RSS Flöde

Etikettarkiv: bla bla bla

Drottningens man…/erviluca

Postat den

Iförrgår, men repris igår, fick man se en dokumentär om en stackars rik familj i USA i programmet ”Drottningen av Versailles”. David  Siegel hade byggt en massa andelslägenheter i 12 olika länder och var en av världens största ”blablabla”. Han hade också byggt ett stort och högt hus med blå glasfasad, som står i Las Vegas, och det är Världens Största ”bla bla bla”…. Minns inte. Men det var iallafall VÄRST.

Familjen bodde dessutom i Världens Största Privatbostad, på X antal kvm (minns inte…kan det ha varit 870?), och det huset liknade något hus i Versailles (slottet?). Nåja. Dom små detaljerna spelar ingen roll i sammanhanget (och jag har ju inget sifferminne alls, typ).

Han var inne på sin tredje fru, som hade opererat tuttarna så att jag trodde flera gånger att dom skulle explodera…fast det är heller inte viktigt i sammahanget, utan det var bara en parentes, kan man säga.

Han hade ett par barn från första äktenskapet, och ett par från det andra. Dom barnen hade han struntat i, av vad jag förstod. ”Barn – bah! Pengar – JA!”. Ungefär. Han sa inte det, men jag tolkade det så.

I det nuvarande äktenskapet hade ”han” 7 barn. Den kärleksfulla modren födde barn efter barn, eftersom dom hade X antal (där har vi siffror igen!) som barnsköterskor som tog hand om barnen. Att barnen blev anknutna till sina barnsköterskor istället för till sina föräldrar var inget som bekymrade någon.

David var god för en massa miljarder, och ägde som sagt en massa fastigheter överallt och ingenstans. Miljonerna rullade in och ut. Mest in, tror jag.

Sen blev det KRIS. Ekonomisk KRIS i hela världen. Typ. Och bankerna drog öronen åt sej (eller vad det var dom drog åt sej…antagligen pengarna… 😛  ). DÅ blev lilla gamla David jätteorolig.

Man fick se honom sitta och bekymra sej så oj oj oj! Det var nästan så att jag tyckte synd om honom. Den stackars, stackars familjen fick flytta ifrån Världens Största Privatvilla/slott och till en rätt så normal lyxvilla. Uj uj uj! Stackars dom! Och så fick dom avskeda hälften av sina anställda (i huset). STACKARS dom! 😦  Bara hälften fick vara kvar. Det var NÄSTAN så jag tror att mamman i huset skulle laga till någon måltid själv. Fast bara nästan.

Sen kunde dom stackarna inte åka i sitt privat-jet längre heller, utan dom fick åka REGULJÄRT, ihopblandade med Vanliga Människor! *ryser*

En barnsköterska blev intervjuvad (bl a). Hon berättade att hon arbetat för familjen i 11 år, och att hon ALDRIG haft råd att åka hem och besöka familjen på Philippinerna under dessa 11 år. Hon hade barn där, som hon längtade efter. Och som vuxit upp utan henne. Hon försörjde hela sin familj.

Men varför i helvete fick hon inte en lön som gjorde att hon kunde åka hem och hälsa på – åtminstone två gånger om året!!!???

Hon bodde i ett liiiitet, liiiiitet rum i huset. Dit gick en av barnen varje natt och sov med sin barnsköterska, för han var mörkrädd…

Sen: Dags för reklam:

Fattiga, döende barn stapplar fram vid sophögar i något varmt land och letar efter ett riskorn eller två. Ett liiiitet liiiitet barn är medvetslöst av hunger, och flugorna kryper runt på det. Människor med döda ögon sitter och väntar. På att dö, troligen. ”Skänk 100 kr om dagen till UNCR” (eller vilken förkortning det nu var)….

Så fortsätter dokumentären:

Stackars miljardären sitter i sitt rum och orkar inte ens prata med sina barn, som då och då försöker få kontakt genom att komma in och säga ”hej”. Han haaar det så jobbigt för han måste KANSKE sälja sitt jättehus med blåa glasfönsterrutor i Las Vegas. Jag får känslan av att han hellre säljer sina barn!

I efterrubrikerna får man veta att han till slut sålde huset, för att ”klara sej”. Så han, och hans familj, överlevde troligen pärsen att förlora 3 miljarder av sina 8, eller hur det nu var.

Och i min hjärna går det runt.

