RSS Flöde

Etikettarkiv: kassan

Slappardag, utan telefon /erviluca

Postat den

Slappardag.

Utan mobil. Har ingen hemtelefon heller.

Och jag tycker det är sköööööööööönt!

Man kan ju nå mej via datorn, om det kniper.

Att vara utan telefon är sköööööööööönt! Ingen KRÄVER att jag ska svara när det ringer. För det ringer inte. Det kan ju inte ringa när jag är telefonlös. Jag önskar jag skulle kunna vara telefonlös for ever! And ever!

Inte under arbetstid, förstås… Men efter arbetstidens slut.

Att vara nå-bar jämt jämt är stressande och jobbigt, tycker jag.

Och att tala i telefon är….boooring. Och stressande.

SMS går bra. Det går fort och KRÄVER inget.

Jag förstår inte hur alla ORKAR vara nåbara jämt jämt och hur alla orkar prata och prata och prata och SMS:a osv JÄMT!?

”Folk” pratar ju JÄMT i telefonen!

Gåendes, ståendes, på bussen, i t-banan, på Roslagsbanan, på vanliga tåget, i bilen, på ICA, på Coop, i kassan på alla affärer, på dejten, i sängen, framför TV:n, på festen vid bordet, på festen på dansgolvet – ÖVERALLT!!!

Why?!?!

Kan man inte umgås med dom som står där, framför en? Kan man inte låta kassörskan få hela ens uppmärksamhet när man betalar? Kan man inte släppa taget om Världen Utanför en liiiiiten liiiiiten stund för att vara där man är i NUET??

Näe, ”folk” kan inte.

Men jag kan.

Och vill.

Och njuter t o m av det!

Tjohoooo, jag är utan telefon!!!

Men jag får en ny den 2 januari igen. Då är jag fast igen.

 

Annonser

Idag ska vi köpa julklappar /erviluca

Postat den

Ha! Där står det ju "Hennes och Mauritz" som jag brukar säga
fast mina söner säger att det är "tusen år sen" någon sa så
och jag är "värsta 70-tal"... Nuförtiden säger man "H&M" säger
dom....Men DÄR, på bilden, står det ju faktiskt "Hennes Mauritz".
"Jaaaa!" Bilden är inifrån Täby Centrum - det är därför den är 
med här, och inget i texten handlar om H&M egentligen...Ville
bara konstatera att jag har RÄTT (som vanligt...*harkel*)

Idag ska Storing och jag åka in till Täby Centrum och Köpa Julklappar!

Vi kommer att TRÄNGAS med alla andra som är ute i sista minuten, svettas floder (iallafall jag!), bli irriterade på folk som STÅR I VÄGEN eller INTE FATTAR ATT DOM INTE KAN STÅ MITT I GÅNGEN OCH PRATA och över att KÖN TILL KASSAN ÄR SÅ LÅNG (!) och på att JUST DET VI TÄNKT KÖPA ÄR SLUT OCH VAD SKA JAG KÖPA ISTÄLLET DÅ?!?

På ett ungefär.

Been there – done that.

Jag tror INTE vi ska gå runt där tillsammans, för Lucas vill alltid VIDARE och stressar mej när jag tittar lite på ditt och datt, som jag inte SKULLE titta på. Så vi delar nog på oss och går runt. Sen hur vi ska hitta varandra igen, vet jag inte, för jag har ingen mobil. Jag är MOBIL-LÖS and I like it:

”Mer mobil-löshet till folket!!”

Man kan ju stämma träff någonstans någon speciell tid. Så gjorde vi ju på ”1800-talet”…och det gick så bra såååå!

Jag äääääääääääääälskar att köpa saker till andra! Love it!

Om jag hade några miljooooner skulle jag överösa ”folk-jag-gillar” med Grejer och Saker jag tycker är fina, eller som jag vet att dom vill ha, eller tycker att dom borde vilja ha…

Speciellt kul är det att köpa grejer och pryttlar till mina söner, förstås! Så min största utmaning idag är att HÅLLA I PLÅNBOKEN! Och att inte köpa För Mycket! För Dyrt.

Idag ska jag alltså ge mej ut på Min Största och Svåraste Utmaning: Att hålla i plånboken.

"NEEEEEEEJ!!!!"

Hårt.

Fortsättning följer….

….med Resultatet!

 

 

På Äventyr med Grabbarna Grus /erviluca

Postat den

En historia från ”förr”:

Vi ska bada i badhuset. Barnen älskar att bada, även om det är med hjärtat i halsgropen jag ser dem kasta sig ut i vattnet, fullkomligt orädda, och jag knappt kan slappna av en sekund för att jag måste kolla och checka att dom lever hela tiden….Men vi har ju så kul! Eller nåt……

 När jag betalat i luckan, och vi ska gå in, är en pojke borta. Jag ser honom ingenstans. Jag går runt med två pojkar i hängandes i händerna, som inte alls vill leta efter mellanbror. De vill ju bada! Då hör jag: ”TITTA MAMMA! VAD HÖGT!”

Suck. Var är han? Det står en spalje där. En HÖG spalje. Superklättervänlig ser jag nu. Hur kan man placera en superklättervänlig spalje vid en kassa till ett badhus, tänker jag irriterat, och säger till Mellan att han ska klättra ner. Det är högt så det är med hjärtat i halsgropen (där det sitter ungefär varannan dag pga alla äventyr) jag ser honom sitta där uppe och svaja.

Han börjar gråta. ”Jag KAN INTE klättra ner!”

Åh, herregud! Vad göra? ”Kom ner nu!” säger jag irriterat. ”Kan du klättra upp så kan du klättra ner!”.

”Jag våååågar inte!”. Tanten i kassan öppnar luckan och ropar påpassligt: ”Barnen får inte klättra i spaljen!” och tittar på mig som om jag vore en idiot. Jag har lust att säga: ”Neheeeee???? Det TRODDE jag!” och dregla lite.

Jag börjar känna panik-känslorna komma: ”Kom ner nu!” fräser jag argt. 

”Uäääääääääää!!!” svarar Mellan.

Då börjar Storing klättra i spaljen. Jag fullkomligt RIVER ner honom. ”Vad GÖR du?”

”HAN får ju klättra!” gnäller Storing. 

Suck. ”Sätt er på bänken och sitt där! Annars får ni inte bada alls!” ryter jag till Storing och Minsting, som är helt oskyldig…… och riktigt känner hur jag drar folks blickar till mig. ”Hemska mamma”, tänker dom säkert.

Med tillgjort lugn på rösten säger jag till mellanbrodern HUR han ska göra för att klättra ner: ”Håll fast dig DÄR med händerna….Sååååja….Sen tar du den foten som är närmast luckan…nej inte den!…den ja, och sätter ett steg nedanför…sååååja…och sen tar du andra handen DÄR…håll hårt!…braaaaa…och så…..”

Till slut är han nere på golvet. ”Jag kunde!” säger han stolt, och ser ut som om han tänker klättra upp igen. För att han ”kunde”!  Jag RYCKER tag i hans arm, suger fast båda de andra killarna i den andra handen och släpar in dom i omklädningsrummet, medan var och en skriker: ”Jag vill gå FÄLV!!”

 I omklädningsrummet håller jag en kort ”föreläsning” för dom vad man får och inte får göra…

Dom lyssnar inte. Dom ska ju bada!

Och åka kana på golvet i duschen!

Suck.