Månadsarkiv: december 2012

Idag ska vi köpa julklappar /erviluca

Ha! Där står det ju "Hennes och Mauritz" som jag brukar säga
fast mina söner säger att det är "tusen år sen" någon sa så
och jag är "värsta 70-tal"... Nuförtiden säger man "H&M" säger
dom....Men DÄR, på bilden, står det ju faktiskt "Hennes Mauritz".
"Jaaaa!" Bilden är inifrån Täby Centrum - det är därför den är 
med här, och inget i texten handlar om H&M egentligen...Ville
bara konstatera att jag har RÄTT (som vanligt...*harkel*)

Idag ska Storing och jag åka in till Täby Centrum och Köpa Julklappar!

Vi kommer att TRÄNGAS med alla andra som är ute i sista minuten, svettas floder (iallafall jag!), bli irriterade på folk som STÅR I VÄGEN eller INTE FATTAR ATT DOM INTE KAN STÅ MITT I GÅNGEN OCH PRATA och över att KÖN TILL KASSAN ÄR SÅ LÅNG (!) och på att JUST DET VI TÄNKT KÖPA ÄR SLUT OCH VAD SKA JAG KÖPA ISTÄLLET DÅ?!?

På ett ungefär.

Been there – done that.

Jag tror INTE vi ska gå runt där tillsammans, för Lucas vill alltid VIDARE och stressar mej när jag tittar lite på ditt och datt, som jag inte SKULLE titta på. Så vi delar nog på oss och går runt. Sen hur vi ska hitta varandra igen, vet jag inte, för jag har ingen mobil. Jag är MOBIL-LÖS and I like it:

”Mer mobil-löshet till folket!!”

Man kan ju stämma träff någonstans någon speciell tid. Så gjorde vi ju på ”1800-talet”…och det gick så bra såååå!

Jag äääääääääääääälskar att köpa saker till andra! Love it!

Om jag hade några miljooooner skulle jag överösa ”folk-jag-gillar” med Grejer och Saker jag tycker är fina, eller som jag vet att dom vill ha, eller tycker att dom borde vilja ha…

Speciellt kul är det att köpa grejer och pryttlar till mina söner, förstås! Så min största utmaning idag är att HÅLLA I PLÅNBOKEN! Och att inte köpa För Mycket! För Dyrt.

Idag ska jag alltså ge mej ut på Min Största och Svåraste Utmaning: Att hålla i plånboken.

"NEEEEEEEJ!!!!"

Hårt.

Fortsättning följer….

….med Resultatet!

 

 

Två och en halv dag kvar…typ /erviluca

 

…sen flyger jag!

Kanske.

TOLV år, drygt, har jag varit på en och samma arbetsplats – dock med byte av arbetsuppgifter, och grupp, vid ett par tre tillfällen under åren. Men ändå samma arbetsplats.

När jag började här/där hade jag en önskan om att stanna på samma arbetsplats ”länge”. Vad länge var hade jag inte bestämt, annat än att det skulle vara ”mer än 3 år” på ett ungefär. Jag har alltså nått mitt mål, kan man säga. Jag stannade ”länge”. Jag ville känna hur det känns att ”stanna kvar” någonstans, och verkligen lära känna folk, bli supertrygg och känna mej ”hemma”…

….för det var så jag tänkte mej att det skulle kännas.

Det gör det. Det känns sådär lite ”tryggt” och ”hemma”. Även om personal byts ut då och då lite här och där, finns det ändå hela tiden en slags ”grundtrygghet” och man lär sej dom sociala koderna på arbetsplatsen ordentligt när man stannar. Så nu vet jag det.

”Stanna Länge” är genomfört (check!) så nu går jag vidare till Nästa Utmaning.

På nästa jobb har jag nog inget direkt ”mål” sådär…..

…utan kanske mer en ”önskan”:

Jag önskar att få  känna att jag har ”luft under vingarna” så att jag ”kan (få) flyga” på mitt nästa jobb….

Du som fattar fattar.

Du som inte fattar, fattar inte, och kommer kanske aldrig att göra det. Kanske har du inte såna känslor eller behov. Men du som har det, vet vad jag menar.

Jag ska ut och flyga!

🙂

Hoppas jag.

 

Insiktsfullt…? /erviluca

När jag är ensam och låter bli att diska i några dagar, växer diskhögen, men ”utan-diska-dagar” kan bli upp till fem stycken utan att det är några större problem.

