RSS Flöde

Månadsarkiv: oktober 2012

Jag ser er inte!!!! /erviluca

Postat den

Jag blir lika TOKIG varje år den här tiden! G A A A A A A A L E N !

För……

….jag ser er inte!!!!

Ni som är utan reflex.

Ni som går omkring och TROR att ni syns…..

….i mörka kläder i skymningen:

NI SYNS INTE!!!

 

Och jag VILL INTE köra på er!

Plötsligt ser jag något som rör sej över gatan precis framför bilen: En människa, som tror att den syns!

DU SYNS INTE!!

Alla borde sätta sej bakom en ratt i skymningen/i mörkret och köra en bil och själva SE att man inte SER dom som är utan reflex!

Man ser er inte!!!

SÄTT PÅ ER REFLEXER!

Även om du tycker det är töntigt.

Hellre tönt än död eller skadad.

Och förresten är det inne att vara tönt/nörd. Läste jag igår i tidningen. Och då MÅSTE det ju vara sant!

Så PÅ MED REFLEXERNA allihop!

NU!!!

I morgon kan det vara för sent.

 

I have a dream…./erviluca

Postat den

….om att Någon Dag äga en bil som bara….. fungerar.

En bil som har däck som funkar på ALLA underlag.

En bil som alla fönsterrutor går att dra upp, och ner, och alla dörrar går att öppna, och stänga.

En bil som enkelt går att låsa. Och låsa upp.

En bil som drar LAGOM med bensin, eller någon annan vätska som gör att bilen rullar.

En bil som har en motor som spinner tryggt när jag kör.

En bil som TALAR OM vad det är för fel och vad jag ska göra åt det, OM det blir något fel, vilket det inte blir eftersom det är den Perfekta Bilen, men ändå! OM, liksom….

En bil som skriker och bits om någon försöker ta den.

En bil som är snäll mot mej alla dagar in till tidens ände!

En SÅN bil vill jag ha.

Tack på förhand.

………………………………………….

In your dreams!

Ja, det var ju det jag saaaaa……

Eller:

You wish!

Exakt!

Mörkret lägrar sej…./erviluca

Postat den

….utanför fönstret och jag börjar gäspa redan klockan fyra.

Var det inte ”bättre förr” när man INTE höll på och ställde om klockan stup i kvarten?!?

När man liksom var beredd på att det skulle börja bli mörkt på kvällarna……..

….. och att det inte blev en sån Överraskning, som det alltid blir nuförtiden, dagen efter Tidsomställningen.

Håhåjaja!

Jag börjar nog närma mej ”gammal” – iallafall. I vissa hänseenden.

”Det var bättre för!” skrockar jag med en hård sockerbit mellan tänderna medan jag sörplar i mej lite svart kaffe från ett fat….

Typ.

Och tävlingen: ”Vilken kroppsdel når fötterna först?!?” har inletts med bravur!

Frågan är om inte magen leder just nu….

….tätt följd av tuttarna.

”Heja! Heja! Heja! Heja!”

😛

….eller inte.

 

 

Hur hinner ”folk”? /erviluca

Postat den

Hur hinner folk med allt som dom gör?

Jag tycker att jag knappt hinner något!

Att städa tex, tar ju massor av tiiiid, och sen är tiden slut för dagen. Nästan, eftersom det emellan städandet måste lagas mat, gås ut med hundar, göras toalettbesök av diverse sorter, hängas tvätt (kanske samtidigt som toalettbesöket – man är väl Quinna!) och kanske stoppa in ny tvätt också….

….och gå ut med hundar igen, laga mat igen.

Disken skiter jag i!

Jag diskade ju IGÅR!!! Nån måtta får det väl vara på hemmafrufasonerna!

Fast om man ser på Hemmafruarna i Hollywood så har jag en känsla av att dom inte behöver lyfta ett finger, om dom inte vill! För det gör alla andra åt dom. Lyfter på deras fingrar alltså.

