RSS Flöde

Kategoriarkiv: humor

Jag – en lagbryterska /erviluca

 

 

 

EN HEL MÅNAD…..

…gick det utan att jag blev utskälld av NÅGON!

Det har varit en MYSIG månad.

En. Hel. Månad.

Jag borde ha firat – igår!

Idag blev jag utskälld:

”Det är faktiskt KOPPELTVÅNG i den här kommunen!! Hör du vad jag säger!? Jag tycker inte om hundar som springer lösa och DET ÄR FAKTISKT KOPPELTVÅNG!!” vrålade han åt mej.

Vi gick på spåret i skogen, och jag hade precis släppt lös två av hundarna.

”Det är faktiskt KOPPELTVÅNG ÖVERALLT här: Domarudden, Smedby, Skånsta….” rabblade han.

Han kanske trodde att jag var hörselskadad, eftersom han var tvungen att prata så HÖGT, och jag svarade inte (men han ställde ju heller ingen fråga….) – LOG bara stort.

Jag-ska-inte-bli-arg-och-jag-ska-inte-be-om-ursäkt-och-jag-ska-inte-koppla-hundarna! tänkte jag och loooog så det gnistrade om tänderna (om det inte fastnat någon matrest där…).

Han måtte trott att jag var utvecklingsstörd eller nåt.

Han joggade sen iväg, och vände sej om flera gånger för att se om jag kopplade hundarna. Det gjorde jag INTE! Jag hade två hundar lösa NÄSTAN hela promenaden, och försökte fundera ut något finurligt att säga till honom om jag skulle möta honom en gång till. Men jag kom inte på något.

Bara typ: ”Jaha, men då bryter jag väl lagen då!”. För det gjorde jag ju.

Jag gick omkring och bröt lagen.

Hemska, otäcka lagbryterska!

Ring polisen!

Promenaden blev inte lika mysig som den brukar vara….Det ÄR inte kul att bli utskälld och sen tänkte jag bara på att jag bröt lagen och på att, när jag gör det,  måste stå ut med att bli utskälld ”stup i kvarten”……

….. och att jag tyckte att människor som inte gillar hundar borde förbjudas! Dessutom tänkte jag att koppeltvång borde förbjudas, för det är hundmisshandel, tycker jag.

Sen borde man förbjuda knäppa människor också! Både såna som har hund och såna som inte har hund!

Hundar som aldrig får springa lösa är det SYND om! Så det så!

Mina hundar kommer I PRINCIP alltid när jag ropar eller visslar. Fast bara ”i princip”. Flisa är nästan alltid lös eftersom hon ALDRIG går fram till andra hundar eller människor. ALDRIG! Och hon kommer NÄSTAN alltid när jag ropar, även om hon stannar en meter ifrån (!).

Men men….

Kanske jag en dag finner mej i (lyder) lagar och regler – precis som ”alla andra” lagliga och Duktiga Människor, som aldrig gör några fel….

….. men till den dagen kommer……

….. kommer jag att förbli en lagbryterska, och dessutom kommer jag att bryta lite andra regler också! Ba´fatt jag vill det! Eller för att just dom reglerna är knäppa!

Så det så!

Ha!

Där fick ni!

 

Världen ÄR verkligen upp-och-ner /erviluca

TVÅ INLÄGG I ETT, kan man säga:

http://www.rb.se/press/kampanjer/Pages/varlden_ar_upp_och_ner.aspx

Ovanstående klipp är väldigt bra, tycker jag.

Världen ÄR verkligen upp och ner, och jag tänker på det rätt ofta – typ varje dag.

Jag tänker ofta på Orättvisorna. Att vi i västvärlden är så bortskämda och  ofta ägnar vår tid åt egocentriska saker, att vi blir upprörda över småsaker och att vi inte är tacksamma över hur bra vi har det.

……………………………………………………………………………………………….

En liten historia om Oviktiga Petitesser:

Igår gick jag för att köpa ett par ”promenadskor”, fast nuförtiden heter det ”walking-shoes”, eller nåt sånt. För man GÅR inte längre – man POWERWALKAR! Dom skor jag hittills gått i var rätt så slitna och började mer se ut som ”extraskinn-på-fötterna”, än som skor.

”Kan jag hjälpa dej?” sa den coola killen i Sportaffären.

