RSS Flöde

Etikettarkiv: delar

Idag ska vi köpa julklappar /erviluca

Postat den 22 december, 2012 av erviluca 

Ha! Där står det ju "Hennes och Mauritz" som jag brukar säga
fast mina söner säger att det är "tusen år sen" någon sa så
och jag är "värsta 70-tal"... Nuförtiden säger man "H&M" säger
dom....Men DÄR, på bilden, står det ju faktiskt "Hennes Mauritz".
"Jaaaa!" Bilden är inifrån Täby Centrum - det är därför den är 
med här, och inget i texten handlar om H&M egentligen...Ville
bara konstatera att jag har RÄTT (som vanligt...*harkel*)

Idag ska Storing och jag åka in till Täby Centrum och Köpa Julklappar!

Vi kommer att TRÄNGAS med alla andra som är ute i sista minuten, svettas floder (iallafall jag!), bli irriterade på folk som STÅR I VÄGEN eller INTE FATTAR ATT DOM INTE KAN STÅ MITT I GÅNGEN OCH PRATA och över att KÖN TILL KASSAN ÄR SÅ LÅNG (!) och på att JUST DET VI TÄNKT KÖPA ÄR SLUT OCH VAD SKA JAG KÖPA ISTÄLLET DÅ?!?

På ett ungefär.

Been there – done that.

Jag tror INTE vi ska gå runt där tillsammans, för Lucas vill alltid VIDARE och stressar mej när jag tittar lite på ditt och datt, som jag inte SKULLE titta på. Så vi delar nog på oss och går runt. Sen hur vi ska hitta varandra igen, vet jag inte, för jag har ingen mobil. Jag är MOBIL-LÖS and I like it:

”Mer mobil-löshet till folket!!”

Man kan ju stämma träff någonstans någon speciell tid. Så gjorde vi ju på ”1800-talet”…och det gick så bra såååå!

Jag äääääääääääääälskar att köpa saker till andra! Love it!

Om jag hade några miljooooner skulle jag överösa ”folk-jag-gillar” med Grejer och Saker jag tycker är fina, eller som jag vet att dom vill ha, eller tycker att dom borde vilja ha…

Speciellt kul är det att köpa grejer och pryttlar till mina söner, förstås! Så min största utmaning idag är att HÅLLA I PLÅNBOKEN! Och att inte köpa För Mycket! För Dyrt.

Idag ska jag alltså ge mej ut på Min Största och Svåraste Utmaning: Att hålla i plånboken.

"NEEEEEEEJ!!!!"

Hårt.

Fortsättning följer….

….med Resultatet!

 

 

Annons

Lämna en kommentar

Publicerad i Uncategorized och märkt , , , , , . Bokmärk permalänken.

Att ha ett trött´t ansikte… /erviluca

Postat den 1 november, 2012 av erviluca

Vissa dagar är jag så superdupertrött så att det värker i hela ansiktet.

Det känns då som om huden i ansiktet liksom hänger ner till knävecken. Att dra upp hänget i normalhöjd kräver sin kvinna. Om jag är hemma behövs det inte. Då kan jag gå med ansiktet hängande vid knävecken, dinglande bredvid magen och tuttarna….

…men om jag är ute och ska ”träffa folk”, som jag gör när jag jobbar tex, så kan ju inte ansiktet hänga där nere och dingla. Folk ska ju inte behöva böja sej UNDER bordet vi sitter runt för att få ögonkontakt, förstås, så då får jag med alla mina krafter använda dom helt supertrötta ansiktsmusklerna till att draaaaaaa upp ansiktet i rätt höjd. Ibland måste ögonbrynen hjälpa till att lyfta ansiktet: ”Åheeeej-åhååååå!”

När ansiktet kommit på plats igen, måste jag anstränga mej allt vad jag orkar för att hålla kvar det där. Ibland går det, ibland inte.

Ibland blir vissa delar av ansiktet hängande kvar där nere…..

….eller så gliiiiiiiider vissa delar av ansiktet nedåt igen – speciellt om jag fokuserar på Andra Saker, såsom att prata. Mitt i en mening kanske jag upptäcker att kinderna hänger likt två långa deeegklumpar utefter sidorna av ansiktet….

*suckar*

Det är INTE lätt att ha ett ansikte som blir såååå trött!

Idag, när jag stod i hissen, efter jobbet, på väg hem, tittade jag mej i spegeln där. I hiss-spegeln BRUKAR jag alltid vara snygg! Jag älskar hiss-spegeln i ”mitt” hus, och hiss-spegeln på jobbet, för i dessa är jag ALLTID snygg!

