RSS Flöde

Etikettarkiv: ropar

Fiona och Miltons fan-club /erviluca

Postat den

Fiona och Milton har en fan-club. Den yngsta i fan-cluben är 2,5 år och heter Lucas. Den äldsta är nog möjligen Tara, som jag tror är ungefär 9 år. Däremellan finns Rosa, Tanja och Melissa. Sen dyker Sam upp ibland också, och Amid.

När vi kommer ut genom porten ropar någon av tjejerna: ”NU KOMMER DOM!!!!” och så ruuuuusar dom fram till hundarna. Men mitt i rusningen ropar dom också: ”Får vi klappa?!?” för det har dom nog lärt sej, av sina föräldrar. ”Jaadå!” säger jag alltid. Sen blir hundarna klappade och pussade och kramade så det står härliga till.

Jag vill att mina hundar ska bli ”barnvänliga/tåliga” så jag tycker det är bara bra att ett gäng barn ”överfaller” dom med pussar och kramar då och då.  Sam vill alltid kasta pinne till Fiona. Grejen är bara att han kastar pinnarna för långt! Och eftersom Fiona sitter fast i koppel, flyger både hon och jag när tvärstoppet infinner sej. Jag ”bannar” Sam om och om igen: ”Du får inte kasta för långt!”. ”Okey!”, säger Sam och kastar för långt….

Det är många många barn på gården och alla ser ju hur det här lilla gänget gosar och kramar hundarna. Häromdagen när jag kom ut kommer en liiiiten flicka springade rätt på Fiona. Dom är lika långa. Den lilla flickan pussar Fiona rätt på nosen. Fiona står blickstilla. Det är som att hon VET när barnen är så små att hon måste stå still (annars faller barnet omkull).

Det råkar vara den  yngsta flickan i familjen där mamman skällde ut mej för något halvår sedan, och SKREK och svor att hundarna var ”FULA och ÄCKLIGA”!

Tills hon ber om ursäkt tänker jag INTE säga ”hej” till henne, men hennes urgulliga barn kan jag prata med. Så det så.

Jag älskar nämligen barn! Jag tycker dom flesta är helt underbara, och dom säger ofta så roliga, kloka och underfundiga saker.

Fan-cluben ringer på dörren då och då. Sen hälsar dom på Milton och Fiona, och därefter är dom färdiga.

Sist frågade Tara: ”Hur många mobilskal har du haft?”

”Ett”, sa jag.

”ETT?!?! Men vad hade du för mobil när du var barn då??”

”Det fanns inga mobiler när jag var barn, så jag hade ingen”.

”VA?!??!!” säger hon varvid jag känner mej som 138 år gammal.

När gänget gått börjar jag fundera på hur gammal jag var när jag började använda mobil-tfn…..

Jag kommer fram till att jag var ungefär, typ, sisådär 48 år!!!

HerreGud!

Jag var en MYCKET motvillig mobilanvändare (men vi var tvungna att använda det i jobbet), och är fortfarande….

Fast det har ju inget med Fionas och Miltons fan-club att göra så nu spårade jag ur rejält…

Shit happens!

🙂

 

Annonser

Ingen vill väl ha knullrumpor i sitt rum /erviluca

Postat den

Jag bara undrar:

Hur många gånger ska man behöva väcka sin tonåring innan man får slå den? Tonåringen alltså. Slå.

Det är en fråga som är väldigt aktuell just nu (och som varit aktuell förut också, eftersom detta problem uppstått tidigare med tidigarefödda söner). Hittills har jag lyckats låta bli att slå genom att gå in i garderoben, binda fast mina händer och sätta fast bindet  i en krok på väggen och stå där och räkna till 1853!

Typ.

Kanske skulle metoden ”Slå-Direkt” funka bättre…Who knows?! Militärdisciplin liksom: ”Gå där! Stå så! Raka led!! Knäpp knappen!”

Fast jag har ju inte kört den metoden tidigare….utan mer Kärleksmetoden, eller Motivationsmetoden, eller Pratatillrättametoden eller vad det nu är för metod….

Frågan är vad som händer om jag byter metod nu ”mitt i”, liksom:

Igår: *Pussar på kinden* ”Godmorgon älskling! Sovit gott? Dags att vakna!” och *sjunger en liten trudelutt*.

Faktum är att jag inte direkt får några ”hejjaramsor” tillbaka…utan snarare: ”GÅÅÅÅÅÅ!”

…fast jag tolkar det som: ”Jag är vaken, Kära Mor! Du kan gå och fixa med ditt nu!”.

Idag: Marschera in. Skrika genom megafon: ”Uppstigning NU!” *slå med piska i luften” (varning liksom).

Idag på morgonen suckar Minsting Supertungt och kikar igenom sina svullna, trötta ögon på två hundar som ”sätter på varandra” i hans rum från rumpa till huvud – fram och tillbaka, hursomhelst och hit och dit (se tidigare blogginlägg).

”Maaaammmaaaaa! Ta bort dom! Dom bara fuckar!!!” ropar Minsting till mej, som börjat fixa frukost i köket.

Jag går in i Minstings rum där det är Full Action på hundarna:

”Knullar dom hela tiden?” frågar jag

”Aaaaa! Ta bort dom!!!”

För det är ju också så att Ingen vill väl ha knullrumpor i sitt rum, när man precis har vaknat….

…eller kanske inte alls, faktiskt!