Men  när Grabbarna Grus är här räcker det med TVÅ dagar för att diskhögen ska nå sin ”smärtgräns”….

Hm….

Konstigt.

 

Grabbarna Grus tycker att jag ska koppla in diskmaskinen. Men jag vågar inte. För OM jag gör fel kanske det blir en stor läcka och då kommer inte försäkringen att gälla och bla bla bla…

…kan jag ju skylla på.

Grejen är egentligen att jag inte tror att jag kan. Man ska ju montera in rör och grejer och sånt.

Jag som trodde det bara var att stoppa in sladden i väggen!

Oj oj oj, så korkad man kan vara.

Grabbarna Grus tycker att jag är lite småkorkad som skriver om disk så ofta. Eller kanske inte  korkad, utan mer….töntig! Eller vad  man nu säger ”nuförtiden”…mesig!? Näe, hittar inget vettigt ord. Tråkig?

Men så är jag ju ”värsta 70-tal” också, i det mesta jag gör. Säger mina ”90-talssöner”.

Inte så konstigt faktiskt, för jag växte ju upp då, och det byggdes väl in ett ”värsta-70-tals:ism” i mej.

I ryggraden.

Shit happens, kan man konstatera.

Eller nåt.

 

 

 

 

Det finns ingen sanning /erviluca

 

Det är den rena skära sanningen – att det inte finns någon sanning. Det kanske är det enda som är sant!

Håll inte på att tjöta på dina barn om Sanningen, för den Finns inte! Det finns bara olika upplevelser – olika sätt att uppleva samma situation.

Det finns Lögner dock. Rena skära lögner. Och vita lögner. Och alla lögner däremellan.

Resten är Upplevelser.

En upplevelse kan inte vara fel. En känsla kan inte heller vara fel. Sen kan man ju ”misstolka” saker, och få ”fel känsla” för att man blir rädd för något som inte var farligt, eller skrattar åt något som är sorgligt och hemskt. Men det är mer misstolkningar eller kanske ”värsta felkopplingen” i hjärnan.

Misstolkningar finns det hur många som helst av! Typ enmiljonfyrahundranittionio saker om dagen, överallt! I hela världen! Varje minut. Typ. Att man misstolkar händelser, samtal, upplevelser, saker man ser, saker man hör…tja…allt! Typ. Och sen handlar det om vad man gör av det.

Om man sprider det Misstolkade budskapet vidare, förstorar det, förminskar det, gör om det, stoppar det etc.

Allt handlar alltså om Information åt olika håll och kanter och hur vi tolkar information. Sitter vi 30 stycken i ett rum och får SAMMA budskap, har vi ändå 30 olika tolkningar. Kanske många liknar varandra och OM man skulle få diskutera igenom (i några timmar) vad budskapet alla fick samtidigt var, KANSKE man skulle kunna enas om det, men det är inte säkert…..

Så EN sak som är säker: DET är INTE lätt att vara människa. Och att kommunicera är svårt.

Bilde å fargelegge å slåss

Otroligt att vi klarar det!

Inte konstigt att vi INTE klarar det (krig olika tyckanden och tänkanden kring hur vi ska leva, med vem och vilka, vad vi ska ha för religion osv)……..

Pust!

Det finns INGEN sanning.

Bara så du vet.

 

Vem för barnens talan? /erviluca

Plötsligt har media uppmärksammat att förskolegrupperna är för stora.  När jag jobbade på dagis (för mååånga år sen) fanns det ett MAX-antal satt på syskongrupper och småbarnsgrupper. För syskongrupper var max-antalet 15 och för småbarnsgrupper var maxantalet 12 barn. På dessa 15 resp 12 barn var det tre barnskötare/förskollärare.  Det fungerade. Man hann med, men visst var det slitigt.

När det började talas om att man skulle plocka in ETT barn till i vardera gruppen,  sa jag: ”Gör dom det så slutar jag, för jag vill inte jobba och känna att jag inte  hinner med barnen. Jag tycker att man sviker barnen om man låter grupperna bara växa och växa utan att reagera”. Så sa jag.

Sen slutade jag.

För plötsligt fanns det inget ”maxantal” längre. Plötsligt skulle det vara så ”beroende-på-vad-det-är-för-barn-storlekar” på grupperna, vilket betyder ”kläm-in-så-många-som-möjligt”.

 För man kommer väl inte på en dag :” Hoppsan! Han har ADHD, och den är alldeles för vild och behöver extra stöd och mer personal”, och så tar man bort 4 barn från gruppen, bara för det! Eller?!?

