Dagsarkiv: 28 december, 2012

Lite fett kan vara bra att ha /erviluca

Postat den 28 december, 2012 av erviluca

Jag är ute och går i kylan.

Kylan biter i kinderna, men kroppen är varm. Och fötterna. Och händerna.

Jag förundras över värmen i kroppen som liksom krockar med kylan i kinderna, utanför.

När jag var ung frös jag jämt!

Det fanns inte på denna jord några vinterstövlar som gjorde att mina iskalla fötter blev varma! Tanterna i skoaffärerna bedyyyrade att mina fötter skulle hålla sej varma i ”just dom här stövlarna”, men icke sa Nicke; dom var och förblev ISKALLA. Många vintrar frös jag om fötterna så att jag trodde dom skulle gå sönder av kylan. När jag kom in gjorde det ONT att tina upp dom små stackarna.

Samma sak med händerna: STÄNDIGT iskalla! Dubbla vantar ända in i maj månad, och ända var dom ISKALLA.

När jag tränade dans varje kväll flera timmar så tog det ett tag innan fötter och händer var varma. Kroppen var också seg. Nästan aldrig svettades jag. Varm blev jag väl till slut, men svettades? Nope!

Men NU!

Oj oj oj!

Svettas gör jag helt omotiverat då och då, som den kärring jag är! Hej och hå! Svetten lackar utan något som sätter igång den. Tackar och bockar. Gör jag inte. 

Kan det bero på 30 kilo mer att bära på?? Eller är det Åren som gått som hänger och svänger och gör kroppen varm?

Varma fötter och varma händer fast det är -7 grader ute! Hej och hå!

Ingen ordning på torpet alls (om jag haft något).

Men skönt är det – att vara varm fast det är iiiisande kallt ute!

Och konstigt.

För förr var det tvärtom.

Typ.

Det är bara att Hänga Med och Gilla Läget.

Liksom.

What else?!

😉

 

 

3 kommentarer

Publicerad i Uncategorized och märkt , , , , , . Bokmärk permalänken.

Att förlåta är att släppa bördan, för sej själv /erviluca

Postat den 28 december, 2012 av erviluca

När man ”hatar” eller inte kan, eller vill, förlåta någon, bär man bördan själv s a s. Därför borde man förlåta ”den-som-varit-dum” bara för att hjälpa sej själv.

Men det är inte lätt alla gånger.

Att förlåta någon.

Man vill att han/hon ska FÖRSTÅ, och kanske liiiida lika mycket som man själv gjort.

Kanske vill man t o m hämnas.

För hämnden är ljuv, sägs det.

Men jag vet inte jag….Jag undrar….Är det härligt att skada någon??

Själv har jag väldigt svårt för det.

OM någon hade skadat någon av mina barn så kanske jag hade velat hämnas. Troligen. Men att bära på hämndkänslor och ilska och hat är tyngre än att förlåta.

Förlåta kan vara svårt, men underlättar, för en själv.

Å andra sidan kan man väl inte hålla på att förlåta någon om den gör om det dumma om och om igen? Eller?

I och för sej kan man då förlåta, och därefter Vandra Vidare. Släppa Taget. Inte utsätta sej. Inte låta sej Utsättas.

Kanske.

Så : Förlåta är att släppa bördan, för sej själv.  Att hata är att slösa energi.

 

2 kommentarer

Publicerad i Uncategorized och märkt , , , , , . Bokmärk permalänken.

När man är ung VET man så mycket…./erviluca

Postat den 28 december, 2012 av erviluca

 

I 17-25-årsåldern så VET man så mycket! Nästan ALLT faktiskt.

Man VET hur LIVET är, hur man vill ha det, hur det borde vara, hur folk borde tänka, hur krig ska avslutas, hur konflikter ska lösas (andras!), hur man ska vara som förälder (när man får barn) och hur ens föräldrar BORDE ha varit, hur man skulle reagerat och agerat om man levt i Tyskland under andra världskriget och hur mänsligheten ska leva sina liv  – på hela jorden, typ!

Det är rätt skönt att veta ALLT!

Sen händer det något: Man ”börjar leva”.

Man lever och utvecklas och lär sej. Mognar (kanske).

Man inser att det är inte så enkelt, livet, som det tycktes vara där ”i början”….

…och ju mer man upplever, och ju mer man utsätter sej för olika saker, desto mer inser man att man inte vet, eller kan.

Man inser att man bara är en vanlig människa. Med samma fel och brister, som ”alla andra”.

Typ.

Näe, en del tycker att ”alla andra” gör alla fel och ”alla andra” har brister, utom en själv: ”Folk  är så konstiga och gör så konstiga saker”. Men jag TROR att alla, så småningom, inser att dom tillhör kategorin ”folk”.

Eller inte.

Iallafall när man blir tillräckligt gammal, eller har upplevt tillräckligt många, jobbiga och svåra saker.

Kanske.

Med åren inser man dock att man inte vet så mycket, inte kan så mycket och är rätt….mänsklig.

Iallafall dom kloka.

Och så står man där på Ruta 1 och ska uppfinna hjulet igen.

Nästan.

Näe, kanske har man lärt sej Något Nytt som för Nästa Generation ett snäpp vidare/längre.

Om inte, är det lite sorgligt – att generation efter generation skulle behöva börja på ruta 1.

Fast i vissa kretsar är det så:

I vissa familjer gäller det att BRYTA EN TREND/knipsa av en kedja/ta kampen, för att ta ett steg vidare. Dom har det jobbigare, men i förlängningen gör dom det för Nästkommande Generationer, så avbrottet är Livsavgörande för Framtiden, faktiskt: GRATTIS TILL ER SOM LYCKATS! Well done!

En del valsar bara vidare – samma vals generation efter generation.

Och ytterligare ett gäng tar stora kliv vidare i sin utveckling.

Men jag TROR att dom flesta ”Vet Allt” när dom är unga, och inser med åren att dom vet nästan ingenting.

Precis som jag.

För vi är rätt lika, vi människor.

Vi härmas, gör som ”dom andra”, försöker passa in, vill vara sociala, vill höra till, vill bli älskade, omtyckta….

….och så kan vi bäst, och vet bäst!

Speciellt när vi är 18 år.

Nu är jag 50+, och inser att jag vet och förstår mindre än jag trodde jag kunde och visste när jag var 18, fast jag tvärtom vet mer…och förstår mer…men ändå mindre än jag trodde mej veta när jag var 18…i en evig cirkel….

…och snart är det 2013.

”Nyss” tyckte jag det var en eeeeeeeeeeeeeevighet innan det skulle bli milleniumskifte!

Och nu har det gått 13 år sedan dess!

HerreGuuuud!

Jag baxnar!

Tiden rusar iväg, samtidigt som jag går långsammare….

Det är en underlig värld vi lever i, kan jag väl sammanfatta det med.

Tror jag.

Man vet ju inte säkert.

Men om jag hade varit 18 år hade jag vetat säkert.

😛

 

 

5 kommentarer

Publicerad i Uncategorized och märkt , , , , , . Bokmärk permalänken.