Jag försökte stoppa och hejda och trycka undan, men ”ICKE!” sa Nicke. Fast han inte ens var här. Surgubbe!
Jag hällde i mej söt dricka: Pepsi. Åt sööööta tomteskumgubbar. Tryckte i mej lite jordnötter också. Det kändes som om det behövdes. Och drack mängder med vatten. Men ändå….så bara fortsatte värken att värka…och blev värre och värre….
Inte blev det bättre av att sönerna SMS:ade hela tiden: ”Glömde en sladd!” och ”Glömde en sladd!” och ”Glömde en sladd!”.
Dom glömmer ALLTID sladdar av olika sorter när dom ska över till sin pappa (eller till mej också för den delen), så jag och pappan står och säger VARJE GÅNG: ”GLÖM nu inte någon lite sladd eller fjupp eller lite grej som är livsviktig! Och glöm inte heller dom icke livsviktiga sakerna! TITTA IGENOM ditt rum NOGA en gång till!”
Och så går dom in i sitt rum och tittar sådär ”noga” som bara killar kan – ungefär sådär som små barn gör när dom ska titta ”höger-vänster-höger” när dom ska gå över gatan, dvs huvudet rör sej men ögonen tittar i himlen, typ.
Det måste vara en VETENSKAPLIG SANNING: Killar KAN INTE leta, eller snarare HITTA saker! Jag vet inte HUR dom gör, men grejen dom letar efter kan ligga mitt framför dom, och ÄNDÅ står dom och tjuter: ”VAR ÄR min mobil?!?!?”
Jag hjälper killarna att ”titta noga”, fast det kanske blir lite mindre noga än vanligt, eftersom värken och illamåendet redan är i antågande, men jag gör iallafall Goda Försök.
När killarna försvunnit, värmer jag en halv grillad kyckling, lite pommes stripes, häller upp ett glas Pepsi och sjunker ner i soffan:
”Puuuuuh!” liksom.
Då börjar det: ”PIP PIP!” = sms.
Läser: ”Jag glömde min mobil. Kommer och hämtar den”.
Jag förstår att pappa skjutsar. Väntar. Mellan dyker upp och hämtar mobilen, med ett snett lite skämmigt leende.
Nä, man kan ju inte hämta med ett leende, utan han tar mobilen med händerna förstås! Men…äh, ni fattar!
När han gått sjunker jag ner i soffan igen.
”Puuuuuh!” liksom
”PIP PIP!”
Läser: ”Jag glömde en sladd! Kan du komma med den?”
Svarar: ”Näe, har början på migrän. Du får gå.”
Efter ca 20 minuter dyker han upp. Letar. Letar igen. Blir sur och arg: ”VA FAAN är min ()/=)(&/%&-SLADD?!?” Jag försöker förstå vad det är för sladd han letar efter, och letar samtidigt efter ”någon sladd”, men hittar bara ”fel” sladdar, vilket får honom att sucka djuuuuupt och tycka att jag är Helt Bäng och Fattar Ingenting!”
Till slut går han. Ilsket. Utan sladd.
Jag sjunker ner i soffan igen.
”Puuuh!” Liksom.
”PIP PIP!”
Läser: ”Jag glömde min laddare. Kan du komma med den?”
Svarar: ”Nej, jag har migrän. Du får komma.”
Det är Storing som skriver, och har glömt.
Mellan skriver ilskna SMS. NÅGON måste han ju låta ilskan gå ut över! Han kan ju inte spela dator utan )=(¤)=%(”)=¤(-sladden! Det är tydligen MITT fel… Jag föreslår honom att be Storing leta efter den, och kanske ta med sladden, när han kommer om en stund. Han skriver tillbaka att Storing INTE ALLS ska komma till mej. Jag skriver till Storing och frågar, han svarar att han visst ska komma och att Mellan bara är SUR för att han inte kan spela dator.
Mellan kan verkligen bli SUR och låter det GÄRNA gå ut över Alla Andra. Det är som att det är Härligt när det Smittar! Eller nåt.
Storing dyker upp. Hämtar laddare. Letar efter sladd. Hittar inte. Säger att Mellan väl kan ta HANS sladd, som sitter i HANS dator hos mej, som han ändå inte använder….
Han säger ”hejdå!” och går.
Huvudet pulserar. Nacken värker. Ögonen gör ONT.
Jag går ut med hundarna. Illamående.
Väl inne bäddar jag om Mellans säng, för där ska jag sova. Han har en skööön säng.
Kryper ner i sängen med Milton. Fiona kryper UNDER sängen, där hon alltid ligger på natten. Det är hennes helt egen ide´. Ett slags ide kanske… 😉
Nu är migränen i full gång! Det gör så ont så att jag ålar runt i sängen.
”När tog jag spruta sist?” Försöker tänka. Det var nog vid 19-tiden…Då kan jag nog ta en till nu…eller två!
Tar två sprutor.
Faller i dvala. Typ. Ont-dvala. Känner ”ontet” genom dvalan. Går upp ”140 gånger” under natten för att fylla på vattenglaset, som töms med jämna mellanrum. Jag är sååå törstig när jag har migrän.
Idag är det som att gå på svag is.
Även utomhus. På riktigt.
Jag är livrädd för att migränen ska komma tillbaka (eftersom jag ofta har migrän i flera dygn) så jag trippar runt och försöker Ta Hand om Mej. Att Ta Hand om Mej är att:
– Inte Städa (fast jag BORDE och MÅSTE)
– INTE ta fram julpyntet idag
– INTE dammsuga
– INTE diska
BARA vila och ta det lugnt.
Hoppas jag lyckas.
Nu ska jag lägga mej i soffan, mitt i STÖKET och RÖRAN och Ta Det Lugnt, allt vad jag orkar.
Hej och hå!
erviluca #mammatillfyrakillar 