RSS Flöde

Etikettarkiv: veta

Jag är en mes…./erviluca

Postat den

….eller möjligen en gråsparv….

Fast ibland kan jag faktiskt vara en rosa pelikan  flamingo också!

(En liten fotnot mitt i: När jag bodde i Sala sa vi skär och brandgul – inte rosa och orange).

Meningen var inte att jag skulle skriva om fåglar, men igår var jag en riktig MES! Usch, vad jag kände mej smitig och unken. Efteråt. För att jag inte stod upp för vad jag tänkte. Jag smet liksom undan.

Det var väl inte sådär jätteviktigt EGENTLIGEN, men jag blir besviken på mej själv när jag inte kan vara Rak och Tydlig, utan smiter undan som en feg liten mes.

Jag brukar INTE tappa klänningen
när jag står på barrikaderna. Jag
brukar inte ens ha klänning!
Bara så ni vet...

Jag, som kan stå upp på barrikaderna och skrika ut min ÅSIKT om det är VIKTIGT. Jag, som kan tycka TVÄRTEMOT en hel grupp, och en hel församling, om Orsaken till detta är Viktig. Jag, som kan säga: ”Okey, jag går med på det för att ni alla andra bestämt det, men jag vill ändå tala om att jag tycker inte så, men jag viker mej för gruppen”. Och om det är en så Viktig Grej för mej, så att jag kämpat för den in i det sista, gör det så ONT varje gång jag måste gå emot min inre övertygelse, att jag måste fundera på att Byta Väg eller Kliva ur det jag sysslar med.

MEN jag vek mej. Stod inte upp för min inre åsikt. Fegade ur.

Jag är en mes.

Usch!

Nu undrar du givetvis vad det handlar om. Och frågan är om jag ska hålla dej på halster, eller om jag ska skriva det rätt ut bara…..

Hm….

Dom gånger jag bestämt att skriva Fortsättningen i Nästa Blogginlägg, händer det då och då att jag glömmer bort det, så att ni aldrig får veta fortsättningen. Ni letar och letar (för ni har ju inget annat för er, eller hur?!?) och hittar inte fortsättningen, blir sura och tänker: ”Faan, vad hon ljuger!” och så läser ni aldrig mer en enda rad som jag skrivit.

😦

Men då ska jag bara tala om att jag Glömmer. Det dyker hela tiden upp tvåtusen nya tankar och funderingar i huvudet som gör att jag bara skriver vidare, på Nästa Grej, och nästa. Än så länge har jag aldrig drabbats av skrivtorka, eller vad det heter. Den dagen kommer nog också….men inte än.

Dom dagar jag INTE skriver har jag inte haft tid, helt enkelt, eller varit för trött.

Näe, VARFÖR jag var en mes igår får faktiskt inte plats.

Jag får skriva om det i Nästa Blogginlägg.

Spännande fortsättning i Nästa….bla bla bla…

Annonser

Ibland blir det liksom bara GRRRRRRRRRRR! /erviluca

När man försöker och försöker och försöker och försöker få en människa att förstå att det handlar inte om att DEN ANDRA ska ”göra om sej” eller ”bli annorlunda”.

Det handlar inte om att vi ska svänga våra trollspön, som vi givetvis har flera stycken på lager (!), och TROLLA OM Den Andra personen så att den PLÖTSLIGT gör precis som Den Ena Personen vill och tänker!

DET HANDLAR OM ATT TÄNKA OM SJÄLV! RIKTA BLICKEN MOT SEJ SJÄLV: ”VAD KAN JAG GÖRA?”

Idag sa jag: ”Det handlar om att ni behöver lära er LYSSNA på varandra, båda två!”

”Meh! Jag lyssnar ju!”

”Ja, men jag menar LYSSNA och verkligen HÖRA vad hon tänker/känner/vill!”

”Det gör jag ju redan! Men hon tänker ju så bakvänt om allt! Hon är en jävla egoist!”

”Nej, du lyssnar inte på det sättet jag menar, för JAG hör ju vad hon säger….och det låter lika vettigt som det DU säger, anser jag, men ändå krockar ni!”

Han tittar irriterat på mej, som om jag vore helt dum i huvet.

”Det handlar om att du ska tänka dej att gå i hennes skor en stund, och på så sätt förstå HENNE, för att kunna veta hur du ska kommunicera med henne.”

