RSS Flöde

Etikettarkiv: saker

I did it again! /erviluca

Postat den

Hur trött på sej själv kan man bli?!

I söndags hjälpte mina systrar mej att städa, möblera om och rensa i lägenheten. Det innebar att det blev en hög med grejer som skulle till tippen. Eftersom det var sent när vi var färdiga med allt, bestämdes det att jag och någon av sönerna skulle åka till tippen med allt dagen därpå, dvs måndagen.

Måndagen kom och Storing och jag lastade allt i bilen och körde ut till tippen: STÄNGT på måndagar. Tyyyyyypiskt! Den full-lastade bilen fick vänta ett dygn. På parkeringen. Hemmavid.

Tisdagen kom och jag och Mellan åkte ut till tippen. ”Kommer det att ta lång tid?” frågade Mellan när vi åkte ut. ”Näe, det är ju inte sååå mycket…en halvtimme kanske”, sa jag och hade då glömt bort att jag är ju…JAG!

När vi kom fram kollade jag igenom dom svarta sopsäckarna för att försäkra mej om att rätt saker hamnade i rätt container. Nehej du! Det var en röra av Guds nåde, kan jag säga, och jag fick först sortera om allt. Hej och hå! Kanske amerikaner (lillsis) inte är så bra på sånt där; vad som liksom ”hör ihop” när man ska sopsortera….?

Så körde vi igång. Jag var sopsorterarledare: ”Det ska DIT! Den ska DIT!” Mellan bar och slängde. Jag med, förstås.

Plastförpackningar och tidningar låg längst bort i Hörnet av tippen. Vi traskade dit med varsin påse/säck. Jag kastade plastförpackningar, Mellan tidningar. När vi är färdiga kändes det TOMT, på något sätt….Konstigt tomt…..”Var är bilnyckeln?!?” Jag tittade på handen…”VAR FAAN ÄR BILNYCKELN??”.

Jag hade inga fickor på kläderna (fyfan för tjejkläder som ofta är utan fickor!!) så jag satte bilnyckeln som en ring på fingret. Nu satt den plötsligt inte där.

”Jag måste ha kastat den bland plastburkarna!” sa jag och försökte kika ner i hålen till den otroooligt STÄNGDA containern. Den var rätt nytömd så det var bara våra plastsaker, och lite till, där nere på botten.

”Hur FAAN kan man slänga sin bilnyckel?!?” frågade Mellan.

”Det var ju inte med FLIT!” försökte jag försvara mej.

Vi kollade i varje hål i containern men såg inget.

”Jag går och hämtar personalen. Dom kan säkert öppna containern”, sa jag och tänkte att jag kan väl inte vara den första som slänger bilnycklar, eller ”fel saker” i en container. Troligen händer det varje dag, tänkte jag, tröstande till mej själv.

Jag gick till personalen och berättade vad som hänt. Dom såg ut som… två UFO:n: ”Eeeeeeh, VA?!? Näe, dom går inte att öppna! Det går inte! Öööööh!”. HerreGud! Dom såg ut att vara tappade bakom vagnar, båda två. En sak som slängts fel kan väl inte vara helt ovanligt!?

Den ena ”ryckte upp sej” och följde med mej till plastsopcontainern för att titta. Han stod där och stirrade en stund. Sen försökte han lyfta på locket. Det var DYNGTUNGT. Det gick inte. ”Har ni ingen kofot?” frågade jag. ”Jooo, men det går nog inte att få upp det ändå…”, svarade Tippkillen. Till slut hämtade han en sopkvast (!). Så stack han in den i ett av hålen och stod där och petade en stund. Det var ju väldigt snällt, men själv kände jag att stället borde vara fullt av metallstänger mm som man kan bända upp locket med. Och var var kofoten? Killen fortsatte en stund att peta på plasburkar och påsar i botten av containern och jag kikade in i ett annat hål för att försöka se bilnyckeln. Nada framgång.

Killen gick för att hämta kofoten. Jag väntade och vaktade, så att ingen skulle komma och slänga plastsaker ovanpå mina. Killen kom tillbaka. Näe, det funkade inte med kofoten heller. Tipptjejen kom efter en stund med någon slags långt knipverktyg som hon stoppade in och började flytta på plastsakerna hit och dit för att hitta nyckeln. Jag stod och kikade in i ett annat hål, för att försöka SE den. Pust! Hålet var högt upp så jag fick stå på tå. Hittade en stor sten som jag ställde mig på istället. Tjejen petade och petade och plockade. Det måste ha varit jobbigt för armen…

Killen frågade flera gånger om jag inte glömt nyckeln i bilen: ”Många som tror att dom tappat nyckeln hittar den sedan i tändningslåset….”, sa han. ”Näe, jag är nästan 100 % säker på att jag satte den på fingret, som en ring”, sa jag. Sen börjar jag fundera på om nyckeln kan ha åkt av i papperscontainern, eller i värsta fall Brännbart (för den var överfull med allehanda saker som var STORA och ibland VASSA…). ”I så fall är det kört!”, tänkte jag.

Vad skulle jag göra då?  Tjuvkoppla? Men sen då? Och förresten kan jag inte tjuvkoppla, utan då skulle jag vara tvungen att fråga runt bland alla män som var där och kastade saker. Ringa låssmed? Ringa bärgare? Jag såg tusentals kronor segla iväg – pengar jag inte har…

Jag gick till papperssopcontainern och försökte kika in. Det gick inte.

