RSS Flöde

Etikettarkiv: mamma

Jag vill inte laga maaaat! :( /erviluca

Postat den

Blä!

Jag vill vara 8 år och bli SERVERAD god och näringsriktig mat, och ha en mamma som säger ”Ät upp ALLA grönsaker också!”.

Jag vill vara 8 år och springa ut i kortbyxor och linne, sandaler och toffsar i håret, och leka! INTE gå till jobbet och vara Seriös.

Jag vill vara 8 år och inte vilja gå och lägga mej, FAST mamma tjatar och tjaffsar tills hon till slut sjunger inte bara EN sång för att jag ska somna, utan också killar mej på ryggen och sjunger FEMTON sånger.

Jag vill vara 8 år och ha SOMMARLOV jätteläääääääänge!

Jag vill INTE vara 50 PLUS och vara tvungen att laga mat VARJE DAG!

JAG. VILL. INTE.

Men att GÖRA ÄNDÅ = 2000 vuxenpoäng.

😉

Annonser

Olika lyckor…./erviluca

Postat den

Jag skulle ju skriva om Min Lyckliga Barndom. Men nu har det gått flera timmar och jag har det liksom inte ”under huden” som jag hade i morse….men I will give it a try. Jag lovade ju.

Jag hade en Ovanligt Fin Barndom. Punkt, liksom. Den var så lycklig att jag blev stark och modig, och vågade vända mej ”emot”.

EMOT vissa saker som mamma och pappa gjorde.

EMOT vissa saker som händer och sker i samhället.

EMOT dumma människor.

EMOT!

Fast inte EMOT allt som jag skulle vilja våga sätta mej emot. Ibland har jag faktiskt varit en riktig mes. Och är fortfarande. Ibland är jag  en ”liten skit” som inte vågar något! Den sidan gillar jag inte. Den försöker jag ”gömma undan” och ”spela modig”, men det går inte alltid.

Jag har analyserat och funderat genom åren, för jag är en sån ”typ”. Analyseringstypen. ”Känna-in-typen”. Empati-typen. Det är bra att vara sån när man har mitt jobb. Och så har jag den där andra sidan också; av ”Äsch, det ordnar sej!” och lite ”Kom igen nu´rå!” och ”Sluta älta!” också i mej. Gissa om dom sidorna krockar ibland!

Nåja.

Jag växte upp med två välfungerande föräldrar och två systrar. Så småningom också en, och sen två, och sen tre, taxar, för att inte tala om alla andra djur jag ”släpade” hem…..

Vi bodde först i lägenhet mitt i Stockholm, sen i radhus i Jakobsberg, sen i lägenhet i Örnsköldsvik, sen i radhus i Eskilstuna och sen i lägenhet i Sala. Där landade familjen. Pappa ritade oss en villa (tyyypiskt 70-talsvilla) och vi flyttade dit (fast då var den byggd också…). När jag var ca 13-14 flyttade vi till en stor villa mitt i Sala. Det blev alltså liksom bättre och bättre, kan man säga.

På somrarna åkte vi till ”landet” (där farmor och farfar hade en stor gård med en massa får, och pool och hela fadderullan!). Vi ääälskade att vara där. På landet var farmor och farfar, faster och kusin, farbror och våra föräldrar (förstås!) och sen kom och åkte det en massa andra gamla och unga släktingar. Det var underbara somrar!

Vi åkte också utomlands; Kanarieöarna, Tunisien….(och så stannade hjärnan….). Fyra somrar bilade familjen till Jugoslavien (det hette så då – numera heter det Kroatien). Där var vi i några veckor varje gång.

Vi hade traditioner; Påsk firades på ett sätt, jul på ett annat, midsommar likaså. Minnena är många och fina! Vi var tillsammans och vi var många fler (släktingar) för det mesta. Vi påskpysslade också. Och julpysslade.

