RSS Flöde

Etikettarkiv: sett

”Jag kunde se ett flygplan….” /erviluca

Postat den

Minsting har sett dåligt länge. HUR länge vet jag inte, men han började klaga på att han inte såg vad fröken skrev på Whiteboarden, för några år sedan. Vi såg då till att han fick sitta längst fram i klassrummet, för då såg han. Tavlan.

 

Jag tog med Minsting och testade synen på honom hos en Optiker för drygt ett år sedan. Man kunde då konstatera att han ser dåligt (närsynt). Punkt, liksom.

-”Men jag tänker INTE använda glasögon!” sa den lille store Minsting.

 

Så jag köpte inga glasögon. Jag tyckte det var onödigt att köpa jättedyra glasögon, som han ändå inte tänkte använda. Och så tänkte jag att han till slut kommer att VILJA ha glasögon, eftersom det i längden blir jobbigt att inte se ordentligt.

Den dagen kom.

Härommånaden. Härom månaden? Häromånaden? Nåja, you get it!? Nicht war?!

Syntest igen ledde till utprovning av glasögon, ledde till glasögon, kostade dyrt, ledde till en snygg kille (han var snygg innan också, men han passar verkligen i glasögon – ser Intelligent ut! Tänk vad glasögon kan luras… 😛  ).

Numera har han glasögon HEMMA. Modet att ha dom i skolan har inte kommit än.

MEN igår fick jag världens finaste SMS från Minsting (som gjorde att det kändes som små lyckokullerbyttor i magen):

”Jag kunde se ett flygplan med mina glasögon!”

Och jag visste inte ens att han inte såg flygplan! Han har alltså gått ett helt halvt liv (hela sitt iallafall!!) och inte sett flygplanen som åker förbi i luften. Inte för att det är så jätteviktigt att se dom…men ändå!? Vad har han mer missat, liksom?? Man kan ju inte veta vad man missar förrän man upptäcker det! Typ.

Gud, vilket klok sista mening! Den skriver jag om, med större bokstäver:

MAN KAN JU INTE VETA VAD MAN MISSAR FÖRRÄN MAN UPPTÄCKER DET!

Dagens sanning.

Liksom.

 

 

Annonser

Tomten är uppäten! /erviluca

Postat den

Fiona 121212 006

”Fiona, har du sett tomten som jag ställde i fönstret?”

”Näe….”

”Vad har du i skägget?”

”Inget….”

 

Fiona 121212 002

”Men där ligger ju en tomtemössa, Fiona!”

 

 

Fiona 121212 004

”VAR??”

 

 

Fiona 121212 003

”Mitt framför dej. Du har ÄTIT UPP TOMTEN, Fiona!”

 

 

Fiona 121212 007

”Eeeeeeh…vad betyder tomten?”

 

 

 

Blev jag räddad av Flisa?? /erviluca

Jag vet inte om det var min Vilda Fantasi som spelade upp sej igår kväll, eller om det var Sant det jag upplevde. Och jag kommer heller aldrig att få veta det.

Jag gick ut genom porten för att gå kvällsprommisen med hundarna. Det var mörkt och runt hörnet dyker det upp en man klädd i mörka kläder, och jag tror han talar i en mobil. Jag ser honom i ögonvrån, och plötsligt går det kalla kårar utefter min ryggrad, och hela mitt inre skriker: ”Akta dej!”.

Jag har ju sett mörkt klädda män talandes i telefonen 140 ggr förut, utan att bli rädd, på kvällen, men just igårkväll hände något i hela mej.

Lugnt samlar jag ihop hundarna  och bestämmer  mej för att inte gå min vanliga kvällspromenad, som går runt fotbollsplanen, eftersom delar av den vägen är mörk och inga hus nära. Så jag svänger höger runt husen, istället för vänster, och går en kort promenad som är upplyst, och nära husen.

Jag känner mej obehaglig till mods, och lite arg för att jag känner så. Jag vill inte känna så! Jag vill inte att min värld ska begränsas av ”mörka män”!

När jag sedan kommer runt huset möter jag samme man igen, och han pratar fortfarande i telefonen. Han går emot mej samtidigt som jag ser en annan man komma emot mej från andra hållet. Också pratandes i mobilen. Jag ser att dom tittar på mej, utan att jag tittar direkt på dom. Jag får en obehaglig känsla i hela mej igen.

DÅ händer det!

Detta är inte Flisa, men ger en bild av hur galen hon blev.

Flisa blir GALEN! Helt galen! Hon börjar störtskälla på Den Mörke Mannen. Superilsket! Hon hoppar upp och ner med framtassarna och skäller och skäller. Hon tycks HATA denna man.

Flisa är en ”snäll flicka”, som ALDRIG bitit någon, ALDRIG varit DUM mot någon – varken hund eller människa – och som nästan alltid går rundor förbi människor när hon går lös, vilket hon nästan alltid gör. Jag kopplar henne bara då vi måste gå nära någon bilväg, för hon har INGEN som helst respekt för bilar: ”Flytta på dej!” verkar hon tänka om bilar.

Nåväl.

Jag kopplar Flisa, och hyschar på henne. Männen försvinner och jag går hem.

Det känns skönt att jag har en hund som skulle kunna försvara mej, och jag känner mej både lite skakad, och inte – samtidigt. Men ändå låser jag polislåset på dörren för första gången när jag kommer in.

Var det Fantasin som spelade mej ett spratt, eller var det Intuitionen som Varnade mej för Verkligheten?

Who knows!?

Och jag kommer aldrig någonsin att få veta det heller.

Tänk att så lite kan göra så mycket…/erviluca

Hon går ganska långt framför mej, men ändå stannar hon till och håller upp dörren åt mej när jag ska in. Hon ler ett kort leende när jag säger ”TACK!”. Jag känner mej glad av detta lilla.

🙂            🙂            🙂            🙂            🙂            🙂            🙂            🙂            🙂            🙂

Jag har aldrig sett mannen i fråga, men när jag kommer cyklande med cykeln full av kassar i både cykelvagnen och på styret, ler han emot mej och säger ”HEJ!”. ”Hej!?” säger jag tillbaka, förvånat, och ler. Vem är det? tänker jag sen. Känner jag honom? Men egentligen spelar det ingen roll, för leendet och ”Hejet” får mej att vara glad i flera timmar efteråt.

Tänk vad ett ord eller ett leende kan lysa upp ens dag!

När man förstår det, och får känna av det, borde man ständigt ”ge tillbaka” genom att sprida både leenden, upphållna dörrar, komplimanger och små ”hej” hit och dit, för OM det kan lysa upp någons dag, precis som det lyser upp min, är det värt ALLT.

Och det kostar inget, och kräver ingen större ansträngning.

🙂