HUUUUR kan det vara så orättvist?? Och HUUUUUR kan man äga 8 miljarder utan att blinka åt dom som inte har något??

Och HUUUUUR kan man tycka så synd om sej själv när man äger ”halva världen”??? Och HUUUUUR kan man tycka pengar och saker och Stora Hus är viktigare än ens egna barn???

Och huuuuuur……????

Oj, vad det snurrar i hjärnkontoret nu.

Stackars lilla mej…

😉

Annonser

En seriemördare intervjuvas…./erviluca

Postat den

Jag ser slutet på en dokumentär om en ”seriemördare”, som sitter i/på Death row (?) i USA. En journalist intervjuvar honom programmet igenom.

Man får veta att mördaren har dödat  två kvinnor, på bestialiska sätt, och hur det gick till och hur polisen vaktade och jagade och väntade ut honom och ”bla bla bla”…..Snark!

Ja, fy och usch, vad han är hemsk och dum och elak och störd. Såja. Nu vet vi hur hemsk han är. Tack och adjö, liksom.

SEN, i förbifarten, intervjuvar journalisten (dokumentärfilmaren? Jag vet inte vad han är, eller vad han vill kallas), mördarens syster och DÅ, tycker jag, kommer det intressanta fram: Nämligen HUR blev mördaren mördare? Och hur blev han så ISKALL? Hur blev han psykopat, liksom?

Systern berättar att dom var 5 barn i familjen. En tog livet av sej som vuxen, en dog av en överdos, tre blev missbrukare+ kriminella (det hör ju oftast ihop) och ”Mördaren” blev dessutom mördare.

”Hur?”

”Varför??” undrar jag.

Folk föds inte onda. För det mesta!

TILL SLUT kommer det fram:

”Mördaren”  blev MYCKET svårt misshandlad av sin pappa, och resten av familjen (som tvingades slå sin bror), dagligen. Barnen i familjen blev också utsatta för diverse andra övergrepp – bl a sexuella. ”Mördaren” var så blåslagen i sin barndom att han långa perioder ”skämdes för att gå till skolan” eftersom han blev ”retad i skolan” för att han var så blåslagen. Han ville heller inte vara med på gympan i skolan, eftersom alla sår och skador syntes då!

Ofta satt han inlåst i sitt rum för att han ”varit dum”. Ofta var anledningarna till att han blev blåslagen påhittade av hans mamma och faster (berättar systern).

Sen blev han missbrukare, och därefter började han slåss och tutta eld på saker.

Konstigt?

Näe, helt ”normalt” utifrån dom förutsättningar han fick.

Faktiskt.

Näe, jag tycker inte man ska ”ursäkta” mördare, eller ”tycka synd om dom” så att dom ska komma undan sitt straff, men jag tycker det är för JÄVLIGT att barn ska behöva växa upp på detta sätt, och jag tycker det är för JÄVLIGT att barn som lever i HELVETET under hela sin barndom, dessutom ska straffas genom hela sitt vuxna liv, eftersom dom inte lärt sej godhet eller fått kärlek alls.

Jag tycker helt enkelt det är för JÄVLIGT vilket liv vissa får utstå!

Näe, det finns inget annat man kan göra med en sådan FÖRSTÖRD människa, än att låsa in honom! Men för i helvete: Han föddes inte sån! Han SKAPADES av sina föräldrar till att BLI sådan!

 

Och kanske for hans pappa, å sin sida, lika illa under SIN uppväxt!

Men VARFÖR ser ingen helvetet vissa barn lever i, och varför sätter ingen stopp?? HUR kan ett barn vara ”blåslagen” dag ut och dag in, arg och förtvivlad och ledsen, och ingen SER eller UPPTÄCKER vilket helvete dom lever i??

Nu utspelade sej visserligen det här i USA, men även där har dom väl socialarbetare, lärare i skolorna osv.

Jag kan inte låta bli att se ”det lilla barnet” i seriemördarens ögon, se hans sorg och övergivenhet, och det gör ONT i mitt hjärta.

 

Och när intervjuvaren säger att han ska hälsa från mördarens pappa (som han inte träffat på 10 år) att: 1. Din pappa hälsar att han älskar dej. 2. Din pappa hälsar att han avskyr dina handlingar, så önskar jag att mördaren ska svara: ”För i helvete! Det var ju MIN PAPPA som skapade detta monster jag blivit! Be honom dra åt helvete!!” Men det gör han inte. Han får tårar i ögonen, och så säger han: ”Åh, vad skönt att höra att pappa älskar mej.”

