RSS Flöde

Etikettarkiv: hundar

Björnen sover…längre /erviluca

Postat den

Björnen sover, björnen sover….inuti mej. Sover gott lääänge, typ hela vintern och kanske lite längre, eller kortare. Men fanimej när den vaknar – då mullrar det och stökar och bökar. Det är en utvilad och väldigt ARG björn som vaknar inuti.

Fast inte okontrollerat arg, mer….bara ARG. Eller kontrollerat arg. En björn som vill berätta och beskriva hur jävla dumma i huvet folk är. Ja, folk. Jag tycker inte om ordet ”folk”, som människor jämt skriver och säger, som om dom själva inte tillhör folk, eller som om det är en annan ras. Man kan ju faktiskt inte dra alla över en kam vad det gäller någonting egentligen, men när man är sur eller arg, så vill jag dra alla över en kam.

Jag gillar inte när man säger ”man” heller. Inte av betydelsen man (vuxen pojke) utan som ett sätt att säga jag utan att ta ansvar för vad man tycker och tänker. Jag använder väldigt sällan ”man”, men jag känner att just nu när jag är ARG så vill jag använda orden man.

Jag vill använda både folk och man. NU är jag arg.

Just nu tycker jag att folk är dumma i huvet! Om just DU tillhör folk eller inte, vet jag inte, men faan vad många det är som är helt dumma i huvet, kocko i kolan och helt jävla självupptagna i sin navelskådande egoistiska lilla rädda värld. För fyfaan vad folk är rädda (här i Sverige = svenskar)!

Folk (=ni) är rädda för:

främlingar

sjukdomar/baciller/bakterier

solen

värme

allt-som-känns

tydlighet

säga ifrån

inte säga ifrån

ilska

känslor

insekter

djur

allt som dom inte känner igen

folk ser fanimej faror i allt allt!

För att inte tala om alla regler för och emot allt och när/om man bryter mot en regel (men det gäller VISSA regler – ANDRA regler SKA man tydligen bryta emot, tex hastighetsbegränsningar). Sen finns det saker som verkligen ÄR farliga som folk inte fattar att det ÄR farligt, på riktigt.

Det är som om vissa hjärnor inte har fått stimulans nog, eller så är dom så inskränkta så dom inte kan se längre än näsan räcker.

Varför är ni så jävla rädda? Och allt det här som ni är STOR-rädda för; Att flytta, att byta jobb, att åka någonstans där ni aldrig varit, att välkomna en främling till ert hem/er by/er stad.

Usch, vad jag känner mej arg. Och jag vill egentligen inte berätta vad jag blev så arg över, för då kommer jag att överösas av folks åsikter (och dom tycker att jag är en idiot). Åsikter från inskränkta idioter. Och dom har jag fått nog av.

Och jag är inte en idiot. Jag är klok, snäll, omtänksam, tydlig, empatisk, duktig med barn och hundar och en massa andra bra saker. Så det så! Är dom det? Nej, det är dom inte. Men troligen tror dom det. Alla tror att en själv är nästintill bäst och bara gör rätt saker. Men jag är den enda som faktiskt ÄR det.

Som pappa brukade säga: ”Alla tänker på sej – det är bara jag som tänker på mej.” Lite så.

Till saken. Ändå.

Jag tycker väldigt illa om rasister och där inkluderar jag HUND-rasister. Att en hund skulle vara av sämre ”kvalite´t” för att den är blandad är så korkat så jag vet inte om jag ens orkar argumentera för det, men dagens lilla ilskelåga tändes när jag var inne på FB och läste i en grupp, där en tjej bad om förslag på en hundras som hon skulle köpa som skulle ha vissa egenskaper. Hon fick förslaget ”cockerpoo” och avvisade det direkt eftersom ”bla bla bla….man vet aldrig med icke renrasiga hundar….bla bla bla”. Jag blev så arg så att ville sluta vara med i gruppen, men var med några timmar till.

Sen dök det upp en ny tråd om hundrastgårdar och om man måste be/fråga om att få kliva in i den när man kommer med sina hundar. Jag anser att om man går till en hundrastgård med sin hund så funkar ens hund bra med andra hundar (varför går man annars dit?) och man vill att den ska träffa andra hundar och leka. Så jag har bara brukat kliva in och tagit för givet att andra blir glada av att jag kommer med mina glada och leksugna hundar.

Oj oj oj! Vilket krig det blev! Nu tycker ”folk” synd om mina hundar som har en matte som inte bryr sej! Va?! Jag undrar å min sida varför man går till en hundrastgård/park om man har en aggressiv eller rädd hund? Då kan man väl ta en promenad istället eller åka ut i skogen med den.