”Ja, jag ska ha ett par skor som jag kan GÅ MYCKET i! Jag är mycket ute och går med mina hundar, i skogen och överallt och hittills har jag gått i DOM HÄR!” sa jag och lyfte upp ena foten med ”extra-skinnet” på.

Jag hade faktiskt köpt dom skorna i samma affär, och dom har varit JÄTTEBRA, så därför tänkte jag att jag skulle köpa ett par till i just DEN affären.

”DOM HÄR har varit jättesköna och bra att gå i, så något liknande skulle jag vilja ha”, sa jag.

”Men det där är ju JOGGING-skor!” sa coola killen upprört. ”Har du GÅTT i ett par joggingskor?!”

”Ja…”, sa jag och fick skämmas mej rödansiktad…

Jag tittade i golvet och skruvade lite på mej.

”MENAR DU ATT DU GÅTT OMKRING I ETT PAR JOGGINGSKOR!?!”

Nu var Coola Killen riktigt upprörd.

”….förlåt….” pep jag.

”Ja, det får väl gå för den här gången, men lova att inte göra om det!!” sa Coola Killen myndigt.

Jag lovade, men ärligt talat hade jag fingrarna i kors bakom ryggen….

Nu har jag ett par ÄKTA Walking-skor, och jag har LOVAT Coola Killen att INTE jogga i dom….

…men jag tror inte jag kan hålla det. Får väl kika mellan träden så att han inte spionerar på mej, när jag får för mej att jogga i mina walking-skor….

…………………………………………………………………………………

Och återigen tänkte jag på Den Upp-och-ner-vända Världen:

VI köper Specifika skor för Specifika tillfällen. Många – speciellt tjejer – har dessutom X antal skor bara för att vara snygga, och matcha sina out-fits.

Men på Andra Sidan Världen får kanske en liten kille ett par ärvda skor, som är tre nummer för stora, och dessa skor släpar dom med sej dom första åren – tills dom passar ett tag – och sen har dom skorna tills dom hänger i remsor på fötterna.

Samma sak med kläder. Vi byter kläder varje dag, matchar, försöker vara snygga, köper nya stup i kvarten, fast vi inte BEHÖVER.

Men på Andra Sidan Världen får man EN t-shirt och den har man på sej tills den ramlar av av sej själv….och då kanske man måste knyta ihop den på något sätt, för att ha den kvar ett tag till….eftersom man inte får tag på någon ny.

Det är VERKLIGEN Upp-och-Ner-vända Världen!

Och varför fick just JAG lyckan att födas just HÄR, där vi har det så himla BRA?!? Och varför är jag inte superdupertacksam varje dag? Och varför klagar vi på småsaker när det är INGET att klaga på EGENTLIGEN?!

Saken är den att jag retar mej på folk som klagar och gnäller på småsaker, för jag har ”Den Andra Världen” ständigt i mitt sinne….

…även när jag grottar ner mej själv i småsaker som egentligen bara är en ”piss i havet”.

Jag VILL INTE reta mej på andra och jag VILL INTE grotta ner mej i småsaker själv (någonsin!), MEN jag  får väl ursäkta mej med att jag är ju ”bara en vanlig människa”, med fel och brister – precis som du!

Fast jag tror ändå att det är BRA och VIKTIGT att vi inte glömmer bort att vara tacksamma över det vi har, och att ägna en liten tanke, då och då, åt ”Den Andra Världen”, där dom inte har det lika bra.

 

😉

 

 

 

 

Den Värdefulla Tiden /erviluca

När vi åker hem återgår tiden till den vanliga

varje minut blir en minut lång

det hörs på klockans tickande

Tiden innehåller bara tid

som går

hos mormor

 

”Ja, då fick jag den dagen att gå också”

säger mormor

som om det är hon som styr tiden

Men om hon gjorde det

borde hon snabbspola vissa dagar

eftersom hon tycker

att de är så långsamma

 

När man är barn

Går tiden fort

men långsamt

Den springer iväg

hoppar, gör hoppsasteg

hjular, snurrar runt

 

Samtidigt går den så långsamt

Ett sommarlov varar i en Evighet

 

En vuxen människa försöker pressa in

Så mycket som möjligt på den lilla tid

de har

Tänk om mormor kunde ge Den vuxna människan

lite tid

Hon har ju tid Över!

 

I en familj där tre generationer

lever tillsammans

Hur går tiden där?

Krockar den i hörnen mellan

generationerna?

