak som att:

– ta sin jättefina racerbil till körbanan och bara få köra i 50 km/tim

– vara på golfbanan med sina fina klubbor och bollar och bara få putta

– ta med sina barn till en lekpark, sätta dom på en bänk och säga att dom måste sitta där hela tiden

– vara på ett badhus/äventyrsbad iklädd baddräkt/badbyxor och inte få bada

– ta körkort och sedan inte få köra bil

– köpa en fin klänning och aldrig få ha den på sej

– utbilda sej till läkare och därefter bara få arbeta som spärrvakt

– träna inför en stor tävling och sedan inte få medverka

– köpa en fin cykel och sedan inte få cykla på den

😦

 

Lämna en kommentar

Publicerad i dogs, humor, hundar och märkt , , , , , . Bokmärk permalänken.

Att ha ett trött´t ansikte… /erviluca

Postat den 1 november, 2012 av erviluca

Vissa dagar är jag så superdupertrött så att det värker i hela ansiktet.

Det känns då som om huden i ansiktet liksom hänger ner till knävecken. Att dra upp hänget i normalhöjd kräver sin kvinna. Om jag är hemma behövs det inte. Då kan jag gå med ansiktet hängande vid knävecken, dinglande bredvid magen och tuttarna….

…men om jag är ute och ska ”träffa folk”, som jag gör när jag jobbar tex, så kan ju inte ansiktet hänga där nere och dingla. Folk ska ju inte behöva böja sej UNDER bordet vi sitter runt för att få ögonkontakt, förstås, så då får jag med alla mina krafter använda dom helt supertrötta ansiktsmusklerna till att draaaaaaa upp ansiktet i rätt höjd. Ibland måste ögonbrynen hjälpa till att lyfta ansiktet: ”Åheeeej-åhååååå!”

När ansiktet kommit på plats igen, måste jag anstränga mej allt vad jag orkar för att hålla kvar det där. Ibland går det, ibland inte.

Ibland blir vissa delar av ansiktet hängande kvar där nere…..

….eller så gliiiiiiiider vissa delar av ansiktet nedåt igen – speciellt om jag fokuserar på Andra Saker, såsom att prata. Mitt i en mening kanske jag upptäcker att kinderna hänger likt två långa deeegklumpar utefter sidorna av ansiktet….

*suckar*

Det är INTE lätt att ha ett ansikte som blir såååå trött!

Idag, när jag stod i hissen, efter jobbet, på väg hem, tittade jag mej i spegeln där. I hiss-spegeln BRUKAR jag alltid vara snygg! Jag älskar hiss-spegeln i ”mitt” hus, och hiss-spegeln på jobbet, för i dessa är jag ALLTID snygg!

”Hej, snygging!” brukar jag säga till mej och ge mej själv en slängkyss i hiss-spegeln.

Spegeln hemma gör mej bara FUL. Gammal och ful och tjock! I den ger jag mej själv Fingret! Fuck-you-fingret!  Jag borde slänga den! Den är DUM!

Men, iallafall: Jag tittade mej i hiss-spegeln och upptäckte att skinnet häääängde under ögonen, som stora gråa bajspåsar, och det såg ut som om jag var…..72 år!

Jag lovar!

Då förstod jag HUR trött jag var! För om t o m hiss-spegeln gjorde mej ful, gammal och trött; DÅ måste jag vara riktigt trött!

När jag kom innanför dörren föll jag ihop på hallmattan och somnade på studs!

Tänk dej att somna på en studs! Mitt i studset liksom. Jag vet inte varför jag studsade innanför dörren, men jag kanske blev lite smittad av Fiona, som studsade av lycka  när hon fick syn på mej.

Tänk vad besviken hon måste ha blivit när jag somnade mitt i studset!

Zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz osv…..

 

3 kommentarer

Publicerad i 50+, childhood, children, dogs, ensam mamma, familj, föräldraskap, funderingar, humor, hundar, medelålders, singel, Uncategorized och märkt , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Jag – en TV-böginna /erviluca

Postat den 26 oktober, 2012 av erviluca

Jag har liksom redan ”varit där” och ”gjort det”. Har ingen längtan ”ut” alls! Tycker om att krypa upp i mitt soffhörn och vara ifred, med mina små vänner hundarna – och eventuellt någon son som vill vara social en stund – och glo på något underhållande, intelligensbefriat program på TV. ELLER en dokumentär, om MÄNNISKOR!

Jag har haft mina år av att ”vara ute och festa/träffa folk/vara ute och dansa” etc och jag orkar eller vill inte längre. Jag vill vara hemma. Med mej själv. Trivs rätt så bra med mej själv. Fast oj vad det skulle vara tomt utan hundarna. Tur att jag har dom. Annars skulle jag nog klättra på väggarna, tror jag. UTAN Kontrads kalasklister.