Jag tycker det är lika korkat att behöva fråga om man får kliva in i en hundrastgård som att komma till en lekpark med sitt barn och fråga om ens barn får leka där. ”Nej, det får du inte för mitt barn slåss och är elakt, så ni får vänta tills hen har lekt färdigt.”

Ska man alltså kunna paxa en hundrastgård?

”Jag har en aggressiv hund som inte kan leka med andra hundar, men jag kom först så jag får stå här med min hund ensam och du får inte komma in!”

Eeeeh, va?!? Jag har faktiskt varit med om det en gång, när det var en kvinna i Sollentuna som blev arg när jag klev in i en hundrastgård med mina två hundar och jag förstod ingenting.

”Jag var faktiskt här först!” skrek hon och lyfte upp sin hund.

”Eeeeh, va?! Parken är väl för alla?”

Hon skrek att hennes hund var rädd (eller om den var aggressiv – jag minns inte) och att jag måste gå. Jag frågade om hon tänkte likadant om lekparker, att den som kommer först bestämmer vilka som får komma därefter. Hon var bara ARG och envisades med att hon kom först. En STOR hundrastgård för en ägare och dennes aggressive hund alltså…. ooookey.

I USA finns JÄTTESTORA hundrastparker. Hur gör dom där, om man måste fråga innan man går in? Finns det en megafon vid porten och man ropar ut: ”May I enter the park with my two dogs?” Och hur ska alla hundägare svara?

Dom senaste åren har hundägare blivit mer och mer rabiata, tycker jag. När jag hade hund förr, så ville dom flesta hundägare man träffade hälsa och prata en stund och låta hundarna leka. Det var mer avslappnat och positivt.

För ett par år sedan träffade jag en tysk kvinna på min hundpromenad. Hundarna hälsade och fick leka en stund medan vi pratade en stund. Jättetrevligt! Hon sa att jag var den enda som hon träffat sedan hon kom till Sverige som hade låtit hundarna träffas och leka så här avslappnat och tyckte att det var så tråkigt med alla REGLER kring hundar vi har i Sverige och att alla hundägare verkade så aggressiva…. Jag kunde bara hålla med, och frågade hur det var i Tyskland. Hon berättade hur trevligt det var för hundar där och jag sa att jag skulle flytta dit.

Jag vet ju inte hur det är i HELA Sverige och hon hade bara varit i Åkersberga med sin hund, och hon visste troligen inte hur det var i HELA Tyskland, men ändå.

Sen tycker jag folk är så otrooooligt oroliga för sina hundar och hur dom går står och beter sej. Och vad dom ska äta! HerreGud! Det är inga utomjordingar, det är djur – hundar! Och självklart om man ger en hund EN sorts mat av ETT speciellt märke hela dens liv, så reagerar magen om den får i sej något annat. SJÄLVKLART! Om jag äter ENDAST cornflakes i 6 månader, kommer jag att få diarre när jag väl äter något annat igen. Så funkar ju kroppar. Sen säger hundägare vars hund ätit Pedigree (eller vad det nu är) i 5 år, och så råkar den äta en köttbulle eller en kanelbulle…och den får diarre….”Åh, han är allergisk mot gluten!!” eller vad dom tror.

Suck!

Och OM du vill att din hund ska bli en vänlig hund som leker med andra hundar och är snäll mot alla, låt den då få göra det! OM och om igen! ALLA mina hundar har från första början fått träffa så många hundar som möjligt, nosa på och leka med. Jag har aldrig haft en hund-aggressiv hund. Och om man som hundägare vill att hunden ska vara lugn och avslappnad, VAR DET SJÄLV! Bli inte så aggressiv själv vid hundmöten eller i andra sammanhang. Dina känslor smittar.

Häromdagen träffade jag en kvinna som ryckte i sin lilla hund och tjöt att hunden var jätterädd och ville inte hälsa på mina hundar. Först tänkte jag bara gå förbi, men sen såg jag att hennes hund var jättenyfiken och glad. Så jag frågade vänligt om vi inte kunde testa. Hon gick med på det och ryckte i sin jättesnälla och gulliga hund för att ”den är rädd”. Jag sa att den inte såg rädd ut alls. ”Titta på svansen som viftar vänligt och öronen som den håller nyfiket framåt och i ögonen ser den glad ut…”. Hundarna hälsade och det gick hur bra som helst och kvinnan tyckte det var såååå konstigt.

”Nu måste i gå hem för han är rädd för regnet”, sa hon sen när det började regna. Hunden ville inte gå, och la sej ner och hon sa ”Det är för att han är rädd för regnet”….

Eeeeeh?

