RSS Flöde

Etikettarkiv: med barn

”Vuxet” vuxna och smådjur /erviluca

Postat den

 

Javisst ja! Jag skulle ju skriva ett inlägg om smådjuren på landet, när vi var små:

 

Grejen är att jag började tänka på hur vuxna är och beter sej, mot barn. Ofta tycker jag att vuxna beter sej lite arrogant, lite ”von oben-aktigt”, lite oförstående och lite kränkande.

Jag tror ingen vuxen VILL vara sån mot barn, men jag tror många fastnar i någon slags ”vuxenhet” , där dom glömt att dom själva varit barn – och hur det kändes – eller så har dom inte blivit förstådda själva som barn, och upprepar gamla mönster som är inlärda hur vuxen – barn-relationerna ska fungera. Många vuxna är nästa ”rädda” för att umgås med barn och ”vet inte hur man gör”…Men grejen är ju att ALLA har själva varit barn! Minns ni/dom inte?!?

Nåja.

”Dom vuxna” var ju rätt snälla mot oss vad gäller grannars hundar som kom in på ”vår” tomt på landet (som jag skrev i ett tidigare inlägg: https://erviluca.com/2013/08/15/hundut-skallningar-erviluca/#comments ).

Vi samlade också grodor i mängder, varje år, och hade i en stor balja. I denna balja hade vi X antal grodor VAR, jag och mina två systrar och vår kusin. Vi döpte dom och följde deras liv i baljan, och vi kände igen dom. Punkt. Men dom vuxna tittade lite överlägset på oss när vi höll på och pratade om våra grodor, och så sa dom: ”Näe, ni kan omöjligt känna igen grodorna!”. ”Johooo!” sa vi och tittade på Grodis, Grodanboll, Jocke, Pelle, Anna och Fjuttis, och VISSTE PRECIS vem som var vem. Då skrattade dom vuxna lite ”von-oben-sådär” och sa ”Neej du!”. Då kände jag hur det MORRADE inuti hela mej, och jag tänkte ”Dom fattar ju ingenting!!”.

Eller när vi kom hem med ett gäng halvdöda skadade harungar från skogen, och gick gråtande till Dom Vuxna och ville ha hjälp med hur vi skulle rädda dom. ”Det går inte! Det är lika bra att slå ihjäl dom, så dom slipper lida”, sa dom vuxna så kallt och hårt. Men vi ville ju iallafall FÖRSÖKA rädda dom. Varför kunde ingen vuxen förstå det? Vi lät ingen vuxen slå ihjäl dom, utan vi försökte på vårat sätt rädda harungarna, men dom dog en efter en….och vi begravde dom. Men vi försökte iallafall!

Jag har fortfarande så svårt för det där ”Det GÅR INTE! / Det är INGEN IDÉ” och överlägsna suckar eller ”lilla-gumman-prat”. Barn är otroligt kloka om man lyssnar på dom ordentligt. Det gäller bara att förstå deras tankebanor, som ofta är mycket RENARE och mer OFÖRSTÖRDA än våra.

Det viktiga är att vi LYSSNAR – inte UNDERVISAR eller STOPPAR.

Många vuxna är så upptagna med att sätta gränser och LÄRA UT, så att dom glömmer bort att barn kan mycket själva, och att dom utvecklas mer om dom får försöka själva. Visst behöver dom vägledning och handledning (och gränser) av och till, men däremellan kan dom mycket mer än vi någonsin anar!

Och det är viktigt att inte kränka barnen.

Jag minns känslan så klart – när ingen vuxen Lyssnade, på riktigt! Och förstod.

Man behöver inte få som man vill, bara någon lyssnar på vad man vill, och tar en på allvar.

 

Annonser

Barn äger! /erviluca

Postat den

Jag älskar barn. Jag har alltid älskat barn. Jag kommer alltid att älska barn.

Givetvis älskar jag mina egna MEST, men åh, vad alla barn är härliga!

Så äkta, så raka – så…..underbara!

Jag älskar att prata med barn, leka med barn, titta på barn, STUDERA barn! I alla åldrar.

Varje gång jag träffar ett barn, tänker jag: ”Åh, vad jag älskar barn!”

Ibland när jag varit på någon bjudning där det varit ett gäng barn, har jag hamnat bland barnen, och mått så bra, men nästan skämts för att jag väljer att sitta på golvet och leka ”mamma-pappa-barn” istället för att umgås med dom vuxna…

Idag träffade jag en 10-årig kille som haft det lite jobbigt i livet. En helt underbar kille! Han ska prata med mej om det våld han bevittnat, men vi pratar om ”allt möjligt” eftersom han tycker ”det är så kul att prata med dej”. Det kan han väl få, då´rå!

Jag gör lite listor där han får säga vad som var Värst och ”HUR illa det var på en skala från 0-10”. Han svarar snällt och lydigt. Men han verkar lite uttråkad så jag frågar honom vad han VERKLIGEN vill prata om.

”Jo, jag har en grej som jag vill fråga dej….”, säger han då.

”Fråga på bara!” säger jag.

”Jo, jag undrar när man får sitt Adamsäpple?” frågar han då.

Givetvis blir jag lite överraskad av frågan, men det är just det här som är så HÄRLIGT med barn: Dom är så äkta och raka! Det var just DEN frågan som var viktig för honom just då, och dessutom kanske det var lite svårt att fråga mamma – jag vet inte. Men han tyckte att jag verkade vara en person som kan svara på en sån fråga.

Sen pratar vi om puberteten, och jag får veta att han ”absolut inte” vill ”få hår lite här och där” och att han ”absolut inte” vill ha ett adamsäpple. Han vill vara, och se ut som, han gör JUST NU hela livet!