Barns längtan efter att få bli älskade och få kärlek av sina föräldrar är så….otrolig!

Barn är så lojala – ända in i Helvetet. Och sen tillbaka.

Jag slutar aldrig att förundras.

Över Dom Fantastiska Barnen.

 

Insiktsfullt…? /erviluca

Postat den

När jag är ensam och låter bli att diska i några dagar, växer diskhögen, men ”utan-diska-dagar” kan bli upp till fem stycken utan att det är några större problem.

Men  när Grabbarna Grus är här räcker det med TVÅ dagar för att diskhögen ska nå sin ”smärtgräns”….

Hm….

Konstigt.

 

Grabbarna Grus tycker att jag ska koppla in diskmaskinen. Men jag vågar inte. För OM jag gör fel kanske det blir en stor läcka och då kommer inte försäkringen att gälla och bla bla bla…

…kan jag ju skylla på.

Grejen är egentligen att jag inte tror att jag kan. Man ska ju montera in rör och grejer och sånt.

Jag som trodde det bara var att stoppa in sladden i väggen!

Oj oj oj, så korkad man kan vara.

Grabbarna Grus tycker att jag är lite småkorkad som skriver om disk så ofta. Eller kanske inte  korkad, utan mer….töntig! Eller vad  man nu säger ”nuförtiden”…mesig!? Näe, hittar inget vettigt ord. Tråkig?

Men så är jag ju ”värsta 70-tal” också, i det mesta jag gör. Säger mina ”90-talssöner”.

Inte så konstigt faktiskt, för jag växte ju upp då, och det byggdes väl in ett ”värsta-70-tals:ism” i mej.

I ryggraden.

Shit happens, kan man konstatera.

Eller nåt.

 

 

 

 

Rädda mej från Ettan!!! /erviluca

Postat den

Fjärrkontrollen till boxen har gått sönder. När man riktar den mot boxen stänger den av ljudet, oavsett vilken knapp man trycker på. Man måste TA UR BATTERIERNA för att den inte ska stänga av ljudet på boxen/TV:n. Helknäppt!

Så då gick jag till Teknikmagasinet och köpte en ”all-kontroll” – en sån fjärrkontroll som klarar ALLT! T o m att diska upp disken hemma!

Not.

Nåja. Den ska iallafall klara av alla apparater som har med TV:n att göra. Sa dom. Trodde jag.

”Det tar 5 sekunder och upp till 15 minuter för fjärrkontrollen att hitta signalen till din box/TV/video” står det i BRUKSANVISNINGEN, som jag läst (!), flera gånger!

Jag har suttit och tryckt på den jävla knappen i 200 år (känns det som) och den hittar inte min jävla box!

”DEN STÅR JU MITT FRAMFÖR DEJ, DIN JÄVLA IDIOT!” fräser jag och riktig VISAR den vart den ska skicka signalen.

”All-kontroll” ?!? Ha! Not in a million years.

Jag får fortsätta titta på BARA ettan, och vad visar dom där? Program som man får migrän av. Just det. Det är av Ettan jag fått migrän. För det är så boooooring!

Skidskytte heeeela dagen, och sen lite sportkommentargrejer där man pratar om huuuur dom stakar och åker och formen på kroppen eller stavarna eller skidorna och så lite mer skidskytte där dom pratar mer om hur dom åker, går, står och skjuter: ”Oj! Håller hon handen DÄR?! OJ, så ovanligt!” bla bla bla…

Och sen kommer MATprogram i långa rader: Man äter och lagar mat Historiskt, i Kina, i Korpilombolo och när man står på huvudet. ”Åååååh, vad intressant!”

NOT.

Sen kommer alla Café-program där någon pratar lååååååååååångsamt, sitter och frågar någon gammal tant eller farbror vad dom lagade för MAT igår, eller om dom någonsin åkt skidor….

….och sen ”gör dom om mej” från Tant – till Annan Tant – och sen lagar dom lite mat igen, och smakar på den: ”Åååååh, vad GOTT!”

Sen kommer REPRISERNA på alla dessa program.

Snark!

Jag får meeer migrän!

Rädda mej från Ettan!!!

Skicka mej en fungerande fjärrkontroll!

Nuuuuuuuuuuuuu!

 

 

Ibland blir det liksom bara GRRRRRRRRRRR! /erviluca

När man försöker och försöker och försöker och försöker få en människa att förstå att det handlar inte om att DEN ANDRA ska ”göra om sej” eller ”bli annorlunda”.