#hundrastgård #regler #hundar #blandras #blandrashund #hundrasist #rädsla #idioter #hund #allavilllevahund #ryskgatuhund #hundgård #matte #husse #huddinge #skogås #hundmat #regn #följaregler #räddförallt #orolig

Försvarstal för Cesar Millan /erviluca

Postat den

När man nämner Cesar Millan (= Mannen som talar med hundar) blir (hund-)människor antingen Supersura och arga och börjar föreläsa om alla hans Tokigheter och Misstag som han gjort, ELLER så blir dom lyriska och beundrar honom.

Som vanligt tycker jag att Dom Negativa ”skriker” högst. Och så beter dom sej som om vi som gillar honom, och tror på hans ”metoder”, (som egentligen inte är metoder, eftersom det bara är ”hundsättet”) är dumma i huvet.

Det går RYKTEN om att han gjort en massa livsfarliga och hemska saker med hundar, men HUR VET NI DET (för det första)?!?

Det går ju ALLTID rykten om kändisar. Dom behöver ju bara NYSA åt fel håll så skapas rykten (”Han smittade sin granne MED FLIT, men HEMSKA BACILLER!!!” tills ryktet har blivit ”Han har HIV!”, typ;  Av varje fjäder blir det ju en höna, när det förs från mun till till öra till mun osv. Lek ”viskleken” så får du själv se!).

Och för det andra, så är det ju så att även Superkändisar som ska vara BÄST på ALLT är inte det. Dom är Vanliga Människor, precis som vi. Dom gör tokiga, knäppa och vanliga ”fel”, precis som vi andra – okända.

Michael Jackson tex. Jag tror att han förgrep sej på småpojkar. Men jag kan ju inte VETA, men för den sakens skull är inte hans musik hemsk – den är fantastisk! Det utesluter inte att han var lite pervers ”på sidan om”, eller tvärtom. Musiken kan man älska ändå!

Eller Freud, hur var han med sina barn?

Mozart blev ju galen! Fast hans musik blev älskad, till slut.

Ibland verkar det som om en människa måste DÖ för att bli älskad.

Det är ju synd.

Älska mej!

Okey, men först måste du dö. SEN blir du satt på en Piedestal och älskad och ”felfri” for ever and ever…

Strange!

 

Oro…./erviluca

Postat den

december -11  -- januari -12 039

Storasyster, Lillasyster och JAG.

Jag är EGENTLIGEN rätt lik min pappa, fast ”folk” i alla år, när jag växte upp, sa att jag var såååååååååååå lik min mamma, och min mamma sa att jag var sååååååååååååå lik henne, på ”ALLA SÄTT”. Jag var rätt nöjd med att vara lik mamma, eftersom hon liksom var ”bäst”.

Men OJ vad jag insett med åren att jag är lik min pappa. INTE till utseendet, men till sättet. Och ändå var jag, och här fortfarande, rätt arg och  irriterad och BESVIKEN på min pappas ”sätt”. Han ”kröp undan” jämt – gömde sej – fokuserade på SITT hela tiden, medan vi andra i familjen ”stod utanför” och fick inte komma in. Eller vågade inte. Eller trodde att vi inte kunde. Eller nåt.

Nåja. Jag tror inte jag är sån. Jag är mer utåtriktad och tydlig, och jag äääälskar mina barn i både uttryck och beteende. Det gjorde inte pappa. Han var bara…tyst. Fast ”pratade” med händerna, på pianot via pianospel…

Men OJ, vad jag är lik honom för övrigt. Han oroade sej tex nästan aldrig. ORON stod mamma för, i kubik.

Fast å andra sidan tror jag ORO föds i och med att man får barn, som mamma. Kanske den föds när man blir pappa också,  men oftast inte lika stor eller påtaglig.

Mammor OROAR sej. Punkt. För sina barn. För vad dom är, hur dom går och står, och NÄR dom står och går, och VART dom går och vad som säger och gör. I evighet. Amen.

Pappor är inte såna.

Jag oroar mej för mina söner, av och till. NÄR jag gör det, gör jag det i KUBIK (= MYCKET och koncentrerat!). Däremellan är jag hypercoool. Ja, så cool att jag stavar det med tre o!

Jag oroar mej sällan för mina hundar heller, eller för sjukdomar, eller för småsaker överhuvudtaget. Cyklar blir stulna. ”Jaha”. Jag blir inte ens upprörd! Det upprör många. ”Varför blir du inte upprörd?!?” ”Varför skulle jag? Gjort är gjort och om jag blir arg, sur, upprörd så gör det varken från eller till”.

Men NÄR jag oroar mej för något, gör jag det ORDENTLIGT. 110%, om inte mer. Kort och kärnfullt. Däremellan; Nada.