Livet var tryggt och fint på alla sätt. Mamma gjorde sitt (skolsköterska) och pappa gjorde sitt (stadsarkitekt). Mamma lagade mat och tvättade och städade, och retade sej av och till på att hon gjorde allt, men så var det. Pappa fixade med sitt (bridge, Vira, måla, skriva böcker, spela piano).

Jag gick på gymnastik och dans, och spelade blockflöjt och fiol och sjöng i körer.

När jag var 18 år flyttade mamma och pappa till Botswana i Afrika, och barndomen upphörde (kan man säga).

Jag skulle då vara vuxen och klara allt själv. HerreGud vilken Förändring det blev! Jag trodde det skulle bli lätt som en plätt, men oj vad det inte blev det! Men jag VILLE bli ”fri” och jag VILLE klara mig själv! ”ÅÅÅÅÅK!”, sa jag till mamma och pappa; ”ÅÅÅÅK!”.

Och dom åkte, och stannade.

Kvar i Sverige var jag och mina systrar. Storasyster bodde hos faster i Stockholm och lillasyster bodde på HUM i Sigtuna (skola). Jag skulle klara mej själv i egen lägenhet. Arbeta. På Domus. Hej och hå, vad det inte funkade!

Men det är en annan historia.

Vad jag kom på idag när jag var ute och gick är att jag lite fastnat i att vara irriterad på allt jag INTE fick (vad gäller det känslomässiga) när jag var ung, istället för att fokusera på allt jag faktiskt FICK! Inte helt och hållet, givetvis, men för mycket! Jag fick så jävla mycket! Jag fick allt mina föräldrar förmådde!

Så är det.

Och när mamma fyller 80 år i sommar ska jag nog tacka henne lite extra för allt! Jag har tackat henne genom åren, för olika saker, genom små dikter och kort och annat, men att tacka liksom lite mer på DJUPET.

Typ.

Eller nåt.

Tack för att jag fick en så fin uppväxt!

Liksom.

………………………………………………………..

Mina barn har fått precis tvärtom; känslomässigt kan dom nog inte klaga på något – jag har verkligen varit känslomässigt, och fysiskt, närvarande och givit dom både kärlek och lyssnat och varit respektfull, SETT dom och allt allt allt….

…men herreguuuuud vad jag rört till det rent praktiskt!

Oj oj oj!

……………………………………………………

Kan man då tänka sej att mina söner lyckas med BÅDADERA; både blir känslomässigt närvarande pappor OCH skapar trygga relationer med tryggt boende?

Man kan ju alltid hoppas.

Storing ska iallafall bli RIK. Det har jag aldrig brytt mej om – pengar alltså – men när man är utan blir dom så himla viktiga….

Mellan ska nog mest ha kul, tror jag. Han är lite den typen. Han borde få bli rik, så att han kan ”flyta runt och må bra”….typ.

Minsting ska också ha kul, eller nåt….

Ja, ja, vi får väl se…..

Tänk om…../erviluca

Postat den

….jag skulle:

….ställa mej upp under ett samtal med en Idiotisk pappa, som försvårar all form av samarbete med sin ex fru (sitt barns mamma) och skrika rätt i hans ansikte: ”DU ÄR EN SÅ JÄVLA STOR EGOIST ATT JAG ÖNSKAR ATT DU BARA FÖLL DÖD NER HÄR OCH NU DIN JÄVLA OSANNOLIKT IDIOTISKA IDIOT!!”

….säga till läraren i skolan att ”JAG SKITER FAKTISKT I OM MIN SON GÖR SINA LÄXOR! JAG ANSER ATT LÄXOR ÄR DJÄVULENS UPPFINNING OCH JAG STÄLLER INTE UPP PÅ EN SÅN IDIOTISK SAK!!”

….säga till tanten som skäller på mej och säger: ”Det är faktiskt Kopplingstvång!!” att: ”DU KAN TA DINA JÄVLA KOPPEL OCH KÖRA UPP I ARSLET OCH SEN KAN DU TA DIN JÄVLA FULA UPPSYN OCH KNYTA EN DUBBELKNUT I HJÄSSAN PÅ DEJ SJÄLV SÅ MAN SLIPPER SE DEJ DIN FULE FAAN!”

