Månadsarkiv: november 2012

Alla är oskyldiga /erviluca

”Jag har inte gjort något!” säger dom. Allihop. Om dom inte finns med på bild – fångade mitt i brottet. Då KANSKE dom erkänner. Men annars; Näe.

Ska man då betrakta någon som oskyldig, bara för att hen inte erkänner?

Det är frågan.

Om en kvinna kommer blåslagen, gråtande till en och säger att det var Pelle som slog mej. Ska man tro henne då, eller tro på Pelle, som säger: ”Näe! Hon halkade i trappan!”

Och mannen som sa på TV igår att hans fru var ”galen” och därför slängde syra i sitt eget ansikte!

Eller kvinnan, som lämnar sin man i panik, söker upp ett skyddat boende, säger sej vara slagen av sin man och vågar inte hämta barnen hos honom eftersom hon fruktar för sitt liv……

”Näe….det är hon som slår mej!” säger han upprört.

Eller flickan som säger att hennes styvpappa förgripit sej på henne….i flera år. ”Näe, det säger hon för att hon vill ha sin mamma för sej själv!” säger styvpappan. Of course!

För VEM erkänner såna här brott; Att slå en kvinna eller ett barn, att förgripa sej på ett barn, att kasta syra på sin fru….? ”Det är ju bara Galningar som gör sånt! Inte jag”.

Så…..

Vem ska man tro på, när man inte VET?

Och att en människa inte blir dömd i Domstolen betyder ju INTE att han eller hon är oskyldig – det betyder bara att det inte finns bevis nog.

”Vem ska man tro på, tro på, tro på när, tro på när det är så här….?”

Typ.

 

 

BRÄNNMÄRKTA kvinnor /erviluica

Det visades en dokumentär från Pakistan på Kunskapskanalen igår. Efteråt är jag både förundrad, förskräckt, upprörd, bestört och lättad.

Jag är förundrad över att detta försigår i detta århundrade på samma planet där jag bor!

Jag är förskräckt över att kvinnor i detta land utsätts för dessa övergrepp dagligen utan att någon tar tag i det ”på riktigt” och sätter förövarna i fängelse!

Jag är upprörd över att det över huvud taget sker!

Och jag är lättad över att jag som kvinna, på denna kvinnofientliga planet, är född i ett land där en kvinna är lika mycket värd som en man. Puh, liksom.

OM jag hade bott i Pakistan hade jag varit gift, misshandlad (vilket tycks vara en självklarhet – inte konstigt alls att ha en man som slår en när han känner för det i detta land, tydligen) och troligen hade jag fått lite syra kastad på mej också.

För jag är ju lite ”bångstyrig” och jag är ju lite ”egensinnig” och troligen hade jag varit likadan om jag blivit född i Pakistan.

Fast det verkar inte spela någon roll hur man ÄR, som kvinna, i Pakistan – har man en man som känner för att elda upp en, eller kasta syra på en, så gör dom det! Ba´fatt dom kan! Och ba´fatt syran finns!

Ibland hjälper deras mammor till, eller andra hjälpsamma släktingar…..

En man, som slängt syra på sin fru, intervjuvades, men han sa att det inte var han som slängt syran – det var hon själv! Hon var ”lite tokig”, och under ett utbrott hade hon slängt syra på sej själv! Tokiga kvinna!

Och det fanns många såna tokiga kvinnor i Pakistan!

En del sökte upp sjukhus efteråt, andra inte. En del dog. Några höll bara tyst, stängde in sig och levde sina liv instängda, vanskapta och olyckliga. Männen ville inte att kvinnorna skulle visa sig efteråt: ”Jag får inte gå utanför gården eftersom jag är så ful!” förklarade en syraskadad kvinna.

EN Pakistansk läkare, boendes i USA, åkte till Pakistan då och då och opererade dessa kvinnor. EN ENDA! Men det var flera hundra som råkade ut för detta varje dag, över hela Pakistan! Hur många är dom syra- och brännskadade kvinnorna, undrar jag? Ingen vet, eftersom det sker i ”smyg” – bakom stängda dörrar – och ingen pratar om det. Kvinnorna vågar inte anmäla, eller söka hjälp, eftersom det inte hjälper och finns ingen hjälp att få….

Huvva!

Vad är vi för varelser, vi människor?! Vilken enorm grymhet!

Fy faan!

Det finns inte ORD för den frustration och vanmakt och förtvivlan jag känner för alla dessa brännmärkta kvinnor!

