RSS Flöde

Etikettarkiv: på den

En Underbar Kvinna! /erviluca

Postat den

 

ALLA borde ha en Svetlana i sin närhet! Tänk vad livet skulle bli så mycket härligare då!

Svetlana kommer från Ryssland, men bor nu (?) med Kurt i Skellefteå (fast han säger ”Skellefte”). Det var en dokumentär på TV2 igår om ”Svetlana och Kurt” och ååååååååh, vad jag är glad att jag råkade hamna på den kanalen!

För hädanefter, när jag känner mej lite seg eller trött eller ledsen….så ska jag bara tänka på Svetlana, så blir jag GLAD!

Direkt!

Vilken otrooooligt härligt underbar människa! Så rak, så tydlig, så OPTIMISTISK, så levnadsglad, så….alldeles alldeles underbar!

I den sista ”scenen” i filmen sitter hon och hennes Kurt på en bänk i skogen mitt i vintern, vid en fors. Svetlana utbrister att det är ”helt ONDERBART!” där i snön vid forsen. Sen tar hon fram en liten ask, tittar på sin älskade Kurt och säger: ”Voill do gifta dej?”. Det vill han! Klart han vill!

Det vill jag med!

 

 

Annonser

Irritation…/erviluca

judge

….är en känsla som är ”istället-för”.

Det är ingen grundkänsla.

Man är arg eller ledsen eller frustrerad över något. Man uttalar inte det man skulle behöva uttala. Man smiter undan sina egna känslor, och är feg, eller så har man inte lärt sej att lägga undan sitt eget tyckande på hur man tycker det ska vara, och så lägger man över det på den man irriterar sej på….

….och tycker att dom/han/hon borde fatta ändå!

Det gör dom inte.

Dom fattar kanske inte ens om du förklarar, om du ”uttalar”.  För dom tycker Annorlunda. Tänker ”inte-likadant” som du. Tänker åt ett helt annat håll. ÄR helt annorlunda. Och troligen är det inte ens ”fel” –  bara som du tänkt att det  inte skulle vara.

Så hur blir man då av med irritationen?

För det är ju enklare att göra sej av med sin egen irriation, än att försöka få ”resten av världen” att ändra sej.

Eller?

Irritation är ett jävla energislöseri! Du slösar med din egen energi! Åt något du troligen inte kan göra något  åt.

Guuuud, så irriterande!

 

Småfunderingar /erviluca

 

Vissst är det lite småkonstigt att så fort man slår på TV:n är det PRECIS SAMMA snutt på den film man slog på TV: på sist! Alltså, jag menar inte att det är samma grej på TV:n varje gång jag slår på den, men OM jag tex zappar runt på dom olika kanalerna så kommer jag in på samma snutt på Just Den Serien eller Filmen som jag gjorde förra gången jag zappade runt.

Visst är det KONSTIGT!?

Sen är det en sak till:

Jag diskade MASTODONTdisken igår, i omgångar, för allt kunde inte stå på tork samtidigt…….

……. plus att disken jag tog från Storings rum behövde först skrapas med allehanda verktyg, och därefter ligga i blöt i hett vatten i flera timmar (!). Av en tallriks innehåll kunde jag göra en liten luddig filt….

 Men när jag väl var färdig och köket glänste i all sin prakt, kommer det lufsande två killar från Minstings rum och så ställer dom ett par tallrikar och några glas på diskbänken……

Vad jag gjorde då?

Jag sjöng en passande sång, förstås:

”Never Ending Stooooohoryyyyyyyy!”

 

 

 

Blev jag räddad av Flisa?? /erviluca

Jag vet inte om det var min Vilda Fantasi som spelade upp sej igår kväll, eller om det var Sant det jag upplevde. Och jag kommer heller aldrig att få veta det.

Jag gick ut genom porten för att gå kvällsprommisen med hundarna. Det var mörkt och runt hörnet dyker det upp en man klädd i mörka kläder, och jag tror han talar i en mobil. Jag ser honom i ögonvrån, och plötsligt går det kalla kårar utefter min ryggrad, och hela mitt inre skriker: ”Akta dej!”.

Jag har ju sett mörkt klädda män talandes i telefonen 140 ggr förut, utan att bli rädd, på kvällen, men just igårkväll hände något i hela mej.

Lugnt samlar jag ihop hundarna  och bestämmer  mej för att inte gå min vanliga kvällspromenad, som går runt fotbollsplanen, eftersom delar av den vägen är mörk och inga hus nära. Så jag svänger höger runt husen, istället för vänster, och går en kort promenad som är upplyst, och nära husen.

Jag känner mej obehaglig till mods, och lite arg för att jag känner så. Jag vill inte känna så! Jag vill inte att min värld ska begränsas av ”mörka män”!

När jag sedan kommer runt huset möter jag samme man igen, och han pratar fortfarande i telefonen. Han går emot mej samtidigt som jag ser en annan man komma emot mej från andra hållet. Också pratandes i mobilen. Jag ser att dom tittar på mej, utan att jag tittar direkt på dom. Jag får en obehaglig känsla i hela mej igen.

DÅ händer det!

Detta är inte Flisa, men ger en bild av hur galen hon blev.

Flisa blir GALEN! Helt galen! Hon börjar störtskälla på Den Mörke Mannen. Superilsket! Hon hoppar upp och ner med framtassarna och skäller och skäller. Hon tycks HATA denna man.

Flisa är en ”snäll flicka”, som ALDRIG bitit någon, ALDRIG varit DUM mot någon – varken hund eller människa – och som nästan alltid går rundor förbi människor när hon går lös, vilket hon nästan alltid gör. Jag kopplar henne bara då vi måste gå nära någon bilväg, för hon har INGEN som helst respekt för bilar: ”Flytta på dej!” verkar hon tänka om bilar.

Nåväl.

Jag kopplar Flisa, och hyschar på henne. Männen försvinner och jag går hem.

Det känns skönt att jag har en hund som skulle kunna försvara mej, och jag känner mej både lite skakad, och inte – samtidigt. Men ändå låser jag polislåset på dörren för första gången när jag kommer in.

Var det Fantasin som spelade mej ett spratt, eller var det Intuitionen som Varnade mej för Verkligheten?

Who knows!?

Och jag kommer aldrig någonsin att få veta det heller.