Dom kan gå omkring och bekymra sej om det är vitt eller gult guld i ringen, eller vilken lampa som passar i vilket rum, eller uppröra sej över vilken växel dom lagt i när dom kör bil…… fast dom inte har växlad bil ens!

VAR dom verkligen Svenskar från början?? Hur kunde dom bli så ”Hollywoodfierade”??

Nåja.

Här sitter jag i min lilla lägenhet och får göra allt själv.

Men är rätt nöjd ändå.

Men hur HINNER ”folk”???

 

 

Att fånga Fiona…. /erviluca

Postat den

…..på bild, är en hel Vetenskap.

Typ.

Åååååh, vad gullig hon är NU! tänker jag och lyfter på mobilen för att ta ett kort:  *Fiona skuttar iväg*

Nuuuu sover hon så fiiiint! Ååååh, vad gulligt! tänker jag och tar ett kort: SVART. Svart hund på svart soffa = SVART. Nämligen.

Ååååh, vad rooooligt dom har när dom leker! Det måste jag fota! tänker jag och ”KLICK!” = Sudd!

*suckar*

Jag kommer inte att ha några bilder på Den Fina Valpen Fiona som faktiskt Existerar i vårt hem, när hon blir äldre….

Uhuuuuuu!

Ja, jag har bara en ”typ omodern” (enligt sönerna, MODERN enligt min chef) mobil som jag fotar med.

Ja ja ja, jag HAR en lite mer modern kamera, som man kopplar till datorn, och skickar över bilderna…bla bla bla….Men jag vet fanimej inte hur man laddar den, och jag minns inte hur den fungerar….

…så det blir med mobilen bilderna tas.

Förutom när någon av sönerna dyker upp med sina fiiiina iPhones: DÄR kan man snacka bilder!

Jag ska be att få några.

Igår blåste tex Minsting upp ett gäng små ballonger. Sen upptäckte han att dom blev ”elektriska” mot hundarnas päls, så han gnodde dom mot pälsen och sen fastnade dom. Så både Milton och Fiona gick om kring med små ballonger klistrade på kroppen och såg dumma ut….

….tills dom fattade att dom kunde ta bort dom själva med tassarna.

Det är inte lätt att vara korkad!

Näe, jag bara skoja:

Jag har sååååå smarta hundar!

Fast ofotbara.

 

 

Dynamiken hemma är förändrad /erviluca

Postat den

Dagen efter Flisas bortgång, märktes en klar förändring i hund-dynamiken här hemma: Plötsligt vistades Milton i alla rum – lätt som en plätt.

Jag blev så förvånad när jag tittade ner på golvet, när jag stod och fixade mat i köket, och där stod MILTON och Fiona.

”Milton?!?” sa jag förvånat. ”Vad gör DU i köket?!”

Han brukar aldrig vara i köket. Han brukar stå utanför dörren, eller ligga i soffan.

Så kom jag på: Flisa är borta. Flisa var den som hade bestämt att Milton inte fick vara i köket.

Flisa bestämde rätt mycket;

Hon bestämde att INGEN fick leka med pipleksaker, förutom hon själv. Så fort någon annan (hund) tog en pipleksak började hon skälla, och studsa med framtassarna mot golvet, ELLER så snodde hon åt sej pipgrejen och sprang iväg. 

När jag köpte tuggben till ALLA, snodde hon ilsket dom andras ben och låg sedan och vaktade allas ben (inklusive sitt eget): INGEN fick tugga på tuggbenen. För att dom andra skulle få tugga på sina tuggben, fick jag stänga in dom i något utav barnens rum (så att dom fick ligga ifred där och tugga).

När jag hade handlat mat och ställde matkassarna på golvet, så vara det FLISAS matkassar. INGEN annan hund fick gå nära kassarna. Bara hon.

När Fiona och Milton lekte, fick dom göra det en liten stund, sen tyckte Flisa att det räckte, och stoppade leken. ”Jag vill ha lugn och ro!” förklarade hon surt.

En riktig ”morsa” var hon. Rätt bossig och småtrist mot dom andra hundarna.

