RSS Flöde

Kategoriarkiv: humor

Jag – en TV-böginna /erviluca

Postat den

Jag har liksom redan ”varit där” och ”gjort det”. Har ingen längtan ”ut” alls! Tycker om att krypa upp i mitt soffhörn och vara ifred, med mina små vänner hundarna – och eventuellt någon son som vill vara social en stund – och glo på något underhållande, intelligensbefriat program på TV. ELLER en dokumentär, om MÄNNISKOR!

Jag har haft mina år av att ”vara ute och festa/träffa folk/vara ute och dansa” etc och jag orkar eller vill inte längre. Jag vill vara hemma. Med mej själv. Trivs rätt så bra med mej själv. Fast oj vad det skulle vara tomt utan hundarna. Tur att jag har dom. Annars skulle jag nog klättra på väggarna, tror jag. UTAN Kontrads kalasklister.

Men EN fattas mej nu:

Jag saknar ljudet av en svans som slår emot golvet, eller soffan, när man går förbi; ”dunk-dunk-dunk-dunk-dunk!”. Även om hon såg ut att sova djuuuuuupt, så fick varje ljud av OSS henne att vifta på svansen: ”dunk-dunk-dunk-dunk-dunk!”. Jag saknar också av att ha henne tättintill när jag ligger där i soffhörnet, och att pilla på hennes öron, som var så mjuka och luktade så gott!

Jag saknar hennes STORA bruna ögon som tittade på mej INTENSIVT för att jag skulle kunna läsa hennes tankar, vilket jag ofta lyckades med. Ofta, men inte alltid. Men då tog hon till andra medel, genom att säga ”buff” eller kraffsa på något eller någon eller försöka visa med andra medel vad hon ville. Jag förstod till slut. Jag tror hon hade velat kunna prata. Eller så tyckte hon det var kul att ta upp tiden med att försöka förklara på Sitt Sätt.

Men nu skulle jag ju inte skriva om henne.

Jag skulle skriva om att jag är en TV-böginna. En sån som kan se fram emot TV-programmen på kvällen, som ser fram emot att krypa upp i soffan med en skål popcorn och bara sitta och glooooo i lugn och ro. En sån är jag.

En sån som kan känna små glädjeskutt i hjärtat när jag tänker på att det är ”Lets Dance” på TV på kvällen, tex. Nördigt och töntigt? Okey´rå ! Men då är jag väl det då.

Jag är inte den där Intellektuella och Duktiga typen som BARA tittar på nyhetsprogrammen och övrig tid gör jag andra Viktiga Saker.

Jag gör ju för i helvete viktiga saker resten av dagen!!!

Oj, jag hamnade i Försvar….Sorry!

Så på kvällen vill jag bara DEGA i soffan, och VARA, och kanske slippa tänka också (om det går….och om det inte är någon bra dokumentär om MÄNNISKOR på TV, som får mej att förstå MER om oss och vårt sätt att vara…DÅ vaknar hjärnan till och arbetar för fullt! Och det gillar jag OCKSÅ!).

Jag är alltså en jävla TV-böginna!

Bara så ni vet.

 

Nada. Njet. No-no. None! Niente. Nope! /erviluca

Postat den

Det hände inget. Nada. Njet. No-no. None! Niente. Nope!

Det bidde inget. Nada. Njet. No-no. None! Niente! Nope!

Vad var det då kvar? Nada. Njet. No-no. None! Niente! Nope!

Det blev och kändes tomt.

Ihåligt liksom.

Som i en stor grotta, där det droppar lite kyligt från väggarna, men det är högt i tak och det EKAR:

”Ho ho!………….          

 

…………………………………………………..ho ho!”     
 
                                             

Jag vet inte om Besluten jag tar, då och då, är bra eller dåliga. Om dom leder till bra eller dåliga saker. Eller inget. Fast jag tycker att jag tänkt igenom dom rätt ordentligt, och verkligen tänkt KLOKT, så känns det – sen efteråt – inte ett dugg klokt. Bara dumt. Och ogenomtänkt. FAST det är så jävla genomtänkt.

Jag vet inte om jag öppnar ”dom rätta dörrarna” i livet, eller dom felaktiga, eller om jag borde ha nyckeln till Något Annat. Jag vet inte om jag borde vara mer misstänksam, mindre naiv, dummare dvs inte så snäll.

