Månadsarkiv: december 2012

Idéerna krockar i huvudet! /erviluca

Postat den 11 december, 2012 av Erica Leijonhufvud

 

Jag har så många bok-idéer så att det blir fullkomliga krockar i huvudet! Och så blir det ingenting, för jag vet inte i vilken ände jag ska börja. Och med vilken bok-idé.

Jag har börjat på flera, och så skriver jag ett tag och så kommer jag på att jag faktiskt istället känner för att köra igång med en annan bok….och så gör jag det….och så tänker jag att jag borde bli klar med den som jag höll på med först….och så skriver jag lite på den….och så blir jag så frustrerad över dom böcker som faktiskt är färdiga – att dom ”bara ligger där”…..

…och så tar jag tag i mej själv och skickar iväg några….

      

…till några förlag….

…men eftersom jag inte har någon Superkoll direkt på till vilka förlag jag redan skickat manuskripten, så är sannolikheten att jag skickar till samma förlag igen, ganska stor….eller lite mittemellan, för jag trooor att jag har liiite koll.

Jag har ju iallafall sparat refuseringsbreven – iallafall några.

Jag har sex småbarnsböcker på rim, en ungdomsbok för tjejer och två vuxenromanmanuskript liggande, dammsamlande.

Sen har jag ju ca 2000 blogginlägg härifrån också.

Och en halvskriven roman till.

Samtidigt bara bubblar det i huvudet av alla andra bra idéer.

Jag skulle vilja sätta mej vid en dator, helt ifred, och bara skriva-skriva-skriva-skriva-skriva, UTAN att bli avbruten!

Kanske ta en promenad då och då, och kanske fylla på med lite mat och dricka, men däremellan bara skriva-skriva-skriva-skriva-skriva-skriva. Det är nog min Högsta Önskan just nu.

För när man VET att man kommer att bli avbruten ”alldeles strax” av ”Någon-som-Vill-Något” så känns det liksom lite meningslöst att kliva in i ”skrivandets-värld” – i en härlig bubbla där bara jag och Orden finns. I något slags Nirvana.

Och då ska det inte hänga en massa Måsten över en i form av ”borde-städa-tvätta-laga-mat-pyssla-med-julförberedelser-plocka-undan-grejer-gå-ut-med-hundar-uppfostra-hundvalp….”etc

…för det är inte mysigt att skriva med ”andan i halsen”.

Det bästa är när jag ”kliver in i handlingen och bara ÄR” och när orden bara formas av sej själva, och det är bara för mej att ”hänga med”. DET är en såååå härlig upplevelse!

DIT vill jag igen.

Längtar.

 

Lämna en kommentar

Publicerad i Uncategorized och märkt , , , , , . Bokmärk permalänken.

De som har varandra /erviluca

Postat den 10 december, 2012 av Erica Leijonhufvud

De där som har Varandra

bryr sig inte om De Andra

Kikar bakom köksgardin

när kvinnogrannen gör sig fin

Hon vill hitta Någon Snäll

som somnar med henne varje kväll

Någon att krama, någon ”i ryggen”

Hon vill hitta någon trygg en

Men de som har Varandra

tillsammans grannen klandra

Tycker: Som man sår får man skörda

Hon får bära sin egen börda

Att det värker i hennes hjärta

av ensamhet, som känns som smärta

kan ingen av de två förstå

för de har alltid varit två

Ingen har gått i hennes skor

de bara gissar, fantiserar och tror

De kan inte bättre, men borde tänka om

för en vacker dag var det ambulansen som kom

Tog ner en ensam kvinna från en krok

hon som var mattelärare och väldigt klok

orkade inte vara ensam mer

Det blir som det blir och det som sker det sker

sa De som har Varandra

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

6 kommentarer

Publicerad i Uncategorized och märkt , , , , , . Bokmärk permalänken.

Tänk vad olika man är…./erviluca

Postat den 10 december, 2012 av Erica Leijonhufvud

…i olika situationer.