En vårdag 130420 096

"Jag är inte försvunnen!"

Milton ”försvann” i skogen när jag och mina systrar var ute och gick med alla hundar (4 stycken). Alla ropade och visslade. ”Är du inte OROLIG!?!?” frågade min lillasyster upprört. ”Näe, inte speciellt…han kommer ju ALLTID tillbaka!” sa jag, och det gjorde han också. Ibland har jag bara satt mej på en sten och väntat. Han dyker ALLTID upp, när han försvunnit en stund. Han har ingen jaktinstinkt och inget lokalsinne och trippar på som ett litet ånglok, så risken att han försvinner bort = NOLL.

Men jag har märkt att jag blir VÄLDIGT SÄLLAN upprörd och orolig när andra blir det:

”Vi ska omorganisera hela ARBETSPLATSEN!” säger ”dom”.

”Jaha. Vad spännande”. säger/tänker jag.

ALLA  ANDRA börjar oroa sej, måla ”faan” på väggen och överallt i hela lokalen, hitta på skrämselscenarion och läskiga framtidstankar osv. Då vill jag helst inte vara med. Jag VILL känna mej förväntansfull och nyfiken.

”NYTT!” är kul och spännande, i min värld.

När det händer mina barn något, blir jag en TIGER, ETT LEJON, ETT FASANSFULLT MONSTER och jag SKA ställa tillrätta! Och fanemej om något kommer emellan. Om jag inte lyckas, eller om det inte går (finns knappt!) så blir jag OROLIG! Mer orolig än ”ALLA ANDRA”! Då är jag VÄRST!

Det är som om jag oroar mej väldigt sällan, men när jag gör det gör jag det ORDENTLIGT!

För det är ju så, i vår värld, oftast: Antingen ordnar det sej på ett eller annat vis, eller så dör man.

Typ.

 

Vilken svettig dag! /erviluca

Postat den

Först svettades jag i det första samtalet, för rummet var så VARMT! Vi behöver lite fläktar på kontoret, tror jag….

SEN gick jag till hundparken en stund och satte mej på bänken där. Fiona fick ”tokspel” och sprang runt som om hon hade eld i baken. Det kanske var solen… Sen dök det upp två tjejer med två hundar. Jag förstod att den ena var matte till båda. Hon stod och såg Väldigt osäker ut, och berättade att hundarna var ”lite osäkra”. Hela hennes kropp skreeeek: Jag är OSÄKER!!! Jag hade lust att förvandla mej till Cecar Millan en stund och säga: ”Sträck på ryggen! Se stolt ut! Ta kommandot! Bli en ledare!”, men jag bara låtsades att det regnade (och fällde upp ett paraply. Not).

SEN kom en JÄTTETREVLIG nybliven mamma med en liten corgi. Hon slog sej ner på bänken bredvid mej och vi började prata. Först ”niade” hon mej, vilket gjorde att jag kände mej som otrooooligt gammal (typ 80 år!), men sen slutade hon med det. Vi ”fann varandra” och pratade som bara den! Obs! Inte om hundar, utan om våra respektive intressen/jobb! Det var kul!

SEN åkte jag iväg för att träffa en liten ”nästan-rymmar-tjej”. Jag hämtade upp henne och vi åkte och fikade. Hon var ARG som ett bi! Hon satt och ”hatade” sina föräldrar, och höll på att krypa ur skinnet när jag sa att dom var oroliga för henne: ”Meh! Åååååh!” Sen skjutsade jag tillbaka henne och åkte vidare till nästa lilla skrutta:

Jag hade lovat henne att vi skulle gå ut med hundarna, så det gjorde vi.Hon tycker om att låtsas att Milton är hennes. 🙂  Vi gick till en annan hundpark (än den ovan) och satte oss på en bänk. Där berättade hon en massa spökhistorier för mej, så att trots att solen stråååålade och gjorde mej svettig, reste sej håren på armarna. Huvva! Jag är väldigt lättskrämd. Hon tycktes njuuuta av att jag blev så rädd! Vi pratade om andra Viktiga Saker också, men det är Hemligt! 😛

Nu har jag suttit en lååång stund och räknat arbetstimmar, så hjärnan är helt mosig. Jag har ju givit mej själv diagnosen dyskalkyli, så ni fattar hur jobbigt det är med alla siffror!?

Det är annars en Fantastiskt Underbar Kväll och jag önskar att jag hade en altan och ett glas viiiin. Men det har jag inte. Däremot har jag har en balkong och ett glas vatten, och  jag är bra på att fantisera….

Glad midsommar allihop!

 

Vilken dag!!! Puh! /erviluca

Postat den

Först ett möte på morgonen. Hundarna i bilen i Svala Garaget.

