RSS Flöde

Etikettarkiv: kul

Halli hallå! /erviluca

Postat den

Så sa man i leken. ”Halli, hallå, låt bollen gå, högt upp i det blåååååå!” och så studsade man bollen HÅRT i marken och sen sprang man!

Åh, vad det var kul att LEKA när jag var barn!

Hoppa twist, hoppa hopprep, spela kula, spela hockeybockey (finns det ens nuförtiden?!?), byta bokmärken, leka Burken….

Att Leka är Viktigt!

Det har Experterna kommit på, fast ”vi andra” (troligen) redan VISSTE det: Barn MÅSTE få leka. Det fullkomligt BUBBLAR LEK ur dom hela tiden!

Jag undrar vad som skulle hända om man TVINGADE ett barn att INTE leka i hela dens liv!? HUR skulle ett sånt barn må, sen, som vuxen?

När jag var ute och gick med hundarna idag kom jag också på en lösning på skolornas mobbningsproblem, som ALDRIG tycks lösas…

Lösningen berättar jag om i nästa blogginlägg.

Nu ska jag åka iväg och jobba. För det är ju DET vi gör, vi vuxna, jämt och ständigt: Jobba jobba jobba! Är det DET som är Livet? Eller vad är det? Är det Familjen? Är det Jobba? Är det Fritiden? Eller är det ALLT i en salig blandning? Är det Kärleken? Är det att reproducera sej?

Hoppsan, nu spårade jag ur lite grann….

Ur spår!

Liksom.

😛

 

Annonser

Jag känner mej vältränad och smal idag….. /erviluca

Postat den

…och det är väl KÄNSLAN som räknas, va?!

Jag hade ett gäng nyårslöften i år, som jag SKA genomföra. SKA!!! Det är dödsstraff på att INTE uppfylla dom. Har jag bestämt. Jag trodde jag skulle komma igång tidigare med att uppfylla dom, men jag ska vara Extra Snäll och Förstående mot mej själv denna gång, för att då kanske det blir större sannolikhet att löftena verkligen blir verklighet.

Jag tror ju inte på straff …tänkte jag skriva…*host host host*…..för jag införde just dödsstraff, på mej själv…*host host host*…..

Jag är superbestämd med att ALLA (tre) löften SKA infrias. Punkt.

Detta är ETT av löftena:

 Jag SKA träna varannan dag. Långa hundpromenader gills inte. Dom är liksom där ändå.

Jag TRODDE att jag skulle börja springa, för det har jag tidigare verkligen tyckt om….men det är som om kroppen blivit ”för tung”…eller om det är all värk i lederna (och på alla andra ställen också), som gör att det känns så TUNGT. Och Det Tunga vinner liksom över Övertygelsen att det är KUL att springa….   😦

Sen TRODDE jag att jag skulle börja dansa igen – ”vadsomhelst” – bara det var dans! Men det är det här med den Tunga Kroppen igen, och värken….och dessutom måste man Passa Tider….och betala multum….och och och…allt som inte passar i mitt liv, just nu.

 Sen upptäckte jag ju på den där ”Friskis-och-Svettis-omgången” jag fick häromsistens, att jag blev så deppig av att se mej i speglarna….och både upptäcka att jag såg ut som en ”köttbulle med ben” och tyckte det var aningen svårt att hänga med i rörelserna….

Jag hade ju mina minnen kvar i huvudet av en Tjej som Svischade runt som en liten älva (i speglarna). och det minnet vill jag gärna ha kvar….

Så funderade jag vad som var bra för en ”Köttbulle med ben”, som har en ”värkande kropp”…och kom fram till att SIMNING borde vara bra! Och sen mindes jag känslan, som jag hade när jag klev upp ur badet i Arboga (där jag förr simmade när jag hälsade på Söstra Mi, som bodde där med sin familj) och hur SKÖNT det kändes i kroppen, efteråt. Och jag minns också känslan av att liksom ”stänga av sinnet” och ”låta kroppen jobba” i simningen.

Då bestämde jag mej för att börja simma. Så jag gick och köpte mej ett kort som gäller ”hur-länge-som-helst”, och dom drar 200 kr/månad. DET är det ju värt! 200 kr/månad för att simma varannan dag.

Igår började jag.

200 meter (8 längder) borde vara ett bra mål för första simpasset, tänkte jag. Sen simmade jag 20 längder hur lätt som helst! Därefter gick jag upp. Inte för att jag var trött eller slut, utan för att jag tänkte att jag inte skulle ”ta i för mycket” första simpasset. Jag visste ju inte hur kroppen skulle reagera. Jag ville vara ”lite snäll” mor kroppen.

Men om det är så lätt att simma 20 längder, borde jag kunna simma 30 längder med ”viss ansträngning”, och mitt mål skulle då kunna vara att simma 1000 meter  (40 längder) varannan dag!

Shit bah!

Jag är ju värsta bra!

I morse när jag vaknade kände jag mej både smal och vältränad! Efter ETT simtillfälle.