 

….FAST DET SKULLE JAG JU AAAAALDRIG GÖRA!

Men TÄNKA  vadsomhelst får man ju….

 

Omprov /erviluca

Postat den

”Mamma, jag har omprov på fredag”, suckar Minsting.

”Meh! Du skulle ju säga till INNAN prov så att vi skulle plugga ihop”, suckar jag

”Meh! Jag glömde juh! Och förresten pluggade jag i skolan!”, förklarar Minsting.

”Jamen….. hur bra gick det då?!?” stönar jag

”Jamen, det jag har är OMÖJLIGT!” gnäller Minsting

”Vad är det för ämne?” stönar jag

”NO….och det är ingen idé att plugga för det är omöjligt att lära sej det där!” säger Minsting

”Jamen, är det omöjligt, och därför ingen idé att ens försöka, så gör vi väl inte det då!” säger jag lättad

(=”vi slipper! hurrraaaa!!!” liksom….)

”Meh! SÅ kan man väl inte säga!” säger Minsting förvånat

”Jodå! Och jag gjorde just det! Skönt att vi slipper plugga, va?!” säger jag

”Meh! Kom igen nu! Jag måste ju!” peppar Minsting…

Vad hände, liksom?

Stökigt igen! /erviluca

Postat den

”Det syns att mormor har åkt, för nu är det stökigt igen!” säger Storing och tittar på köksbordet, som är fullt av pryttlar och grejer och papper, men som blev TOMT när mormor kom, fast det var överfyllt av pryttlar och grejer och papper innan.

Vi kunde t o m ÄTA vid köksbordet under julhelgen!

Tjohoooo!

Det var lite mysigt faktiskt.

Men nu är vi ”Back to Normal”. Eller nåt sånt.

Inte just DEN, men en randig i grönt, grått, aprikos och svart.
Charmant of Sweden.

Jag har nämligen köpt ny handväska.

Snygg.

Vad händer när man köper ny handväska?

Någon?

Svar: Man häller ut innehållet i Den Gamla Handväskan på köksbordet, går igenom innehållet och lägger i högar:

En hög för Kasta, en hög för Ha Kvar i Handväskan och en hög för Spara Någonannanstans (typ i pärm).

Högen för Kasta blir störst.

Det ÄR skönt att kasta. Och rensa ut.

Varför gör jag inte det oftare?

Svar: För att jag inte köper handväska så ofta.

Men jag borde verkligen rensa ur min garderob. Också.

 Jag tror att 75% av innehållet där kan ges bort (klädinsamling) eller kastas. Jag ska faktiskt rensa och kasta manjana. Tror jag. Om jag inte behöver en Vilo-dag efter att mamma varit här och jul firats.

Jo, jag tror jag behöver en vilo-dag, men SEN ska jag rensa och kasta.

Lovar!

 

Vem tjatar på vem? /erviluca

Postat den

Det vanligaste är ju att föräldrar tjatar på barn, men om man är lika bakvänd som jag, så blir det tvärtom:

Mina barn tjatar på att jag ska städa.

”Ooookeyyyyrååååå…..Sen! Jag ska-bara…..” säger jag och lägger mej suckande i soffan.

Vem orkar städa när man snurrat omkring i Täby Centrum bland flera tusen andra ”sista-minuten-människor”? Liksom.

Och vem orkar städa när man kommer hem efter en dag på jobbet?

”Tuppen INTE jaaaaaa!”

Om det är så (jävla) viktigt kan dom väl göra det själva!

”Mamma, väck mej i tid i morgon, så jag hinner städa innan mormor kommer!” säger Storing.

”Oooookeeyyyyrååååå…..”, säger jag.

”Mamma, vi kan ju hjälpas åt allihop!!” säger Minsting.

”Ooookeyyyyråååååå….”, säger jag och sätter mej och spelar Farmville.

”Meh, NU, Mamma!!” säger Minsting.