Och nu är hon borta.

Storing sa häromdagen att han tyckte att Milton verkade deppig dagen efter Flisa var borta, men jag har inte sett det alls. Jag har bara noterat att Milton glatt skuttar in i köket som om han säger ”Jag får vara häääär!” och han leker jättemycket med Fiona. Dom leker tills båda står och flämtar – helt slut!

När vi är ute leker dom också, och jagar varandra och verkar ha jättekul!

Flisa hörde alla småljud utanför dörren (i trapphuset), och skällde av och till, varvid vi alla skrek: ”TYYYYST!”. Men hennes skällande fick också igång Milton, och på senare tid också Fiona.  Varvid vi skrek: ”TYYYYYYYYST!!” ännu högre (veeet att man inte ska göra så, enligt Cecar Milan….).

Nu har det varit rätt tyst….ända sedan Flisa försvann. Jättetyst faktiskt.

Idag ska jag dammsuga.

Det tyckte Flisa var ”jättekul” och studsade runt dammsugaren och skällde. Speciellt gillade hon när jag tog det lilla munstycket – då blev hon som ”galen” och naffsade efter det. Att dammsuga blev alltså rätt påfrestande…. och jag kunde ibland dra mej för att ta fram den….t o m sopa golven istället, för att slippa ”leken/kampen” med Flisa.

Det ska bli spännande att dammsuga idag. Troligen kommer det att vara tyst, förutom dammsugarljudet, och jag kommer att njuta av att slippa skällandet/”leken”. Faktiskt.

Flisa hade tusen goda och härliga och roliga sidor, men även en del jobbiga sidor….. och hon var hundarnas boss. Nu är dom ”hund-boss-lösa” och tycks trivas alldeles utomordentligt med det. Nu är det bara jag som är ”boss” och jag är faktiskt rätt snäll. Snällare än Flisa iallafall….

Jag tycker det är skönt att slippa alla ”jobbiga sidor” som hon hade. ”Förlåt Flisa, men så är det!”.

Jag älskar henne, och saknar henne, men jag saknar alltså inte dom ”jobbiga sidorna” av henne…..

…………………………………………..

 

PS. Jaaaaa, jag veeeeet att jag borde ha vant henne av med att skälla på dammsugaren, men jag sköt hela tiden upp det: ”Jag gör det i morgon….” för jag visste att det skulle vara en rätt så envis och lång omlärning, och att jag måste vara konsekvent, så jag sköt upp det och sköt upp det….Jag veeeet att det är matten/hussens fel när hundar beter sej som ”idioter”, ja ja ja…..men…..liksom….det bara blev så iallafall….typ….Ingen är väl perfekt heller!? Inte ens jag! DS

 

 

Jag – en TV-böginna /erviluca

Postat den

Jag har liksom redan ”varit där” och ”gjort det”. Har ingen längtan ”ut” alls! Tycker om att krypa upp i mitt soffhörn och vara ifred, med mina små vänner hundarna – och eventuellt någon son som vill vara social en stund – och glo på något underhållande, intelligensbefriat program på TV. ELLER en dokumentär, om MÄNNISKOR!

Jag har haft mina år av att ”vara ute och festa/träffa folk/vara ute och dansa” etc och jag orkar eller vill inte längre. Jag vill vara hemma. Med mej själv. Trivs rätt så bra med mej själv. Fast oj vad det skulle vara tomt utan hundarna. Tur att jag har dom. Annars skulle jag nog klättra på väggarna, tror jag. UTAN Kontrads kalasklister.

Men EN fattas mej nu:

Jag saknar ljudet av en svans som slår emot golvet, eller soffan, när man går förbi; ”dunk-dunk-dunk-dunk-dunk!”. Även om hon såg ut att sova djuuuuuupt, så fick varje ljud av OSS henne att vifta på svansen: ”dunk-dunk-dunk-dunk-dunk!”. Jag saknar också av att ha henne tättintill när jag ligger där i soffhörnet, och att pilla på hennes öron, som var så mjuka och luktade så gott!