Han tittar på mej med avsmak.

”Gå i HENNES skor!?! FY FAAN! Det skulle jag aldrig göra!”

”Jag menar givetvis inte bokstavligt”, säger jag och undrar om han förstår vad jag menar.

”Näe, det fattar jag väl, men hon är ju så jävla trångsynt och egoistisk så bara TANKEN på att försöka….näe!”

Jag suckar.

Som vanligt är det BARNEN som kommer i kläm.

Och dom krockar kring ALLT ALLT!

”Ni beter er som 3-åringar båda två!” säger jag.

Men jag VET att båda tänker: Näe, bara han/hon!

Båda vill ha RÄTT!

Dom säger båda att dom vill LÖSA PROBLEMEN och att : ”….det skulle gå om bara HON/HAN bla bla bla….”.

BÅDA är övertygade om att den andra är en Egoistisk Idiot, och jag får lust att ställa mej upp och säga:

”JA, JAG HÅLLER MED ER BÅDA: NI ÄR TVÅ EGOCENTRISKA EGOISTER SOM  ABSOLUT INTE VILL LÖSA ERA MENINGSSKILJAKTIGHETER KRING ALLT ALLT!

NI VILL BÅDA BARA HA RÄTT!

BÅDA VILL BARA VINNA!

ATT NI SKADAR ERA BARN UNDER TIDEN SKITER NI BÅDA FULLKOMLIGT I, FÖR OM NI  VILLE LÖSA ERA PROBLEM, SKULLE NI BÅDA SLUTA ATTACKERA, RESPEKTIVE FÖRSVARA, FÖR VARJE ORD DEN ANDRE UTTALAR.

VAR OCH EN AV ER SKULLE VÄNDA BLICKEN MOT SEJ SJÄLV OCH TÄNKA:

VAD KAN JUST JAG GÖRA FÖR ATT FÖRÄNDRA DETTA?”

Sen har jag lust att ”kasta in handduken” och fräsa:

” Fortsätt kriga ni, om det är det som håller er uppe här i livet! Men jag ska bara tala om för er, att så länge ni håller på så här, förstör ni för era barn, oavsett vad ni tror båda två.

Var och en av er är fantastiska föräldrar. Här sitter en underbar pappa och där sitter en härlig mamma, men ni sabbar för barnen genom att fortsätta kriga om småsaker.

 Nu kommer jag att stänga in er i ett rum och låsa, och låta er vara där tills ni bestämt er för att förstå varandra, lyssna på varandra och sluta kriga. Under tiden får barnen bo hos sina far- eller morföräldrar. Men ni kommer inte ut ur det här rummet förrän ni bestämt er för att lösa det här. OM ni tänker slåss, spotta på varandra, fräsa och klösa, samtala, skrika, böna och be….jag skiter i det!

Men ni släpps inte ut förrän ni löst det och kan uppskatta varandras olikheter utan att se dom som FAROR.”

Sen låser jag dörren och oavsett om det tar en dag, en vecka, en månad eller ett år, så ska dom vara instängda med BARA varandra tills dom kan komma överens och tro på varandra!

DET är en medicin jag skulle vilja ge MÅNGA av landets bråkande separerade föräldrar.

 

Pragmatisk /erviluca

Det finns ord, som jag inte vet vad dom betyder, och som jag skäms över – att jag inte vet vad dom betyder alltså. Jag skäms givetvis inte över orden.

Egentligen borde jag springa raka vägen till bokhyllan och slå upp ordet för att få veta det, precis som mamma sa när jag var liten:

”Slå upp det i ordlistan!” sa hon så fort jag inte kunde ett ord, vilket ledde till att jag ALDRIG gjorde det. Jag var nämligen rätt så…trotsig.

Jag är fortfarande trotsig, på DET sättet. Jag slår fortfarande inte upp, eller kollar på nätet. Utom IBLAND, när det nästan blivit pinsamt att jag inte kunnat ett ord.

Jag kan MÅNGA ord. Men inte alla.

Ibland frågar jag den som säger ordet. För att jag VET att det är ett svårt ord, och för att jag förstår att andra inte heller kanske förstår det, MEN när det gäller ord som används lite då och då, och som ”alla” verkar veta vad det betyder – då skäms jag. Och håller tyst. Och tänker att jag måste ta reda på det, i smyg, när ingen ser.

