Etikettarkiv: kul

…och det är väl KÄNSLAN som räknas, va?!

Jag hade ett gäng nyårslöften i år, som jag SKA genomföra. SKA!!! Det är dödsstraff på att INTE uppfylla dom. Har jag bestämt. Jag trodde jag skulle komma igång tidigare med att uppfylla dom, men jag ska vara Extra Snäll och Förstående mot mej själv denna gång, för att då kanske det blir större sannolikhet att löftena verkligen blir verklighet.

Jag tror ju inte på straff …tänkte jag skriva…*host host host*…..för jag införde just dödsstraff, på mej själv…*host host host*…..

Jag är superbestämd med att ALLA (tre) löften SKA infrias. Punkt.

Detta är ETT av löftena:

 Jag SKA träna varannan dag. Långa hundpromenader gills inte. Dom är liksom där ändå.

Jag TRODDE att jag skulle börja springa, för det har jag tidigare verkligen tyckt om….men det är som om kroppen blivit ”för tung”…eller om det är all värk i lederna (och på alla andra ställen också), som gör att det känns så TUNGT. Och Det Tunga vinner liksom över Övertygelsen att det är KUL att springa….   😦

Sen TRODDE jag att jag skulle börja dansa igen – ”vadsomhelst” – bara det var dans! Men det är det här med den Tunga Kroppen igen, och värken….och dessutom måste man Passa Tider….och betala multum….och och och…allt som inte passar i mitt liv, just nu.

 Sen upptäckte jag ju på den där ”Friskis-och-Svettis-omgången” jag fick häromsistens, att jag blev så deppig av att se mej i speglarna….och både upptäcka att jag såg ut som en ”köttbulle med ben” och tyckte det var aningen svårt att hänga med i rörelserna….

Jag hade ju mina minnen kvar i huvudet av en Tjej som Svischade runt som en liten älva (i speglarna). och det minnet vill jag gärna ha kvar….

Så funderade jag vad som var bra för en ”Köttbulle med ben”, som har en ”värkande kropp”…och kom fram till att SIMNING borde vara bra! Och sen mindes jag känslan, som jag hade när jag klev upp ur badet i Arboga (där jag förr simmade när jag hälsade på Söstra Mi, som bodde där med sin familj) och hur SKÖNT det kändes i kroppen, efteråt. Och jag minns också känslan av att liksom ”stänga av sinnet” och ”låta kroppen jobba” i simningen.

Då bestämde jag mej för att börja simma. Så jag gick och köpte mej ett kort som gäller ”hur-länge-som-helst”, och dom drar 200 kr/månad. DET är det ju värt! 200 kr/månad för att simma varannan dag.

Igår började jag.

200 meter (8 längder) borde vara ett bra mål för första simpasset, tänkte jag. Sen simmade jag 20 längder hur lätt som helst! Därefter gick jag upp. Inte för att jag var trött eller slut, utan för att jag tänkte att jag inte skulle ”ta i för mycket” första simpasset. Jag visste ju inte hur kroppen skulle reagera. Jag ville vara ”lite snäll” mor kroppen.

Men om det är så lätt att simma 20 längder, borde jag kunna simma 30 längder med ”viss ansträngning”, och mitt mål skulle då kunna vara att simma 1000 meter  (40 längder) varannan dag!

Shit bah!

Jag är ju värsta bra!

I morse när jag vaknade kände jag mej både smal och vältränad! Efter ETT simtillfälle.

Och det är ju Känslan som räknas.

Tycker jag.

Att jag skulle börja simma, trodde jag inte för några år sedan. För då tyckte jag att det var dödstråkigt att harva fram och tillbaka i en bassäng.

Vad det är härligt att man ändrar sej här i livet!