Dagsarkiv: 29 december, 2012

Slappardag, utan telefon /erviluca

Postat den

Slappardag.

Utan mobil. Har ingen hemtelefon heller.

Och jag tycker det är sköööööööööönt!

Man kan ju nå mej via datorn, om det kniper.

Att vara utan telefon är sköööööööööönt! Ingen KRÄVER att jag ska svara när det ringer. För det ringer inte. Det kan ju inte ringa när jag är telefonlös. Jag önskar jag skulle kunna vara telefonlös for ever! And ever!

Inte under arbetstid, förstås… Men efter arbetstidens slut.

Att vara nå-bar jämt jämt är stressande och jobbigt, tycker jag.

Och att tala i telefon är….boooring. Och stressande.

SMS går bra. Det går fort och KRÄVER inget.

Jag förstår inte hur alla ORKAR vara nåbara jämt jämt och hur alla orkar prata och prata och prata och SMS:a osv JÄMT!?

”Folk” pratar ju JÄMT i telefonen!

Gåendes, ståendes, på bussen, i t-banan, på Roslagsbanan, på vanliga tåget, i bilen, på ICA, på Coop, i kassan på alla affärer, på dejten, i sängen, framför TV:n, på festen vid bordet, på festen på dansgolvet – ÖVERALLT!!!

Why?!?!

Kan man inte umgås med dom som står där, framför en? Kan man inte låta kassörskan få hela ens uppmärksamhet när man betalar? Kan man inte släppa taget om Världen Utanför en liiiiiten liiiiiten stund för att vara där man är i NUET??

Näe, ”folk” kan inte.

Men jag kan.

Och vill.

Och njuter t o m av det!

Tjohoooo, jag är utan telefon!!!

Men jag får en ny den 2 januari igen. Då är jag fast igen.

 

En vanlig början på en vanlig dag /erviluca

Postat den

Vaknar av att en stor tass dunkar på madrassen: ”DONG!” låter det.

Tittar in i ett par otrooligt kärleksfulla ögon, och samtidigt får jag ett meddelande via  brainreading (vad sjutton heter det?!): ”Jag är hungrig OCH kissnödig!” säger meddelandet.

Jag kliver upp och häller upp 2 dl torrfoder åt Jättebebis. När hon äter klär jag på mej för att gå ut.

Morgonpromenad med små vassa regndroppar som liksom sticker i skinnet på kinderna.

Jättebebis bajsar, båda kissar.

När vi kommer in äter jag frukost och lägger mej sen i soffan för att SLAPPA. Jag är TRÖTT, nämligen.

Läste bok halva natten. Typ. Och drömde sen om Felicia Feldt (Anna Wahlgrens dotter). Hon skulle bara VETA att jag faktiskt nu ”fixat till” hennes barndom, så hon behöver inte må så dåligt längre. 😉

Tittar på ”Bachelorette” och skäms så att jag måste gömma mej bakom kudden. ”HerreGud människa!” fräser jag irriterat åt henne, när hon gråååååter stora krokodiltårar för att EN av dom kvarvarande männen berättar att han har känslor kvar för sin ex flickvän, och därför måste lämna programmet. ”Men åååååh! Ge dej nu! Du har ju två män kvar, som du sagt att du är kär i och kan tänka dej leva resten av livet med! Hur många måste du ha för att vara nöjd, liksom?!”

Annandag jul 2011 084

Jag pratar högt med henne, för att jag är så upprörd, så hundarna tittar sej omkring och undrar vem jag pratar med. ”Hon på TV:n är ju inte klok!” förklarar jag för Milton. Han ser ut att förstå. NOT. Han ser faktiskt aldrig ut att förstå. Hans blick är lika ”tom”, fast väldigt snäll, nästan jämt. Han ser ut som ”Öööööööh???!!”.

Fiona ser mer ut som: ”Fattar du inte vad jag försöker säga till dej?!? Är du DUM eller?!?” när jag inte fattar hennes stirrande, och otroligt tydliga, blick (tycker hon).

Nåja.

Fiona tycker INTE att jag ska titta på Bachelorett. Hon tycker inte att det är bra för min utveckling, säger hennes ögon. Typ. Så hon försöker få mej att leka: Hon hämtar den ena grejen efter den andra för att jag ska leka med henne med den, men hon får inte riktigt igång mej. Jag fortsätter uppröras över Bacheloretten.

Men när hon börjar rota i papperskorgen i badrummet blir jag tvungen att resa mej upp för att gå dit och BANNA henne. Sen sätter jag mej vid datorn istället, eftersom det tydligen inte går att ligga i soffan och slappa….

…och då lägger sej Fiona vid mina fötter och somnar!

Jävla hund!

Eller inte.

Först ska hon väcka mej och sen ska hon sova när jag är riktigt vaken. Typ.

Men nu ska vi äta igen – alla tre.

Sen blir det långpromenad, i STICK-regnet.

See you later – alligator!