3/4 av personalen på förskolor tycker att dom inte hinner med barnen!

Ordförande i SKL

När jag gick i skolan fick jag lära mej att 3/4 = 75%, men Maria Stockhaus (M) fick lära sej att det är 21%. För hon säger att det är 21% av personalen på förskolor som tycker att dom inte hinner med, och då tycker hon att ”Dom Andra” (= dom som hinner med) ska lära dom som ”inte-hinner-med”, hur man gör!

Men guuuuud så bra!

Att dom inte tänkte på det, dom där 21%:arna, som är 3/4, i Maria Stockhaus´(M) värld!

Vad JAG undrade över DÅ, och vad jag undrar över NU, är varför inte 100% av förskolepersonalen erkänner:

– att dom inte hinner med

– att dom är slutkörda

– att dom inte kan garantera barnens säkerhet

– att dom inte kan ge barnen det dom behöver

– att dom är underbemannande

– att dom har för stora barngrupper

                     ????????

För om 100% talar om att deras arbetsförhållanden är hemska och barnens dagar är för röriga, och stressiga, så kan Maria Stockhaus (M) mfl inte komma och säga att dom som klagar ska lära sej av dom som inte klagar.

För det är ju så man säger när man Står Von Oben och Trycker Ner folket som är Nedanför. Och det tycker inte jag att ni ska tillåta, förskolepersonalen!

JAG tycker ni är livsviktiga! För ni arbetar med det viktigaste vi har: VÅRA BARN.

Och dom är ju faktiskt vår framtid!

Så höj era röster och tala om hur ni har det och HUR NI VILL HA DET!

Helst idag. För i morgon är barnen vuxna, och det är för sent.

För dom.

PS. Så kan man passa på att höja deras löner också! DS

Jag är såååååååå trött! /erviluca

Jag är sååååå TRÖTT!

Näem jag har INTE stressat runt och julstädat, julpyntat och fixat och grejat osv. Nej, det har jag inte! Jag är inte ”sån”. Önskar ibland att jag vore, men jag är inte det.

Jag är trött ÄNDÅ!

Det är säkert någon hemsk sjukdom som gör mej så himla TRÖTT!

Jag lägger mej i soffan och vill bara sova! På dagen!

Och när jag vaknar på morgonen känns det som om jag var på Jordens FEST igår/inatt, FAST jag gick och la mej snällt och lugnt efter en TV-kväll med vatten i glaset, kl. 22.00. Visserligen låt jag och läste till 23.00 men nån måtta får det väl vara på eländet.

Jag är så TRÖTT!

Jag är så trött att jag halvligger i soffan och funderar på att lägga kudden, som ligger bredvid mej, bakom ryggen, men jag ”orkar inte”, så jag sitter där och FUNDERAR på det!

Eller så ligger jag i soffan och FRYYYYSER, och funderar på att lägga på mej filten som ligger vid fötterna, men….jag ”ORKAR” inte sträcka mej efter den. På riktigt!

Jag är så trött att jag inte orkar sträcka mej efter kanalväljaren och ändra kanal när det är något Tråkigt på TV. Fast jag når den!

Jag är så trött att jag låter disken växa upp till taken och balansera på sej själv till den dråsar ner på golvet och ”tvättas” av hundtungor. Men då orkar jag inte plocka upp den från golvet, så vi KLIVER ÖVER den!

Jag är så trött så att jag går klädd i pyjamas hela dagen, och när jag går ut med hundarna, sätter jag bara en vinterkappa över!

Jag är så trött så att när jag satt på mej glasögonen för att kunna läsa en bok, orkar jag inte ta av dom för att se bilden på TV:n!

FATTAR du hur trött jag är?!?

 

 

Tusen nålar /erviluca

Först tänker jag gå en LÅÅÅÅNG promenad, eftersom jag åt en hel rulle schweizernöt igår. AJJABAJJA!

Jag är inte speciellt förtjust i choklad EGENTLIGEN, men det var det enda söta vi hade hemma och jag var så sötsugen….och så tänkte jag att det är säkert 20 år sen (!) jag tryckte i mej en rulle med choklad….om inte längre…så då blev det liksom ”Legalt” på något sätt.

….men efteråt ångrade jag mej – det var ju bara en njutning för stunden. Som blev väldigt kort. Och sen ville jag rewind:a liksom. Eftersom det inte gick bestämde jag mej för att gå en lååååååååååång promenad idag. Men det gick alltså inte.

Det var superblåsigt ute! S u p e r b l å s i g t !