Det handlar inte om att vi ska svänga våra trollspön, som vi givetvis har flera stycken på lager (!), och TROLLA OM Den Andra personen så att den PLÖTSLIGT gör precis som Den Ena Personen vill och tänker!

DET HANDLAR OM ATT TÄNKA OM SJÄLV! RIKTA BLICKEN MOT SEJ SJÄLV: ”VAD KAN JAG GÖRA?”

Idag sa jag: ”Det handlar om att ni behöver lära er LYSSNA på varandra, båda två!”

”Meh! Jag lyssnar ju!”

”Ja, men jag menar LYSSNA och verkligen HÖRA vad hon tänker/känner/vill!”

”Det gör jag ju redan! Men hon tänker ju så bakvänt om allt! Hon är en jävla egoist!”

”Nej, du lyssnar inte på det sättet jag menar, för JAG hör ju vad hon säger….och det låter lika vettigt som det DU säger, anser jag, men ändå krockar ni!”

Han tittar irriterat på mej, som om jag vore helt dum i huvet.

”Det handlar om att du ska tänka dej att gå i hennes skor en stund, och på så sätt förstå HENNE, för att kunna veta hur du ska kommunicera med henne.”

Han tittar på mej med avsmak.

”Gå i HENNES skor!?! FY FAAN! Det skulle jag aldrig göra!”

”Jag menar givetvis inte bokstavligt”, säger jag och undrar om han förstår vad jag menar.

”Näe, det fattar jag väl, men hon är ju så jävla trångsynt och egoistisk så bara TANKEN på att försöka….näe!”

Jag suckar.

Som vanligt är det BARNEN som kommer i kläm.

Och dom krockar kring ALLT ALLT!

”Ni beter er som 3-åringar båda två!” säger jag.

Men jag VET att båda tänker: Näe, bara han/hon!

Båda vill ha RÄTT!

Dom säger båda att dom vill LÖSA PROBLEMEN och att : ”….det skulle gå om bara HON/HAN bla bla bla….”.

BÅDA är övertygade om att den andra är en Egoistisk Idiot, och jag får lust att ställa mej upp och säga:

”JA, JAG HÅLLER MED ER BÅDA: NI ÄR TVÅ EGOCENTRISKA EGOISTER SOM  ABSOLUT INTE VILL LÖSA ERA MENINGSSKILJAKTIGHETER KRING ALLT ALLT!

NI VILL BÅDA BARA HA RÄTT!

BÅDA VILL BARA VINNA!

ATT NI SKADAR ERA BARN UNDER TIDEN SKITER NI BÅDA FULLKOMLIGT I, FÖR OM NI  VILLE LÖSA ERA PROBLEM, SKULLE NI BÅDA SLUTA ATTACKERA, RESPEKTIVE FÖRSVARA, FÖR VARJE ORD DEN ANDRE UTTALAR.

VAR OCH EN AV ER SKULLE VÄNDA BLICKEN MOT SEJ SJÄLV OCH TÄNKA:

VAD KAN JUST JAG GÖRA FÖR ATT FÖRÄNDRA DETTA?”

Sen har jag lust att ”kasta in handduken” och fräsa:

” Fortsätt kriga ni, om det är det som håller er uppe här i livet! Men jag ska bara tala om för er, att så länge ni håller på så här, förstör ni för era barn, oavsett vad ni tror båda två.

Var och en av er är fantastiska föräldrar. Här sitter en underbar pappa och där sitter en härlig mamma, men ni sabbar för barnen genom att fortsätta kriga om småsaker.

 Nu kommer jag att stänga in er i ett rum och låsa, och låta er vara där tills ni bestämt er för att förstå varandra, lyssna på varandra och sluta kriga. Under tiden får barnen bo hos sina far- eller morföräldrar. Men ni kommer inte ut ur det här rummet förrän ni bestämt er för att lösa det här. OM ni tänker slåss, spotta på varandra, fräsa och klösa, samtala, skrika, böna och be….jag skiter i det!

Men ni släpps inte ut förrän ni löst det och kan uppskatta varandras olikheter utan att se dom som FAROR.”

Sen låser jag dörren och oavsett om det tar en dag, en vecka, en månad eller ett år, så ska dom vara instängda med BARA varandra tills dom kan komma överens och tro på varandra!

DET är en medicin jag skulle vilja ge MÅNGA av landets bråkande separerade föräldrar.