Sen till kontoret för att äta; Jag trycker i både mej och hundarna snabblunch. Sen går vi en promenad, bl a till hundrastgården (som är tom på hundar) där jag slänger pinnar och leker med dom för att dom ska bli uttröttade och sova i bilen på e m.

Ställer bilen i svala garaget igen och funderar en stund på hur jag ska fixa resten av dagen, eftersom jag har två rätt långa möten/besök efter varandra; ”Klarar hundarna typ 4 timmar i bilen?”. Jag bestämmer mej för att dom gör det.

Umgängesträff; Dvs jag är med när en pappa träffar sina barn under ”bevakat umgänge”. Barnen är familjehemsplacerade och jag pratar en stund med familjehemsmamman innan hon lämnar barnen. Vi har ett gemensamt intresse: Hundar, och jag berättar att mina hundar sover i bilen i ”det svala garaget” medan jag ska jobba. Familjehemsmamman säger att hon kan ta hundarna till sjön medan jag jobbar – ett förslag jag med glädje emottar och hon får min bilnyckel för att hämta hundarna.

Jag ”vaktar”: Pappan har en fin stund med sina barn i en lekpark i solen. Dom äter glass och leker.

Tillbaka med barnen till kontoret. Där blir det full rulle när två soc sekr dyker upp för att träffa dom familjehemsplacerade barnen en stund och familjehemsmamman kommer tillbaka, och har med sej mina hundar (!). Hundarna blir överlyckliga; först för att dom får träffa mej (förstås!) men sen också för att dom får träffa baaaaarnen! Dom har träffat barnen förut, och barnen älskar hundarna. Det blir ett kärt återseende och hundarna överöser barnen med blöta slickar, till barnens stooora förtjusning!

Fionas ansikte 130520 004

 

Mitt i röran kommer mitt nästa besök. Dom blir överlyckliga över att jag har mina hundar på kontoret: ”Vilken HÄRLIG stämning det är här, med både barn och hundar!” säger dom glatt, och vill absolut att hundarna ska vara med på besöket (när jag säger att jag kan ta dom till bilen igen).

Jag vinkar snabbt hejdå till barn och familjehemsförälder och soc sekr och går in på nästa besök.

Vinterbilder februari 2013 promenad med Fiona och Milton 014

Milton placerar sej direkt i pappans knä, och mamman suckar avundsjukt att ”alla hundar gillar honom!”. Fiona är nog rätt trött efter att ha badat med familjehemsmamman (och träffat en ilsken svan…berättade hon), så hon faller ihop i en hög på golvet och somnar djupt.

Samtal (=jobb).

Vid 19-tiden är vi färdiga. Jag plockar undan lite saftglas och kaffekoppar och går sedan ut.

Men var är bilnyckeln??

Jag letar i alla fickor och i väskan: Ingen bilnyckel.

Så tittar jag på mobilen; Familjehemsmamman har ringt 7 ggr (!). Då förstår jag att hon fått med sej nyckeln hem (till Gävle)! Jag ringer och hon ber om ursäkt och säger att hon kan åka tillbaka till Sollentuna för att ge mej nyckeln. HerreGud kvinna! säger jag (inte). Vi bestämmer att hon ska lämna nyckeln i morgon f m till min kollega, som ska ge den till mej. Dom ska nämligen träffas i morgon. Puh!

Hur ska jag nu ta mej hem, liksom….? Jag tänker faktiskt att i värsta fall kan jag kanske sova i soffan på jobbet…

Jag ska åka buss, förstås!

Hundarna bajsar (och bajspåsarna är givetvis slut) och jag plockar upp bajset med en tidning som jag hittar slängd på gatan.

Jag kollar på mobilen varifrån bussen går mot Kista f v b till Åkersberga. 15 min väntan i busskuren. Fiona förstår ingenting! Hon har aldrig åkt buss och aldrig suttit i en busskur och väntat. Milton vet.

borta!

Kliver på bussen. Letar i väskan efter plånboken som innehåller busskortet…Letar och letar. Kön bakom mej växer. Jag går åt sidan och släpper förbi folk och fortsätter leta. Fiona står i vägen för folk. Drar i henne, men hon är ju så stor så hur jag än gör så står hon i vägen i bussgången, där jag står och letar och svettas ymnigt. Letar letar letar. Till slut inser jag att jag glömt plånboken hemma! Det måste vara så. Eller så är jag bestulen (ha ha ha! Rätt åt tjuven i så fall: Plånboken är i princip tom och det finns inget att hämta på kortet heller: *räcker lång näsa*…omutifallatt…).