Och det finns inte ORD för vilken förakt jag känner för dom män (och kvinnor) som utsätter sina familjemedlemmar för detta!

Vi/man BORDE kunna GÖRA något åt det!! Men VAD?!?

Puh, vilket tur att jag är född här!

 

Ointresserade människor…./erviluca

Det finns människor som verkligen Lyssnar och Bryr sej.

Och så finns det människor som är Helt Ointresserade av Andra.

Jag tror att kategori 2 är överrepresenterat.

Man känner sej nästan dum när man träffar en sån som frågar en något (fast oftast gör dom inte det!) och så när man svarar tittar dom åt ett annat håll och ropar på någon, eller så ringer mobilen eller så ringer dom upp nån….

…så står man där med lång näsa och har precis berättat något som personen i fråga inte är ett dugg intresserad av, och visar det med hela sitt väsen.

Då skulle man kunna säga:

”Varför ställer du en fråga när du sen inte lyssnar på svaret?!?” och så skulle man kunna lägga till; ”Idiot!”. För man känner sej så dum, fast det är hen som borde känna sej dum, men det gör dom oftast inte – dom är bara sååååå Ointresserade!

En sån träffade jag i skogen idag. Vi känner varandra sådär liiiiite liiiite på lååååååångt håll och brukar säga ”hej” när vi träffas och ”hur är det?” osv…..

Jag funderade på henne en stund efteråt, när jag gick ifrån henne, och tänkte på hur hon ”nonchalerade” mitt svar när hon frågade var Flisa var…..

Jag funderade på hur ”kylig” hon alltid är, hur ointresserad hon verkar och hur självupptagen hon är.

Men vad är det som gör att HON hittade en Ny Man nästan direkt efter att hon skilt sej? Och vad var det som gjorde att hon hittade en som har världens varmaste ögon, och som stannade till på promenaden för att lyssna på svaret att Flisa dött?

Mina tankar började gå:  Ska man vara kylig och småelak och kanske lite dominant för att få en fin och kärleksfull partner?  Lite självcentrerad och egoistisk kanske?

Man kanske helt enkelt inte ska vara så jävla snäll?! Och förstående. Utan mer Självupptagen.

Ärligt talat är det  rätt ”Befriande” med Självupptagna människor, för man behöver aldrig undra vad dom tänker och tycker och man behöver inte oroa sej för vad dom vill, för det talar dom mer än gärna om, rätt ut bara.

”Snälla” människor är svårare för man vet inte om dom är snälla för att dom KÄNNER så, vill vara såna, för att dom försöker vara till lags och så undrar man vad dom tycker och tänker, för eftersom dom inte vill vara dumma eller såra, håller dom oftast tyst med sina elaka och dumma känslor och tankar….

Så…..

Elak och rak  är enklare att umgås med än snäll och krokig.

Dagens sanning?

Nu ska jag lägga mej i soffan och ÖMKA MEJ SJÄLV! Både för att jag har migränliknande huvudvärk (+ illamående, godissug och supertörst!)……

……. samt för att jag är ”snäll och krokig”.

Typ.

Blä!

😛

 

Musikens inverkan på känslorna /erviluca

feelings switch

Jag lyssnar på musik på hög volym och fylls av KÄNSLOR!! Musiken påverkar mej så att jag blir alldeles till mej!

Jag vet inte om det är bra eller dåligt.

Har inte bestämt mej.

Än.

För när det blir så mycket KÄNSLOR i kroppen, och jag dansar runt här i min ensamhet, blir det så…ensamt!

Och en längtan efter närhet, kärlek, ömhet, kramar, kyssar och allt annat som jag så läääänge lyckats ”packa undan och lägga i källarförrådet”, dyker upp.

När MUSIKEN fyller mej från tå till topp, bubblar det överallt och känslorna sliter sej loss från källarförrådet och kastar sej ut i strålkastarljuset med fokus på KÄRLEKEN!

Som inte finns.

Hjärtat  fylls av en längtan, som jag inte vill känna!

Jag hade ju packat in känslorna så noga i förrådet….

Jag måste nog helt enkelt avstå från Härlig Musik.

Ner med den i källarförrådet bara!

Bara den ”trista musiken” får finnas kvar här hemma, sån tråkig musik som tex Bruce Springsteen och sån där annan boooring känslolös skit.

😛

 

 

En öl är inte lika god som ett glas gott rött vin…./erviluca

…eller så har jag inte hittat Min Öl.