Jag kanske är för mesig, för korkad, för ogenomtänkt, för snabb, för långsam.

Kanske jag har för dålig självkänsla, för dåligt självförtroende, för tjock mage och är för prickig!

Kanske jag är för gammal, för trött, för utsliten, för tråkig, för knasig, för otålig, för tålig.

Dessutom tänker jag för mycket.

OCH för lite.

Kanske är jag helt enkelt FEL.

Ett måndagsexemplar.

För det blir ju inget av nåt.

Någonsin.

Ever.

Ever never ever ever!

Nada. Njet. No-no. Niente. Nope.

Och ibland är det bara så jävla trååååååååååååkigt…….

…….att det bara bidde en tummetott!

Om ens det……

😦

Samtal med hundarna /erviluca

Postat den

Vi kommer till sjön. Samma som igår.

Jag frågar Flisa:

”Ska du fånga flugor??”

”Fånga flugor = Stå-i-vattnet-upp-till-knäna-och-hugga-efter-inbillade-flugor-i-vattnet”

Flisa säger:

”VOV! VOV! VOV! VOV! VOV! VOV!” och stirrar intensivt på mej och viftar på svansen.

…men eftersom min kära läsare inte förstår hundspråket, ska jag översätta vårt samtal:

”Nej! Jag vill att du kastar en pinne ut i vattnet så ska jag simma efter den!!” svarar Flisa.

”Meh! Vattnet är ju kallt!” säger jag.

”Jamen, jag VILL!!” Flias är envis.

”Okey´rå!”  Jag är svag för Flisa, och därmed lättövertalad.

*kastar en pinne*

Flisa hoppar i och simmar iväg och hämtar pinnen och lägger den sedan vid mina fötter.

”IGEN!!!” skäller hon uppmanande.

”Men, var det inte KALLT?!” undrar jag.

”Nej, nej, nej! Kasta igen!!!” Jag SER hur kul hon tycker att det är!

”Okey´rå! Bara EN gång till då!”  Övertalad igen.

*kastar iväg pinnen ut i vattnet*

Flisa hämtar pinnen. Lägger den vid mina fötter och ropar:

”IGEN!!!!” Svansen går i 180!

”Näe, jag ser ju att du fryser. Det är ju kallt i vattnet!” Jag är osäker: Är det här verkligen bra för henne?

”Nej! Kasta igen! Det är så kul! Kasta´rå!” Hon lyckas övertala mej igen.

”Jamen, NU är det verkligen sista gången. Jag vill ju inte att du ska bli sjuk!”

*kastar pinnen lite längre*

Flisa hoppar i och simmar efter pinnen, kommer upp, skakar på sej och lägger pinnen vid mina fötter.

”IGEN! IGEN! IGEN!” Hon studsar på stället, av upphetsning och lycka.

”Du skakar ju Flisa. Nu räcker det!”

”BARA EN GÅNG TILL!!! SNÄLLA! EN GÅNG TILL!!” Tänderna skallrar, men det skiter hon i.

”Ooookey…..EN gång till!” Övertalad igen.

*kastar pinnen i vattnet*

Flisa hämtar pinnen.

Allt upprepar sej.

”IGEN! IGEN! IGEN!!” Hon studsar på stället, stirrar på pinnen och försöker få mej att ta den.

”Näe, Flisa, NU räcker det! Det är kallt och du blir sjuk om du simmar mer i det här kalla vattnet!”

”JO! JO! JO!”

”Nej, nu går vi vidare!”

Nu har jag bestämt mej…..

….och så går vi vidare en bit in i skogen, i geggan och leran, GENOM träsk och över små kullar.

Plötsligt är Fiona borta. Hon var med Flisa, och plötsligt är Flisa ensam.

”Var är Fiona?” frågar jag Flisa.

”Inte vet jag”, säger Flisa. ”Hon får väl hålla reda på sej själv!”

”Näe, Flisa. Hon är bara en valp. VAR är Fiona? SÖK Fiona!”

”Näe, jag har ingen lust. Kasta en pinne istället!”

”Näe! Sök Fiona!”

”Nej, jag orkar inte, men jag kan ropa på henne: FIONA! FIONA! FIONA! FIONA!”

