RSS Flöde

Etikettarkiv: tankar

Kärlek till sönerna /erviluca

Postat den

När någon frågar: ”Och hur mår dina söner då?” så blir min första känsla en mindre explosion av kärlek och stolthet i bröstet.

Jag är så stolt över mina söner så att det är inte klokt!

Jag nästan spricker!

Dom är så varma och fina och goa och ÄKTA så att jag nästan slår knut på mej själv av lycka!

En efter en har dom gått igenom ”faser” där jag undrat om det någonsin kommer att ta slut, om det är ”kört” för dom, och tankar som ”vad har jag gjort för fel?!?!”…..

….och snart står jag med FACIT i hand över alla fyra:

FY FAAN VAD DET BLEV BRA!

Jag är nog både LÄTTAD och STOLT, tror jag, och kroniskt FYLLD AV KÄRLEK till mina vackra, fina, kärleksfulla, varma, goa, kloka

fyra söner.

Visserligen är en kvar i den trötta, loja, hösäckiga, ”vet-inte-åldern”…..

 Men ändå!

Dom andra kom ju ut på Andra Sidan som Underbara Människor, så varför inte han?!

I LOVE YOU SONS of me!

 

Annonser

Alltför många vuxna har glömt hur det är att vara barn /erviluca

Postat den

ALLTFÖR många vuxna har HELT GLÖMT hur det är/känns att vara barn.

Jag vet inte VILKEN DAG det händer i Dom Vuxnas liv, men plötsligt har alla känslor och tankar från att dom var barn, försvunnit. Kanske det sker när dom själva blir föräldrar – jag vet inte, för jag har inte hamnat där själv än, och troligen kommer jag aldrig att hamna där, eftersom jag är så pass gammal – anses SUPERVUXEN i år sett – men kan LÄTT förstå en liten människas tankar och känslor….

…och MINNS tydligt hur det kändes, och var, att vara en lite mindre människa.

Det är som om många vuxna tror att barn är ett annat folk! Och ändå har dom tillhört det ”folket” själva!

Idag sa en Vuxen pappa till mej: ”Det ingår i barns personligheter att JÄVLAS med dom vuxna!”.

”Eeeeeh….VA?!?” sa jag.

”Ingår det i Vuxnas personligheter att jävlas med barn också??” tänkte jag sedan.

Men jag sa det inte.

Jag sa istället: ”Vilket otroligt tråkig inställning till barn. Som om dom vore en annan ART. Dom är faktiskt människor – inte helt färdigutvecklade, och dom behöver lära sej MER och vi behöver undervisa dom på olika sätt…

……men att det skulle ingå i dom att JÄVLAS med oss – näe!!”

Usch, vilken tråkig inställning.

Barn som behandlas gott; med kärlek, omtanke och ömhet, omvårdnad, lagoma gränser och värme…. jävlas inte!

Barn är nyfikna, vill lära mer (om livet), vill undersöka livet, vill upptäcka, vill VIDARE, vill PRÖVA PÅ! Och i detta måste vi ibland stoppa och hindra, för att dom inte ska skada sej, eller andra, hjälpa till och/eller ”undervisa”. Är det då dom anses ”jävlas” med oss??

Jag tycker man ska visa samma respekt för en liten människa som för en stor. Man ska som vuxen förstå att den lilla människan inte kan lika mycket, är inte färdigutvecklad och behöver lära sej, och utifrån den kunskapen (som den vuxne har) ska man bemöta den lilla människan med samma respekt som man bemöter alla andra människor.

För jag utgår ifrån att man möter sina medmänniskor med respekt.

Ibland blir jag så beklämd när jag hör hur människor är mot varandra, och speciellt hur vuxna kan vara mot barn.

Det var bara det jag ville säga.

För nu.

 

Jag ska avsluta ett kapitel nu…./erviluca

Postat den

….och börja på ett nytt.

Och när man slutar måste man också AVSLUTA.

Det betyder att man måste rensa och fixa och ta bort och städa och packa ihop.

Just nu städar jag i datorn.

Det är otroligt fascinerande. Det är som att Rensa i skrivbordslådor: Man hittar både Ditt och Datt.

Mest Datt.  😛

Vissa saker kan jag bara radera, men det är väldigt mycket som jag vill SPARA.

Jag är mycket för att SPARA.

Eftersom jag alltid haft ett behov av att SKRIVA, så finns det MASSOR av SKRIVET i datorn!

Det är allt ifrån nedskrivna tankar till julhälsningar till början på böcker, till ideér på hur jobbet skulle kunna utvecklas, till komplicerade och avancerade teorier om än det ena än det andra.

Och Guuuuud vad jag är klok! Inser jag. Och vad mycket jag KAN!

För den Petige kan jag berätta att Privata saker – vilka det nu ärhar jag mest skrivit på fritiden. Jag har gått till jobbet EFTER dagens slut och suttit ett par timmar och skrivit. Ba´fatt jag har haft behov av det. Och för att det är kul! Man ska inte bara kasta bort Kloka Tankar som dyker upp.

Nu skriver jag ut Dom Kloka Tankarna, eller skickar dom till min privata mailadress.

Det är spännande och tankeväckande att gå igenom allt jag skrivit….