Men EN fattas mej nu:

Jag saknar ljudet av en svans som slår emot golvet, eller soffan, när man går förbi; ”dunk-dunk-dunk-dunk-dunk!”. Även om hon såg ut att sova djuuuuuupt, så fick varje ljud av OSS henne att vifta på svansen: ”dunk-dunk-dunk-dunk-dunk!”. Jag saknar också av att ha henne tättintill när jag ligger där i soffhörnet, och att pilla på hennes öron, som var så mjuka och luktade så gott!

Jag saknar hennes STORA bruna ögon som tittade på mej INTENSIVT för att jag skulle kunna läsa hennes tankar, vilket jag ofta lyckades med. Ofta, men inte alltid. Men då tog hon till andra medel, genom att säga ”buff” eller kraffsa på något eller någon eller försöka visa med andra medel vad hon ville. Jag förstod till slut. Jag tror hon hade velat kunna prata. Eller så tyckte hon det var kul att ta upp tiden med att försöka förklara på Sitt Sätt.

Men nu skulle jag ju inte skriva om henne.

Jag skulle skriva om att jag är en TV-böginna. En sån som kan se fram emot TV-programmen på kvällen, som ser fram emot att krypa upp i soffan med en skål popcorn och bara sitta och glooooo i lugn och ro. En sån är jag.

En sån som kan känna små glädjeskutt i hjärtat när jag tänker på att det är ”Lets Dance” på TV på kvällen, tex. Nördigt och töntigt? Okey´rå ! Men då är jag väl det då.

Jag är inte den där Intellektuella och Duktiga typen som BARA tittar på nyhetsprogrammen och övrig tid gör jag andra Viktiga Saker.

Jag gör ju för i helvete viktiga saker resten av dagen!!!

Oj, jag hamnade i Försvar….Sorry!

Så på kvällen vill jag bara DEGA i soffan, och VARA, och kanske slippa tänka också (om det går….och om det inte är någon bra dokumentär om MÄNNISKOR på TV, som får mej att förstå MER om oss och vårt sätt att vara…DÅ vaknar hjärnan till och arbetar för fullt! Och det gillar jag OCKSÅ!).

Jag är alltså en jävla TV-böginna!

Bara så ni vet.

 

5 kommentarer

Publicerad i 50+, ensam mamma, familj, föräldraskap, funderingar, humor, hundar, kärlek, medelålders, singel, Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Två stora labbar /erviluca

Postat den 15 oktober, 2012 av erviluca

Varje morgon, ca 5.30, väcks jag av två stora labbar som liksom ”slängs” upp på sängen, kan man säga…

”BA-DOM!” låter det mot lakanet.

Jag vänder mej dit och tittar in i Lycka!

Ja, det är en liten stor hund, med två jättestora (!) LABBAR till tassar, som när hon slänger upp dom på sängkanten, får hon till ljudet:

”BA-DOM!”

Och har man så otroooligt glittrande, lyckliga, kärleksfulla och förväntansfulla ögon som tittar på en när man vaknar, kan man intet annat än känna hur det klickar till i hjärtat av Lycka!

”God morgon, matte! Jag e HUNGRIG!!”

4 kommentarer

Publicerad i dogs, ensam mamma, hundar, kärlek, love, Uncategorized och märkt , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Idag är det deppigt /erviluca

Postat den 13 oktober, 2012 av erviluca

Ensamheten gör så ont ibland.

Speciellt dom där dagarna när jag kommer  hem från jobbet och känner mej liten och ledsen….

…dom där dagarna när jag hade behövt en kram och ett par lyssnande öron.

Ensamheten blir så ensam då.

….fast Dom finns ju där, dom små lurvmojjarna…..

Det känns som om jag står i livet utan ryggrad. Ingen som ”stagar upp”, ingen som ”finns där”……

Om jag faller ligger jag kvar.

Eller måste resa mej själv, när jag orkar igen. OM jag orkar.

Men när jag ligger där, känns det inte så.

Kanske jag får jag då en slick på kinden, och det är bättre än ingenting. Men sen vill dom ”kasta boll” eller ”ha mat!”.

Och tänk om jag inte orkar.

Inte vill.

Verkligen. Inte. Orkar.

Eftersom Ensamheten är så ensam, tar så mycket kraft.

Och gör så ont.

Ibland.

Idag.

 

😦

 

 

8 kommentarer

Publicerad i 50+, dogs, ensam mamma, ensam pappa, familj, familjeterapi, föräldraskap, funderingar, hundar, kärlek, love, medelålders, singel, Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Samtal med hundarna /erviluca

Postat den 7 oktober, 2012 av erviluca

Vi kommer till sjön. Samma som igår.