 

Det är först när man rusat igenom livet

i 180 knutar

och börjar lugna ner sig

– när man inte orkar springa så fort längre –

för det värker i knäna

 som man inser att Tiden är

så Värdefull

 

Och vad som är värdefullt

 

Var det Tiden på jobbet?

Tiden med kompisarna?

Tiden framför datorn?

Tiden med dina barn?

Vilken tid var Viktig?

 

Och hur tänker du prioritera din tid

i Framtiden?

 

I värsta fall

kan du väl låna lite

av mormor

Jag kan inte bestämma mej /erviluca

Jag kan inte bestämma mej för om jag är Nöjd eller Missnöjd, om jag är uttråkad eller inte, om jag är boored eller inte (samma sak juh, men jag orkar inte ta bort det), om jag är trött eller pigg (jo, det kan jag: Trött!)….

Jag kan inte bestämma mej för om jag vill ha någon att älska i mitt liv, eller inte, om jag vill bli älskad eller inte, om jag vill vara del i ett par eller inte.

Jag kan inte bestämma mej för om jag ska vika den rena tvätten eller inte, om jag ska tvätta en tvätt till eller inte, om jag ska städa badrummet också (precis som allt annat idag) eller inte.

Jag kan inte bestämma mej för om jag är Nöjd med mitt Liv eller inte, om jag gjorde det jag ville eller inte, om jag gör det jag vill eller inte, om jag vill ha det städat eller stökigt, om jag vill lära känna grannen eller inte, om jag vill bo här eller inte….

Jag kan inte bestämma mej för om jag är nöjd med mitt boende eller inte, om jag är nöjd med mitt jobb eller inte, om jag vill leva så här eller inte…..

Jag kan inte bestämma mej för om jag vill gå på kör eller inte, eller gå på Friskis och Svettis eller inte eller om jag vill gå på Brukshundsklubben eller inte.

Jag kan inte bestämma mej för om jag ska banta eller inte, om jag är tjock eller smal eller inte (!), om jag ska gå snabba promenader eller långsamma, om jag ska fixa riktig mat till mej eller inte….

HerreGud vad jag inte kan bestämma mej!

Suck!

😦

 

Jag undrar vad han tänker/tänkte…. /erviluca

 

När det är Min Egen Vecka kan jag ”skita i allt”:

–  Jag kan ”skita i” att laga näringsriktig mat tex, och bara äta några mackor till middag, eller en tallrik gröt, eller lite (?) yogurt med flingor….

Jag kan skita i att diska, plocka undan, städa ö h t …….

……fast det kan jag nog skita i lite då och då ändå, ba´fatt jag prioriterar Annat, som tex att gosa med hundarna, eller gå ut med dom eller hjälpa någon son med någon läxa eller bara sitta och glo på TV,  och jag VÄGRAR stressa runt som en hysterisk höna på kvällarna och Göra Allt!

Life is now! And life is not cleaning up and get destressed! Vet inte om den engelskan var riktigt, men det kändes rätt att skriva det här på engelska.

Jag kan skita i dom flesta Måstena, UTOM just att gå ut med hundarna och det som rör dom.

Nu har vi (jag och exet) precis bestämt att Grabbarna Grus ska vara hos var och en utav oss TVÅ veckor i taget istället för EN.

Igår var det EN vecka utan Grabbarna som var tillända, och jag såg fram emot Ytterligare en fri helg, mitt i RÖRAN hemma.

Då ringde numera jättestora Minsting: ”Mamma, får jag och XX lana hos dej? Jag får för pappa, och han får för sina föräldrar!”.

Först tänkte jag: ”NEJ!”

Sen tänkte jag: ”Varför inte?”

Sen sa jag: ”Men då får du förbereda XX på att golvet är fullt av bajs och kiss och vi har en valp som biter en i tårna, och jag har inte städat på en vecka och det är disk upp till taket i köket och…och…och….”

”Jarå! Helt okey!”

Så dök dom upp.

XX blev överskjutsad av sin pappa när jag var ute med hundarna.

Googlad smutstvätt...

När jag kom in efter att XX kommit tänkte jag:

”UNDRAR vad XX:s pappa tänkte när han gick slalom mellan framdragna strumpor och skor (valpen drar fram alla skor och placerar dom lite här och där….och hittar strumpor överallt som hon också lägger där hon hamnar), bajs- och kisshögar och mina sorterade smutstvätthögar, som jag sorterat i vardagsrummet (!) och som Valpen sedan delvis ”sorterat om”…..och vad han sen säger till Mamman om det hem deras son ska vistas i i ett dygn??…..Ring soc!!?”

