RSS Flöde

Etikettarkiv: benen

Tusen nålar /erviluca

Postat den

Först tänker jag gå en LÅÅÅÅNG promenad, eftersom jag åt en hel rulle schweizernöt igår. AJJABAJJA!

Jag är inte speciellt förtjust i choklad EGENTLIGEN, men det var det enda söta vi hade hemma och jag var så sötsugen….och så tänkte jag att det är säkert 20 år sen (!) jag tryckte i mej en rulle med choklad….om inte längre…så då blev det liksom ”Legalt” på något sätt.

….men efteråt ångrade jag mej – det var ju bara en njutning för stunden. Som blev väldigt kort. Och sen ville jag rewind:a liksom. Eftersom det inte gick bestämde jag mej för att gå en lååååååååååång promenad idag. Men det gick alltså inte.

Det var superblåsigt ute! S u p e r b l å s i g t !

Snön kom både från ovansidan och undersidan och….. överallt ifrån.

Men det var inte det värsta.

snöbollar på fionas ben 121215 001

Fionas bakben

Det var tö-snö så snön blev till stoooora snöbollar på Fiona, som STUDSAR runt i djupsnön, oavsett hur snön beter sej….

Så hon var till slut FYLLD av SNÖBOLLAR på magen och benen. Hon kunde knappt gå!

Men det var inte det värsta.

X 1000

Det värsta var när jag vände mej om, och skulle gå hem och fick blåsten EMOT mej – att ha den i ryggen gick an, och från sidan var rätt  okey – men framifrån! Uj uj uj!

Du vet hur det känns när någon gör TUSEN NÅLAR på armen på en, eller hur? SÅ kändes det på kinderna! Hela tiden. AJ AJ AJ! Liksom.

Jag böjde ner huvudet för att försökta förhindra nålsticken, men då såg jag inte vart jag gick! Så det var bara att bita ihop, lyfta huvudet och stå ut!

But a woman got to do what a woman got to do!

And I did it!

 

Annonser

Många dör…. /erviluca

Postat den

….kring mamma, och när jag igår pratade med henne och hon sa att ”Gunnar (fingerat namn) dog i förrgår”, så sa jag att ”Jamen, då sitter han väl däruppe på en molnkant och dinglar med benen tillsammans med sin fru! Det måste väl ha varit mysigt för honom att träffa henne igen?”

Mamma säger att Gunnar verkligen tappade sugen sedan hans fru dog i cancer för ca 2 år sedan, men så lägger hon till att hon tror att Gunnar mest tycker det är kul att träffa Axel (fingerat namn) igen, för dom var ”bästisar” och brukade ”röka cigarrer och dricka drinkar ihop”….

”…så han sitter nog där på en molnkant bredvid Axel och dom skrattar och röker cigarrer och skålar!” säger hon.

Jag tappar nästan telefonluren i golvet, för mamma har ALLTID varit ”super-icke-troende” och så fort man pratat om ”livet efter detta” eller något som har med andevärlden eller något kristet eller religöst att göra, så har hon slagit ifrån sej och pustat och stönat och sagt att hon inte tror på NÅGONTING! Man har knappt ens kunnat skämta om det! Och plötsligt håller hon med om att ”livet efter detta” kan finnas – iallafall lite grann sådär.

Vi har pratat om döden förut, då jag undrade om hon tänker på döden mycket. Hon tänker på döden varje dag, sa hon då. Men hon har alltid tänkt att efter döden är det svart. Punkt. Det finns inget mer. Punkt.

När man sagt att ”…då får du ju träffa pappa!” så har hon bara fnyst: ”Äh!”.

Men kanske ändå….

Kanske, kanske….

Det känns lite hoppfullt sådär att hon kanske kanske kanske kan tänka sig att hon också ska sitta på en molnkant och vinka ner till oss en vacker dag.

Det känns som en finare och mer positiv tanke än:

”Det blir bara svart och så finns man inte!”

Punkt.

 

Semester-krav…/erviluca

Postat den

Varje år, samma oro och stress inför Semestern.

Jag vill GÖRA NÅGOT med mina söner. Jag vill att dom ska få UPPLEVA NÅGOT – helst något Kul och Spännande, eller kanske bara myyyysigt. En semester ska vara en upplevelse – iallafall delar av den.

Så…..

Pengar är det ont om, som vanligt, men jag brukar kunna ”trixa till det” ändå.

Förra året var vi på Gotland och cyklade benen av oss. Vad gjorde vi EGENTLIGEN? Vi var liksom bara på Gotland, utanför Visby, och cyklandet var från stugan där vi bodde in till Visby, varje dag – fram och tillbaka. Men vi GJORDE liksom inget speciellt. Vi badade knappt. Men jag tror grabbarna tyckte det var rätt mysigt ändå. Flisa tyckte det iallafall.

Vad ska vi göra i år? Ja, jag vet, det skulle man ha bestämt för 6 månader sen, och så skulle jag ha bokat för länge sen och fixat och planerat och sparat och haft en Semesterkassa osv osv osv….MEN det har jag inte.

Mina tankar far hit och dit:

”Berlin? Där var ju Storing med sin klass förra året, och det var tydligen en upplevelse. Dit kan vi ju åka, med tåg! Typ.”

”Smögen? Det låter fint. Där finns mycket natur och klippor och säkert något annat mysigt där tonårskillarna kan gå runt lite fritt och ha det lite kul….”

”Göteborg? Där kan vi ha mysigt i med att både lufsa runt i stan, gå på Liseberg, sola och bada”.

”Holland! Jag har alltid velat åka till Holland och HELST skulle jag vilja åka en sån där kanalbåt och bo i den och sånt…”.

Men så har jag ju också NÄSTAN bestämt att jag inte ska åka på semester ensam med killarna igen, för det är så mycket roligare när man är fler: Åtminstone EN vuxen till, och gärna några kompisar till grabbarna också! Men VEM eller VILKA ska följa med? Vilka VILL? Vill DU?

Jag vill inte att det ska bli ”för bökigt” heller, med för mycket planerande och ordnande och krav. Fast det blir det ju i slutänden ändå, men…

Äh, jag vet inte.

Jag köper kanske ett tält och så cyklar vi så långt vi orkar och slår upp tältet där….

Typ.

Då blir Grabbarna Grus glada.

Not.

Vi, som aldrig provat att bo i tält….men någon gång ska väl vara den första!

Jävla semesterkrav!

Och jävla tomma plånbok! NÄÄÄÄR ska den fyllas på?

Jag trodde den skulle fyllas på när man fyllde 50…..typ.

Men icke sa Nicke (eller vem det var som sa det….).

Blä! (säger jag då)