Jag är iallafall väldigt Olika. Det går inte att säga: ”Hon är SÅN!” om mej, för jag är inte ”Sån” – jo, kanske lite likadan inuti nästan jämt, men inte utanpå!

Ibland är jag väldigt trygg i mej själv och känner mej självsäker, och då skämtar jag ofta och skrattar en del, och mår rätt bra. I andra sammanhang kan jag känna mej osäker ”som en liten flicka”, undrar vad ”folk ska tro och tänka” men skiter (faktiskt) i det samtidigt, känner mej lite ”utanför och ensam” och jag tycker inte alls om mej själv i den känslan.

I vissa situationer känner jag mej bara Helt Fel, och jag vill helst bara gå hem och dra något gammal över mej. Då brukar jag tystna och dra mej undan och orkar inte ”kämpa emot” den jobbiga känslan, även om jag ofta försöker med det.

Om man rör sej bland samma människor jämt och ständigt, så är man nog rätt lika i dom olika sammanhangen – när man kanske alltid känner sej riktigt Trygg och känner att ”HÄR är jag som jag ÄR!”.

Men jag har bytt Situation i livet så många gånger att jag vid väldigt många tillfällen varit Helt Ny.

I Vissa Nya Sammanhang kan jag vara Mej Själv, men för det mesta är jag lite avvaktande och liksom ”känner in” omgivningen och stämningen på det nya stället/med dom nya människorna. Det handlar mycket om vilka som finns i sammanhangen, om vi ”klickar” eller om jag känner något slags ”motstånd” eller ifrågasättande.

Det är jobbigt att vara inkännande och intuitiv ibland, men det är ju en förmåga jag tränat på, och utövat, hela livet! Det ingår ju liksom i mitt jobb att vara ”sån”.

En del människor är sådana att dom alltid är ”Tjohej-tjoho!” och ”tar över” och ”kör sitt race” utan att känna in och känna av. Det kan vara rätt befriande, men det kan också hämma omgivningen.

Jag har tänkt att det vore rätt skönt att vara en ”Tjohej-tjoho!-människa” ibland. En sån som INTE lyssnar av, utan bara utgår från sej själv och också utgår från att ”Alla-gillar-mej-och-gör-dom-det-inte-så-skiter-jag-i-det”.

Länge kände jag att jag verkligen Önskade och Ville vara i ett sammanhang läääänge, för att få känna hur det känns. Nu har jag varit i ett sammanhang läääänge…..

….. och Svaret på frågan: ”Hur känns/kändes det?” är: ”Bra. Det känns tryggt och BRA. Man slappnar av, litar på sej själv, vågar vara sej själv och känner sej trygg.”

Så nu när jag varit på ett ställe länge, och känner mej trygg, ska jag sluta.

Är jag dum i huvet, eller?!?

Troligen.

Lämna en kommentar

Publicerad i Uncategorized och märkt , , , , , . Bokmärk permalänken.

Ibland vill jag vara man /erviluca

Postat den 9 december, 2012 av Erica Leijonhufvud

 

Vi har många fördelar, vi tjejer/kvinnor i detta land:

Vi får känna känslor (av nästan alla sorter – speciellt Goda känslor).

Vi får tycka om, och klä oss i, ALLA färger och med alla mönster.

Vi får klä oss både ”killkläder” och ”tjejkläder” utan att anses speciellt avvikande.

Vi får vara ”pojkflickor” om vi vill (som barn), och kanske t o m ”manskvinnor”?

Vi får dansa och sjunga hur vi vill, och nästan när vi vill

Vi får fixa med våra hår och naglar, om vi vill

Vi får gråta

Vi får tala om vad vi ääälskar

Vi får kramas, och pussas, med varandra

Vi får prata om skönhetsprodukter och ytliga saker

Vi får säga uppmuntrande och snälla saker till varandra, om varandra

…och fler saker som jag inte kommer på nu.