Snön kom både från ovansidan och undersidan och….. överallt ifrån.

Men det var inte det värsta.

snöbollar på fionas ben 121215 001

Fionas bakben

Det var tö-snö så snön blev till stoooora snöbollar på Fiona, som STUDSAR runt i djupsnön, oavsett hur snön beter sej….

Så hon var till slut FYLLD av SNÖBOLLAR på magen och benen. Hon kunde knappt gå!

Men det var inte det värsta.

X 1000

Det värsta var när jag vände mej om, och skulle gå hem och fick blåsten EMOT mej – att ha den i ryggen gick an, och från sidan var rätt  okey – men framifrån! Uj uj uj!

Du vet hur det känns när någon gör TUSEN NÅLAR på armen på en, eller hur? SÅ kändes det på kinderna! Hela tiden. AJ AJ AJ! Liksom.

Jag böjde ner huvudet för att försökta förhindra nålsticken, men då såg jag inte vart jag gick! Så det var bara att bita ihop, lyfta huvudet och stå ut!

But a woman got to do what a woman got to do!

And I did it!

 

En liten (rasist-) tant /erviluca

Hon ler emot hundarna och säger att dom är fina. Sen berättar hon att hon själv har en liten hund – en norfolkterrier som heter Nisse. Hon pratar lite med hundarna också, och så berättar hon att hundar kan förstå upp till nästan 200 ord, och vi kan båda konstatera att ”ja, så är det – dom förstår väldigt mycket!”.

Sen berättar hon att hon är lite arg på sin läkare, eftersom hon har så ont i ryggen och han borde verkligen ha givit henne en remiss till sjukgymnasten och inte bara en massa medicin.  Hon vet i och för sej att hennes sjukgymnast är bortrest, men det finns ju andra (!) som också är anslutna till Försäkringskassan. ”Eller hur?!?”

Hon är nog en liten tant som gillar att prata, tänker jag. En social liten tant som pratar med den som lyssnar. Och kanske med dom som inte lyssnar också.

Hon hoppar tillbaka till hundpratande och säger till Fiona att hon inte har ”hundjackan” på sej och därmed inte har hundgodis i fickan. Jag säger att jag tror att Fiona nosar så mycket på henne för att hon känner att tanten luktar hund. Det tror tanten också. Vi konstaterar att hundar har väldigt gott luktsinne.

Sen går det förbi några barn som vill klappa Fiona och Milton. Det får dom. Tanten berättar då att lilla Nisse ääälskar barn och därför går dom förbi en skola nästan varje dag. Där kommer det alltid fram en massa barn som vill klappa Nisse. ”NIIIISSSEEEEE!!!” ropar barnen när tanten går förbi.

Tanten ser glad och stolt ut. Hon gillar nog också barn, tänker jag. Där har dom ett gemensamt intresse, hon och Nisse.

”Men en dag kom det fram en kvinna till mej. Hon var väl i 30-årsåldern. Hon sa åt mej att jag inte fick gå förbi skolan där varje dag. Hon gillade nämligen inte att hennes barn klappade på Nisse. För dom blir smutsiga!”  Tanten låter irriterad.

”Du vet väl hur dom är?!?” fräser hon. ”Dom tror att man blir smutsig av hundar och så måste dom tvätta sej tre gånger för att bli av med smutsen! Jag tycker dom kan sluta skaffa så många barn, jag!” pratar hon vidare.

”Ett, två eller tre barn räcker väl?! Men neej, fler ska dom ha! Jag tycker dom kan knyta ett snöre runt snoppen jag!”

”Snart befolkar dom väl hela vårt land, dom där! Ja sanna mina ord, dom kommer att ta över hela Sverige! Det sa faktiskt ett barn till mej häromdagen: Är du kristen eller muslim, sa barnet. Jag är SVENSK! svarade jag”, skrockar hon – nöjd över sitt eget svar.

”Jag kommer att slippa uppleva det, men mina barn….dom kommer att behöva uppleva att hela landet blir muslimskt. Alla kommer till slut att vara svartmuskiga och muslimer. Dom kommer att ta över! Det är så det kommer att bli!”

Hon har nu riktigt hunnit hetsa upp sej nu, och jag står mest och lyssnar, men känner mej mer och mer obehaglig till mods.

”Näe, nu måste jag gå vidare!” säger jag till slut och tänker när jag går: ”Det där var faktiskt en Äkta Rasist. Jag visste inte att dom ser ut SÅ!? Som små snälla gummor…. Men dom ser väl ut som vemsomhelst egentligen, om man tänker efter”.