Jag hjälper till: ”FIOOOONA!!!”

Plötsligt dyker Fiona upp.

”Matte! Jag kom bort!!!” Fiona kastar sej i mina armar och hjärtat slår hårt och fort på henne. ”Matte! Jag kom bort!”

”Ja, gumman, jag märkte det. Men nu är du här igen! Det är bättre om du går med Milton, för han springer inte så långt bort som Flisa…okey?”

”Okey….Matte! Jag kom bort! Det var så läskigt!”

”Ja, lilla gumman. Men nu är du här igen.”

*kramar om*

Nu ligger alla och sover runtomkring mej under bordet, efter Äventyret i skogen.

🙂

Mina fina hundar.

Hur orkar vi/ni? /erviluca

Postat den

”Ät inte chips!” för av dom får man cancer och blir tjock.

”Drick inte mjölk!” för då blir du förkalkad inuti

”Ät inte smör!” för då blir du tjock, förkalkad, får proppar och allehanda dumt och blandat.

”Ät inte lightprodukter!” för dom innehåller Farliga Saker och man får cancer och blir tjock och och och….jättefarligt!

”Ät inte vitt mjöl!” Farligt Farligt.

”Ät inte kolhydrater!” Man blir tjock

”Ät BARA kolhydrater!” Man blir smal

”Bli vegetarian!” Kött är farligt

”Ät inte ägg!” Hönsen är farliga

”Ät inte grisar!” om du är Muslim

”Drick inte alkohol!” för då blir du alkoholist

”Ät inte socker!” Dödsfarligt!

”Ät inte godis alls!” Livsfarligt!

”Motionera mycket!” Helst hela tiden.

”Sitt inte still!” farligt för rumpan, benen, fötterna, huvudet och alla andra kroppsdelar

”Motionera lagom, fast mycket, fast ofta, fast inte för mycket!” Oj oj oj!

”Älska dej själv!” Helst nu. Inte imorgon. För då kan det vara försent!

”Älska dej själv som du är!” …..fast gå ner i vikt först.

”Yo-yo-banta inte!” banta lagom….

”Banta inte!” Var smal ändå!

”Spring/jogga/PW/gå dej smal!” Skitenkelt!

”Cykla/simma/dansa dej smal!” Lika Skitenkelt!

”Var nöjd med din kropp!” …men bara om den är smal?

”Bli smal! Förbli smal!” När är man smal?

”Älska!” Med vem?

”Älska ofta!” Med vemdå? Och hur ofta?

”Om du lever i ett parförhållande lever du längre!” Hitta en man åt mej – NU! ….vilken dag som helst är jag stendöd.

//: Kan man älska sej när man:

– äter vitt mjöl

– sitter still

– äter godis

–  äter kött, ägg, fisk, kolhydrater, chips

– dricker mjölk

– motionerar för lite (enligt vem?)

–  äter och dricker lightprodukter

– dricker läsk

–  älskar väldigt sällan, för att inte säga typ aldrig

– är inte smal

–  är kanske lagom-tjock/smal….eller inte….

….. men vem vet hur man SKA se ut?? Vem bestämmer hur många kilon man kan älska sej själv i? Och helst bli älskad av andra i också?

Var är vikttabellen för DUGA?

 Fast man SKA älska sej själv som man är ju!

Hoppsan!

Åsså börjar vi om:

”Kan man älska sej själv när man:

– äter vitt mjöl….

…etc…..

……………………………………. :// FINE

”ALLA” + all media skriker ju ut dom här budskapen DAGLIGEN!!

Hur orkar vi?

Hur orkar du?

Hur orkar alla småtjejer (och killar)???

                                                                    DA CAPO AL FINE

När ”ja” låter som ”nej” /erviluca

Postat den

Det är mina ”mamma-öron” som hör ”nej:et” när ”ja:et” uttalas. Om och om igen.

Ska jag lyssna och tro på ”ja:et” eller ska jag ifrågasätta varför ”ja:et” låter som ett nej? funderar jag.

”Är det HELT SÄKERT?” säger jag

”Mmmm….” svarar han

”HELT SÄKERT?! LOVAR DU??”

”Mmmmm….” suckar han.