Jag funderade också senare på om XX kanske ångrade sej – att han velat lana här – när han snubblade runt bland bajs- och kisshögar och kände DOFTEN! Och när han fick putta undan valpen som försökte äta upp hans grillade kycklingben då han satt i soffan och åt….

Googlat diskberg.

Eller när han försökte ställa sin tallrik ovanpå ALL ANNAN disk i köket, när han ätit upp sin kyckling och sina pommesfrites….

Eller när han skulle gå och lägga sej på morgonkulan, och Minsting ropade på mej ( som försökte sova, vilket var svårt eftersom Fiona (vår bebis) hade svårt att förstå varför vi skulle sova i Ett Annat Rum….

….eller så var det för att hon blivit lös i magen och bajsade förton FLER, och mycket mer illaluktande och löööösa, högar än vanligt.

”Mamma! Kom och plocka upp bajset som ligger i Mellans rum!” (där XX skulle sova)

Jag vinglade upp, med håret på ända, med Fiona huggandes i vaderna – typ! – och torkade upp högarna, som STANK (!), i Mellans rum, samt allt kiss hon också lyckats producera under natten…

Hur mycket kiss och bajs får plats i en liten skrutthund egentligen?!?

Jag undrar verkligen om XX ångrade sej då?

Det tar ett tag innan STANKEN lägger sej nämligen….

Och jag VET att XX har Väldigt Ordningssamma och Duktiga föräldrar!

Undrar vad han kommer att säga när han kommer hem?

Jag kan bara föreställa mej. Men försöker låta bli….

Men what the heck!

I am me, och vad gör det om hundra år!

Det viktiga är ju att Carpe Diem.

Och det gör jag, så gott jag kan.

Dessutom ääääälskar jag den lilla bitiga, bajsande och kissande Galningen vi tagit hem. Mitt i allt är  hon Helt Underbar!

Så det så!

🙂

 

Blev jag räddad av Flisa?? /erviluca

Jag vet inte om det var min Vilda Fantasi som spelade upp sej igår kväll, eller om det var Sant det jag upplevde. Och jag kommer heller aldrig att få veta det.

Jag gick ut genom porten för att gå kvällsprommisen med hundarna. Det var mörkt och runt hörnet dyker det upp en man klädd i mörka kläder, och jag tror han talar i en mobil. Jag ser honom i ögonvrån, och plötsligt går det kalla kårar utefter min ryggrad, och hela mitt inre skriker: ”Akta dej!”.

Jag har ju sett mörkt klädda män talandes i telefonen 140 ggr förut, utan att bli rädd, på kvällen, men just igårkväll hände något i hela mej.

Lugnt samlar jag ihop hundarna  och bestämmer  mej för att inte gå min vanliga kvällspromenad, som går runt fotbollsplanen, eftersom delar av den vägen är mörk och inga hus nära. Så jag svänger höger runt husen, istället för vänster, och går en kort promenad som är upplyst, och nära husen.

Jag känner mej obehaglig till mods, och lite arg för att jag känner så. Jag vill inte känna så! Jag vill inte att min värld ska begränsas av ”mörka män”!

När jag sedan kommer runt huset möter jag samme man igen, och han pratar fortfarande i telefonen. Han går emot mej samtidigt som jag ser en annan man komma emot mej från andra hållet. Också pratandes i mobilen. Jag ser att dom tittar på mej, utan att jag tittar direkt på dom. Jag får en obehaglig känsla i hela mej igen.

DÅ händer det!

Detta är inte Flisa, men ger en bild av hur galen hon blev.

Flisa blir GALEN! Helt galen! Hon börjar störtskälla på Den Mörke Mannen. Superilsket! Hon hoppar upp och ner med framtassarna och skäller och skäller. Hon tycks HATA denna man.

Flisa är en ”snäll flicka”, som ALDRIG bitit någon, ALDRIG varit DUM mot någon – varken hund eller människa – och som nästan alltid går rundor förbi människor när hon går lös, vilket hon nästan alltid gör. Jag kopplar henne bara då vi måste gå nära någon bilväg, för hon har INGEN som helst respekt för bilar: ”Flytta på dej!” verkar hon tänka om bilar.

Nåväl.

Jag kopplar Flisa, och hyschar på henne. Männen försvinner och jag går hem.