Jag frågar Flisa:

”Ska du fånga flugor??”

”Fånga flugor = Stå-i-vattnet-upp-till-knäna-och-hugga-efter-inbillade-flugor-i-vattnet”

Flisa säger:

”VOV! VOV! VOV! VOV! VOV! VOV!” och stirrar intensivt på mej och viftar på svansen.

…men eftersom min kära läsare inte förstår hundspråket, ska jag översätta vårt samtal:

”Nej! Jag vill att du kastar en pinne ut i vattnet så ska jag simma efter den!!” svarar Flisa.

”Meh! Vattnet är ju kallt!” säger jag.

”Jamen, jag VILL!!” Flias är envis.

”Okey´rå!”  Jag är svag för Flisa, och därmed lättövertalad.

*kastar en pinne*

Flisa hoppar i och simmar iväg och hämtar pinnen och lägger den sedan vid mina fötter.

”IGEN!!!” skäller hon uppmanande.

”Men, var det inte KALLT?!” undrar jag.

”Nej, nej, nej! Kasta igen!!!” Jag SER hur kul hon tycker att det är!

”Okey´rå! Bara EN gång till då!”  Övertalad igen.

*kastar iväg pinnen ut i vattnet*

Flisa hämtar pinnen. Lägger den vid mina fötter och ropar:

”IGEN!!!!” Svansen går i 180!

”Näe, jag ser ju att du fryser. Det är ju kallt i vattnet!” Jag är osäker: Är det här verkligen bra för henne?

”Nej! Kasta igen! Det är så kul! Kasta´rå!” Hon lyckas övertala mej igen.

”Jamen, NU är det verkligen sista gången. Jag vill ju inte att du ska bli sjuk!”

*kastar pinnen lite längre*

Flisa hoppar i och simmar efter pinnen, kommer upp, skakar på sej och lägger pinnen vid mina fötter.

”IGEN! IGEN! IGEN!” Hon studsar på stället, av upphetsning och lycka.

”Du skakar ju Flisa. Nu räcker det!”

”BARA EN GÅNG TILL!!! SNÄLLA! EN GÅNG TILL!!” Tänderna skallrar, men det skiter hon i.

”Ooookey…..EN gång till!” Övertalad igen.

*kastar pinnen i vattnet*

Flisa hämtar pinnen.

Allt upprepar sej.

”IGEN! IGEN! IGEN!!” Hon studsar på stället, stirrar på pinnen och försöker få mej att ta den.

”Näe, Flisa, NU räcker det! Det är kallt och du blir sjuk om du simmar mer i det här kalla vattnet!”

”JO! JO! JO!”

”Nej, nu går vi vidare!”

Nu har jag bestämt mej…..

….och så går vi vidare en bit in i skogen, i geggan och leran, GENOM träsk och över små kullar.

Plötsligt är Fiona borta. Hon var med Flisa, och plötsligt är Flisa ensam.

”Var är Fiona?” frågar jag Flisa.

”Inte vet jag”, säger Flisa. ”Hon får väl hålla reda på sej själv!”

”Näe, Flisa. Hon är bara en valp. VAR är Fiona? SÖK Fiona!”

”Näe, jag har ingen lust. Kasta en pinne istället!”

”Näe! Sök Fiona!”

”Nej, jag orkar inte, men jag kan ropa på henne: FIONA! FIONA! FIONA! FIONA!”

Jag hjälper till: ”FIOOOONA!!!”

Plötsligt dyker Fiona upp.

”Matte! Jag kom bort!!!” Fiona kastar sej i mina armar och hjärtat slår hårt och fort på henne. ”Matte! Jag kom bort!”

”Ja, gumman, jag märkte det. Men nu är du här igen! Det är bättre om du går med Milton, för han springer inte så långt bort som Flisa…okey?”

”Okey….Matte! Jag kom bort! Det var så läskigt!”

”Ja, lilla gumman. Men nu är du här igen.”

*kramar om*

Nu ligger alla och sover runtomkring mej under bordet, efter Äventyret i skogen.

🙂

Mina fina hundar.

8 kommentarer

Publicerad i dogs, ensam mamma, familj, föräldraskap, funderingar, humor, hundar, kärlek, love, medelålders, singel, Uncategorized och märkt , , , , , . Bokmärk permalänken.

Plötsliga moderskänslor /erviluca

Postat den 27 september, 2012 av erviluca

Plötsligt får Flisa moderskänslor för valpen Fiona.

Hon, som nästan skrämt livet ur Fiona, när hon morrat och skällt när Fiona gått för nära dom ben och mjukisdjur som Flisa anser vara hennes, blir plötsligt otroooligt vårdande!