Och det är ju Känslan som räknas.

Tycker jag.

Att jag skulle börja simma, trodde jag inte för några år sedan. För då tyckte jag att det var dödstråkigt att harva fram och tillbaka i en bassäng.

Vad det är härligt att man ändrar sej här i livet!

 

Göra smycken själv /erviluca

Postat den

En kvinna har en liten utställning idag i restaurangen på jobbet. Hon gör smycken och schalar (vad konstigt det ser ut med sch…stavas det verkligen så? Shalar? Schalar?  Sjalar?…!) sjalar. Fina. Jag frågar vad halsbanden kostar. 150 kr. Jag vill köpa! Tur att jag inte har några pengar i plånboken. Eller nåt.

Men så kommer jag på: Göra själv! Kan själv! Jag är ju en riktig ”kan-självare”! Jag kan faktiskt nästan allt (+ – En Massa Grejer, tex koppla in en bänkdiskmanskin….det kan jag inte. Visserligen har jag inte ens försökt ens…men ändå!).

Jag säger till en kollega: ”Kan vi inte köpa in en massa grejer som man kan göra smycken av, och starta någon slags tjej/tant-klubb där vi en gång i veckan ska sitta och pyssla/göra smycken?” ”JA!” säger hon och berättar att hon redan köpt in såna saker, för hon tänkte att hennes dotter skulle tycka det var kul, att göra smycken. Det tyckte hon inte….

Så vi kan starta ”typ i morgon”!

”Då kan vi väl vara hos dej, för hos dej är ingen man i vägen?” säger hon.

”Ja!” säger jag.

Åh, vad jag ser fram emot vår första Pysselkväll!

 

 

Jag blir glad av snön! /erviluca

Postat den

Jag tycker det är otrooooligt härligt med MYCKET snö!

Det ger ett ”ombonat” intryck, och det är så VACKERT och blir så ljust!

Och så är det liksom lite ”lekfullt” på något sätt.

Jag får lust att kasta mej i den mjuka snön och göra snöänglar, rusa upp för backar och åka ner på en plastpåse, eller på en stjärtlapp, och bygga stora snökojor och snögubbar.

Fast jag gör det inte.

Bara i fantasin.

Och den fantasin gör mej glad.

Sen att man halkar (men ramlar kanske mjukt?), få pulsa i snön tills lårmusklerna värker, har svårt att ta sej fram över huvud taget, bussar och tåg blir inställda och kommer inte, bilar halkar och krockar, vinterdäck måste på och funka, rutor skrapas, snö skottas och borstas bort……

….det är liksom…..

…liksom….

…liksom…..

…bara ”tråkig fakta” och något som man ”måste göra” och ”stå ut med”.

Men för övrigt är det bara Härligt och Kul med snön!

🙂

 

 

Samtal med hundarna /erviluca

Postat den

Vi kommer till sjön. Samma som igår.

Jag frågar Flisa:

”Ska du fånga flugor??”

”Fånga flugor = Stå-i-vattnet-upp-till-knäna-och-hugga-efter-inbillade-flugor-i-vattnet”

Flisa säger:

”VOV! VOV! VOV! VOV! VOV! VOV!” och stirrar intensivt på mej och viftar på svansen.

…men eftersom min kära läsare inte förstår hundspråket, ska jag översätta vårt samtal:

”Nej! Jag vill att du kastar en pinne ut i vattnet så ska jag simma efter den!!” svarar Flisa.

”Meh! Vattnet är ju kallt!” säger jag.

”Jamen, jag VILL!!” Flias är envis.

”Okey´rå!”  Jag är svag för Flisa, och därmed lättövertalad.

*kastar en pinne*

Flisa hoppar i och simmar iväg och hämtar pinnen och lägger den sedan vid mina fötter.

”IGEN!!!” skäller hon uppmanande.

”Men, var det inte KALLT?!” undrar jag.

”Nej, nej, nej! Kasta igen!!!” Jag SER hur kul hon tycker att det är!

”Okey´rå! Bara EN gång till då!”  Övertalad igen.

*kastar iväg pinnen ut i vattnet*

Flisa hämtar pinnen. Lägger den vid mina fötter och ropar:

”IGEN!!!!” Svansen går i 180!

”Näe, jag ser ju att du fryser. Det är ju kallt i vattnet!” Jag är osäker: Är det här verkligen bra för henne?

”Nej! Kasta igen! Det är så kul! Kasta´rå!” Hon lyckas övertala mej igen.

”Jamen, NU är det verkligen sista gången. Jag vill ju inte att du ska bli sjuk!”

*kastar pinnen lite längre*

Flisa hoppar i och simmar efter pinnen, kommer upp, skakar på sej och lägger pinnen vid mina fötter.

”IGEN! IGEN! IGEN!” Hon studsar på stället, av upphetsning och lycka.

”Du skakar ju Flisa. Nu räcker det!”

”BARA EN GÅNG TILL!!! SNÄLLA! EN GÅNG TILL!!” Tänderna skallrar, men det skiter hon i.

