RSS Flöde

Etikettarkiv: alls

En limpa på magen /erviluca

Postat den

Jag har en limpa på magen.

Jag har en känsla av att huuuuur jag än skulle motionera, träna, göra sit ups (som jag HATAR, fast jag hatar armhävningar ännu mer…), springa, klättra, cykla, simma och promenera, så skulle limpan vara kvar.

Och hur jag än skulle banta genom olika kurer och påhitt – som att tex inte äta alls! – så skulle limpan vara kvar.

Jag har en känsla av att limpan på magen är det sista som kommer att lämna mej. Allt blir skelett, utom limpan blir kvar….typ.

Ett skelett med limpa på magen.

Så hårt sitter den fast.

Så mitt jobb nu är att förtränga den. Att den finns liksom. Och tycka att jag är  rätt ok ändå.

Vissa dagar går det bra, andra inte.

 

Kanske jag måste lära mej ÄLSKA min limpa, helt enkelt!

Love your limp, liksom.

 

Annonser

Att ”kliva ur” ensamhet – att skaffa nya vänner /erviluca

Postat den

Jag har träffat många ensamma människor, som är Helt Underbara! Dom har bara inte ”fått till det”. Det kan vara svårt att skaffa nya vänner och skapa sej en umgängeskrets när man är ny i ett område, inte så ung längre och/eller kanske har fullt upp med jobb och barn och att få Livet att gå ihop. Hur ska man hinna skaffar vänner också? När då, liksom?

Dessutom kan Ensamhet skrämma. Den skrämmer Dom Som Är Tillsammans – dom som inte VET att man kan vara ensam och Utan Fel.

Det är ett JOBB att skaffa Nya Vänner. Man måste kämpa. Och Våga. För att Dom som Redan Har sin umgängeskrets, kanske inte alls har lust att släppa in nya människor i den, och kanske speciellt inte någon ny (snygg) singel! En Singel är ett HOT mot alla (o-)lyckliga par! Är Singeln dessutom trevlig och glad och verkar nöjd med att ha separerat från sitt ex…; KÖRT! Heltkört! Otroligt skrämmande och läskigt: ”Håll dej borta! Stanna hos Dom Andra Singlarna!”

Många som lever i PAR/förhållanden tror att Singlar dansar runt och är bekymmerslösa jämt, att vi dejtar till höger och vänster och att vi är så FRIA och LYCKLIGA, att vi går ut och festar stup i kvarten och ”ligger runt” precis som vi önskar, och som NI/DOM ”drömmer om”.

That´s not the case.

KANSKE om man är i 20-årsåldern….och är MAN. ELLER kanske om det sexuella behovet är så STORT och pockande så att man tar hem ”vem-som-helst-när-som-helst” bara för att få ”knulla av sej”. DÅ kanske. Jag har iallafall hört att det KAN var så.

Men så är det (nog) inte för dom flesta singlar.

JAG tror att Dom Flesta Singlarna längtar efter NÄRHET, KÄRLEK och att få HÖRA IHOP. Att Bli Utvald och få Vara Älskad, och Älska. Människan vill Höra Till.

Människan vill inte komma hem till en Tom Lägenhet som Ekar av Tystnad. Varje dag.

Ibland gör det också mer ont att vara tillsammans med Ett Gäng Par, än att vara Helt Ensam Hemma.

Jag minns en gång när jag var på en sådan tillställning, där alla var PAR, och jag var den Enda Singeln, och jag kände mej mer Ensam än Någonsin. Hela bjudningen gick jag runt och kämpade emot gråten (”Varför? Varför? Varför?”)….och så fort jag satte mej i bilen började tårarna rinna. Jag satte på Gråtmusik på min CD i bilen och storgrät hela vägen hem! Det var sååå skönt, att gråta ut!

SÅ  känns ensamheten ibland.

Men ibland, när jag hör hur vissa par Kämpar med sin tvåsamhet, med sina gräl, med sina ”varför-tog-du-inte-ut-soporna-när-du-gick?!” och ”VEM-har-inte-tagit-undan-muggen-från-soffbordet?!?”, så känns det såååååååååååååå skönt att vara singel! Och när jag hör om sex som inte funkar; ”Vi hade sex sist för 4 månader sedan och då gjorde jag det BARA för att han skulle bli nöjd”…., så är jag såååå nöjd med att SLIPPA tvåsamheten.

Hellre någorlunda nöjd – iallafall av och till – i Ensamheten, än Kroniskt Missnöjd i Tvåsamheten!

Så är det för mej.

Och många andra.

Det var Skärtorsdagstankarna.

Glad Skärtorsdag!

BRÄNNMÄRKTA kvinnor /erviluica

Postat den

Det visades en dokumentär från Pakistan på Kunskapskanalen igår. Efteråt är jag både förundrad, förskräckt, upprörd, bestört och lättad.

Jag är förundrad över att detta försigår i detta århundrade på samma planet där jag bor!

Jag är förskräckt över att kvinnor i detta land utsätts för dessa övergrepp dagligen utan att någon tar tag i det ”på riktigt” och sätter förövarna i fängelse!

Jag är upprörd över att det över huvud taget sker!

Och jag är lättad över att jag som kvinna, på denna kvinnofientliga planet, är född i ett land där en kvinna är lika mycket värd som en man. Puh, liksom.

OM jag hade bott i Pakistan hade jag varit gift, misshandlad (vilket tycks vara en självklarhet – inte konstigt alls att ha en man som slår en när han känner för det i detta land, tydligen) och troligen hade jag fått lite syra kastad på mej också.

För jag är ju lite ”bångstyrig” och jag är ju lite ”egensinnig” och troligen hade jag varit likadan om jag blivit född i Pakistan.

Fast det verkar inte spela någon roll hur man ÄR, som kvinna, i Pakistan – har man en man som känner för att elda upp en, eller kasta syra på en, så gör dom det! Ba´fatt dom kan! Och ba´fatt syran finns!

Ibland hjälper deras mammor till, eller andra hjälpsamma släktingar…..

En man, som slängt syra på sin fru, intervjuvades, men han sa att det inte var han som slängt syran – det var hon själv! Hon var ”lite tokig”, och under ett utbrott hade hon slängt syra på sej själv! Tokiga kvinna!

Och det fanns många såna tokiga kvinnor i Pakistan!

En del sökte upp sjukhus efteråt, andra inte. En del dog. Några höll bara tyst, stängde in sig och levde sina liv instängda, vanskapta och olyckliga. Männen ville inte att kvinnorna skulle visa sig efteråt: ”Jag får inte gå utanför gården eftersom jag är så ful!” förklarade en syraskadad kvinna.

EN Pakistansk läkare, boendes i USA, åkte till Pakistan då och då och opererade dessa kvinnor. EN ENDA! Men det var flera hundra som råkade ut för detta varje dag, över hela Pakistan! Hur många är dom syra- och brännskadade kvinnorna, undrar jag? Ingen vet, eftersom det sker i ”smyg” – bakom stängda dörrar – och ingen pratar om det. Kvinnorna vågar inte anmäla, eller söka hjälp, eftersom det inte hjälper och finns ingen hjälp att få….

Huvva!

Vad är vi för varelser, vi människor?! Vilken enorm grymhet!

Fy faan!

Det finns inte ORD för den frustration och vanmakt och förtvivlan jag känner för alla dessa brännmärkta kvinnor!

Och det finns inte ORD för vilken förakt jag känner för dom män (och kvinnor) som utsätter sina familjemedlemmar för detta!

Vi/man BORDE kunna GÖRA något åt det!! Men VAD?!?

Puh, vilket tur att jag är född här!