RSS Flöde

Månadsarkiv: januari 2013

Ut med Jante! /erviluca

Postat den

Kan inte han bara flytta!? Långt bort! Eller bara försvinna!

Varifrån kom han egentligen?

Jag tycker det är härligt med det där ”amerikanska sättet”:

”Du är väl bra på att sjunga?”

”Njaaaa, sådär….”

”Jodå! Jag vet att du kan; Kan du inte sjunga något för oss?”

”Okey´rå”

*sjunger lite halvfalskt en sång*

Alla hurrar och ropar ”BRAAAVOOOO!!!” och är sååå nöjda!

Det skulle ju aldrig hända i Sverige.

Nä, först måste man vara Utbildad Sångerska för att få frågan: ”Kan du inte sjunga något för oss?” och sedan ska det vara supervackert för att resten ska ”GILLA” det – i annat fall skruvar folk på sej under sången, och efteråt säger dom lite halvhjärtat att ”jodå….det var ju fint…” och sen börjar dom prata om något annat.

”Halvbra” är inte bra nog.

Någonsin.

Att man själv tycker att man är BÄST gills inte.

Man får inte tycka att man själv är bäst, eller ens bra! Så ÄR det bara.

Jo, om man är 3-4 år – DÅ får man säga: ”Jag kan ALLT! Jag är BÄST!”

Sen går det över, och man går igenom fasen: ”Jag är SÄMST. Jag kan INGENTING!”

Men sen borde man kunna få vara nöjd över att vara ”rätt så bra” och ”ganska lyckad”. Och då menar jag inte ekonomiskt, utan som MÄNNISKA.

Häromdagen sa en kollega:

”Faan, vad BRA du var!” efter ett möte med en familj.

Jag blev så glad så att jag nästan blev STUM! Jag visste inte vad jag skulle svara. ”Tack!” liksom….

…och så kände jag: ”Ååååååh, vad jag längtat efter en komplimang! Ååååååååh!”

Det kändes sååååå bra!

Ibland har jag komplimangat mej själv, inför andra, för att jag tyckt att jag gjort något bra, och om ingen annan säger det eller upptäcker det, måste jag göra det själv: Klappa mej själv på ryggen liksom….

Men sånt gillas inte, av andra!

Det KÄNNS!

Och så blir man en komplimang, i framtiden, fattigare. MINUS, liksom.  Om andra hade 7 komplimanger var att dela ut, så tar dom bort 3 av dom så att det bara blir 4 kvar.

För det måste väl vara så att människor har bara X antal komplimanger att dela ut…? För annars skulle dom (ni) inte vara så snåla med dom??

Själv är jag slösig både med pengar och komplimanger. Jag tycker man ska säga ut dom goda tankarna man tänker. Jag gör inte ALLTID det, men ofta!

”Vad otroligt fina ögon du har!” sa jag till en kassörska på ICA häromdagen, för det hade hon. Hon sken upp och blev jätteglad, tror jag. Och jag tror såna positiva ord liksom ”fastnar” i en och gör GOTT!

Så jag slösar som bara den!

Och jag tycker att du – ja, just DU – ska göra detsamma!

 

 

Mamma-ögonen ”Ser” /erviluca

Postat den

Näe, han kommer inte undan med sina försök till att ljuga.

Mamma-ögonen SER på hela honom att han ljuger.

”Gick du ut med hundarna idag?” frågar jag.

”Aaaa….”, säger han, och fortsätter klicka med musen och stirra på datorn.

”Gjorde du verkligen det??” säger jag för det är Något hos honom som lyser ”neeeeeeeeeeeeeeeej!”. Vad det är kan jag inte sätta fingret på, men jag SER att han ljuger.

”Aaaaa….” säger han och tittar upp på mej….och jag ser ”neeeeej:et”….Jag verkligen SER det!

”Näe, det gjorde du inte alls!” säger jag (och är ändå liiiite osäker, för han SÄGER ju ”ja”, typ….)

”Jo!” säger han och jag ser fortfarande ”NEJET!” lysa starkt, som ett Jesus-skimmer runt kroppen…. fast tvärtom, kanske.