Det känns skönt att jag har en hund som skulle kunna försvara mej, och jag känner mej både lite skakad, och inte – samtidigt. Men ändå låser jag polislåset på dörren för första gången när jag kommer in.

Var det Fantasin som spelade mej ett spratt, eller var det Intuitionen som Varnade mej för Verkligheten?

Who knows!?

Och jag kommer aldrig någonsin att få veta det heller.

Pragmatisk /erviluca

Det finns ord, som jag inte vet vad dom betyder, och som jag skäms över – att jag inte vet vad dom betyder alltså. Jag skäms givetvis inte över orden.

Egentligen borde jag springa raka vägen till bokhyllan och slå upp ordet för att få veta det, precis som mamma sa när jag var liten:

”Slå upp det i ordlistan!” sa hon så fort jag inte kunde ett ord, vilket ledde till att jag ALDRIG gjorde det. Jag var nämligen rätt så…trotsig.

Jag är fortfarande trotsig, på DET sättet. Jag slår fortfarande inte upp, eller kollar på nätet. Utom IBLAND, när det nästan blivit pinsamt att jag inte kunnat ett ord.

Jag kan MÅNGA ord. Men inte alla.

Ibland frågar jag den som säger ordet. För att jag VET att det är ett svårt ord, och för att jag förstår att andra inte heller kanske förstår det, MEN när det gäller ord som används lite då och då, och som ”alla” verkar veta vad det betyder – då skäms jag. Och håller tyst. Och tänker att jag måste ta reda på det, i smyg, när ingen ser.

Ofta förstår man ju sammanhanget iallafall. Av det som sägs.

Jag har ett ”skäms-ord” som jag inte kunnat, förrän jag kollade upp det, alldeles nyss. Ett ord som används lite då och då och som ALLA vet vad det betyder, utom jag.

Tills nu.

Det är så skämmigt att jag inte kunnat det, så jag var tvungen att krypa under soffan med laptopen och slå upp det – jätte-i-smyg!

Jag nästan blundade när jag tog fram ordet, och om du inte heller visste vad det betydde, förut, så ska jag berätta det för dej nu:

——————————————————————————

PRAGMATISK =

”Pragmatisk är på ett sätt motsatsen till teoretisk, då pragmatisk betecknar något som har nytta i det verkliga livet, någor som är förankrat i praktiken. En person som är pragmatisk låter inte känslor hindra från att åstadkomma något praktiskt.

praktiskt inriktad, resultatinriktad, praxisorienterad, nyttobetonad, utilitaristisk, jordnära, realistisk, saklig

——————————————————————————

Har du någon ”skäms-ord”, som du tycker att du borde kunna, men inte vet vad det betyder?

 

 

Hon BITS med sina små vassa tänder! /erviluca

 

”Bits den?” frågade ett litet barn igår, som ville klappa.

”Ja, just DEN bits faktiskt!” sa jag. ”Inte för att vara elak, men hon är en baby-hund så hon har inte lärt sej än, och just nu bits hon faktiskt nästan hela tiden.”

Då ville han inte klappa henne. Och det förstår jag. ”Klapp, klapp, klapp…AJJJ!!!”.

Hon bits! Och bits. Och bits. Och bits.

Och sen kissar hon sjöar på golvet, lite här och där. Och bajsar högar. Jättehögar,tycker jag. Stora bajshögar för en liten hund.

Och så bits hon igen.

Plötsligt hänger hon i ena byxbenet, som draaaaas med när man ska någonstans. Eller så hugger hon tag i handen när man sitter i soffan i lugn och ro: ”BIT!” ”AJJ!”

När jag skulle koppla henne i morse bet hon mej så hårt i handen att jag ryckte till och drog undan handen så snabbt, att jag råkade boxa till Milton som stod alldeles bredvid. ”Knak”, sa det inuti hans mun och han studsade undan och började stryka tassen över nosen, som gjorde ont. Stackars Milton!

Milton är STOISK. Jag tror jag aldrig använt det ordet förut, men jag tycker verkligen att han är STOISK. Han härdar ut när lillskruttan biter honom, skäller på honom, hugger tag i hans koppel och draaaar….Han bara väntar lugnt på att jag ska säga ”NEJ!” till bebisen. OM han någon gång fräser ifrån, ber han nästan om ursäkt efteråt (till mej: ”Förlåt! Jag VET att hon är valp, men jag stod inte ut längre!”). F ö är han bara tålmodig och SNÄLL. Snäll och tålmodig.