”Snäääälllaaaaa, farbror busschaufför; Jag har glömt min plånbok. KAN jag få åka med ändå?”

Busschauffören säger: ”Men hur ska du komma hem sen då?”

”Jag ska hem nu”, svarar jag.

Han nickar och knixar bakåt med huvudet.

”TACK SNÄLLA!” säger jag, och ger honom en puss på kinden(NOT!). Men jag säger tack snälla, iallafall.

Sätter mej i mitten av bussen, som är en sån där lååång buss, med dragspel i mitten. Jag tänker att det finns PLATS för hundarna där. Jag tänker fel. Grejen i mitten RÖR SEJ och Fiona blir skräckslagen! Hon flyger upp i mitt knä och klättrar upp på mitt huvud! Sant. Fiona är en rätt stor hund. Jag bökar och trycker henne ner igen, och inser att vi inte kan sitta där, så jag reser mej och går bakåt med hundarna. Hittar en bra plats längre bak. Fiona och Milton hoppar upp på sätet bredvid mitt, och jag låter dom sitta där….

Åka buss med hundar 130617 058

Så kommer vi till Kista. Där ska vi byta buss. Fiona tror att Faran är Över, men tji fick hon! Vi ska på nästa buss. Återigen får jag BEEE om att få åka gratis. Även denna gång är det en SNÄLL busschaufför, så han får också en puss (NOT! …men ett stort TACK iallafall). Vi sätter oss längst bak och eftersom det inte är en dragspelsbuss är den inte lika ”läskig” som den förra. Fiona tycker att det är ett ÄVENTYR och kan inte bestämma sej för om hon ska tycka om det eller tycka att det är läskigt, men hon sitter iallafall GANSKA still.

Vid 21.30-tiden är vi hemma. Och då är vi DÖDSHUNGRIGA! Det blir spagetti med hundmat, alternativt spagetti utan hundmat.

I kväll kommer vi att somna ovaggade.

🙂

PS. Jag undrar vad det kommer att KOSTA med en natt för bilen i Svala Garaget….Huvva!  😦   DS

 

Husvakt finnes! /erviluca

Postat den

Här finns en frivillig husvakt, som kan vakta/bo i ditt/ert hus när du/ni åker på semester i sommar! Jag kan vattna dina blommor och ta in posten, klippa din gräsmatta och se till att inget inbrott sker.

Helst ska huset ligga sådär lite ”bra” så att jag kan njuta lite samtidigt också. Gärna pool, men inget måste. Har du en eller ett par hundar kan jag ta hand om dom också!

Svar lämnas här nedan.

🙂

 

PS. Jag menar allvar. DS

Tre tanter /erviluca

Postat den

Vi har en och en halv timme på oss där vid lunchtid, jag och hundarna, så jag tar med dom till den hundpark som är närmast, i Sollentuna, för att dom ska få ”rasa av sig” en stund innan vi ska äta lunch. Därefter ska hundarna få sitta i bilen ett par timmar till, när jag gör nästa hembesök.

Varje gång jag tidigare varit i just DEN hundparken, har den varit tom. Jag vet inte vart alla andra hundägare i Sollentuna går med sina hundar, men det är inte till den hundparken iallafall. Men det finns ju 8 (ÅTTA!!) hundparker i Sollentuna, så vi har ju några att välja på, vi hundägare. Jag har hittat till 4 än så länge.

Men döm om min förvåning när det står TRE tanter i hundparken. Dom tre tanterna har tillsammans FYRA hundar. Fyra små hundar. Jag går bestämt fram till grinden och släpper in mina hundar, UTAN att fråga tanterna om det är okey för dom, eller deras hundar. Sedan tar jag ett djupt andetag för att förbereda mej på Dagens Utskällning.

Fiona nyklippt och utebilder hundar mars 2013 024

Jag tänker att jag har en STOR SVART hund, och många säger att deras hundar är rädda för, eller har blivit ”påhoppade av”/bitna av, just en STOR SVART hund.

Häromdagen funderade jag på om just stora svarta hundar bits mer än andra raser och storlekar, men sedan tänkte jag vidare att det kanske finns fler stora SVARTA hundar än stora VITA hundar….

…eller så blir man inte lika upprörd när ens hund, eller man själv, blir påhoppad av en ”liten vit” hund, ELLER en ”stor vit” hund…? Milton har blivit påhoppad av en stor BRUN hund, men det går jag inte omkring och tänker på, ELLER berättar för alla.

Nåja.

Till min stora glädje, och förvåning, märker  jag hur tanterna ”bereder plats” för mej i sin ”tant-ring”, och med leenden liksom bjuder in mej att stå i deras ring och prata.

Guuuuud, så trevligt! tänker jag.

