RSS Flöde

Etikettarkiv: inser

Nedräkning/ erviluca

Postat den

 

Nu är det nedräkning, inför SEMESTERN. Det ska bli så sköööönt!

Jag har alltid en tanke om att jag ska få viiiila och bara har det luuuugnt, men sen dyker Semestern med Vardag upp och sååå lugnt blir det ju inte….

….om man har barn….

….men å andra sidan är barnen numera tonåringar och sooooover halva dagarna, så DET är ju skönt! Faktiskt.

Många Vuxna Föräldrar tjatar på sina tonåringar och BEKYMRAR sej över att dom bara sooooover och soooooover, men efter att ha haft barn som vaknat vid 5-6-tiden i ”fyrahundra år”, tycker jag att motsatsen är sååååå skön! Nu är dom nästan vakna till 5-6  på morgonen istället! Typ.

That´s the way it is for teenagers. Det är bara att Gilla Läget ett tag, och sen går det över. När dom börjar skolan igen, och sen ger sej ut i arbetslivet med allt vad det innebär, får barn (och säkert vaknar deras barn sen 5-6 varje morgon….”ha ha!”….och så börjar allt om….).

Grejen är att man måste laga mat, diska, städa, tvätta FAST man har semester. JAG tycker att sånt borde försvinna under semestern. Jovisst, om man åker bort och bor på hotell ett tag – DÅ försvinner det ju….MEN jag har inte den ekonomin (just nu…. 😦   ….och kanske never again….  😦   ), så vi får stanna hemma och städa, tvätta, diska, skura, laga mat och hej och hå!

STACKARS MEJ/OSS!

Jag TYCKER att man ska få tycka synd om sej själv ibland. Faktiskt. Annars är det  ingé kul. När det är kul.

……………………………………………………………………………………………….

 

Jag tycker också att människor måste förstååååå att BARNDOMEN SPELAR ROLL. För ibland säger ”folk” att ”han kan väl inte skylla på barndomen hela sitt liv heller!”. Näe, säger jag då, MEN det blir BEGRIPLIGT med hatet och ondskan om man inser att denna människa har inte fått uppleva annat. Och bär på en massa förtvivlan, ilska och sorg…som får utlopp i hatet.

 Några klarar sej igenom barndomen helskinnade ÄNDÅ. Detta beror på att man är född olika stark och att man har olika förmåga att fånga upp ”solglimtarna” i tillvaron. Barn som blir BRA som vuxna, TROTS en Eländig barndom kallas för MASKROSBARN.

 

 

Jag tycker det är viktigt att förstå det. Det är så sorgligt när man träffar ”trasiga” vuxna, som beter sej som Idioter som vuxna, som blir missförstådda om och om igen, och får på så sätt ”vatten på sin kvarn” (= ”Ja, ALLA människor är DUMMA!”), istället för att dom får lära sej att det FINNS godhet och förståelse här i livet.

…………………………………………………………………………………………….

Men men….det var inte det jag skulle skriva om.

Det är bara så rörigt i hjärnan just nu. Kanske för att jag ”nedräknar”….(jag har ju ändå dyskalkyli….så en nedräkning för mej blir lite huller-om-buller (”10-9-8….6?…4?…5!…Nej! 7!!!….var var jag nu då?” ….eller :

 ”Vad-ska-vi-göra-på-semestern?-Får-jag-träffa-syrran-när-hon-kommer-från-USA?-HUR-blir-det-på-mammas-80-års-dag?-Kommer-jag-NÅGONSIN-att-träffa-någon-man-och-bli-kär-igen?-Ska-jag-gå-ut-med-hundarna-i-skogen-idag?-NÄR-ska-jag-skriva-mina-böcker-och-vilken-ska-jag-börja-med-av-alla-ideéer?-Hur-ska-familjen-Svensson-klara-sej-över-sommaren-utan-samtal?-Kommer-min-ekonomi-att-börja-fungera?-HUR-har-jag-blivit-så-tjock?-Är-jag-tjock?-Varför-är-mamma-K-så-hård-mot-sina-barn?-Hur-kommer-sommaren-att-bli-för-mina-älskade-söner-som-jag-vill-allt-gott-fast-vi-inte-ska-åka-någonstans?”

Och det var bara en bråkdel!

Gissar hur det är att vara jag?!?

Fast alla kanske har det så….? Vad vet jag? Jag lever ju bara I mej!

………………………………………………………………………..

Dags att jobba!

 

Annonser

När man är ung VET man så mycket…./erviluca

Postat den

 

I 17-25-årsåldern så VET man så mycket! Nästan ALLT faktiskt.