…och MYCKET ska, som sagt, sparas:

En del SKA bli böcker, annat kanske blir ”föreläsningsupplägg” – om jag en vacker dag ska föreläsa – man vet aldrig. Andra saker kommer jag att lägga i ”Dagbokskistan” som står i förrådet, med dagböcker från Tidernas Begynnelse och framåt i, och spara tills jag blir ”gammal och grå”, och då ska jag ta fram alla  dagböcker och papper och gå igenom Mitt Liv i efterhand.

Suga lite till på Livskaramellen, kan man säga.

Troligen kommer jag att lägga ut lite texter här i bloggen också, för att det finns mycket tankeväckande i datorn att hämta.

Att avsluta ett kapitel är fascinerande!

Kropp till salu! /erviluca

Näe, nu orkar jag inte längre med den här kroppen. Jag lägger ut den för försäljning. Rätt billigt. För den är såååå jobbig!

Äsch, nu kommer alla tankar på alla andra människor som har det MYCKET VÄRRE! Skit också! Kunde jag inte få vara värst bara en liten stund??

Jävla hjärna!

Jag tänkte verkligen GOTTA mej i Den Eländiga Kroppen och hur den beter sej med mej, men så dök det upp tankar på rullstolsburna människor, sängliggande, benlösa, armlösa, cancer-sjuka….

*suckar*

Varför får jag aldrig vara VÄRST?!

Det är orättvist!

Blä!

Som straff tänker jag inte skriva en rad om min jävla kropp som jävlas med mej!

Vem jag straffar?

Eeeeh…..?

Dej?

Mej?

Äh!

 

 

En massa idéer och tankar /erviluca

Postat den

Ibland är det så mycket jag vill skriva om så att det blir värsta ”seriekrocken” i huvudet, och ingen ordning på någonting. Så nu måste jag vänta på att bärgningsbilen ska komma, och på poliserna och brandmännen, som ska reda ut allt , och ta bort en bil i taget , och fixa och dona.

SEN blir det väl lite ordning igen. Där inne. I skallen.

Eller så måste Idéerna och Tankarna bara lära sej att ställa sej i kö, och vänta på sin tur. Nu trängs dom och bråkar och skriker ”JAAAAG vill vara först!!” och jag bara låter dom hållas….

Jag måste bli strängare mot Idéerna alltså. Eller nåt.

Rynka ögonbrynen och säga: ”Men den VAR faktiskt först! Du får vänta!”

Men tänk om DEN andra idén är roligare, och mer spännande, och har bråttom ut?!?

Den kanske borde få Förtur! Den kanske handlar om Nuet!? Den kanske är en Nyhet!!

Det är inte lätt att vara fylld av idéer, tankar och fantasier!

Stackars stackars lilla mej….

😉

Semester-krav…/erviluca

Postat den

Varje år, samma oro och stress inför Semestern.

Jag vill GÖRA NÅGOT med mina söner. Jag vill att dom ska få UPPLEVA NÅGOT – helst något Kul och Spännande, eller kanske bara myyyysigt. En semester ska vara en upplevelse – iallafall delar av den.

Så…..

Pengar är det ont om, som vanligt, men jag brukar kunna ”trixa till det” ändå.

Förra året var vi på Gotland och cyklade benen av oss. Vad gjorde vi EGENTLIGEN? Vi var liksom bara på Gotland, utanför Visby, och cyklandet var från stugan där vi bodde in till Visby, varje dag – fram och tillbaka. Men vi GJORDE liksom inget speciellt. Vi badade knappt. Men jag tror grabbarna tyckte det var rätt mysigt ändå. Flisa tyckte det iallafall.

Vad ska vi göra i år? Ja, jag vet, det skulle man ha bestämt för 6 månader sen, och så skulle jag ha bokat för länge sen och fixat och planerat och sparat och haft en Semesterkassa osv osv osv….MEN det har jag inte.

Mina tankar far hit och dit:

”Berlin? Där var ju Storing med sin klass förra året, och det var tydligen en upplevelse. Dit kan vi ju åka, med tåg! Typ.”

”Smögen? Det låter fint. Där finns mycket natur och klippor och säkert något annat mysigt där tonårskillarna kan gå runt lite fritt och ha det lite kul….”

”Göteborg? Där kan vi ha mysigt i med att både lufsa runt i stan, gå på Liseberg, sola och bada”.

”Holland! Jag har alltid velat åka till Holland och HELST skulle jag vilja åka en sån där kanalbåt och bo i den och sånt…”.

Men så har jag ju också NÄSTAN bestämt att jag inte ska åka på semester ensam med killarna igen, för det är så mycket roligare när man är fler: Åtminstone EN vuxen till, och gärna några kompisar till grabbarna också! Men VEM eller VILKA ska följa med? Vilka VILL? Vill DU?

Jag vill inte att det ska bli ”för bökigt” heller, med för mycket planerande och ordnande och krav. Fast det blir det ju i slutänden ändå, men…

Äh, jag vet inte.

Jag köper kanske ett tält och så cyklar vi så långt vi orkar och slår upp tältet där….

Typ.

Då blir Grabbarna Grus glada.

Not.

Vi, som aldrig provat att bo i tält….men någon gång ska väl vara den första!

Jävla semesterkrav!

Och jävla tomma plånbok! NÄÄÄÄR ska den fyllas på?

Jag trodde den skulle fyllas på när man fyllde 50…..typ.

Men icke sa Nicke (eller vem det var som sa det….).

Blä! (säger jag då)