Jag saknar hennes STORA bruna ögon som tittade på mej INTENSIVT för att jag skulle kunna läsa hennes tankar, vilket jag ofta lyckades med. Ofta, men inte alltid. Men då tog hon till andra medel, genom att säga ”buff” eller kraffsa på något eller någon eller försöka visa med andra medel vad hon ville. Jag förstod till slut. Jag tror hon hade velat kunna prata. Eller så tyckte hon det var kul att ta upp tiden med att försöka förklara på Sitt Sätt.

Men nu skulle jag ju inte skriva om henne.

Jag skulle skriva om att jag är en TV-böginna. En sån som kan se fram emot TV-programmen på kvällen, som ser fram emot att krypa upp i soffan med en skål popcorn och bara sitta och glooooo i lugn och ro. En sån är jag.

En sån som kan känna små glädjeskutt i hjärtat när jag tänker på att det är ”Lets Dance” på TV på kvällen, tex. Nördigt och töntigt? Okey´rå ! Men då är jag väl det då.

Jag är inte den där Intellektuella och Duktiga typen som BARA tittar på nyhetsprogrammen och övrig tid gör jag andra Viktiga Saker.

Jag gör ju för i helvete viktiga saker resten av dagen!!!

Oj, jag hamnade i Försvar….Sorry!

Så på kvällen vill jag bara DEGA i soffan, och VARA, och kanske slippa tänka också (om det går….och om det inte är någon bra dokumentär om MÄNNISKOR på TV, som får mej att förstå MER om oss och vårt sätt att vara…DÅ vaknar hjärnan till och arbetar för fullt! Och det gillar jag OCKSÅ!).

Jag är alltså en jävla TV-böginna!

Bara så ni vet.

 

Livet/jorden bara snurrar på….no matter what, liksom! /erviluca

Postat den

Någon dör, någon föds, någon får en hemsk diagnos…..

….. några gifter sej, några skiljer sej, några grälar, några blir sams….

….men jorden fortsätter oföränderligt snurra sina varv. Solen fortsätter gå upp, och ner. Bilarna fortsätter köra fram och tillbaka på vägarna.

Livet bara fortsätter.

Som om ”inget hänt”.

Fast det Hänt Något Stort för Någon, Någonstans.

Det kan kännas som om jorden borde sluta snurra för en sekund och hela världen skulle säga: ”VA?! Vad hände?!” och tystna –  förundrade, förvirrade….

….för att allt blivit Annorlunda.

Men så är det inte.

Någons död, eller födelse, förändrar människors liv.

Men det är också det som sker, dagligen, överallt……

…. och alla, och allt, bara fortsätter….

…som om inget hänt.

Fast det Hänt Något.

För Någon.

Eller Några.

 

V i F älskade älskade Flisa! /erviluca

Postat den

V i F = Vila i Frid

RIP funkar inte, för Flisa kunde inte engelska. Hon försökte, men näe….

"Viff!" sa hon.

Flisa föddes den sista mars 2005. Strax därefter ringde jag till Eskilstuna, där hon bodde, och ”beställde” henne. Ska jag vara riktigt ärlig beställde jag inte just henne, utan en annan liten valp, som var vit och brun….

….men så åkte vi dit  några veckor senare, jag och Storing, och då valde liksom Flisa ut oss! Hon var då bara 4 veckor, men då vi lyfte upp henne så tittade hon på oss och sa ”viff!” (sitt första VOV!). Då var vi sålda. Eller, rättare sagt, HON!

När vi hämtade henne 4 veckor senare, var Grabbarna Grus med. Flisa var den enda valpen som var kvar. När hon fick syn på oss kröp hon under en stol och gömde sej. Det skulle senare visa sej vara hennes Personlighet: ”Inga främlingar, tack!”. Jag brukade säga att hon var blyg.

Flisa var helt ljuvlig! Hon fick följa med mej på jobbet dom två första veckorna hos oss, eftersom det inte riktigt klaffade med semester och valp-inköp. Jag jobbade då som 1:e socialsekreterare, och vid alla möten låg hon alldeles still under min stol och sa inte ett ljud. En del märkte inte ens att hon var i rummet!

