RSS Flöde

Etikettarkiv: anses

Ibland vill jag vara man /erviluca

Postat den

 

Vi har många fördelar, vi tjejer/kvinnor i detta land:

Vi får känna känslor (av nästan alla sorter – speciellt Goda känslor).

Vi får tycka om, och klä oss i, ALLA färger och med alla mönster.

Vi får klä oss både ”killkläder” och ”tjejkläder” utan att anses speciellt avvikande.

Vi får vara ”pojkflickor” om vi vill (som barn), och kanske t o m ”manskvinnor”?

Vi får dansa och sjunga hur vi vill, och nästan när vi vill

Vi får fixa med våra hår och naglar, om vi vill

Vi får gråta

Vi får tala om vad vi ääälskar

Vi får kramas, och pussas, med varandra

Vi får prata om skönhetsprodukter och ytliga saker

Vi får säga uppmuntrande och snälla saker till varandra, om varandra

…och fler saker som jag inte kommer på nu.

 

Men ibland skulle jag ändå vilja vara man – korta stunder då och då – för då skulle jag kunna få:

– ha en tjock mage och strunta i den, eller vara stolt med den.

– tycka att jag är rätt snygg/duger som jag är

– tycka att jag hade en pondus!

– kunna strunta i städning och tvättning, och det enda som skulle hända var att folk skulle sucka lite och tänka ”tyyyypiskt män!”. Kanske t o m någon trevlig liten dam skulle städa ÅT mej (suckande över min ”oförmåga”).

– kunna skriva jättemycket och hänvisa till att jag ju är Konstnär – har en konstärssjäl – och ska inte behöva bry mej om något annat än mitt Skrivande

– då och då i mitt arbete få höra: ”Det behövs en MAN i det här ärendet!”

– kunna köra en klippmaskin genom håret och sedan vara ”klippt och färdig”.

– sänka min röst, se seriös ut och ”prata bajs”, och alla skulle tro att jag sa något VIKTIGT

– inte säga: ”Jag tror att….jag har läst att….jag har hört att….”, utan istället säga ”Så här ÄR det!” (utan att egentligen VETA)! och inte skämmas för det.

– ta för givet att Någon Annan håller kontakt med släktingar och skriver julkort och håller reda på barnens, kusinernas och föräldrarnas födelsedatum

– rycka på axlarna åt när ens mamma ringer och suckar över att man aldrig ringer

– rycka på axlarna åt att ens fru/mamma, eller annan kvinna, vill ha någon slags kärleksförklaring, utan att skämmas.

– vara kåt och kunna knulla utan att ha nå´vidare känslor, och må bra av det

– vara utan dåligt samvete för att man glömt städa/tvätta/skicka julkort, födelsedagskort, och andra kort, och ringa.

😛

 

Helt jämlika?!

Nähä du!

Alltför många vuxna har glömt hur det är att vara barn /erviluca

Postat den

ALLTFÖR många vuxna har HELT GLÖMT hur det är/känns att vara barn.

Jag vet inte VILKEN DAG det händer i Dom Vuxnas liv, men plötsligt har alla känslor och tankar från att dom var barn, försvunnit. Kanske det sker när dom själva blir föräldrar – jag vet inte, för jag har inte hamnat där själv än, och troligen kommer jag aldrig att hamna där, eftersom jag är så pass gammal – anses SUPERVUXEN i år sett – men kan LÄTT förstå en liten människas tankar och känslor….

…och MINNS tydligt hur det kändes, och var, att vara en lite mindre människa.

Det är som om många vuxna tror att barn är ett annat folk! Och ändå har dom tillhört det ”folket” själva!

Idag sa en Vuxen pappa till mej: ”Det ingår i barns personligheter att JÄVLAS med dom vuxna!”.

”Eeeeeh….VA?!?” sa jag.

”Ingår det i Vuxnas personligheter att jävlas med barn också??” tänkte jag sedan.

Men jag sa det inte.

Jag sa istället: ”Vilket otroligt tråkig inställning till barn. Som om dom vore en annan ART. Dom är faktiskt människor – inte helt färdigutvecklade, och dom behöver lära sej MER och vi behöver undervisa dom på olika sätt…

……men att det skulle ingå i dom att JÄVLAS med oss – näe!!”

Usch, vilken tråkig inställning.

Barn som behandlas gott; med kärlek, omtanke och ömhet, omvårdnad, lagoma gränser och värme…. jävlas inte!

Barn är nyfikna, vill lära mer (om livet), vill undersöka livet, vill upptäcka, vill VIDARE, vill PRÖVA PÅ! Och i detta måste vi ibland stoppa och hindra, för att dom inte ska skada sej, eller andra, hjälpa till och/eller ”undervisa”. Är det då dom anses ”jävlas” med oss??

Jag tycker man ska visa samma respekt för en liten människa som för en stor. Man ska som vuxen förstå att den lilla människan inte kan lika mycket, är inte färdigutvecklad och behöver lära sej, och utifrån den kunskapen (som den vuxne har) ska man bemöta den lilla människan med samma respekt som man bemöter alla andra människor.

För jag utgår ifrån att man möter sina medmänniskor med respekt.

Ibland blir jag så beklämd när jag hör hur människor är mot varandra, och speciellt hur vuxna kan vara mot barn.

Det var bara det jag ville säga.

För nu.