Flisa har satt sej i respekt. Det gjorde hon direkt och tydligt. Ingen hugger tag och drar i Flisas koppel inte. Och inga småbett i bakbenen (som Milton får stå ut med)!

Själv lever jag i bland en massa småsjöar med kiss, med små öar av bajs däremellan. Lägenheten luktar väl lite sisådär just nu…. Jag dammsög och skurade ALLA golv i lördags, men vad spelar det för roll två dagar senare….?

Tänk vad man måste stå ut med när man har ett litet Troll i huset!

Tur att hon är så söt!

Tur att hon har så gosig och pussig mage!

Tur att hon är så söt när hon sover!

Tur att hon sover på natten!

För det gör hon faktiskt.

😉

 

 

 

Att umgås men ändå inte…/erviluca

Postat den

Var man än är, och hur man än ska umgås, finns det alltid dom som väljer bort umgänget runtom och istället blippar på sin lilla mobil.

DET tycker jag är konstigt!

Om man sitter fem runt ett soffbord och dricker lite vin, äter snacks och pratar, så är det alltid någon som plockar upp sin lilla älskling och börjar trycka och klicka på den.

Hur kan det komma sej att man väljer att umgås med sin mobil i Sociala Sammanhang??

”Jag ska bara SMS:a till …..XXXX!” säger dom om man frågar.

”Eeeeeh…och det måste göras NU?!?!”

FÖRR-I-TIDEN (när jag var yngre) kunde man sitta och prata med folk EN HEL KVÄLL utan att dom ringde hem eller bort!

EN. HEL. KVÄLL.

Jag vet inte hur vi överlevde dessa Trauman, men det g jorde vi. På något underligt sätt. Det är kanske därför vi alla över 40 har lite ryckningar och tics då och då….

Än värre är ju när man sitter och pratar med någon mellan FYRA ögon och den tar upp sin lilla älskling och börjar ”smeka” den….

”Eeeeeh…Ho ho! JAG sitter här!” kan man påminna Personen Mittemot då.

”Jag VET! Men jag-ska-bara….*oviktig förklaring*”…….

……för det är ALDRIG någon som är döende i andra änden, så förklaringen är ALDRIG ”jag-ska-bara-ringa-ambulans”.

KONSTIGT!

Generationen UNDER 40 kanske kommer att umgås HELA GÄNG med sina mobiler. Man sitter runt soffbordet och klickar på sina mobiler, i tystnad, och det anses…NORMALT.

Kan det bli så tro?

Man kanske t o m SMS:ar varandra runt bordet:

”Titta va ful skjorta Pelle har!”

”Ja, Guuuud, ja! *fnissar*”

Man KAN ju faktiskt snacka skit om varandra när man sitter bredvid varandra när man SMS:ar. Risken är bara att någon visar den andra sitt SMS….

Då blir det Världens SMS-krig.

I Tystnad.

Som farmor till Blivande SMS-kommunicerande barnbarn, kommer jag nog att skaka på huvudet och säga:

”Det var bättre FÖRR!”

Varav barnbarnen kommer att himla med ögonen och tycka att jag är såååååååååååååå gammal!

Och det är jag ju också.

Då.

 

 

En massa idéer och tankar /erviluca

Postat den

Ibland är det så mycket jag vill skriva om så att det blir värsta ”seriekrocken” i huvudet, och ingen ordning på någonting. Så nu måste jag vänta på att bärgningsbilen ska komma, och på poliserna och brandmännen, som ska reda ut allt , och ta bort en bil i taget , och fixa och dona.

SEN blir det väl lite ordning igen. Där inne. I skallen.

Eller så måste Idéerna och Tankarna bara lära sej att ställa sej i kö, och vänta på sin tur. Nu trängs dom och bråkar och skriker ”JAAAAG vill vara först!!” och jag bara låter dom hållas….

Jag måste bli strängare mot Idéerna alltså. Eller nåt.

Rynka ögonbrynen och säga: ”Men den VAR faktiskt först! Du får vänta!”

Men tänk om DEN andra idén är roligare, och mer spännande, och har bråttom ut?!?

Den kanske borde få Förtur! Den kanske handlar om Nuet!? Den kanske är en Nyhet!!

Det är inte lätt att vara fylld av idéer, tankar och fantasier!

Stackars stackars lilla mej….

😉