Sen står jag där med tanterna i nästan en timme, medan hundarna leker (förutom Penny, som ”är rädd för stora svarta hundar”….) och får veta en massa om tanternas barn och barnbarn, hundar och män eller skilsmässor. Sen får jag veta var det ska byggas nya hus också, och att dom ska demonsterar mot att en hundgård ska tas bort för att dom ska bygga hus där.

Det är så trevligt så att jag nästan tappar bort tiden! Plötsligt upptäcker jag att klockan är mycket och att varken jag eller hundarna kommer att hinna äta lunch innan nästa hembesök!

Shit alltså!

Men, dom jag sedan ska på hembesök hos, visar sej inte vara hemma, så då löser sej det, och vi kan äta lunch ändå, Mina Nya Arbetskollegor och jag. För idag blev dom medvetet inbjudna i ett hem där jag ska försöka få kontakt med en tonåring via hundarna.

Dom är såååååå duktiga på sin första ”insats”! Hundarna alltså. Det är som om dom FATTAR vad dom ska göra:

”Åh, där är han! Hurraaaaaaa!!!”

Och INGEN kan motstå två överlyckliga hundar, som skuttar och viftar på svansarna och slickar en.

Fiona leeeer dessutom när hon är glad (lyfter på hela överläppen!).

INGEN!

Inte ens en ”trulig tonårskille”.

🙂

”SWOOOOSCH!” /erviluca

Postat den

 

Jag vill ta JÄTTEFINA bilder på mina hundar, och VISA VÄRLDEN hur HÄRLIGA dom är! Så jag fotar, och fotar, och fotar och…..

 

”Åååååh, vad söt hon är!!” tänker jag, vill visa hela världen det, och klickar med iPhonen….

KLICK! :

Fiona nyklippt och utebilder hundar mars 2013 011

 ………………………………………………………………………………………………………….

 

”Ååååh, vad roliga dom ser ut!!” tänker jag och klickar med iPhonen mot dom…

KLICK! :

Fiona nyklippt och utebilder hundar mars 2013 042

…………………………………………………………………………………………….

 

 

”Ååååh, vad sööööt hon är….”

KLICK! :

Fiona nyklippt och utebilder hundar mars 2013 028

……………………………………………………………………………………………..

 

 

”Ha ha ha! BÅDA sticker ut huvudet genom bilrutan och ser sååå roliga ut tillsammans….”

KLICK! :

Fiona nyklippt och utebilder hundar mars 2013 031

……………………………………………………………………………………………………….

 

 

”JAAA! Fortsätt så! Jag ska bara trycka på….”

KLICK! :

Fiona nyklippt och utebilder hundar mars 2013 030

…………………………………………………………………………………………………….

 

 

”Tjohoooo! Jag ska fota henne i Farten!!!”

KLICK! :

Fiona nyklippt och utebilder hundar mars 2013 029

……………………………………………………………………………………………………

 

Näe, kanske jag inte ska bli hundfotograf när jag blir stor, ändå….

😉

 

Den Hundvänliga Skogen /erviluca

Postat den

 

Hemma på min gata i staaaaan…”

Nästan.

20111016151

I Den Gamla Skogen, där jag gick mina hundpromenader FÖRUT – när jag hade Flisa (och sen Bosse och sen Sally) och bodde i radhuset ; DÅ gick jag långa promenader på dom slingrande stigarna i skogen intill. Där mötte jag ofta allehanda människor med hundar, och blev väldigt sällan utskälld, eftersom dom flesta var som jag, dvs hade sina hundar lösa, och vi lät våra hundar hälsa, umgås och leka.

Jag ”lärde känna” allehanda hundägare, av olika storlek, ålder och kön, och allehanda hundar av olika storlek, ålder och kön, och det var sååååå trevligt!

Jag bodde då på Världens Hundvänligaste Gata, tror jag. Det bodde 13 hundar på den korta gatsnutten då. Nu är det säkert fler. Hundägande KAN nämligen ”smitta”.

Ibland träffades vi på gräsmattan bredvid det första huset på gatan, och lät våra hundar leka, samtidigt som vi mattar och hussar snackade skit en liten stund. Det var alltifrån 80-åriga gubbar till tonårstjejer, och alltifrån små taxar till Rotweilers. Stora och små, hanar och tikar om vartannat.

Jag har saknat den gatan, dom promenaderna,  DEN skogen, dom hundarna och DOM hussarna och mattarna.

Så jag åkte till Den Skogen häromdagen. Det är inte långt alls.