Men min magkänsla säger att han inte säger ja, utan att han säger: ”Nej-det-har-jag-inte-men-jag-säger-ja-för-att-slippa-undan”.

”Varför låter det som om du säger nej, fast du säger ja!” säger jag

”Vetn´te…” säger han trött, utan att försvara sej alls.

Vi lägger på luren (=trycker av mobilerna).

Hm.

Magkänslan ligger kvar.

Och visst brukar väl ”mamma-känslor” nästan alltid stämma?!

Vi får väl se när jag kommer hem….

 

Plötsliga moderskänslor /erviluca

Plötsligt får Flisa moderskänslor för valpen Fiona.

Hon, som nästan skrämt livet ur Fiona, när hon morrat och skällt när Fiona gått för nära dom ben och mjukisdjur som Flisa anser vara hennes, blir plötsligt otroooligt vårdande!

Fiona tittar förvånat på Flisa när hon ”tvättar av” Fiona i stjärten. Flisa är grundlig när hon gör något. Hon fortsätter lite kring ögonen och nosen på Fiona, som lugnt avvaktar och låter sej bli ”mammad”/tvättad.

När Flisa är färdig bestämmer hon sej för att lägga sej bredvid Fiona i korgen, varvid jag tänker att jag måste skaffa en större korg……

Flisa trycker och bökar sej ner i korgen, och en liten stund, då Fionas huvud är UNDER Flisa, tror både jag, och Storing –  som står och tittar på Flisas attack av moderskänslor – att Fiona ska kvävas där under Flisa, men när vi lyfter lite på Flisa och tittar under henne ser vi att Fiona ser rätt nöjd ut där under, och är inte alls döende eller flämtande efter luft. Flisa bökar sej tillrätta, och så ligger dom där, tättintill.

Dom ligger där i godan ro och Fiona tuggar på, och drar lite i, Flisas öra.

Det är så fint att jag måste fota dom:

Det gillar dom inte så dom sänder ut laserstrålar med sina ögon så att jag tappar mobilen….

Jäklar, att jag fick såna med laserögon!!

Till Migrationsminister eller Magnus Rosenberg eller till Dej som Bryr dej /erviluca

 

Aj, vad det värker i hjärtat för Haddile, som kanske ska ryckas upp med sina rötter.

 

http://www.svt.se/nyheter/regionalt/sydnytt/overgiven-baby-hotas-av-utvisning

 

Men Migrationsverket är väldigt duktiga på att inte blanda in känslor, psykologi och sånt ”trams”. ”Vi följer lagen”, säger dom så duktigt. Oj, vad dom är sakliga och rättsliga. Följer lagen.

Men jag funderar så mycket över VEM eller VILKA som skapar lagarna, som stiftar dom? Jag har för mej att det är VI människor, men jag är inte riktigt säker. För det är såååå ofta som man hänvisar till Lagen, som om den vore ett Självständigt Väsen från En Annan Planet: Lagplaneten.

Och följer man inte Lagen så är man….oskicklig, eller otroligt fånig och känslomässig. Och att vara känslomässig, klädd i fin kostym/dräkt med slips, det går ju inte.

Att människor tolkar lagen på olika sätt har inte med saken att göra alls.

Att man förstör en liten människas hela liv…. bah! Shit happens! Bara man följer Lagen. Den självständiga Lagen, som inte går att ändra. Vem eller vilka stiftade lagen nu igen??

Går det att ändra den, eller ta hänsyn till andra viktiga saker i en liten människas liv? Nähä. Varför inte då? Jo, för att LAGEN inte vill det.

Alla, som kan lite om människor, psykologi och barn VET att ett litet barn behöver få KNYTA AN. Utan anknytning dör en liten människa. Därför DOG barn på barnhem i Sverige för länge sen, trots att dom fick mat och rena kläder. Vi VET det. ALLA borde veta det.

Haddile är anknuten till sin mamma och pappa i Broby. Punkt.

En anknytning är djup. Bryter man den tillfogas den lilla människan psykologiska skador, som kan vara svåra att läka. Denna lilla flicka har redan utsatts för Svåra Saker då hon som liten inte blev väl omhändertagen av sina föräldrar. Mamman övergav henne, och pappan misshandlade henne.