Man VET hur LIVET är, hur man vill ha det, hur det borde vara, hur folk borde tänka, hur krig ska avslutas, hur konflikter ska lösas (andras!), hur man ska vara som förälder (när man får barn) och hur ens föräldrar BORDE ha varit, hur man skulle reagerat och agerat om man levt i Tyskland under andra världskriget och hur mänsligheten ska leva sina liv  – på hela jorden, typ!

Det är rätt skönt att veta ALLT!

Sen händer det något: Man ”börjar leva”.

Man lever och utvecklas och lär sej. Mognar (kanske).

Man inser att det är inte så enkelt, livet, som det tycktes vara där ”i början”….

…och ju mer man upplever, och ju mer man utsätter sej för olika saker, desto mer inser man att man inte vet, eller kan.

Man inser att man bara är en vanlig människa. Med samma fel och brister, som ”alla andra”.

Typ.

Näe, en del tycker att ”alla andra” gör alla fel och ”alla andra” har brister, utom en själv: ”Folk  är så konstiga och gör så konstiga saker”. Men jag TROR att alla, så småningom, inser att dom tillhör kategorin ”folk”.

Eller inte.

Iallafall när man blir tillräckligt gammal, eller har upplevt tillräckligt många, jobbiga och svåra saker.

Kanske.

Med åren inser man dock att man inte vet så mycket, inte kan så mycket och är rätt….mänsklig.

Iallafall dom kloka.

Och så står man där på Ruta 1 och ska uppfinna hjulet igen.

Nästan.

Näe, kanske har man lärt sej Något Nytt som för Nästa Generation ett snäpp vidare/längre.

Om inte, är det lite sorgligt – att generation efter generation skulle behöva börja på ruta 1.

Fast i vissa kretsar är det så:

I vissa familjer gäller det att BRYTA EN TREND/knipsa av en kedja/ta kampen, för att ta ett steg vidare. Dom har det jobbigare, men i förlängningen gör dom det för Nästkommande Generationer, så avbrottet är Livsavgörande för Framtiden, faktiskt: GRATTIS TILL ER SOM LYCKATS! Well done!

En del valsar bara vidare – samma vals generation efter generation.

Och ytterligare ett gäng tar stora kliv vidare i sin utveckling.

Men jag TROR att dom flesta ”Vet Allt” när dom är unga, och inser med åren att dom vet nästan ingenting.

Precis som jag.

För vi är rätt lika, vi människor.

Vi härmas, gör som ”dom andra”, försöker passa in, vill vara sociala, vill höra till, vill bli älskade, omtyckta….

….och så kan vi bäst, och vet bäst!

Speciellt när vi är 18 år.

Nu är jag 50+, och inser att jag vet och förstår mindre än jag trodde jag kunde och visste när jag var 18, fast jag tvärtom vet mer…och förstår mer…men ändå mindre än jag trodde mej veta när jag var 18…i en evig cirkel….

…och snart är det 2013.

”Nyss” tyckte jag det var en eeeeeeeeeeeeeevighet innan det skulle bli milleniumskifte!

Och nu har det gått 13 år sedan dess!

HerreGuuuud!

Jag baxnar!

Tiden rusar iväg, samtidigt som jag går långsammare….

Det är en underlig värld vi lever i, kan jag väl sammanfatta det med.

Tror jag.

Man vet ju inte säkert.

Men om jag hade varit 18 år hade jag vetat säkert.

😛

 

 

Den Värdefulla Tiden /erviluca

När vi åker hem återgår tiden till den vanliga

varje minut blir en minut lång

det hörs på klockans tickande

Tiden innehåller bara tid

som går

hos mormor

 

”Ja, då fick jag den dagen att gå också”

säger mormor

som om det är hon som styr tiden

Men om hon gjorde det

borde hon snabbspola vissa dagar

eftersom hon tycker

att de är så långsamma

 

När man är barn

Går tiden fort

men långsamt

Den springer iväg

hoppar, gör hoppsasteg

hjular, snurrar runt

 

Samtidigt går den så långsamt

Ett sommarlov varar i en Evighet

 

En vuxen människa försöker pressa in

Så mycket som möjligt på den lilla tid

de har

Tänk om mormor kunde ge Den vuxna människan

lite tid

Hon har ju tid Över!

 

I en familj där tre generationer

lever tillsammans

Hur går tiden där?

Krockar den i hörnen mellan

generationerna?

 

Det är först när man rusat igenom livet

i 180 knutar

och börjar lugna ner sig

– när man inte orkar springa så fort längre –

för det värker i knäna

 som man inser att Tiden är

så Värdefull

 

Och vad som är värdefullt

 

Var det Tiden på jobbet?