”Ooookeyyyyrååååå….jag-ska-bara…..”, säger jag.

”Inga SKA-BARA nu!” fräser Minsting. ”Kom nu! Du får dammsuga soffan. Jag torkar av på fönsterbräderna!”

”Ooookeyyyyråååå”, suckar jag…

”….men Mellan då – vad ska han göra?! Om inte han gör nåt blir det ORÄTTVIST!” gnäller jag.

”Jag kan städa i badrummet”, säger han.

”BADRUMMET?!? DU?!?” säger jag förvånat.

”Ja, vaeremederå?!?”

”Näe, jag bara tänkte…..inget!” säger jag, och tänker att han ju är så äckelmagad, men WTF! Man kan ju förändras!

SÅ gör man för att lära sina barn att hjälpas åt!

Typ.

He he he……

På Äventyr med Grabbarna Grus /erviluca

Postat den

En historia från ”förr”:

Vi ska bada i badhuset. Barnen älskar att bada, även om det är med hjärtat i halsgropen jag ser dem kasta sig ut i vattnet, fullkomligt orädda, och jag knappt kan slappna av en sekund för att jag måste kolla och checka att dom lever hela tiden….Men vi har ju så kul! Eller nåt……

 När jag betalat i luckan, och vi ska gå in, är en pojke borta. Jag ser honom ingenstans. Jag går runt med två pojkar i hängandes i händerna, som inte alls vill leta efter mellanbror. De vill ju bada! Då hör jag: ”TITTA MAMMA! VAD HÖGT!”

Suck. Var är han? Det står en spalje där. En HÖG spalje. Superklättervänlig ser jag nu. Hur kan man placera en superklättervänlig spalje vid en kassa till ett badhus, tänker jag irriterat, och säger till Mellan att han ska klättra ner. Det är högt så det är med hjärtat i halsgropen (där det sitter ungefär varannan dag pga alla äventyr) jag ser honom sitta där uppe och svaja.

Han börjar gråta. ”Jag KAN INTE klättra ner!”

Åh, herregud! Vad göra? ”Kom ner nu!” säger jag irriterat. ”Kan du klättra upp så kan du klättra ner!”.

”Jag våååågar inte!”. Tanten i kassan öppnar luckan och ropar påpassligt: ”Barnen får inte klättra i spaljen!” och tittar på mig som om jag vore en idiot. Jag har lust att säga: ”Neheeeee???? Det TRODDE jag!” och dregla lite.

Jag börjar känna panik-känslorna komma: ”Kom ner nu!” fräser jag argt. 

”Uäääääääääää!!!” svarar Mellan.

Då börjar Storing klättra i spaljen. Jag fullkomligt RIVER ner honom. ”Vad GÖR du?”

”HAN får ju klättra!” gnäller Storing. 

Suck. ”Sätt er på bänken och sitt där! Annars får ni inte bada alls!” ryter jag till Storing och Minsting, som är helt oskyldig…… och riktigt känner hur jag drar folks blickar till mig. ”Hemska mamma”, tänker dom säkert.

Med tillgjort lugn på rösten säger jag till mellanbrodern HUR han ska göra för att klättra ner: ”Håll fast dig DÄR med händerna….Sååååja….Sen tar du den foten som är närmast luckan…nej inte den!…den ja, och sätter ett steg nedanför…sååååja…och sen tar du andra handen DÄR…håll hårt!…braaaaa…och så…..”

Till slut är han nere på golvet. ”Jag kunde!” säger han stolt, och ser ut som om han tänker klättra upp igen. För att han ”kunde”!  Jag RYCKER tag i hans arm, suger fast båda de andra killarna i den andra handen och släpar in dom i omklädningsrummet, medan var och en skriker: ”Jag vill gå FÄLV!!”

 I omklädningsrummet håller jag en kort ”föreläsning” för dom vad man får och inte får göra…

Dom lyssnar inte. Dom ska ju bada!

Och åka kana på golvet i duschen!

Suck.