Jag vet ungefär vad det ska stå på lappen på Systembolaget för att jag ska gilla ett vin. Men vad det ska stå på beskrivningen när jag ska gilla en öl, vet jag inte. Så jag chansar. ”Humle” låter gott….”citrus-smak”? Näe, det gillar jag på andra saker, men i öl? Näe. ”Honung”? Tja….det kan nog var lite gott i en öl…..? Eller?

Jag köper fyra stark-öl, som ”låter” goda. Men nja….Dom smakar OKEY, men det är inte den där Stora Njutningen som jag önskade.

*suckar*

Måste öva mer på öl, märker jag.

Måste kanske ligga i hårdträning ett tag, och smaka av fler sorter, helt enkelt….

Oj oj oj! Det blir att ligga i!

 

Att ringa Försäkringskassan…. /erviluca

 

……är som ett Stort Skämt!

 

Jag börjar till slut gapskratta: Kan detta vara Sant?! Är detta Människors Verklighet?

Kanske det är så, att är man sjukskriven, och behöver hjälp från Försäkringskassan, blir bara att RINGA dom en heltidssysselsättning….

Jag lovar en klient att ringa åt henne. Hon kan inte så bra svenska, så visst kan jag göra det, säger jag så självklart, och tänker mej ett 5 minuters samtal där jag snabbt framför min klients ärende, får ett svar, och så är det Färdigt.

Ha ha ha ha!

Jag glömde att det handlar om Försäkringskassan.

Den som var Vår Trygghet när jag var barn, men som på dom senaste åren blivit till Något Slags Självgående Emotvalsande Ifrågasättande och Krumilurande Labyrintaktig Sparkassa. Försäkringskassans främsta mål är att Spara. Och om ingen kommer fram på telefonen är det ju ETT sätt, av många, att Spara på Skattebetalarnas dyrbara pengar. Att pengarna går TILL skattebetalarna har man glömt.

Jag ringer 0771-524524 och TROR att jag ska få prata med ”Karin Olsson”. Ha ha ha ha! Gud, vad jag är naiv! Väx upp, liksom.

”Detta är försäkringskassan automatiska telefonsvarare. Tryck 1 för att….2 för att…..3 för att……4 för att…..” etc. Jag trycker 2 och hamnar i nästa frågelåda: ”Tryck 1 för…..2 för…..3 för…..4 för…….”. Jag chansar på 3. Är inte riktigt säker, men ”WTF”….man BORDE ju hamna hos en MÄNNISKA till slut, tänker jag.

Ha ha ha! Guuuud, vad jag är tokig! ”Hamna hos en MÄNNISKA!?” . Ha ha ha!

Näedå! ”Tryck 1 för……2 för…..3 för…..4 för……5 för……”. MEN! Jag vill ju bara tala om att min klient inte har något kontonummer och att hon önskar en utbetalningsavi!!!”

Jag fortsätter i labyrinten: ”Tryck 1 för…..2 för…..3 för……4 för……5 för……..”. Jag trycker vidare.

Så PLÖTSLIGT verkar det som om jag KANSKE KANSKE kan få prata med en människa – när jag trasslat mej igenom labyrinterna och lyckats trycka ”rätt” för att komma till ”någon-att-prata-med”…..

”TJOHOOOO! Jag är så lyyyycklig! Jag är så lyyyyckl……”

”Du är placerad i kö. Du är nummer 185 i kön!”

185?!?!?

Försäkringskassan säger egentligen: ”Skaffa ett liv!” eller nåt.

Eller vad säger dom??? 184 människor ska det pratas med innan jag får prata med någon!!! Etthundraåttiofyra stycken!!!

Meh!

”Det är nu 80 telefonister som handlägger ärenden”, säger den automatiska telefonrösten vänligt.

”Jahaaaaa, då kanske det går lite fortare än jag tänkt…”, tänker jag.

”Det är nu 83 telefonister som handlägger ärenden”, säger telefonrösten.

”Aaaah, några kom tillbaka efter lunch”, tänker jag…..

”Det är nu 81 telefonister som handlägger ärenden”, säger rösten.

”Oj, några gick hem!” tänker jag.

”Det är nu 79 telefonister som handlägger ärenden”, säger rösten.

”Oj, tänk om någon blev osams med en klient/kund och slängde på luren och så sa hon upp sej och gick på direkten!?” fantiserar jag vidare

”Det är nu 75 telefonister som handlägger ärenden”, säger rösten.

”Fyra till gick hem! Massuppsägning, kanske….Hoppas jag hinner prata med någon innan alla går hem!” tänker jag.