 

Men ibland skulle jag ändå vilja vara man – korta stunder då och då – för då skulle jag kunna få:

– ha en tjock mage och strunta i den, eller vara stolt med den.

– tycka att jag är rätt snygg/duger som jag är

– tycka att jag hade en pondus!

– kunna strunta i städning och tvättning, och det enda som skulle hända var att folk skulle sucka lite och tänka ”tyyyypiskt män!”. Kanske t o m någon trevlig liten dam skulle städa ÅT mej (suckande över min ”oförmåga”).

– kunna skriva jättemycket och hänvisa till att jag ju är Konstnär – har en konstärssjäl – och ska inte behöva bry mej om något annat än mitt Skrivande

– då och då i mitt arbete få höra: ”Det behövs en MAN i det här ärendet!”

– kunna köra en klippmaskin genom håret och sedan vara ”klippt och färdig”.

– sänka min röst, se seriös ut och ”prata bajs”, och alla skulle tro att jag sa något VIKTIGT

– inte säga: ”Jag tror att….jag har läst att….jag har hört att….”, utan istället säga ”Så här ÄR det!” (utan att egentligen VETA)! och inte skämmas för det.

– ta för givet att Någon Annan håller kontakt med släktingar och skriver julkort och håller reda på barnens, kusinernas och föräldrarnas födelsedatum

– rycka på axlarna åt när ens mamma ringer och suckar över att man aldrig ringer

– rycka på axlarna åt att ens fru/mamma, eller annan kvinna, vill ha någon slags kärleksförklaring, utan att skämmas.

– vara kåt och kunna knulla utan att ha nå´vidare känslor, och må bra av det

– vara utan dåligt samvete för att man glömt städa/tvätta/skicka julkort, födelsedagskort, och andra kort, och ringa.

😛

 

Helt jämlika?!

Nähä du!

Lämna en kommentar

Publicerad i Uncategorized och märkt , , , , , . Bokmärk permalänken.

Göra smycken själv /erviluca

Postat den 6 december, 2012 av Erica Leijonhufvud

En kvinna har en liten utställning idag i restaurangen på jobbet. Hon gör smycken och schalar (vad konstigt det ser ut med sch…stavas det verkligen så? Shalar? Schalar?  Sjalar?…!) sjalar. Fina. Jag frågar vad halsbanden kostar. 150 kr. Jag vill köpa! Tur att jag inte har några pengar i plånboken. Eller nåt.

Men så kommer jag på: Göra själv! Kan själv! Jag är ju en riktig ”kan-självare”! Jag kan faktiskt nästan allt (+ – En Massa Grejer, tex koppla in en bänkdiskmanskin….det kan jag inte. Visserligen har jag inte ens försökt ens…men ändå!).

Jag säger till en kollega: ”Kan vi inte köpa in en massa grejer som man kan göra smycken av, och starta någon slags tjej/tant-klubb där vi en gång i veckan ska sitta och pyssla/göra smycken?” ”JA!” säger hon och berättar att hon redan köpt in såna saker, för hon tänkte att hennes dotter skulle tycka det var kul, att göra smycken. Det tyckte hon inte….

Så vi kan starta ”typ i morgon”!

”Då kan vi väl vara hos dej, för hos dej är ingen man i vägen?” säger hon.

”Ja!” säger jag.

Åh, vad jag ser fram emot vår första Pysselkväll!

 

 

Lämna en kommentar

Publicerad i Uncategorized och märkt , , , , , . Bokmärk permalänken.

Underligheter…/erviluca

Postat den 5 december, 2012 av Erica Leijonhufvud

”Underliga saker hända än i våra dar minsann….”

Underligt är det att det har blivit längre till marken. Förut så nådde jag lätt ner till marken – lätt som en plätt! Inte för att jag behövde nå dit så ofta, men när man tex satte på sej strumporna så var det så…enkelt!