Detta BORDE betyda att dom biologiska föräldrarnas rättigheter har upphört. Enligt LAGEN!

Varför ska man leta efter en mamma som faktiskt övergivit sitt barn??

VAR ÄR BARNENS RÄTTIGHETER?? Har barn inga rättigheter alls i dagens Sverige? Är det bara dom biologiska föräldrarna som  har rättigheter till sina barn, som dom misshandlar och överger??

Näe, kom igen nu Migrationsverket.

Låt Haddile få ett så normalt liv som möjligt, trots sin svåra start i livet! Låt henne stanna och låt familjen hon bor hos få bli hennes föräldrar for ever and ever!

Det vore DET ENDA MÄNSKLIGA i detta sammanhang, och är det beslut som mest bäddar för att Hadille ska kunna bli en harmonisk vuxen.

Kanske har hon ändå vissa psykologiska skador pga den tidiga misshandeln, som hon kommer att behöva hantera som vuxen. Men låt det räcka då! Låt resten av hennes liv bli så bra som möjligt, och slit henne inte ur den trygga Verklighet hon lever i nu!

Snäääälllla!!!!

Det gör ont i hjärtat för denna lilla flicka, för jag VET hur stora skador ett uppbrott skulle tillfoga henne.

Och: ”Jag är inte bara familjeterapeut – jag är mamma också!”

 

 

Sanningens minut /erviluca

Tankarna mal

Känslorna spelar dig spratt

följer inte den spelplan

du lagt upp

Livet blev rörigt

Du vet inte hur

eller varför

och du kommer inte i fatt

dig själv

Du flyr in i Andra Saker

Skapar stress och oro

Du flyr bort

dit där du tror

att inga tankar bor

När tankar och känslor

kommer ikapp

hittar du ingen flyktväg

längre

Du åker då längre bort

med kroppen

till ett annat land

och tror att du där ska få ro

Döm om din besvikelse

när du vaknar på hotellet

morgon efter morgon

och märker att stressen är kvar

och alla svåra beslut

Hela kaoset

 följde med

inuti

Tankarna virvlar

lämnar dig inte ifred

Kräver ett svar och en handling

Dagarna går med sol och med bad

med goda middagar och vila

men inuti är kaoset kvar

Du är tankar och känslor och vilja

Du har fastnat i dig själv

Trasslat in dig

Ta fram nyckeln

Lås upp dörren

och slå upp den på vid gavel

Låta Sanningen komma in

eller släpp ut den

och hantera den

  

Sanningen är aldrig så svår att

den inte går

att  hantera

 

Låt tornadon  storma färdigt

låt vindarna blåsa motvind

för att sedan vända

bli medvind

Låt solen stråla

från ren och klarblå himmel

när stormen mojnat

och vindarna vänt

Välkommen hem!

 

 

Såg du Skavlan igår? /erviluca

Såg du Skavlan igår?

Dessa tre fina Palme-söner, som berättade lite om sin version kring deras pappas mord. Det var fascinerande att se dessa tre söner, som jag just igår, mer såg som söner än som vuxna män (som dom ju är!). Söner till en känd psykolog och en statsminister. Bara det!

Dom fick sedan sitta kvar när nästa gäst kom; Lena Olin – kroniskt vacker som en dag. Det var kul att höra henne berätta lite om sitt liv också. Gästerna får ju bara några minuter på sej så det gäller att säga ”rätt saker”, tänker jag.

Jag kollade lite på äldsta sonen  Mårten Palme när andra människor intervjuvades. Han såg så GENUINT intresserad och nyfiken ut samt strålade som solen själv! Vilken karisma!

Därefter intervjuvades en till fascinerande människa, en norsk rock-punk(?)-bandsmedlem/tv-personlighet. Jag minns inte vad han hette, men han pratade bl a om att känna sej som 8 år inuti, och att han trodde det var lite typiskt för ”medelålders män” nuförtiden, varvid jag tänkte att jag är en medelålders man (!).