Jag funderar lite på vad  hon sa:  Att ”Hela Sverige kommer att bli muslimskt”….och jag frågar mej själv: ”Bryr jag mej om det?”

Näe, faktisk inte, svarar jag mej själv, för jag bryr mej faktiskt inte om om människor är vita, svarta, bruna, gula eller röda, vilken färg dom/vi har på ögon eller hår och om det är krulligt eller rakt, och jag bryr mej heller inte om vilken Gud dom/vi tror på,och om vi alla tror på samma eller inte….

…för det jag bryr mej om är att människor är snälla och goda, vill varandra väl och försöker göra sitt bästa, att vi respekterar varandras olikheter och likheter och att vi inte bryr oss om vilket land andra kommer ifrån, utan att vi alla i grund och botten är MÄNNISKOR  – oavsett utsida.

Så OM hela Sverige är muslimskt och alla svenskar har bruna ögon om 50 år eller 100 år, så gör det mej inget, bara alla mår bra inuti och att krigen upphör och människor hjälper och stöttar varandra.

insidan på ALLA

Utsidan är ju ändå bara ett skal, och den gud som människan tror på tror den på, oavsett namn på den. Det viktiga är att vi gör så gott vi kan och ”älskar min nästa såsom mig själv”.

På ett ungefär.

Det BORDE inte vara så svårt.

Men det är det tydligen.

 

 

Jag blir inte ”tokig” /erviluca

”….men är det inte JOBBIGT?!?” säger mamma och låter upprörd när jag svarar ”nej” på frågan om Fiona är rumsren.

Jag funderar:

Näe, det är inte direkt roligt att ha en hund som kissar och bajsar på golvet, men ”jobbigt”? Näe. Fiona kissar och bajsar på golvet, jag torkar upp det…”jobbigt?”….Näe. Varför skulle jag ägna energi åt att det är ”jobbigt”?

Det är som det är, och jag visste ju INNAN jag skaffade valp att det skulle ta lååång tid att få henne rumsren, eftersom jag jobbar hela dagarna och kan inte ”passa på henne” när hon blir kissnödig och bajsnödig. Hon får gå ut när JAG kan gå ut med henne, och vem ska säga ”fy!” när jag inte är hemma?

Det är som det är.

Min förra valp tog det 8-9 månader innan hon blev rumsren eftersom jag även då jobbade på dagarna.

Mamma frågar ofta om det inte är ”jobbigt” och om jag inte ”blir tokig” på än det ena och än det andra.  Jag blir ”tokig” ibland, men inte på ”såna saker”.

Det är liksom ingen idé att bli ”tokig” på saker jag ändå inte kan förändra.

Givetvis blir jag det ändå – på saker jag inte kommer på nu – men inte på såna där vanliga ”vardagssaker”, tror jag.

När en valp kissat inne, torkar man upp. När en valp bajsat (och OJ vad det stinker!) plockar jag upp det. ”Tokig?” Näe.

Hon biter sönder saker också. Då slänger jag dom. Ibland tycker jag det är ”synd att den gick sönder” och ibland tänker jag bara ”en pryl mindre”. Vissa grejer måste jag skaffa nya: som tex Mellans hörlurar, som hon tuggade i sej.

Men ”shit happens” när man har valp!

Jag kan bli ”tokig” på att jag inte får till det med att lägga upp en budget för mej själv, eller att jag inte får till det med en Vettig Struktur hemma, men det är ju saker jag KAN förändra och GÖR DET INTE! DÅ blir jag TOKIG på…mej själv: ”Gör det bara Din Jävla Idiot!” fräser jag åt mej själv och är störtirriterad.

Men jag lyssnar inte riktigt på mej själv. Eller så har jag inte tillräcklig respekt för mej.

Eller nåt.

Men jag blir INTE ”tokig” på att min valp inte är rumsren än.

Tomten är uppäten! /erviluca

Fiona 121212 006

”Fiona, har du sett tomten som jag ställde i fönstret?”

”Näe….”

”Vad har du i skägget?”

”Inget….”

 

Fiona 121212 002

”Men där ligger ju en tomtemössa, Fiona!”

 

 

Fiona 121212 004

”VAR??”

 

 

Fiona 121212 003

”Mitt framför dej. Du har ÄTIT UPP TOMTEN, Fiona!”

 

 

Fiona 121212 007

”Eeeeeeh…vad betyder tomten?”