Om jag lämnade henne ensam, eller med en FRÄMLING, tjööööt hon, som om hon var döende. Att lämna henne ensam i bilen gick dock bra, så hon vistades mycket i den det första året, när jag inte kunde ha med henne.

Flisa var en Personlighet.

Hon var en sån liten hund som ”pratar” och som ”tycker till” om saker. Såna hundar är så kul! Hon hade också Egna Ideer om saker och ting, tex att ”hugga” i vatten. Det älskade hon! Det började på så sätt att jag hade fyllt en plastpool med vatten varvid Flisa hoppade i glatt! Den var ju till barnen, men det kunde väl inte hon veta!? Så ramlade det i allehanda småkryp och hon HÖGG efter dom och svalde dom (och vatten). Efter detta var en av hennes bästa lekar att stå i vatten upp till knäna och HUGGA efter, för det mesta inbillade, flugor.

Vid ett tillfälle en sommar var vi vid en sjö och alla badade – även Flisa. Hon HÖGG efter ”flugor” i flera timmar, så hennes mage blev som en jättestor ballong och skvalpade när hon gick. Jag trodde hon skulle drunkna – inifrån! Men hon kräktes och kissade ut vattnet istället. Puh!

En annan rolig lek var att bära på en sten. Helst skulle jag först kasta den. Då kraffsade hon i marken uppfodrande och tittade på mej: ”KASTA STENEN DÅ!!!” sa hon då. Det gjorde jag, och sen kunde hon bära den hur länge som helst. ”Skitkul!”.

Vid något tillfälle, kom hon på att hon kunde äta smågrus för att få uppmärksamhet. Det var när jag stod och pratade med ett gäng andra hundägare och alla hundar lekte och hade kul, utom Flisa, som från ca 2 års ålder inte lekte med hundar alls! Hon hade väl tråkigt och började knapra på småstenar. Jag försökte stoppa henne, vilket ju innebar UPPMÄRKSAMHET (precis som hon ville!) och efter det knaprade hon på småstenar så fort hon ville ha uppmärksamhet, ute.

Vid ett tillfälle, när jag ignorerade henne, åt hon så mycket småsten att hela magen kändes som ett gruslager (utifrån)! Även denna gång blev jag orolig, men Flisa bajsade då helt sonika ut alla stenar igen! Puh!

Flisa tyckte också om att hämta pinne, men BARA om jag kastade den i vattnet och hon fick simma efter den. Att springa efter pinnar i skogen var rätt ointressant för Flisa.

Flisa hade så mycket ansiktsuttryck och olika roliga sätt att ”tycka till” om saker att vi satte en röst till henne. Jag började med att ”prata med Flisas röst” när hon var liten, men sen tog Storing över. Hans röst var så ROLIG och verkade STÄMMA så väl överens med Flisas kroppsspråk och sätt att vara att det var REN OCH SKÄR UNDERHÅLLNING när Flisa och Storing ”samarbetade”. Jag fick en känsla av att Flisa tyckte om sin ”storing-röst”.

För 4-5 år sedan upptäckte jag en hård knöl på Flisas huvud. Jag insåg rätt snabbt att det måste vara  någon slags ”växt” därinuti, men den var STENHÅRD vilket innebar att den troligen växte på insidan av skallbenet och att skallbenet liksom tänjdes av det. Eftersom hon mådde bra och inte påverkades av den, tänkte jag att den var ofarlig. Och jag insåg också att den troligen var inoperabel (vilket jag fick bekräftat av veterinären idag).

Flisa levde med den här hårda knölen/bulan på sitt huvud ända tills idag.

Hon var en otroligt rolig och tokig hund, och väldigt snäll och klok! Det var som om hon förstod det man sa till henne. Vissa ord förstod hon precis (då la hon huvudet på sned), och vissa meningar.