Efter en lång stund, och då tjejen plockat igenom ALLT vi slängt utan framgång, konstaterade jag att det var kört. Funderade hela vägen tillbaka till bilen vad jag skulle göra….Jag öppnade bakluckan för att se om jag kanske inte tappade nyckeln där (där alla sopor låg)….och där låg den! På höger sida längst bak…sådär lite retsamt.

Jag blev lättad och skämdes! Jag vet inte vilken känsla som var starkast.

Jag gick fram till tippenkillen och tackade (igen!!) och visade nyckeln: ”Jag hittade den! I bilen!”. Sen bad jag om ursäkt, och sa att jag skämdes. Och så tackade jag igen. Och skämdes.

När vi åkte hemåt , i bilen, sa Mellan:

”Det tog inte en halvtimme….”.

😛

 

 

Annonser

Det faller på plats, liksom…/erviluca

Postat den

Ibland händer det något i livet, eller så säger någon något, eller så bara kommer det som en ”inre Aha-upplevelse”, som gör att man/jag känner att saker och ting ”faller på plats”.

Det blir som en Lättnad inuti och jag kan ta ytterligare ett Steg mot….Nirvana (?)/Perfektionism (?….*host host*) i Livet.

Igår hände det.

Efter ett mail jag fick.

Jag ska läsa det igen, för att riktigt MULA IN DET i huvet.

Ett mail som gjorde att jag kanske kan ändra på vissa saker i mitt liv, och GÅ VIDARE – istället för att bara stå och stampa. Ibland kommer man jag inte vidare av sej mej själv…..

…och då behövs det en KNUFF!

Eller nåt.

En ”Ahaaaaa-upplevelse”.

Steget Framåt/Vidare behöver inte vara Lätt ändå! Men plötsligt förstår man jag åt vilket håll man jag ska gå, åtminstone.

Egentligen kanske man jag VISSTE det redan, men den här Bekräftelsen av det man jag redan förstått, är det som Startar Processen, liksom….

Så nu ska jag ta mina första steg på Den Nya Vägen.

Hoppas jag. Vill jag.

Lite läskigt är det….

*hålla handen*

 

…men ändå inte!

För det känns så Rätt!

 

Göra smycken själv /erviluca

Postat den

En kvinna har en liten utställning idag i restaurangen på jobbet. Hon gör smycken och schalar (vad konstigt det ser ut med sch…stavas det verkligen så? Shalar? Schalar?  Sjalar?…!) sjalar. Fina. Jag frågar vad halsbanden kostar. 150 kr. Jag vill köpa! Tur att jag inte har några pengar i plånboken. Eller nåt.

Men så kommer jag på: Göra själv! Kan själv! Jag är ju en riktig ”kan-självare”! Jag kan faktiskt nästan allt (+ – En Massa Grejer, tex koppla in en bänkdiskmanskin….det kan jag inte. Visserligen har jag inte ens försökt ens…men ändå!).

Jag säger till en kollega: ”Kan vi inte köpa in en massa grejer som man kan göra smycken av, och starta någon slags tjej/tant-klubb där vi en gång i veckan ska sitta och pyssla/göra smycken?” ”JA!” säger hon och berättar att hon redan köpt in såna saker, för hon tänkte att hennes dotter skulle tycka det var kul, att göra smycken. Det tyckte hon inte….

Så vi kan starta ”typ i morgon”!

”Då kan vi väl vara hos dej, för hos dej är ingen man i vägen?” säger hon.

”Ja!” säger jag.

Åh, vad jag ser fram emot vår första Pysselkväll!

 

 

Jag ska avsluta ett kapitel nu…./erviluca

Postat den

….och börja på ett nytt.

Och när man slutar måste man också AVSLUTA.

Det betyder att man måste rensa och fixa och ta bort och städa och packa ihop.

Just nu städar jag i datorn.

Det är otroligt fascinerande. Det är som att Rensa i skrivbordslådor: Man hittar både Ditt och Datt.

Mest Datt.  😛

Vissa saker kan jag bara radera, men det är väldigt mycket som jag vill SPARA.

Jag är mycket för att SPARA.

Eftersom jag alltid haft ett behov av att SKRIVA, så finns det MASSOR av SKRIVET i datorn!

Det är allt ifrån nedskrivna tankar till julhälsningar till början på böcker, till ideér på hur jobbet skulle kunna utvecklas, till komplicerade och avancerade teorier om än det ena än det andra.

Och Guuuuud vad jag är klok! Inser jag. Och vad mycket jag KAN!

För den Petige kan jag berätta att Privata saker – vilka det nu ärhar jag mest skrivit på fritiden. Jag har gått till jobbet EFTER dagens slut och suttit ett par timmar och skrivit. Ba´fatt jag har haft behov av det. Och för att det är kul! Man ska inte bara kasta bort Kloka Tankar som dyker upp.

Nu skriver jag ut Dom Kloka Tankarna, eller skickar dom till min privata mailadress.

Det är spännande och tankeväckande att gå igenom allt jag skrivit….

…och MYCKET ska, som sagt, sparas:

En del SKA bli böcker, annat kanske blir ”föreläsningsupplägg” – om jag en vacker dag ska föreläsa – man vet aldrig. Andra saker kommer jag att lägga i ”Dagbokskistan” som står i förrådet, med dagböcker från Tidernas Begynnelse och framåt i, och spara tills jag blir ”gammal och grå”, och då ska jag ta fram alla  dagböcker och papper och gå igenom Mitt Liv i efterhand.

Suga lite till på Livskaramellen, kan man säga.

Troligen kommer jag att lägga ut lite texter här i bloggen också, för att det finns mycket tankeväckande i datorn att hämta.

Att avsluta ett kapitel är fascinerande!