”Näe, du har INTE varit ute med hundarna! Jag SER ju att du ljuger!” säger jag.

”Meh! Dom åt ju inte…så då tänkte jag…att det liksom….inte behövdes….” säger han sådär lite vagt…. och med liiiiiite dåligt samvete mellan raderna…..tror jag, för han vet ju vilken harang som kommer att komma från mej:

Det är ju liksom bara att spola tillbaka bandet och köra samma gamla harrang som jag kört 128 ggr förut; ”Men-hur-kan-du-strunta-i-det-tänk-på-hundarna-och-tänk-dej-själv-att-vara-nödig-och-så-finns-det-ingen-toalett!!!” bla bla bla och etc.

Och sen hela harangen om ”delat ansvar” och ”jag-ska-väl-inte-behöva-göra-allt” och ”jag-måste-kunna-lita-på-dej/er” och bla bla bla…..

Rewind – Uppspelning. STOP.

”Åt inte Fiona?!? Det har ju ALDRIG hänt förut?! Menar du verkligen det??” säger jag och blir Helt Förundrad!

Hon äter ju ALLT: Strumpor, skor, bajs, papper, plastpåsar, hundmat, kattmat, ris, potatis, lök, sallad – you name it!

”Nä….HON åt, men inte Milton, och då tyckte jag liksom att det inte var någon idé….. typ….” försöker han.

Flisa och Fiona sept 2012 016

”Meh! Vilken dålig ursäkt!! Milton äter nästan aldrig till lunch! Det ska man inte bry sej om! Fiona behöver ju gå ut och bajsa och kissa och det behöver ju Milton också!!” säger jag upprört, vänder mej till hundarna, som dansar shottis runt mej, och säger: ”STAAAACKASS MINA BEBISAR!! Haaaaaj ni inte fått gå uuuuut!?! STACKASSSSS mina bebisar!!!”

Dom håller med mej – med råge!

Eller inte.

Dom är mest bara SUPERDUPERGLADA över att deras ÄLSKADE ÄLSKADE FAVORITMATTE är hemma igen, och att Ordningen därmed är Återställd.

”Men Fiona bajsade i Storings rum, så då tyckte jag liksom det inte var någon idé….” försöker Mellan igen….som ursäkt, liksom…eller nåt?!

”Meh! STACKARS! Hon var ju tvungen, eftersom du inte gick ut med henne! Hon måste alltid bajsa efter att hon ätit….Torkade du upp bajset?” frågar jag.

”Näe, jag stängde dörren!” säger Mellan och återgår till sitt klickande på datorn.

Men Ååååååååååååååååååååååååh!

Liksom.

 

 

”Du som är så stark!” /erviluca

Postat den

Ja, fifaan (!) vad stark jag är!

Jag klarar allt. Typ.

Men VARFÖR då då?

Därför att jag inte har något val!

”Du är så DUKTIG och STARK som klarar av din cancer/din brors död/ditt barns död/din mammas sjukdom/arbetslösheten…”, säger ”folk”.

”Vaddå DUKTIG och STARK?!?”

Vad är alternativet, liksom?? Lägga sej ner och dö?

”Jag skulle AAAAALDRIG klara av det!” lägger dom sen till.

Nähä! Så då är jag någon slags Supermänniska då, med några slags Superkrafter??

Jag ska bara tala om att dom flesta människor ”klarar av” det dom ställs inför. Alternativet är ju att ”hoppa framför tåget”. Typ.

Eller bara lägga sej ner och sluta Vara. Då blir man inlagd. På psyket.

Så vad är Alternativet?

”Du klarar ju ALLT!”

Ja, men helst skulle jag vilja krypa upp i någons famn, ”bli liten”, stoppa tummen i munnen och gnälla: ”Hjälp mej! Jag vill inte själv! Kan inte!”

Jag vill OCKSÅ vara liten och bli omhändertagen ibland! Jag vill OCKSÅ vara SVAG!

Inte bara svag ensam  hemma i ensamhet, gråtandes liggandes i sängen och tyckandes synd om mej själv….jag vill vara svag MED någon, som tröstar och hjälper  och som säger att det kommer att ordna sej.

Men har det Någonsin hänt i mitt liv?