Tiden med kompisarna?

Tiden framför datorn?

Tiden med dina barn?

Vilken tid var Viktig?

 

Och hur tänker du prioritera din tid

i Framtiden?

 

I värsta fall

kan du väl låna lite

av mormor

Hur dagen började…/erviluca

Postat den

 

Jag var på utbildning idag. En skitbra utbildning! Jag har vänt på hjärnan tre varv, och såna utbildningar gillar jag – där jag verkligen får TÄNKA så det KNAKAR.

Nåja.

Jag hade inte fixat någon hundvakt, och vem kan ”vakta” TRE hundar, varav en är en pytteliten valp, egentligen?

 Jag inser att det är ett uppdrag som är rätt omöjligt. Förutom för MEJ som äääälskar dom och som därför kan stå ut med kiss och bajs och stök…… och bli biten i händerna, eller tårna……..

 ……och en valp som går ”kors-och-tvärs” och som inte gör som man säger osv.
JAG står ut. Men troligen inte någon random hundvakt.

Så jag bestämde mej för att ha hundarna i bilen, och ha med allt dom behöver och rasta dom regelbundet under dagen.

Givetvis blev morgonen lite kaosartad. Mornar där allt MÅSTE klaffa – för att man MÅSTE komma iväg i tid och MÅSTE få allt fixat etc osv bla bla bla – klaffar aldrig. Så ÄR det. Så det är inget att hetsa upp sej över. Men upphetsad blir jag, och då inte på det Trevliga Sättet, utan mer på Det Svettiga Stirrande Sättet.

Om NÅGON kliver framför mej och säger ”Böh!” när jag blir stressat, stirrig och svettig så är jag ”ready to kill”. Typ.

När jag väl kommit till bilen med två normala hundar och en ”hit-och-dit-valp”, en kasse med hundgrejer och handväskan (som ENVISAS med att ramla av axeln när den inte ska det – jävla skitväska! – men snygg är den iallafall)…

…..så hade jag GLÖMT BILNYCKELN! Eller, kanske inte glömt, utan mer inte kollat att den verkligen låg i väskan!

Den låg i min jeansjacka som hängde i  hallen hemma!

Jävla jeansjacka!

Så jag fick gå hem igen med tre hundar, varav en som studsade åt ”fel håll” hela tiden….

Väl tillbaka vid bilen startade resan mot Målet.

Någon Rolig Figur hade ändrat på ”språk” på min GPS så den talade holländska! Jag är inte så bra på det, och jag brukar bara LYSSNA när jag har GPS:en på, men nu fattade jag alltså NOLL, och jag var alldeles för stressad för att stanna bilen och ställa om GPS:en.

Jag vet inte ens hur man gör! Fast det kanske är enkelt, men jag hade inte tid att kolla!

Så jag ”tolkade” GPS:en så gott det gick, och kom ”Ganska Rätt”. Alltså inte Helt Fel.

MEN! Jag höll på att somna vid ratten! Det är Helt Hopplöst för mej när jag är trött och ska köra bil: Mina ögon åker igen heeela tiden, och det fanns inte tid för att stanna och sova lite…förstås! Så jag tänkte att jag skulle köra av och köpa en kopp kaffe, men där jag körde av hade dom tagit bort hela jävla Statoil (!)….

…eller så fanns det aldrig någon Statoil där.

Jag kan nämligen inte lita på mitt minne vad gäller vad saker och ting ligger och hur det ser ut, för det sinnet är lika ”wajko” som lokalsinnet (dvs finns inte!). Det blev en U-sväng där istället, och inget kaffe.

Väl framme rusade jag upp för alla trapppor där på Söder, och in på skolan där utbildningen skulle vara! Jag frågade i receptionen i vilken lokal utbildningen hölls, men då sa  hon att det inte var någon sådan utbildning där (!).

”Men åååååååååååååh!”

Utbildningen skulle vara på en Annan Adress! Jag hade blandat ihop X och Y och fått det till B. För att göra en lång förklaring kort.

Så det var bara att trava vidare. Gata upp och gata ner.

Jag kom ”bara” 30 minuter för sent….

Svettigare än svettigast.

*suckar*

Varför blir det alltid så när jag ska göra något?

Jag startade ju faktiskt ändå hemifrån TIDIGT! Supertidigt.

Nåja.

Dagen var ändå rätt jättebra…..

…förutom lunchen, och det var ju den, och kinesen, jag tänkte skriva om nu…..

Men det gör jag i nästa blogginlägg, för den här inledningen blev så lång.

Missa inte Den Spännande Fortsättningen i Nästa Blogginlägg…..

😉

Slut för nu.