Numera är fötterna längre ner. Jag tror inte jag vuxit, men troligen är marken längre ner.

Precis som när alla bokstäver plötsligt blev mindre och suddigare! DET blev jag lite irriterad på: ”SPARAR dom på bläcket nuförtiden, och gör därför alla bokstäver mindre (så dom får plats med fler också!) på alla förpackningar. Jävla skit, liksom. Då kan man ju inte läsa vad det står!”

Typ.

DESSUTOM fattas det liksom olja i alla leder. Eller nåt. För det är som om jag måste mjukas upp lite så fort jag ska resa mej eller nåt. Jag tror maten vi äter nuförtiden är för oljefattig, helt enkelt.

Sen tycker jag det är så fascinerande att alla människor blivit så unga!

Nuförtiden får ju BARN barn!

Dom små söta flickorna går och är gravida!

Typ.

Förut var mammor äldre. Och pappor. Men speciellt mammor.

Och tänk att det sitter små pojkar med kostymer i TV och läser Nyheterna! ”Lilla gubben!” tänker jag och att ”han vet nog inte vad han läser om. ”Du föttål inte, lilla gubben!” säger jag till den lilla pojken i den stora kostymen.

FÖRR satt farbröder, eller åtminstone vuxna människor, i TV och läste nyheterna: Nu är det småkillar, och småtjejer!

Jag säger inte att det var bättre förr – jag säger bara att förr var alla mycket äldre!

Typ.

Det är lite konstigt numera.

Underligt, liksom.

 

1 kommentar

Publicerad i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Jag blir glad av snön! /erviluca

Postat den 5 december, 2012 av Erica Leijonhufvud

Jag tycker det är otrooooligt härligt med MYCKET snö!

Det ger ett ”ombonat” intryck, och det är så VACKERT och blir så ljust!

Och så är det liksom lite ”lekfullt” på något sätt.

Jag får lust att kasta mej i den mjuka snön och göra snöänglar, rusa upp för backar och åka ner på en plastpåse, eller på en stjärtlapp, och bygga stora snökojor och snögubbar.

Fast jag gör det inte.

Bara i fantasin.

Och den fantasin gör mej glad.

Sen att man halkar (men ramlar kanske mjukt?), få pulsa i snön tills lårmusklerna värker, har svårt att ta sej fram över huvud taget, bussar och tåg blir inställda och kommer inte, bilar halkar och krockar, vinterdäck måste på och funka, rutor skrapas, snö skottas och borstas bort……

….det är liksom…..

…liksom….

…liksom…..

…bara ”tråkig fakta” och något som man ”måste göra” och ”stå ut med”.

Men för övrigt är det bara Härligt och Kul med snön!

🙂

 

 

Lämna en kommentar

Publicerad i Uncategorized och märkt , , , . Bokmärk permalänken.

Alltför många vuxna har glömt hur det är att vara barn /erviluca

Postat den 4 december, 2012 av Erica Leijonhufvud

ALLTFÖR många vuxna har HELT GLÖMT hur det är/känns att vara barn.

Jag vet inte VILKEN DAG det händer i Dom Vuxnas liv, men plötsligt har alla känslor och tankar från att dom var barn, försvunnit. Kanske det sker när dom själva blir föräldrar – jag vet inte, för jag har inte hamnat där själv än, och troligen kommer jag aldrig att hamna där, eftersom jag är så pass gammal – anses SUPERVUXEN i år sett – men kan LÄTT förstå en liten människas tankar och känslor….

…och MINNS tydligt hur det kändes, och var, att vara en lite mindre människa.

Det är som om många vuxna tror att barn är ett annat folk! Och ändå har dom tillhört det ”folket” själva!

Idag sa en Vuxen pappa till mej: ”Det ingår i barns personligheter att JÄVLAS med dom vuxna!”.

”Eeeeeh….VA?!?” sa jag.

”Ingår det i Vuxnas personligheter att jävlas med barn också??” tänkte jag sedan.