N Å G O N S I N ? !

Min ex-man ”erkände” vid något tillfälle att han blev svag och hjälplös i närheten av mej, för han VISSTE att jag skulle ”fixa allt”, så hur mycket jag än ”kröp ihop” och blev ”svagare och svagare”, så lyckades han alltid ”lägga sej under” mej….

…..så att han ALLTID ”vann” svaghetsmatchen!

Shit! säger jag bara.

Man orkar ju inte vara duktig och stark  och klara allt själv jämt.

Eller gör man det?

Om man måste så gör man ju det. Men sen går man sönder.

En vacker dag – eller möjligen en regnig – faller man ihop. I en liten hög. Och blir som en liten trasa. Illaluktande och urvriden.

Det är kanske därför det värker i hela kroppen hela tiden numera. Det är kanske kroppen som inte orkar mer….

Ensam är stark…..?

Ensam är inte stark?

Eller hur var det nu?

 

 

 

Nu blir det krockar i huvudet igen! /erviluca

Postat den

Nu har jag för mycket på gång (igen)!

Jag planerar och funderar! Till slut krockar alltihop och det blir en himla röra i huvudet: ”Vad var det jag höll på med nu igen?!?”….

….. för mitt i allt planerande ska hundarna ut på promenad, lägenheten ska städas, kläder ska rensas ur garderoberna, pengar ska flyttas från ett konto till ett annat, räkningar ska betalas.

Tjohej, vilka krockar det då blir i skallen!

Jag har en teori om att hjärnan fylls på och fylls på till en GRÄNS. Och sen får den liksom svårare att sortera och lägga saker och ting i rätt lådor i skallen och så….

…blir Nytillkommet liggande lite här och där, och RÖR TILL!

Och sen blir det pannkaka av alltihop!

Med sylt!

Jag bara MÅSTE lära mej:

– En sak i taget.

– Planera

– Organisera

– Skriva ner saker på listor och i kassaböcker och på andra viktiga lappar (…som jag sedan tappar bort/förlägger….)

– Vänta

– Ha tålamod

Eller måste jag det?

Kan jag inte få vara som jag är bara, och så kan Någon Annan sopa upp efter mej? Eller jag själv. För det är det jag gör nu. Klarar allt själv. Jämt. Även när det har stökat till sej så inihelvete! Det är alltid JAG JAG JAG som fixar till allt.

”KRASCH! BOM! PANG!” = KAOS! som JAG skapat.

”Fixa-fixa-fixa-fixa-fixa-fixa!” = JAG fixar!

That´s my life in a nutshell!

 

KATASTROFER /erviluca

Postat den

Min lycka är gjord!

Why?!

För att det kommer att visas KATASTROF-FILMER på TV X antal lördagar framöver. ”Vilken kanal?” Minns inte, men det märker jag väl…

Jag äääääääääääälskar katastrof-filmer.

Jag ska ladda med PepsiMax och popcorn i mängder!

Och så ska jag gå ut med hundarna innan, så att dom har tömda blåsor och tarmar, och sen ska jag krypa upp i soffhörnet och bara njuuuuuta av vulkanutbrott, eldsvådor, jordbävningar och andra hemska saker.

Det är väl inte konstigare att tycka om katastroffilmer, än att tycka om mordhistorier och kriminalare och skräckisar, eller hur?!?

Nä, då så!

 

Om vikt och utseende (igen?!) /erviluca

Postat den

Jag har med all säkerhet skrivit om detta förut, men gör det i så fall nu igen, för jag blir så TRÖTT på det, och på mej själv.

Vi fullkomligt ÖVERÖSES i media  med hur vi ska se ut, att vi ska banta, att vi ska äta rätt, vad vi ska äta när vi bantar och för att vi ska ”må bra” (=vara SMALA och snygga!), hur vi ska träna, med vad vi ska träna, varför vi ska träna och när vi ska träna, hur smala vi bör vara och hur fasta våra rumpor, bröst och övriga kroppsdelar ska vara….

…och sen låtsas ”alla” att dom säger och skriver detta för att vi ska Må Bra!

Hur många av oss mår bra av att få det här upptryckt i fejjan varje dag. Uppkört i arslet och intryckt i ögonen, och i varenda kroppsdel???