”Hej, snygging!” brukar jag säga till mej och ge mej själv en slängkyss i hiss-spegeln.

Spegeln hemma gör mej bara FUL. Gammal och ful och tjock! I den ger jag mej själv Fingret! Fuck-you-fingret!  Jag borde slänga den! Den är DUM!

Men, iallafall: Jag tittade mej i hiss-spegeln och upptäckte att skinnet häääängde under ögonen, som stora gråa bajspåsar, och det såg ut som om jag var…..72 år!

Jag lovar!

Då förstod jag HUR trött jag var! För om t o m hiss-spegeln gjorde mej ful, gammal och trött; DÅ måste jag vara riktigt trött!

När jag kom innanför dörren föll jag ihop på hallmattan och somnade på studs!

Tänk dej att somna på en studs! Mitt i studset liksom. Jag vet inte varför jag studsade innanför dörren, men jag kanske blev lite smittad av Fiona, som studsade av lycka  när hon fick syn på mej.

Tänk vad besviken hon måste ha blivit när jag somnade mitt i studset!

Zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz osv…..

 

3 kommentarer

Publicerad i 50+, childhood, children, dogs, ensam mamma, familj, föräldraskap, funderingar, humor, hundar, medelålders, singel, Uncategorized och märkt , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Blev jag räddad av Flisa?? /erviluca

Postat den 14 september, 2012 av erviluca

Jag vet inte om det var min Vilda Fantasi som spelade upp sej igår kväll, eller om det var Sant det jag upplevde. Och jag kommer heller aldrig att få veta det.

Jag gick ut genom porten för att gå kvällsprommisen med hundarna. Det var mörkt och runt hörnet dyker det upp en man klädd i mörka kläder, och jag tror han talar i en mobil. Jag ser honom i ögonvrån, och plötsligt går det kalla kårar utefter min ryggrad, och hela mitt inre skriker: ”Akta dej!”.

Jag har ju sett mörkt klädda män talandes i telefonen 140 ggr förut, utan att bli rädd, på kvällen, men just igårkväll hände något i hela mej.

Lugnt samlar jag ihop hundarna  och bestämmer  mej för att inte gå min vanliga kvällspromenad, som går runt fotbollsplanen, eftersom delar av den vägen är mörk och inga hus nära. Så jag svänger höger runt husen, istället för vänster, och går en kort promenad som är upplyst, och nära husen.

Jag känner mej obehaglig till mods, och lite arg för att jag känner så. Jag vill inte känna så! Jag vill inte att min värld ska begränsas av ”mörka män”!

När jag sedan kommer runt huset möter jag samme man igen, och han pratar fortfarande i telefonen. Han går emot mej samtidigt som jag ser en annan man komma emot mej från andra hållet. Också pratandes i mobilen. Jag ser att dom tittar på mej, utan att jag tittar direkt på dom. Jag får en obehaglig känsla i hela mej igen.

DÅ händer det!

Detta är inte Flisa, men ger en bild av hur galen hon blev.

Flisa blir GALEN! Helt galen! Hon börjar störtskälla på Den Mörke Mannen. Superilsket! Hon hoppar upp och ner med framtassarna och skäller och skäller. Hon tycks HATA denna man.

Flisa är en ”snäll flicka”, som ALDRIG bitit någon, ALDRIG varit DUM mot någon – varken hund eller människa – och som nästan alltid går rundor förbi människor när hon går lös, vilket hon nästan alltid gör. Jag kopplar henne bara då vi måste gå nära någon bilväg, för hon har INGEN som helst respekt för bilar: ”Flytta på dej!” verkar hon tänka om bilar.

Nåväl.

Jag kopplar Flisa, och hyschar på henne. Männen försvinner och jag går hem.

Det känns skönt att jag har en hund som skulle kunna försvara mej, och jag känner mej både lite skakad, och inte – samtidigt. Men ändå låser jag polislåset på dörren för första gången när jag kommer in.

Var det Fantasin som spelade mej ett spratt, eller var det Intuitionen som Varnade mej för Verkligheten?

Who knows!?

Och jag kommer aldrig någonsin att få veta det heller.

6 kommentarer

Publicerad i 50+, dogs, ensam mamma, familj, familjeterapi, föräldraskap, humor, hundar, medelålders, parenthood, singel, Uncategorized och märkt , , , , , . Bokmärk permalänken.