      

Sen kom dom två MEST fantastiska människorna; iallafall EN utav dom:

 En vit kvinna (Jessica Thomson Caninno) blev våldtagen i USA, som 20-åring, och en svart man (Ronald Cotton) åkte fast efter att ha blivit utpekad av Jessica. Han blev dömd, mot sitt nekande, och fick 60 år i fängelse (eller om det var livstid?). Efter ca 1 år i fängelse träffade Ronald på Den Riktiga Våldtäktsmannen (i fängelset) och bad honom erkänna sitt brott, vilket han inte gjorde. Ronald talade också om för sin advokat och för andra, vem den Riktiga Våldtäktsmannen var, men ingen lyssnade, eller gjorde något åt det.

EFTER 11 ÅR FÄNGELSET hörde han talas om DNA-prov, och bad att han skulle få ta det. Han fick det, och det visade sej att han INTE var Den Rätta Våldtäktsmannen. Han släpptes fri.

Den Riktiga Våldtäktsmannen fick också ta DNA-prov, och åkte fast för brottet.

Jessica fick veta detta och kände en OERHÖRD skuld över att hon pekat ut fel man, och så blev hon också rädd för att Ronald, som suttit oskyldigt dömd, skulle hämnas. Efter ett tag sökte hon upp denne man, för att be om förlåtelse. Han sa att han förlåtit henne för länge sedan.

Nu satt han där, i TV-rutan, och såg så lugn och sansad ut: Strålade omtanke och värme, och pratade om förlåtelse.

Han och kvinnan hade blivit mycket goda vänner.

Jag kände att jag skulle vilja ha en sån människa nära mej, i mitt liv. En sån människa som kommit så långt med sej själv att han/hon kan GE utan att säga ett ord. Med ett inre lugn och en kärleksfullhet som strålar i stillhet.

Jag blev helt tagen av denna man!

Det blev förresten alla i studion, såg jag.

En sån människa som bara ÄR och ändå GER, och det verkar så ENKELT och SJÄLVKLART.

En sån vill jag ha i mitt liv.

Nära.

…..så att jag kan lära mej mer, om kärlek, omtanke, värme, godhet, förlåtelse och att GE.

Dom har tydligen skrivit en bok ihop också, och den måste jag givetvis läsa!

Chokladbollar med snorkråkor /erviluca

Jag lyssnade på Titti, Ola Lustig och Roger på radion i morse. Dom är verkligen underhållande! Bl a skulle Titta ”hissa” och ”dissa” något. Hon dissade hembakta bullar när barnen varit inblandade, och jag förstår precis vad hon menar….

….och minnen dök upp ifrån den tid jag jobbade på dagis:

Jag och ”4-åringarna” skulle baka. Jimmy var en liten kille som dreglade så det stod härliga till!

”Sug in dreglet!” uppmanade jag honom  hela tiden, för att dreglet inte skulle hamna i smeten, som han fick den stora äran att vispa.

*Slurp* hörde jag hela tiden,  *slurp*. Han ansträngde sej verkligen att inte dregla i smeten!

I mitt stilla sinne tänkte jag att JAG iallafall inte skulle äta av den kakan.

Dom andra 4-åringarna skulle göra chokladbollar. Kära nån vilket geggande! Det hamnade nog både snorkråkor, dregel, och kanske lite annat också efter toalettbesök, eller kli i stjärten, i smeten, för att inte tala om alla små fingrar som det slickades på och sen ner i bunken igen!

Det gick faktiskt inte att hålla reda på vad alla gjorde, även om jag försökte: ”Tvätta händerna! INTE slicka på fingrarna!”

Korkade jag! Att tro att en liten behovs-styrd fyra-åring kan LÅTA BLI att slicka på sina jättegoda choklad-doppade fingrar är ju faktiskt helt…korkat!

Nåja.

JAG åt varken av sockerkakan eller chokladbollarna, men många föräldrar gjorde det på föräldramötet. Modiga föräldrar! Eller korkade? Kanske bara helt enkelt Ovetande…..

Jag har därefter nästan aldrig ätit av ”barnbakade” bullar eller kakor (om det inte varit mina egna barn som bakat, förstås, för deras snor och skit fick jag väl i mej ändå! 🙂  ) på dagis eller i skolan.

Jag BRUKAR tänka att degen faktiskt varit i ugnen och att alla baciller borde ha dött där….

…men jag kan inte njuta när jag minns hur det gick till när dagisbarnen bakade!

Och chokladbollar har man ju INTE i ugnen. Så där stannar alla snorkråkor och bajsbitar kvar!

Uäck!