Hur många har Dåligt Samvete för att dom/vi INTE gör alla dessa övningar och är så snygga och smala som folk är/blir av att spinna, springa, zumba-dansa, styrketräna, simma osv?

Hur många har Dåligt Samvete för att dom/vi trycker i oss tre limpmackor med ost på (mums!) till lunch istället för att äta en Nyttig Sallad, dricker cocacola till – istället för VATTEN – och äter en påse ”Salt&Blandat” till mellanmål – istället för ett äpple??

Hur många mår dåligt av att magen hänger över linningen på jeansen och tankarna mal och mal: ”Jag BORDE träna/springa/spinna/simma och börja äta RÄTT!” ???

Hur många känner sej FULA och ÄCKLIGA pga vi/dom tycker att vi/dom BORDE vara smala och snygga som ”alla andra”.

Dom som är som vi ser vi inte, nämligen. Vi ser bara dom som LYCKAS!

Och så känner vi oss USLA.

Och FULA.

Och äckliga.

Och som om vi egentligen inte har Existensberättigande…..

….för att vi är så Misslyckade!

För Dom Lyckade tränar duktigt, flera gånger i veckan, äter BRA och näringsriktig mat (INTE färdigtillverkad – AJJABAJJA!) och hinner dessutom hälsa på sina föräldrar regelbundet, ta hand om sina egna barn precis tillräckligt många timmar, gå ut med hunden, mata katten och älska sin partner hett och innerligt. Dessutom har dom bra jobb som dom tjänar bra med pengar på.

Och sen åker dom till Thailand.

Puh!

Och vi andra sitter här, misslyckade och feta, med choklad mellan tänderna och cocacola i glaset framför, magen hängande över linningen, och ska till sommaren åka till Avesta på semester….

…typ.

*suckar*

När det känns så, vill jag bara åka till AFRIKA och bli en Afrikansk och vacker kvinna, som går omkring i en färggrann härlig klänning och skiter i hur kroppen ser ut, och är nöjd för att den funkar som den ska – stolt och glad.

Min högsta önskan (typ….eller? ) är att jag ska känna mej NÖJD med mej själv. Titta på min kropp och tycka att den DUGER. Att jag skulle vara nöjd med att jag är frisk (någorlunda, iallafall) och kan stå och gå alldeles själv. Att jag helt enkelt ska älska mej som jag är. Och strunta i eventuella överviktskilon som fastnat lite här och där genom åren. Mest där….

Och OM jag känner för att börja simma eller springa eller dansa, så ska jag göra det för att jag VILL och tycker det är KUL! Inte av någon annan anledning.

Och OM jag äter en semla ska jag bara njuta. Före, under och efter. Utan dåligt samvete.

För man ska väl njuta så länge man kan och lever!

Om jag en gång i livet hade varit rullstolsbunden så hade jag idag säkert varit lycklig varje dag, för att jag kan gå! Och det  vore väl för jävligt om man skulle behöva bli jättesjuk eller skadad för att uppskatta det man har!?

Eller?!?

 

Omprov /erviluca

Postat den

”Mamma, jag har omprov på fredag”, suckar Minsting.

”Meh! Du skulle ju säga till INNAN prov så att vi skulle plugga ihop”, suckar jag

”Meh! Jag glömde juh! Och förresten pluggade jag i skolan!”, förklarar Minsting.

”Jamen….. hur bra gick det då?!?” stönar jag

”Jamen, det jag har är OMÖJLIGT!” gnäller Minsting

”Vad är det för ämne?” stönar jag

”NO….och det är ingen idé att plugga för det är omöjligt att lära sej det där!” säger Minsting

”Jamen, är det omöjligt, och därför ingen idé att ens försöka, så gör vi väl inte det då!” säger jag lättad

(=”vi slipper! hurrraaaa!!!” liksom….)

”Meh! SÅ kan man väl inte säga!” säger Minsting förvånat

”Jodå! Och jag gjorde just det! Skönt att vi slipper plugga, va?!” säger jag

”Meh! Kom igen nu! Jag måste ju!” peppar Minsting…

Vad hände, liksom?