Jag gick Den Långa Vändan och träffade på ett ungt par, som var nyinflyttade i området. Dom hade en Rhodesian Ridgebacktik, som var 10 månader och som Fiona lekte en lång stund med. Dom berättade för mej att det var ”såååå trevligt” att gå i den där skogen, eftersom alla som gick med sina hundar där, var ”såååå trevliga”, och gärna lät sina hundar hälsa och leka.

Sedan den promenaden har jag åkt dit varje dag. Igår träffade jag ”Ronjas husse” (ja, dom heter ofta så, eftersom man inte frågar efter ägarens namn – bara hundens) och han blev sååå glad och berättade att han saknat mej (!). Då blev jag såååå glad!!

Mars 2013 (mest hundar) 001

Han berättade att dom nu är ca 7 stycken + hundar, som går på dom slingriga stigarna i skogen tillsammans. Stigarna har fått namn. En stig heter ”Pensionärgöstas stig” berättade han stolt (eftersom han tydligen heter Gösta). En annan stig heter ”Överstens stig”. Han frågade om jag sett snögubbarna dom ”byggt” i skogen. Dom har jag sett, och trott att det är någon barnfamilj som fikat i skogen, och låtit barnen göra snögubbar. Näe, det är Gösta & comp som gjort dom!

Gösta är 81 år gammal, och dom andra hussarna är på ett ungefär i samma ålder….Det finns en del mattar också, med dom är lite yngre….

Fast jag undrar om inte Kings matte är i 80-årsåldern….

Jag tycker man ska döpa den skogen till Den Vänliga Hundens skog eller Den Hundvänliga Skogen, och så skulle dom som INTE tycker om hundar, eller är rädda för hundar, låta bli att gå i just den skogen.

 Och dom som har elaka hundar kunde också hålla sej därifrån…

Jag längtar tillbaka till radhuset på Den Hundvänliga Gatan nära den Hundvänliga Skogen…..

…… men så länge jag inte kan ”hosta upp” 2,5 milj får jag ta min skruttiga Volvo och åka dit varje dag istället.

Det går bra det med.

🙂

 

Mission impossible /erviluca

Postat den

februari 2013 hundarna 026

”Titta på din lilla storebror, Milton!”….liksom….

 

 

Jag går ut med babyn Fiona 8 månader, 60 cm i mankhöjd, X antal kg, och med lille Milton, 6 år, för att dom ska KISSA OCH BAJSA. Det är liksom Uppdraget.

”Man får inte kissa och bajsa INOMHUS!” har jag sagt till Fiona ungefär 184 ggr.

Hon svarar då: ”Voffödådå??”

Typ.

Sen kissar hon på handduken som ligger i en hög på golvet.

Typ.

Så vi går ut. Och går ut. OCH går ut. Och GÅR UT!

Och varje gång hon kissar eller bajsar UTOMHUS säger jag: ”BRAAAAAAAA!!!! DUKTIG Fiona!!!!”

….. för att hon ska förstå vad jag VILL att hon ska göra.

februari 2013 hundarna 019

Så vi går och går och går…ute!

Men hon har ett MISSION i livet, tror jag. Och det är att BÄRA PÅ SAKER.

När man har Ett Mission så är det liksom JÄTTEVIKTIGT!  Då är det lätt att glömma Andra Viktiga Saker.

Typ.

Fiona hittar en Pinne!

Det tycks vara Världens Viktigaste Pinne. Och den ska Föras Hem. That´s the Mission.

2013-03-02 hundarna 001

Hon ser så OERHÖRT STOLT ut så att jag får alldeles ont i hjärtat av Kärlek!

Hon sträcker upp halsen så högt att hon nästintill blir en giraff. Och hon studsar fram som värsta Lipizianarhästen (hur det nu stavas?!). Hon ser Verkligen ut att vara ute på Världens Viktigaste Uppdrag!

Jag kan bara inte ta bort pinnen bara för att hon ska bajsa och kissa.

För det glömmer hon nämligen.

I och med detta Viktiga Uppdrag, försvinner bajs- och kisstankarna, och allt som har med övriga kroppsfunktioner att göra.

Hon har inte ens tid att hälsa på andra hundar!

2013-03-02 hundarna 006

”Don´t touch my pinn!”

 

 

 Hon ska Genomföra Uppdraget: Att föra Pinnen Hem!

Väl hemma tar jag pinnen och säger till henne: Uppdraget utfört!

Fast ändå inte.

För uppdraget var ju EGENTLIGEN att kissa och bajsa.

*suckar*

Jag är alldeles för blödig och varmhjärtad….

…för när vi kommer in, travar Fiona glatt in till handduken och kissar.

Sen tar hon en sväng till Storings rum och lägger en Stor Härlig Hög Fruktansvärt Illaluktande Bajs!

Mission Incompleted.

Eller nåt.