Jag förklarar att han säkert inte vill det om några år, att man förändrar sej, att mina söner sa likadant i samma ålder, men att dom några år senare ville utvecklas, precis som ”alla andra”. Jag ser att han nästan inte tror mej, men han nöjer sej med svaret.

Vad man har Adamsäpplet till vet jag inte riktigt, så det lovar jag att Googla.

Den killen är bara UNDERBAR!

Jag sa det till honom idag: ”Du är så himla MYSIG!!” sa jag.

”TYCKER DU??” sa han.

Sen skrattade han lyckligt och sa, liksom rakt ut i luften: ”Jag är mysig”.

Alltför många vuxna har glömt hur det är att vara barn /erviluca

Postat den

ALLTFÖR många vuxna har HELT GLÖMT hur det är/känns att vara barn.

Jag vet inte VILKEN DAG det händer i Dom Vuxnas liv, men plötsligt har alla känslor och tankar från att dom var barn, försvunnit. Kanske det sker när dom själva blir föräldrar – jag vet inte, för jag har inte hamnat där själv än, och troligen kommer jag aldrig att hamna där, eftersom jag är så pass gammal – anses SUPERVUXEN i år sett – men kan LÄTT förstå en liten människas tankar och känslor….

…och MINNS tydligt hur det kändes, och var, att vara en lite mindre människa.

Det är som om många vuxna tror att barn är ett annat folk! Och ändå har dom tillhört det ”folket” själva!

Idag sa en Vuxen pappa till mej: ”Det ingår i barns personligheter att JÄVLAS med dom vuxna!”.

”Eeeeeh….VA?!?” sa jag.

”Ingår det i Vuxnas personligheter att jävlas med barn också??” tänkte jag sedan.

Men jag sa det inte.

Jag sa istället: ”Vilket otroligt tråkig inställning till barn. Som om dom vore en annan ART. Dom är faktiskt människor – inte helt färdigutvecklade, och dom behöver lära sej MER och vi behöver undervisa dom på olika sätt…

……men att det skulle ingå i dom att JÄVLAS med oss – näe!!”

Usch, vilken tråkig inställning.

Barn som behandlas gott; med kärlek, omtanke och ömhet, omvårdnad, lagoma gränser och värme…. jävlas inte!

Barn är nyfikna, vill lära mer (om livet), vill undersöka livet, vill upptäcka, vill VIDARE, vill PRÖVA PÅ! Och i detta måste vi ibland stoppa och hindra, för att dom inte ska skada sej, eller andra, hjälpa till och/eller ”undervisa”. Är det då dom anses ”jävlas” med oss??

Jag tycker man ska visa samma respekt för en liten människa som för en stor. Man ska som vuxen förstå att den lilla människan inte kan lika mycket, är inte färdigutvecklad och behöver lära sej, och utifrån den kunskapen (som den vuxne har) ska man bemöta den lilla människan med samma respekt som man bemöter alla andra människor.

För jag utgår ifrån att man möter sina medmänniskor med respekt.

Ibland blir jag så beklämd när jag hör hur människor är mot varandra, och speciellt hur vuxna kan vara mot barn.

Det var bara det jag ville säga.

För nu.

 

VARNING, alla singelmammor!!! /erviluca

Postat den

http://www.google.se/imgres?imgurl=http://gfx.aftonbladet-cdn.se/image/15831280/202/normal/990a2f440cab3/bobby1.jpg&imgrefurl=http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15831279.ab&usg=__1DRNMCw0GzkuSW2uOBh0v_ecxHk=&h=273&w=202&sz=9&hl=sv&start=4&zoom=1&tbnid=mgwRQ6tYgR6gCM:&tbnh=113&tbnw=84&ei=PuW1UMn6Fqf44QTf7ICYAg&prev=/search%3Fq%3Dbobby%2B10%2B%25C3%25A5r%2Bm%25C3%25B6rdad%26hl%3Dsv%26gbv%3D2%26tbm%3Disch&itbs=1

Nu har ”dom” släppt ut Monstret som lååångsamt plågade livet ur Bobby, då 10 år. I 6 år skyddades vi medborgare från Galningen. SEX år som straff tyckte Myndigheterna räckte som straff för att ta livet av ett litet värnlöst barn.

Monstret har tidigare utsatt andra barn för sexuella övergrepp, och gillar också att plåga och slå barnens mammor, har jag förstått. På något underligt sätt lyckas han locka till sej Vissa Mammor, som snabbt flyttar ihop med honom, och fastnar i hans Underliga Värld där dom blir utsatta för tortyr av olika sorter.

Han tycks ha en Förmåga att få tag på mammor. Kanske han hittar dom där lite övergivna och redan trasiga kvinnorna, som suktar efter kärlek och ömhet så att dom tar ”vem-som-helst”, eller så skrämmer han dom till lydnad och underkastelse redan från början – jag vet inte – men nu är han iallafall lös igen.

Så Se upp alla Mammor!

Han har ”sonat sitt brott” – hur man nu kan ”sona” att ha plågat och torterat ihjäl en liten kille på 10 år? Han har fått byta namn också, så att ingen ska veta vem han är eller vad han gjort. Och säkert går han omkring och säger att han suttit ”oskyldigt dömd” – precis som alla andra Galningar och Monster.

Nu är det nog bara en tidsfråga innan han lyckas fånga in en ny liten mamma med barn i lågstadieåldern (vilket jag förstått att han föredrar), som han kan plåga livet ur – alternativt förstöra livet för – så:

VARNING!

DET ÄR ETT MONSTER LÖST I VÅRT SAMHÄLLE!

Troligen är det fler, men den här känner vi iallafall till, och jag LOVAR att han inte blivit ”botad” från sin galenskap.