Morgonen går och jag funderar mer och mer på när man kan SLÅ sitt barn….

…eller kanske OM man kan.

Fast jag VET ju att man inte får/ska….

…men man KAN!

Det blir många siffror i garderoben kan jag säga.

Dessutom missar jag min morgonsimning!

Dumma Minsting!

Nu ska jag ta sista svängen in i hans rum för att se om han är vaken eller inte…..

…medan knullrumporna kör hårt i soffan i vardagsrummet.

 

What a life!

 

”Kolla! Titta! Kolla!” /erviluca

Postat den

Utanför porten blir Fiona till en staty.  Hon står blickstilla och bara stirrar: ”VAD. ÄR. DETTA?!?” Hon sniffar lite med nosen i luften, tar några steg, sniffar på marken och på allt Det Nya och Vita, och sen har hon bestämt sej:

”TJOHOOOO! Marken är alldeles UNDERBAR!!! ”

Hon tar flera glädjeskutt – både på höjden och tvären – och sen kastar hon sej över mej, som om hon ropar:

”TACK, matte! TACK för att du fixat det här ROLIGA!!”

Hela promenaden är ett enda SKUTTANDE därefter. Det är svårt att parera med kopplet och hon trasslar in sej i både mej och Milton X antal gånger, men jag säger inte så mycket – trasslar bara ur henne/oss igen (om och om igen) – för jag tycker hon ska få känna LYCKAN inuti precis så som hon gör.

Med JÄTTESKUTT hit och dit, och genom att borra ner nosen i det där iskalla vita mjuka ,och draaaaaa nosen igenom det och dyka upp plötsligt och frusta och fräsa, njuuuuuter hon av Det Nya Härliga!

Snacka om att vara LYCKLIG! Snacka om att leva i NUET! Snacka om att kunna NJUTA!

Jag får lyckopirr inuti av att se hennes glädje bubbla över alla bräddar.

Och så det här att hon vill dela med sej till mej, och till Milton:

”Kolla Milton! Kolla!” är det som om hon hela tiden säger till Milton, genom att putta på honom med nosen, tackla honom och skutta på honom.

Han travar på som det lilla ånglok han är och suckar: ”Ja, ja, ja…det är ju bara vanlig snö. Skärp dej!”

Av och till kastar hon sej mot mej och puttar till mej med framtassarna och ropar: ”Kolla! Kolla!” och ” Tack, matte, för att du gjorde det så här roligt!”

”Var så god!” säger jag lite sådär von Oben och känner mej nöjd över att hon tror att det är jag som styr ALLTET.

Iallafall idag.

🙂

Ointresserade människor…./erviluca

Postat den

Det finns människor som verkligen Lyssnar och Bryr sej.

Och så finns det människor som är Helt Ointresserade av Andra.

Jag tror att kategori 2 är överrepresenterat.

Man känner sej nästan dum när man träffar en sån som frågar en något (fast oftast gör dom inte det!) och så när man svarar tittar dom åt ett annat håll och ropar på någon, eller så ringer mobilen eller så ringer dom upp nån….

…så står man där med lång näsa och har precis berättat något som personen i fråga inte är ett dugg intresserad av, och visar det med hela sitt väsen.

Då skulle man kunna säga:

”Varför ställer du en fråga när du sen inte lyssnar på svaret?!?” och så skulle man kunna lägga till; ”Idiot!”. För man känner sej så dum, fast det är hen som borde känna sej dum, men det gör dom oftast inte – dom är bara sååååå Ointresserade!

En sån träffade jag i skogen idag. Vi känner varandra sådär liiiiite liiiite på lååååååångt håll och brukar säga ”hej” när vi träffas och ”hur är det?” osv…..

Jag funderade på henne en stund efteråt, när jag gick ifrån henne, och tänkte på hur hon ”nonchalerade” mitt svar när hon frågade var Flisa var…..

Jag funderade på hur ”kylig” hon alltid är, hur ointresserad hon verkar och hur självupptagen hon är.

Men vad är det som gör att HON hittade en Ny Man nästan direkt efter att hon skilt sej? Och vad var det som gjorde att hon hittade en som har världens varmaste ögon, och som stannade till på promenaden för att lyssna på svaret att Flisa dött?

Mina tankar började gå:  Ska man vara kylig och småelak och kanske lite dominant för att få en fin och kärleksfull partner?  Lite självcentrerad och egoistisk kanske?

Man kanske helt enkelt inte ska vara så jävla snäll?! Och förstående. Utan mer Självupptagen.

Ärligt talat är det  rätt ”Befriande” med Självupptagna människor, för man behöver aldrig undra vad dom tänker och tycker och man behöver inte oroa sej för vad dom vill, för det talar dom mer än gärna om, rätt ut bara.

”Snälla” människor är svårare för man vet inte om dom är snälla för att dom KÄNNER så, vill vara såna, för att dom försöker vara till lags och så undrar man vad dom tycker och tänker, för eftersom dom inte vill vara dumma eller såra, håller dom oftast tyst med sina elaka och dumma känslor och tankar….

Så…..

Elak och rak  är enklare att umgås med än snäll och krokig.

Dagens sanning?

Nu ska jag lägga mej i soffan och ÖMKA MEJ SJÄLV! Både för att jag har migränliknande huvudvärk (+ illamående, godissug och supertörst!)……

……. samt för att jag är ”snäll och krokig”.

Typ.

Blä!

😛