”Ooookey…..EN gång till!” Övertalad igen.

*kastar pinnen i vattnet*

Flisa hämtar pinnen.

Allt upprepar sej.

”IGEN! IGEN! IGEN!!” Hon studsar på stället, stirrar på pinnen och försöker få mej att ta den.

”Näe, Flisa, NU räcker det! Det är kallt och du blir sjuk om du simmar mer i det här kalla vattnet!”

”JO! JO! JO!”

”Nej, nu går vi vidare!”

Nu har jag bestämt mej…..

….och så går vi vidare en bit in i skogen, i geggan och leran, GENOM träsk och över små kullar.

Plötsligt är Fiona borta. Hon var med Flisa, och plötsligt är Flisa ensam.

”Var är Fiona?” frågar jag Flisa.

”Inte vet jag”, säger Flisa. ”Hon får väl hålla reda på sej själv!”

”Näe, Flisa. Hon är bara en valp. VAR är Fiona? SÖK Fiona!”

”Näe, jag har ingen lust. Kasta en pinne istället!”

”Näe! Sök Fiona!”

”Nej, jag orkar inte, men jag kan ropa på henne: FIONA! FIONA! FIONA! FIONA!”

Jag hjälper till: ”FIOOOONA!!!”

Plötsligt dyker Fiona upp.

”Matte! Jag kom bort!!!” Fiona kastar sej i mina armar och hjärtat slår hårt och fort på henne. ”Matte! Jag kom bort!”

”Ja, gumman, jag märkte det. Men nu är du här igen! Det är bättre om du går med Milton, för han springer inte så långt bort som Flisa…okey?”

”Okey….Matte! Jag kom bort! Det var så läskigt!”

”Ja, lilla gumman. Men nu är du här igen.”

*kramar om*

Nu ligger alla och sover runtomkring mej under bordet, efter Äventyret i skogen.

🙂

Mina fina hundar.

Jag – en lagbryterska /erviluca

 

 

 

EN HEL MÅNAD…..

…gick det utan att jag blev utskälld av NÅGON!

Det har varit en MYSIG månad.

En. Hel. Månad.

Jag borde ha firat – igår!

Idag blev jag utskälld:

”Det är faktiskt KOPPELTVÅNG i den här kommunen!! Hör du vad jag säger!? Jag tycker inte om hundar som springer lösa och DET ÄR FAKTISKT KOPPELTVÅNG!!” vrålade han åt mej.

Vi gick på spåret i skogen, och jag hade precis släppt lös två av hundarna.

”Det är faktiskt KOPPELTVÅNG ÖVERALLT här: Domarudden, Smedby, Skånsta….” rabblade han.

Han kanske trodde att jag var hörselskadad, eftersom han var tvungen att prata så HÖGT, och jag svarade inte (men han ställde ju heller ingen fråga….) – LOG bara stort.

Jag-ska-inte-bli-arg-och-jag-ska-inte-be-om-ursäkt-och-jag-ska-inte-koppla-hundarna! tänkte jag och loooog så det gnistrade om tänderna (om det inte fastnat någon matrest där…).

Han måtte trott att jag var utvecklingsstörd eller nåt.

Han joggade sen iväg, och vände sej om flera gånger för att se om jag kopplade hundarna. Det gjorde jag INTE! Jag hade två hundar lösa NÄSTAN hela promenaden, och försökte fundera ut något finurligt att säga till honom om jag skulle möta honom en gång till. Men jag kom inte på något.

Bara typ: ”Jaha, men då bryter jag väl lagen då!”. För det gjorde jag ju.

Jag gick omkring och bröt lagen.

Hemska, otäcka lagbryterska!

Ring polisen!

Promenaden blev inte lika mysig som den brukar vara….Det ÄR inte kul att bli utskälld och sen tänkte jag bara på att jag bröt lagen och på att, när jag gör det,  måste stå ut med att bli utskälld ”stup i kvarten”……

….. och att jag tyckte att människor som inte gillar hundar borde förbjudas! Dessutom tänkte jag att koppeltvång borde förbjudas, för det är hundmisshandel, tycker jag.

Sen borde man förbjuda knäppa människor också! Både såna som har hund och såna som inte har hund!

Hundar som aldrig får springa lösa är det SYND om! Så det så!

Mina hundar kommer I PRINCIP alltid när jag ropar eller visslar. Fast bara ”i princip”. Flisa är nästan alltid lös eftersom hon ALDRIG går fram till andra hundar eller människor. ALDRIG! Och hon kommer NÄSTAN alltid när jag ropar, även om hon stannar en meter ifrån (!).

Men men….

Kanske jag en dag finner mej i (lyder) lagar och regler – precis som ”alla andra” lagliga och Duktiga Människor, som aldrig gör några fel….

….. men till den dagen kommer……

….. kommer jag att förbli en lagbryterska, och dessutom kommer jag att bryta lite andra regler också! Ba´fatt jag vill det! Eller för att just dom reglerna är knäppa!

Så det så!

Ha!

Där fick ni!