Om jag tex sa ”Ska vi klippa klorna på dig?!” så gick hon och gömde sej….”Nu ska du bada!” så sprang hon direkt till badkaret och hoppade i. När jag gick vilse med henne i skogen sa jag: ”Näe, nu får du visa vägen HEM!” så gjorde hon det. Hon hade världens bästa lokalsinne!

Nu finns inte Flisa mer, och det är otroligt ofattbart! Det är som om det är en bit av hjärtat som slitits bort och det gapar tomt där. Vi är inte en HEL familj längre.

Hon fattas oss!

Igår kväll ville Flisa inte ha sin mat, och hon gick och la sej i badrummet när vi varit ute på kvällspromenaden. Det var ett udda beteende. Hon brukade aldrig ligga i badrummet. Sen gick hon och la sej i sin korg och började skaka i hela kroppen. Det fortsatte troligen hela natten och i morse.

När jag kom hem på lunchen låg hon i sin korg fortfarande, ville inte äta och inte gå ut (och det äääälskade hon ju!) och inte dricka. Hon bara skakade och flämtade. Jag ringde veterinären och fick en tid några timmar senare.

Hon ville GÅ till bilen, men jag såg hur svårt hon hade det. Hon kunde inte hoppa in (min lilla cirkushund, som kunde hoppa rakt upp i luften och göra en volt!) i bilen så jag fick lyfta henne.

På vägen till veterinären fick jag en stark känsla av att det var min sista bilresa med Flisa. Det kändes verkligen Ödesmättat.

Väl hos veterinären  gick Flisa med på alla undersökningar utan att ”böka” alls, trots att det var Främlingar som petade och kände på henne. Röntgen gick jättebra. Hon var sååå duktig!

Veterinären kom sedan in och berättade att Flisa var full av cancer och att hon troligen hade mycket ont. Jag förstod inte: ”IGÅR mådde hon ju bra!” Veterinären förklarade att det ofta är så med hundar och cancer – att det går väldigt fort när dom väl visar symtom. Veterinären sa att det ENDA som fanns att göra var att avsluta hennes liv.

När vi pratade om detta, jag och veterinären, låg Flisa i mitt knä.  När jag hade bestämt att det var lika bra att hon fick somna in genast, slutade Flisa skaka och la sej tillrätta i mitt knä och blev lugn. Jag tror hon på något sätt förstod. Och jag VET att hon litade på mej i alla lägen: ”Matte fixar det här!”

Sen fick hon en lugnande spruta och somnade i mitt knä. Jag fick sedan lägga henne på en mjuk filt på en brits och hon fortsatte sova. Därefter fick hon sin livsavslutande spruta.

Världens Finaste Hund finns inte mer!

Det är ofattbart och det är ett hål i hjärtat.

Ett tomrum.

Vila i Frid – VIF! – kära älskade Flisa!

Jag älskar dej ända upp i himlen, och kommer alltid att göra det!

”Vinka till mej från molnen!” viskade jag till henne innan hon somnade in, och det tror jag att hon kommer att göra….

Sopor /erviluca

Postat den

Gissa vad Grabbarna Grus gör när soppåsen är full!?

Knyter väluppfostrat ihop den och går och slänger den i sophuset?

Nej!

Svar: Lägger på mer sopor.

Gissa vad Grabbarna Grus gör när soppåsen svämmar över!?

Knyter väluppfostrat ihop den och går och slänger den i sophuset?

Det kan man tro.

MEN!

Svaret är: Lägger på mer sopor.

Gissa vad Grabbarna Grus gör när soppåsen är överfull och svämmar över och det ligger sopor runtomkring soppåsen??!

Knyter väluppfostrat ihop den och går och slänger den i sophuset????

NEEEJ!

Dom slänger in soporna ovanpå det som inte GÅR att slänga sopor ovanpå, varvid det hamnar runtomkring!!!

Gissa vad straffet är för att lägga sopor ”runtomkring”!!?

Halshuggning.

Nej, nu har jag inte tid att sitta här längre, för nu ska jag gå och vässa svärdet….