Ofta förstår man ju sammanhanget iallafall. Av det som sägs.

Jag har ett ”skäms-ord” som jag inte kunnat, förrän jag kollade upp det, alldeles nyss. Ett ord som används lite då och då och som ALLA vet vad det betyder, utom jag.

Tills nu.

Det är så skämmigt att jag inte kunnat det, så jag var tvungen att krypa under soffan med laptopen och slå upp det – jätte-i-smyg!

Jag nästan blundade när jag tog fram ordet, och om du inte heller visste vad det betydde, förut, så ska jag berätta det för dej nu:

——————————————————————————

PRAGMATISK =

”Pragmatisk är på ett sätt motsatsen till teoretisk, då pragmatisk betecknar något som har nytta i det verkliga livet, någor som är förankrat i praktiken. En person som är pragmatisk låter inte känslor hindra från att åstadkomma något praktiskt.

praktiskt inriktad, resultatinriktad, praxisorienterad, nyttobetonad, utilitaristisk, jordnära, realistisk, saklig

——————————————————————————

Har du någon ”skäms-ord”, som du tycker att du borde kunna, men inte vet vad det betyder?

 

 

Hur privat får man vara? /erviluca

Postat den

Jag har kanske inte förstått det där med att man ska vara så himla Privat när man är Ute i Stora Världen – tex på jobbet. Jag har alltid tänkt att Det Privata – alltså det som är Familj, intressen, tankar, åsikter, hobby, släkt och allt som är Utanför Jobbet – är liksom Det Riktiga Livet, och Resten, tex jobbet, är bara en liten del av ens liv, eller av det man gör. Så när en människa vill hålla sitt ”Liv-utanför-jobbet” helt Hemligt, på jobbet, blir liksom den människan bara halv….

…eller kanske bara en fjärdedel….

…av sej själv. Hen visar bara upp en fjärdedel – jobbdelen – och det blir lite…tomt!

”Ho! Ho! Det ekar här!”

Typ.

Eller så kan man säga att den människan bara går på ETT ben när hen är på jobbet, och lämnar det andra hemma. Hoppar omkring, liksom lite halt….

En enbent, halt, människa.

För att bli HEL på jobbet tänker jag att man ska dela med sej till sina arbetsKAMRATER lite om sitt hemmaliv – sitt privata – så att man ser en HEL människa. Förståelsen för den människan blir då också större. Och ”tycka-om:et”. Man tycker mer om en ”hel” människa.

Peter Larsson är inte bara busschaufför, han är pappa också. Till Nova och Niklas. Och husse till Bobbo. Skild.

”Jahaaaa!”

”Är det viktigt för dej att veta att Peter Larsson är pappa? Varför?! Det har ju inte med hans jobb att göra!”

”Jo, för att han kanske inte kan jobba alla nätter/kvällar/dagar som det behövs, för han kanske behöver VAB:a, eller så kan han inte jobba kvällar, för han har ingen barnvakt…”

”Jahaaa!”

Och om han kommer till jobbet dagen efter han fått veta att Nova har leukemi, så är han inte Bara En busschaufför – han är väldigt mycket pappa också! En pappa vars tankar kretsar kring om Nova ska klara cellgiftsbehandlingen samt en massa oro kring hennes sjukdom. Kanske oroar han sej också för hur Niklas, som hamnat i skymundan, mår. Peter kan inte stänga av sin pappasida när han sitter där och kör buss. Det är bra för hans chef att ha förståelse för det. OCH hans arbetskamrater.

Vi är inte DELAR, och vi kan INTE separera dessa ”icke-delar” av oss själva i olika sammanhang, även om många många gör det bästa för att faktiskt göra det.

Men jag tror vi går sönder av det. Jag tror det bästa är om vi är ”någorlunda hela” i alla sammanhang och att vi är ”lite privata” på jobbet – och lite ”jobbiga” hemma…..Ha ha ha, näe jag menar; precis som vi berättar om vårt jobb för vår familj, för att bli lite mer ”hela”. Och skapa förståelse.

Många delar blir en helhet.

Låt oss våga vara Lite Privata, och därmed förstå varandra bättre, och bli lite mer Helheter, helt enkelt!