”Det är nu 81 telefonister som handlägger ärenden”, säger rösten.

”Oj, nu kom några tillbaka. Dom ångrade sej nog…Chefen var kanske inte så dum som dom trodde….”, tänker jag.

Jag vet inte hur länge jag sitter och lyssnar på hur många telefonister som kommer och går på FK, men det är svårt att hålla luren mot örat och skriva på datorn samtidigt. Näe, jag har ingen sladd, öronsnäcka el dyl! Kanske borde skaffa om jag ska ringa FK fler gånger….

Till slut svarar Någon. Jag framför mitt ärende. Hon säger: ”Okey! Fixat!”

Sen är det klart.

Huuuuur orkar man jobba på Försäkringskassan undrar jag?!? För den är så tillfixad och så opersonlig och så fyrkantig så att halva befolkningen som ringer dit borde vara rosenrasande när dom äntligen kommer fram!!!

Eller??

Och huuuuur orkar man vara sjuk och beroende av Försäkringskassan???

Blir man riktigt beroende kanske man måste avvänjas när man blivit frisk: Folk som varit beroende av FK kanske får en CHOCK när dom ringer ett telefonnummer och en människa SVARAR direkt! Hjärtsnörp på studs, liksom. Och då blir dom sjuka igen och måste ringa Försäkringskassan….

….och då blir det ju liksom som en Ond Cirkel.

Typ.

SÅ är det att ringa Försäkringskassan.

Ifall du undrade.

Jag undrade. Inte. Innan jag ringde.

Men nu vet jag.

Och du.

 

 

Att ha ett trött´t ansikte… /erviluca

Vissa dagar är jag så superdupertrött så att det värker i hela ansiktet.

Det känns då som om huden i ansiktet liksom hänger ner till knävecken. Att dra upp hänget i normalhöjd kräver sin kvinna. Om jag är hemma behövs det inte. Då kan jag gå med ansiktet hängande vid knävecken, dinglande bredvid magen och tuttarna….

…men om jag är ute och ska ”träffa folk”, som jag gör när jag jobbar tex, så kan ju inte ansiktet hänga där nere och dingla. Folk ska ju inte behöva böja sej UNDER bordet vi sitter runt för att få ögonkontakt, förstås, så då får jag med alla mina krafter använda dom helt supertrötta ansiktsmusklerna till att draaaaaaa upp ansiktet i rätt höjd. Ibland måste ögonbrynen hjälpa till att lyfta ansiktet: ”Åheeeej-åhååååå!”

När ansiktet kommit på plats igen, måste jag anstränga mej allt vad jag orkar för att hålla kvar det där. Ibland går det, ibland inte.

Ibland blir vissa delar av ansiktet hängande kvar där nere…..

….eller så gliiiiiiiider vissa delar av ansiktet nedåt igen – speciellt om jag fokuserar på Andra Saker, såsom att prata. Mitt i en mening kanske jag upptäcker att kinderna hänger likt två långa deeegklumpar utefter sidorna av ansiktet….

*suckar*

Det är INTE lätt att ha ett ansikte som blir såååå trött!

Idag, när jag stod i hissen, efter jobbet, på väg hem, tittade jag mej i spegeln där. I hiss-spegeln BRUKAR jag alltid vara snygg! Jag älskar hiss-spegeln i ”mitt” hus, och hiss-spegeln på jobbet, för i dessa är jag ALLTID snygg!

”Hej, snygging!” brukar jag säga till mej och ge mej själv en slängkyss i hiss-spegeln.

Spegeln hemma gör mej bara FUL. Gammal och ful och tjock! I den ger jag mej själv Fingret! Fuck-you-fingret!  Jag borde slänga den! Den är DUM!

Men, iallafall: Jag tittade mej i hiss-spegeln och upptäckte att skinnet häääängde under ögonen, som stora gråa bajspåsar, och det såg ut som om jag var…..72 år!

Jag lovar!

Då förstod jag HUR trött jag var! För om t o m hiss-spegeln gjorde mej ful, gammal och trött; DÅ måste jag vara riktigt trött!

När jag kom innanför dörren föll jag ihop på hallmattan och somnade på studs!

Tänk dej att somna på en studs! Mitt i studset liksom. Jag vet inte varför jag studsade innanför dörren, men jag kanske blev lite smittad av Fiona, som studsade av lycka  när hon fick syn på mej.

Tänk vad besviken hon måste ha blivit när jag somnade mitt i studset!

Zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz osv…..