Fiona tittar förvånat på Flisa när hon ”tvättar av” Fiona i stjärten. Flisa är grundlig när hon gör något. Hon fortsätter lite kring ögonen och nosen på Fiona, som lugnt avvaktar och låter sej bli ”mammad”/tvättad.

När Flisa är färdig bestämmer hon sej för att lägga sej bredvid Fiona i korgen, varvid jag tänker att jag måste skaffa en större korg……

Flisa trycker och bökar sej ner i korgen, och en liten stund, då Fionas huvud är UNDER Flisa, tror både jag, och Storing –  som står och tittar på Flisas attack av moderskänslor – att Fiona ska kvävas där under Flisa, men när vi lyfter lite på Flisa och tittar under henne ser vi att Fiona ser rätt nöjd ut där under, och är inte alls döende eller flämtande efter luft. Flisa bökar sej tillrätta, och så ligger dom där, tättintill.

Dom ligger där i godan ro och Fiona tuggar på, och drar lite i, Flisas öra.

Det är så fint att jag måste fota dom:

Det gillar dom inte så dom sänder ut laserstrålar med sina ögon så att jag tappar mobilen….

Jäklar, att jag fick såna med laserögon!!

1 kommentar

Publicerad i dogs, funderingar, humor, hundar, kärlek, singel, Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Jag – en lagbryterska /erviluca

Postat den 20 september, 2012 av erviluca

 

 

 

EN HEL MÅNAD…..

…gick det utan att jag blev utskälld av NÅGON!

Det har varit en MYSIG månad.

En. Hel. Månad.

Jag borde ha firat – igår!

Idag blev jag utskälld:

”Det är faktiskt KOPPELTVÅNG i den här kommunen!! Hör du vad jag säger!? Jag tycker inte om hundar som springer lösa och DET ÄR FAKTISKT KOPPELTVÅNG!!” vrålade han åt mej.

Vi gick på spåret i skogen, och jag hade precis släppt lös två av hundarna.

”Det är faktiskt KOPPELTVÅNG ÖVERALLT här: Domarudden, Smedby, Skånsta….” rabblade han.

Han kanske trodde att jag var hörselskadad, eftersom han var tvungen att prata så HÖGT, och jag svarade inte (men han ställde ju heller ingen fråga….) – LOG bara stort.

Jag-ska-inte-bli-arg-och-jag-ska-inte-be-om-ursäkt-och-jag-ska-inte-koppla-hundarna! tänkte jag och loooog så det gnistrade om tänderna (om det inte fastnat någon matrest där…).

Han måtte trott att jag var utvecklingsstörd eller nåt.

Han joggade sen iväg, och vände sej om flera gånger för att se om jag kopplade hundarna. Det gjorde jag INTE! Jag hade två hundar lösa NÄSTAN hela promenaden, och försökte fundera ut något finurligt att säga till honom om jag skulle möta honom en gång till. Men jag kom inte på något.

Bara typ: ”Jaha, men då bryter jag väl lagen då!”. För det gjorde jag ju.

Jag gick omkring och bröt lagen.

Hemska, otäcka lagbryterska!

Ring polisen!

Promenaden blev inte lika mysig som den brukar vara….Det ÄR inte kul att bli utskälld och sen tänkte jag bara på att jag bröt lagen och på att, när jag gör det,  måste stå ut med att bli utskälld ”stup i kvarten”……

….. och att jag tyckte att människor som inte gillar hundar borde förbjudas! Dessutom tänkte jag att koppeltvång borde förbjudas, för det är hundmisshandel, tycker jag.

Sen borde man förbjuda knäppa människor också! Både såna som har hund och såna som inte har hund!

Hundar som aldrig får springa lösa är det SYND om! Så det så!

Mina hundar kommer I PRINCIP alltid när jag ropar eller visslar. Fast bara ”i princip”. Flisa är nästan alltid lös eftersom hon ALDRIG går fram till andra hundar eller människor. ALDRIG! Och hon kommer NÄSTAN alltid när jag ropar, även om hon stannar en meter ifrån (!).

Men men….

Kanske jag en dag finner mej i (lyder) lagar och regler – precis som ”alla andra” lagliga och Duktiga Människor, som aldrig gör några fel….

….. men till den dagen kommer……

….. kommer jag att förbli en lagbryterska, och dessutom kommer jag att bryta lite andra regler också! Ba´fatt jag vill det! Eller för att just dom reglerna är knäppa!

Så det så!

Ha!

Där fick ni!

 

8 kommentarer

Publicerad i 50+, dogs, ensam mamma, funderingar, humor, hundar, kärlek, love, medelålders, singel, Uncategorized och märkt , , , , , . Bokmärk permalänken.
← Äldre inlägg
→