Men jag sa det inte.

Jag sa istället: ”Vilket otroligt tråkig inställning till barn. Som om dom vore en annan ART. Dom är faktiskt människor – inte helt färdigutvecklade, och dom behöver lära sej MER och vi behöver undervisa dom på olika sätt…

……men att det skulle ingå i dom att JÄVLAS med oss – näe!!”

Usch, vilken tråkig inställning.

Barn som behandlas gott; med kärlek, omtanke och ömhet, omvårdnad, lagoma gränser och värme…. jävlas inte!

Barn är nyfikna, vill lära mer (om livet), vill undersöka livet, vill upptäcka, vill VIDARE, vill PRÖVA PÅ! Och i detta måste vi ibland stoppa och hindra, för att dom inte ska skada sej, eller andra, hjälpa till och/eller ”undervisa”. Är det då dom anses ”jävlas” med oss??

Jag tycker man ska visa samma respekt för en liten människa som för en stor. Man ska som vuxen förstå att den lilla människan inte kan lika mycket, är inte färdigutvecklad och behöver lära sej, och utifrån den kunskapen (som den vuxne har) ska man bemöta den lilla människan med samma respekt som man bemöter alla andra människor.

För jag utgår ifrån att man möter sina medmänniskor med respekt.

Ibland blir jag så beklämd när jag hör hur människor är mot varandra, och speciellt hur vuxna kan vara mot barn.

Det var bara det jag ville säga.

För nu.

 

Lämna en kommentar

Publicerad i Uncategorized och märkt , , , , , . Bokmärk permalänken.

En käftsmäll av Jill Johnsson /erviluca

Postat den 2 december, 2012 av Erica Leijonhufvud

 

Jag sitter och ”bloggar” när jag får en Käftsmäll av ”Kärleken är”.

Jill Johnsson sjunger med en röst som går rätt in i hjärtat.

Ajje!

Först Vacker Natur så det gör Ont.

Och sen Jill Johnson!

Vilken dag!

Ville bara berätta det.

Slut.

Lämna en kommentar

Publicerad i Uncategorized och märkt , , , , . Bokmärk permalänken.

Det är så vackert så det gör ont! /erviluca

Postat den 2 december, 2012 av Erica Leijonhufvud

 

 

Vacker vinter dag 2012-12-02 011

Det är så vackert i naturen nu, så att det gör ONT av Vackerhet, i hjärtat!  Jag stannar upp, tittar och bara KÄNNER hur hjärtat tar ett extraskutt av Lycka över att få Uppleva denna Otroliga Skönhet som Naturen presenterar för mej idag.

Solen strålar, det är flera minusgrader och snön täcker grenar och mark med sitt vita glitter.

Det går inte att fånga det på bild.

Man ska vara MITT I det för att kunna uppleva det.

Jag ÄR mitt i det.

Vacker vinter dag 2012-12-02 008

”TJOHEJ!!”

Hundarna rusar runt i lycka över att det är så VACKERT!

Not.

Men dom tycker den puderlika snön är HÄRLIG och dom kastar sej runt i YR LYCKA över att snö finns.

Typ.

Vacker vinter dag 2012-12-02 014

Jag vill att vi ska vara tillsammans på en bild…..

Trassel med koppel, och dom fattar inget:

”VAD GÖÖÖR DU?!? SLUUUUUTA!”

Vacker vinter dag 2012-12-02 015

Kylan har bitit sej fast i kinderna, och på näsan.

När jag kommer in känner jag att den också sitter fast i fingertopparna, på låren och på nedre delen av skinkorna (bild saknas).

Nu ska jag väl iallafall komma mej för att diska, och städa, och leta upp julpyntet….

…eller….

…kanske jag ska läsa lite först?

Lämna en kommentar

Publicerad i Uncategorized och märkt , , , , , . Bokmärk permalänken.
← Äldre inlägg
Nyare inlägg →